sri lanka

från plantagenäringens branschorganisation. Denna brittiska litteratur är
mycket omfattande, men dess potential är långt ifrån utnyttjad. Samuel Bakers
beskrivningar av Nuwara Eliya-dalen, som går tillbaka på hans vistelse
där 1847–1855, kommer att ges ett oberoende jämförelsematerial i den
långa och välstratifierade borrkärnan från dalen.
Materialet måste naturligtvis behandlas källkritiskt. Ett enda exempel
får räcka. Vad betyder det när den nyanlände William Knighton på 1840-talet
beskriver Parahara-plantagen i Kadugannawa-passet som …well situated
on the side of the hill, a deep mass of primeval forest rising behind it
(Knighton 1998: 99) Området utgör idag nästan en förort till Kandy och
är allt annat än ”ursprungligt”. Det finns överhuvudtaget inte många fläckar
kvar idag av urskog i landets sydvästra del där de flesta plantagerna finns.
Man kan emellertid fråga sig om urskogen, i bemärkelsen helt orörd skog
var så mycket vanligare innan plantageetableringarna. Den schweiziske kulturgeografen
Michel Gelbert, som på 1980-talet genomförde en stor undersökning
av chena-odling (svedjebruk) i Sri Lanka – en odlingsform som idag
nästan helt förknippas med torrzonen i öster och norr – fann att ortnamn på
chena och hena är vanligare inom plantagedistrikten än inom de torrare områden
som idag förknippas med svedjebruket (Gelbert 1988: 36ff). Som vi
konstaterade ovan var det oftast svedjemarkerna man lade sig till med när
byarnas och templens marker avyttrades till plantagerna. Detta innebär att
det som framstår som urskog för en nyanländ betraktare mycket väl kan
vara sekundär- eller tertiärskog. Det krävs därför ett multidisciplinärt närmande
till dessa frågor. En historiker skulle knappast kunna utreda frågan
ensam, inte heller en palaeoekolog, eftersom ett utelämnande av ”humanistiska”
källmaterial skulle tvinga honom/henne att söka i blindo.
Landskapets globalisering och glokalisering
Visserligen är kanelen inhemsk i Sri Lanka och kokosnötsträdet har långsamt
spridits från sitt ursprungsområde (var det nu kan ha varit) genom
subsistensutnyttjande och småningom etablerandet av plantager, men båda
kan sägas ha fått sin relativa betydelse avsevärt stärkt under den koloniala
epoken som en funktion av världsmarknadens efterfrågan.
Kaffe kommer ursprungligen från Afrikas Horn, te från Kina och gummi
från Amazonas, och de är alla tre goda exempel på ekologisk globalisering
så som Alfred W. Crosby definierar den (Crosby 1986), en spridning
av kulturväxter som nog hade varit otänkbar utan världsmarknadens efterfrågan
och utan imperiet. Att kaffet fick ett så snabbt uppsving berodde
delvis på att slaveriet avskaffades i Karibien, att det mötte en kris mot slutet
av 1840-talet berodde bl.a. på konkurrens från Java och Brasilien, och
att bladpesten spreds över nästan hela den tropiska världen vore otänkbart
utan de kontaktytor och driftsformer som världsmarknaden, imperierna
197