Anvisningar för examensarbete - Juridicum

15
7. Citering av litteratur
7.1. Noter
Du använder noter för främst följande syften, ensamma eller i kombination:
• för att ge närmare källangivelse då något eller någon citeras
• för att styrka eller eljest ge belägg för ett påstående i texten
• för att ge läsaren möjlighet att finna ytterligare information
• för att föra ett sidoresonemang som inte behöver ingå i huvudtexten
Du kan välja att utforma noterna enligt endera av följande två modeller:
a) fotnoter längst ned på varje sida med numrering
b) noter som inarbetas i huvudtexten enligt följande modell: "Detta hade tidigt
uppmärksammats av rättsvetenskapliga diskussionen (så t.ex. Koktvedgaard,
sid. 223)."
Hänvisningar till arbeten ska, när det gäller en författare av vilken man bara
citerar ett enda verk, i noterna ges i kortform genom efternamnet (se just
härovan). När det gäller författare av vilka man citerar flera verk förfar man i
noterna enligt mallen: författarens efternamn + år för utgivning och, om författaren
har gett ut flera verk under samma år, särskild angivelse genom littera
(bokstav) av vilket verk under året som avses.
Så här ser det ut i litteraturförteckningen (jfr också nedan 7.2):
Bing, Jon (1976a), Merverdiavgift, investeringsavgift og datamaskinprogrammer.
I tidskriften: Lov og rett 1976, sid. 100-115.
Bing, Jon (1976b), A model of Legal Information Retrieval as Part of the
Decision Process. I tidskriften: Informatica e Diritto. Studi e Ricerche, vol. 2
(1976), nr. 3, sid. 259-273
Och så här blir det i fotnoterna:
1 Pinot 1984c, sid. 22, 25
2 a.a. sid. 104
3 Bing 1976a, sid. 105
4 Noir 1980a, sid. 113 ff. En annan uppfattning finner man hos Cabernet, sid. 122,
130.
Allmänt gäller om nothänvisningar att du ärligt och noggrant ska redovisa dina
källor. En av de värre synderna man kan begå i samband med uppsatsförfattande
är att ståta med lånta fjädrar i form av textavsnitt och idéer som man
direktimporterat från oredovisade källor.