sri lanka

Fig. 5. Staden Mawanella är ett gott exempel på ett s.k. ”collecting centre”, dvs. en
serviceort för plantageindustrin, i detta fall främst gummi, vilket fungerade som utbytescentrum
där de lokala plantageprodukterna samlades ihop för vidare transport
och där områdets behov av handel kunde tillgodoses. Typiska handelshus från
plantageepoken har denna typ av balkongförsedda övervåningar. Butiken upptar
alltid gatuplanet och familjens bostad övervåningen. Foto: Mats Mogren 2007.
Vägbyggena fick mycket genomgripande effekter på bebyggelsebilden.
Ceylon hade varit ett land med mycket få tätorter och små byar sedan den antika
civilisationens kollaps i början av 1200-talet. Nu uppstod längs kärrvägen
en nästan kontinuerlig bandbebyggelse som än idag präglar huvudvägarna
mot nordöst respektive söder från Colombo. I områden som så sent som
på 1840-talet hade varit ren djungel med gott om vilt, expanderade livliga
handelscentra som t.ex. Avissavella och Mawanella, och i högre liggande områden
skapades helt nya orter, som t.ex. Maskeliya, Dikoya och Kotmale.
Viss trafik gick även på de viktigaste floderna, Kelani, som har sitt upprinningsområde
i plantagedistriktet och rinner ut strax norr om Colombo,
och Kalu Ganga, som avvattnar Sabaragamuvadalen, som också var ett viktigt
plantagedistrikt. Den tyske naturforskaren Ernst Haeckel har beskrivit
en båtresa år 1882 på Kalu Ganga från Ratnapura, den översta punkt där
floden var navigerbar, ner till utloppet vid Kalutara. Båtarna på floden fraktade
främst kaffe ner till kusten. På väg uppströms var de lätt lastade med
189