Microsoft Word - Intervju Karl Johan Åström - Tekniska museet

Per Lundin: Var det på Hannes Alfvéns inrådan
Karl Johan Åström: Nej, det gjorde jag själv. Jag tyckte liksom det var en bra grej att
göra. Men sen flyttade han till USA. Och då var det Lehnert som tog över. Han höll på
med sådan här fusionsforskning. Och det trodde jag inte på.
[paus i inspelning]
Per Lundin: Okej. Men du var intresserad av just Alfvéns ämne, men sen så lämnade
han Sverige
Karl Johan Åström: Och då var jag liksom lite vilsen och undrade vad jag skulle göra,
och då fick jag kontakt med Bengt Joel Andersson i hydromekanik. Han var den stora
faran att ha som opponent på en avhandling. Duktig kille, men mycket krävande. Han
hade diverse medicinska projekt för sig. Han jobbade med läkare på olika håll och kanter,
så medan jag gick och funderade på vad jag skulle göra för nånting, jobbade jag med lite
medicinska projekt av olika slag. På Södersjukhuset gjorde vi experiment och vi räknade
lite grann på … Jag gjorde ett examensarbete som handlade om droppar och bubblor
som var handlett av Bengt Joel. Och det var inspirerat av de här medicinska problemen. I
den vevan så dök det här med tröghetsnavigeringen upp. Bengt Joel hade ju ganska
mycket extern verksamhet, han var bland annat sakkunnig till advokater som hade trafikolycksmål.
Och sen hade han också mycket kontakt med försvaret. Och då dök den här
idén upp att man skulle bilda en grupp för att titta på tröghetsnavigering. Det var både
för de svenska flygplanen och de svenska missilerna. FOA hade inte tillräcklig kompetens.
Jag vet inte exakt hur turerna gick, men man bildade en grupp som skulle ta itu med
det här. Så det var ett antal professorer, Bengt Joel var en av dem. Och så var det en kille
på LKB-produkter som hette Gotthard Gustafsson. Sen var Philips med. AGA var med.
FOA var med, fast det var finansierat av Flygförvaltningen. Och Bengt Joel skulle hålla i
det här på Teknis-sidan, och då frågade han mig om jag ville vara med i det här tillsammans
med Svante Jahnberg, som var kurskompis. Och vi tyckte det här var jättekul, det
var ju helt ny teknik. Och sen tog de också över folk från MIT. Så Draper, Charles Draper,
han var över i Sverige för att hjälpa till, och jag var själv …
Per Lundin: När var det Kommer du ihåg det
Karl Johan Åström: Jag tror att det kan ha varit så tidigt som -55. Nån gång mellan -55
och -57 tror jag det var.
Per Lundin: För han var ju väletablerad …
Karl Johan Åström: Ja, han var otroligt etablerad. Han hade det där som hette Instrumentation
Lab på MIT, som faktiskt byggde navigationsutrustningarna för amerikanska
missiler och ubåtar och hela faderullan.
Per Lundin: Hur lyckades ni få över honom hit
Karl Johan Åström: Det skedde nog genom kontakter med Flygförvaltningen. Jag tror
att det var kontakter på väldigt hög nivå. Jag tror inte att Draper skulle ha kommit dit om
det inte var ”clearat” på väldigt hög nivå. Jag hade själv lyckan att vara Drapers guide när
han var här. Så var det en annan av hans yngre medarbetare som hette Winston Markey
som kom över och var här i längre tider med oss. Jag kommer inte ihåg hur länge, men
6