Potential för biologisk fosforavskiljning vid Torekovs ... - Svenskt Vatten

Bio-P-drift
Slutprodukterna, metan och koldioxid, kallas också biogas och är den önskvärda produkten
vid anaerob nedbrytning i en rötkammare. Efter de två första processerna, hydrolys och
syrabildning, bildas bland annat VFA. Dessa processer kan uppstå spontant under anaeroba
förhållanden vid ett avloppsreningsverk, men kan också framtvingas för att höja VFA-halten i
inflödet till den anaeroba bassängen vid bio-P-drift. För att förhindra att nedbrytningen går
vidare med metanbildning krävs att uppehållstiden hålls kortare än i en rötkammare. Den
första delprocessen av dessa två, hydrolysen, är den hastighetsbegränsande processen vid
VFA-bildning och har därför blivit processen man har fokuserat på. Därför kallas nu
vanligtvis hydrolysen och syrabildningen tillsammans för enbart hydrolys inom VA-teknikbranschen
(Norlander, 2008). För enkelhetens skull kommer även denna rapport
fortsättningsvis att använda hydrolys som samlingsnamnet för de VFA-producerande
processerna.
Det finns olika alternativ för var i processen hydrolys kan ske och vilken metod som är bäst
lämpad beror på de lokala förhållandena på verket (Tykesson, 2005). Det är främst tre olika
metoder för hydrolys som används för VFA-produktion för bio-P: längre uppehållstid i den
anaeroba bassängen, primärslamhydrolys och returslamhydrolys.
2.6.1 Längre uppehållstid i den anaeroba bassängen
Ett alternativ är att genom en längre uppehållstid i den anaeroba fasen i en
aktivslambehandling möjliggöra hydrolys och VFA-produktion, som då sker simultant med
fosforsläppet (Tykesson, 2005). Detta gäller dock endast fall med låga VFA-halter i det
inkommande vattnet, i annat fall kan det leda till sekundärt fosforsläpp, se kapitel 2.3.8.
2.6.2 Primärslamhydrolys
Ett annat alternativ är att använda försedimenteringsbassängen för hydrolys. Istället för att
pumpa ut slammet direkt när det nått slamfickan byggs ett slamtäcke upp där slammet börjar
brytas ned. Delar av slammet cirkuleras sedan tillbaka upp till ytan av sedimentationsbassängen
så att de VFA som producerats och som nu är vattenlösliga kan ”tvättas” ur och gå
vidare till det anaeroba biosteget (Tykesson, 2005). Vid Öresundsverket i Helsingborg
introducerades denna metod 1993 när det upptäcktes att halten VFA var för låg, och har
fungerat bra för att höja VFA-halten i den anaeroba bassängen (Tykesson et al., 2005). I Figur
2.13 illustreras den metod för primärslamhydrolys som används på Öresundsverket (Jönsson
et al., 1996).
19