Potential för biologisk fosforavskiljning vid Torekovs ... - Svenskt Vatten

Bio-P-drift
Uppehållstid i den anaeroba bassängen
En studie gjordes i USA där det planerades att införa bio-P-drift på ett avloppsreningsverk
med begränsad anaerob volym. Undersökningar gjordes där den hydrauliska uppehållstiden i
den anaeroba bassängen minskades från 1,5 till 1,08 timmar med resultatet att bio-Pprocessen
fungerade bättre. Detta förklarades av den omfattande nedbrytning av organiskt
material till VFA som skett redan innan avloppsvattnet nått den anaeroba bassängen (Magro
et al., 2005). Är det inkommande vattnet redan fermenterat och därmed VFA-rikt så tar PAO
upp denna kolkälla relativt snabbt varpå de under den resterande uppehållstiden ägnar sig åt
sekundärt fosforsläpp. Det finns även andra studier som visar att en längre uppehållstid i den
anaeroba bassängen leder till sämre fosforavskiljning på grund av sekundärt fosforsläpp
(Stephens & Stensel, 1998). Om det inkommande vattnet däremot innehåller låga halter VFA
kan en längre uppehållstid i den anaeroba bassängen krävas för att tillräcklig fermentering ska
kunna ske (Magro et al., 2005).
Slambehandling
Under bio-P-processen har fosfor gått från att vara löst i vattnet till att vara bundet i slammet
och det är viktigt att se till att fosforn lämnar biosteget via överskottsslammet. Sekundärt
fosforsläpp kan uppkomma i exempelvis slambehandling i rötkammare. Det finns då risk för
att fosfor återförs till inflödet på avloppsreningsverket genom rötkammarens rejektvatten. Upp
till 2/3 av fosforn bundet till det biologiska slammet kan komma att recirkuleras och det är
därför viktigt att man vid implementering av en bio-P-anläggning också utvärderar
slambehandlingen (Aspegren, 1995). Vid hybridrening löses det här problemet oftast i och
med att slammet innehåller metallsalter som kan binda den fosfor som eventuellt släpps i
slambehandlingen. På Öresundsverket där man övergått till enbart biologisk fosforavskiljning
har det visat sig att fosforn binds i form av struvit och kalciumfosfat och att endast 25 % av
fosforn recirkuleras tillbaka in i verket. Det kan uppstå problem i recirkulationsledningarna på
grund av denna fällning men det kan räcka att spola ledningarna ett par gånger per år för att
undvika dessa problem (Jönsson et al., 2007).
2.4 Optimering
Då bio-P-drift oftast kombineras med kvävereduktion är det vissa aspekter som man bör titta
lite extra på för att få en så optimal bio-P-drift som möjligt:
Undvika nitrat och syre i inloppet och i recirkulationen till den anaeroba bassängen.
Undvika sekundärt fosforsläpp i den anaeroba bassängen genom att inte ha för långa
uppehållstider.
Säkerställa tillräcklig mängd VFA i den anaeroba bassängen.
Minimera recirkulation av fosfor från slambehandlingen.
2.5 Processer för bio-P-drift
Det finns olika system att använda sig av när man designar en bio-P-anläggning. Nedan följer
några olika exempel.
2.5.1 A/O
A/O är den enklaste processen med endast två bassänger; en anaerob följd av en aerob.
Resultatet blir koloxidering och fosforavskiljning. Returslam från sedimenteringen efter den
aeroba bassängen återförs till inflödet till den anaeroba bassängen. Nitrifikation kan erhållas
vid tillräcklig uppehållstid i den aeroba bassängen men skulle kunna påverka
fosforavskiljningen negativt då höga halter nitrat i sedimentationsbassängen kan leda till nitrat
15