Alumnus 2013.pdf - Embassaden

More documents

Recommendations

Info

24 I början på resan var vi ute mycket hos företagen och besökte deras kontor och produktionsanläggningar. De hade ungefär 10-15 anställda och tillverkade möbler, snickerier etc. Vi samlade in fakta och bildade oss en uppfattning av hur processerna gick till och hur produktionskedjan såg ut. Det tog ganska lång tid att göra detta. Dels på grund av språkutmaningarna, men även för att livet i Bolivia inte alltid är lika effektivit som här i Sverige. Vi försökte få cheferna att förstå sambanden mellan bra villkor och lojala arbetare, men det var inte helt lätt. Inom den frågan handlade det även om gamla vanor och okunskap. De förstod inte nödvändigtvis själva hur arbetsmiljön påverkade deras hälsa. Därför informerade vi bland annat om hälsoriskerna med exempelvis hög ljudnivå och uppmanade även cheferna att tjata på sina medarbetare om att använda skyddsutrustningen. När det var klart och vi kände att vi hade något att gå på, satt jag och Anna tillsammans och pratade om hur vi skulle gå vidare och göra något bra av det. Vi spenderade mycket tid där vi bodde, blandat med timmar på internetcaféer, för att sammanställa allt och göra klart våra företagsanalyser. När vi fått hjälp av vår spanskalärare med språket i rapporterna, stämde vi träff med företagen igen och gick igenom analyserna. Vissa förbättringsförslag kunde de genomföra direkt utan problem, medan andra saker skulle kräva mer arbete och längre tid. De flesta av förbättringarna utgick från Lean och 5S, som enkelt betyder att effektivisera produktionen och rationalisera bort steg som inte genererar inkomst till företaget. För ett av företagen som hade låg produktion när vi var där, handlade analysen mer om att skapa marknader för restflöden inom produktionen. Tanken var att nästa års grupp skulle ha det som underlag inför framtiden. Sedan bytte projektet inriktning året efter och det blev ingen fortsättning med företagen. "Vi upplevde säkerheten i arbetsmiljön som ett stort problem och något som företagen borde jobba mycket mer med." Annars har just uppföljningen av arbetet varit ett problem i projektet. Under mitt år försökte vi förbättra det genom att ha spansktalande studenter med i gruppen och försöka hålla mer kontakt med företagen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort, men vi gjorde så gott vi kunde. Trots att projektet nu riktar sig mot jordbruk och utbildning, tror jag att gruppen har fortsatt nytta av vårt arbete med detta. Vad var det största problemet hos företagen Vi upplevde säkerheten i arbetsmiljön som ett stort problem och något som företagen borde jobba mycket mer med. Men de prioriterade främst att hålla produktionskedjan vid liv. Vi och arbetsgivarna såg saker ur mycket olika synvinklar. Ett problem som cheferna pratade om var att arbetskraften försvinner efter en tid. Arbetstagarna blir upplärda och jobbar ett tag, men dyker plötsligt inte upp längre. Det är ett stort problem för produktionen och företagen. Anna jobbar på företagsanalyserna. Kände du under resan att du gjorde verklig skillnad I så fall hur och inom vilket område Projektet i Bolivia tar egentligen aldrig slut. Vi jobbade med företag som varit med tidigare år och försökte hitta nya företag att jobba med för framtida resenärer. Det handlar mer om långsiktiga planer än att göra stor skillnad på en sommar, men när vi var färdiga med vårt arbete, presenterade våra förslag och fick positiv respons på det, så kändes det faktiskt väldigt lyckat. Arbetet på hemmaplan i Linköping är också viktigt, men det var som sagt lite svårt att få till det ibland. Kommunikationen på plats är så mycket snabbare och vi fick mycket gjort på kort tid, även om vår spanska inte var den bästa. Samtidigt var det svårt att se resultat eftersom vi aldrig var med och implementerade åtgärdena vi tog upp i rapporten. Det var upp till respektive företag att göra. Så här i efterhand hade det kanske varit bättre att vara med i den processen och göra förändringarna på plats. Men det är svårt, eftersom kontakten från Sverige är begränsad och det är inte helt lätt att sätta sig in i företagens verksamhet på distans och förbereda mer än vad vi gjorde. En bra sak vi gjorde var att ta med skyddsutrustning och få företagen att tänka på arbetstagarnas förhållanden. Fabrikerna var väldigt högljudda och hade dålig luft. Vi tog med hörselkåpor och munskydd till de anställda och det är en enkel sak som gör stor skillnad. Det var också en av punkterna vi tryckte hårdast på i våra rapporter. Resan gav även mycket insikt för egen del och vi fick se allt på riktigt. Även om inte jag förändrade livet drastiskt för någon, gav det ändå en medvetenhet hos mig som jag inte hade innan. Det tycker jag också är en viktig aspekt i det hela; att bli tvungen att möta en verklighet där människorna har så mycket mindre än vad man själv har. ALUMNUS
25 Även den bolivianska kulturen gav stort intryck. Som alltid när man är ute och reser är det stora skillnader mot hur vi lever. Bolivia är inget undantag. Hela kulturen är annorlunda där och jag försöker ta med mig det bästa från varje resa och lära mig nya saker var jag än reser. Självklart är det svårt att inte reflektera över hur bra vi har det i Sverige också. Det är nyttigt med kontraster för att lära sig att uppskatta sitt eget land. Har du några planer på fortsatt volontärjobb/ engagemang i ideella organisationer framöver Bolivia skiljer sig på många sätt från Sverige. Fick du möjlighet att resa runt och se fler delar av Bolivia Ja, jag och Anna åkte runt en del på helgerna och besökte huvudstaden La Paz och Titicacasjön. Det var kul att få se olika delar av Bolivia, även om vår bas var i Santa Cruz under våra sex veckor på plats. Varje dag var som en utflykt i sig och vi kunde vänta flera timmar i ett gathörn på personer vi stämt träff med. Helt klart en annorlunda vardag mot den vi var vana vid hemma! Vilket var det största intrycket från din resa Nja, jag gjorde mitt exjobb på ett företag i Bangkok, men det var mer för egen skull än för att hjälpa företaget till förändring. Sedan dess har jag inte gjort något, men självklart dyker det upp i tankarna att det skulle vara kul att åka iväg igen. Vi får se i framtiden, men jag har inget planerat just nu. Vad som än händer förde mitt engagemang i INUG mycket gott med sig. Jag är väldigt glad att jag var med i Boliviagruppen och fick chansen att göra något för människor som har helt andra förutsättningar än vad vi har. Text: Christian Fickler Foto: Erika Hedberg Det var en svår fråga, så många intryck… Främst var det nog uppskattningen från företagen som jag minns idag. De var glada bara över att vi var där och ville ta del av deras verklighet och dela med oss av vår erfarenhet, oberoende av vad vi kunde åstadkomma. ALUMNUS
Page 1 and 2: ALUMNUS Maskinteknologsektionens al
Page 3 and 4: 3 Foro: Samuel Westergren, Wepix. 1
Page 5 and 6: 5 Ordförande har ordet På sektion
Page 7 and 8: 7 2007 Namn: Joakim Johansson År i
Page 9 and 10: 9 Grön sektion Ett steg mot en bä
Page 11 and 12: 11 Sektionen i siffror Vid LiU finn
Page 13 and 14: 13 Namn: Filip Celander Ålder: 24
Page 15 and 16: 15 DPU-alumn 2012, vad hände sen A
Page 17 and 18: 17 Johanna Borgudd Maskinaren som u
Page 19 and 20: 19 På Volvo Penta har de valt att
Page 21 and 22: 21 Namn: Markus Peltonen Arbetsplat
Page 23: 23 Erika Hedberg Reseberättelse fr
Page 27 and 28: 27 Baljan i ballongskrud. SÖKER MA
Page 29 and 30: 29 Vårt år och våra visioner 201
Page 31 and 32: 31 Välkommen att bli M-mentor! ”

Alumnus 2013.pdf - Embassaden

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?