Potential för biologisk fosforavskiljning vid Torekovs ... - Svenskt Vatten

Inledning
som skulle kunna uppstå när fosfattillgången minskar betonades vikten av att återanvända den
fosfor som finns i avfallsströmmarna i samhället idag (Cordell et al., 2011).
För att närmare undersöka möjligheterna för återanvändning av fosfor i Sverige gav
regeringen våren 2001 Naturvårdsverket uppdraget att utreda frågorna om miljö- och
hälsoskyddskrav för återförande av fosfor från avloppsslam. Naturvårdsverket kom då bland
annat fram med målet att minst 60 % av den fosfor som finns i avloppsvattnet ska återföras
till produktiv mark år 2015 och att minst hälften av den fosforn bör användas på åkermark
(Naturvårdsverket, 2002).
Att återföra fosfor från avloppsslam är dock inte helt problemfritt. Slammet kan innehålla
miljöfrämmande ämnen som inte bör hamna på åkermark. Naturvårdsverket har därför ställt
kravet att metaller eller naturfrämmande ämnen på åkermark inte får öka till en nivå som
skulle kunna påverka människors hälsa eller ekosystemet negativt. Vidare får ämnen som
skulle kunna ha en allvarlig negativ påverkan på miljön eller människors hälsa inte
förekomma i slammet (Naturvårdsverket, 2002). I Sverige finns den så kallade REVAQcertifieringen,
framtagen av Svenskt vatten, som ett sätt att kvalitetssäkra slam från
avloppsreningsverk. Ett avloppsreningsverk som är REVAQ-certifierat producerar ett slam
som är säkert att använda på åkermark samtidigt som fortlöpande arbete sker för att förbättra
kvaliteten på det till verket inkommande avloppsvattnet (Svenskt vatten, 2011).
1.1.3 Fosfor i avloppsvattnet
Fosfor finns i form av ortofosfat (PO 4 -P), polyfosfat (poly-P) eller organiskt bundet fosfor i
det till avloppsreningsverket inkommande avloppsvattnet. Cirka 10 % av fosforn är partikulär
och kan avlägsnas i en försedimenteringsbassäng (Metcalf & Eddy, 1991). I den biologiska
reningen i ett avloppsreningsverk, designat för att avlägsna BOD och kväve, avlägsnas i
normala fall ytterligare 10-30 % av fosforn då bakterier utnyttjar fosfor för cellsyntes och
energitransport (Metcalf & Eddy, 1991). Dessutom kan det ske viss fällning med hjälp av
metallsalter som finns i avloppsvattnet (Tykesson, 2005). Resterande fosfor måste avlägsnas
på annat sätt för att möta utsläppskraven.
Kemisk rening
Vid kemisk fällning tillsätts ett metallsalt, vanligtvis järn- eller aluminiumsalt, för att bilda
större partiklar med den lösta fosforn i avloppsvattnet (Henze et al., 1997). Fosforpartiklarna
avlägsnas sedan i en sedimentationsbassäng. Fällningen kan ske före, efter eller simultant med
biosteget.
Utökad biologisk rening
Vid utökad biologisk rening av fosfor, även kallad bio-P, tas löst fosfor i avloppsvattnet upp
av speciella fosforackumulerande bakterier för att användas som energireserv (Henze et al.,
1997). För att detta ska ske krävs att bakterierna utsätts för alternerande anaeroba och aeroba
förhållanden. Fosforn lämnar därmed avloppsreningsverket via slammet.
Hybridrening
Ibland räcker det inte att använda sig av enbart bio-P för att avlägsna tillräcklig mängd fosfor
för att möta utsläppskraven, varför det kan vara nödvändigt att kombinera bio-P med kemisk
fällning. Detta kallas då hybridrening.
3