Microsoft Word - Intervju Karl Johan Åström - Tekniska museet

tionsfritt och sedan applicerar moment på den som svarar mot andraderivatan av vinkelhastigheten.
Och så drar vi upp den så jag får en svängning på ungefär 84 minuter. Jag
kommer ihåg att jag själv provade det här först med mekaniskt gyro. På skroten köpte jag
ett mekaniskt gyro, så ordnade jag den mekaniska återkopplingen och så satte man igång
gyrot med tryckluft. Och jag kunde få upp den där pendeln till fem minuter. När jag
snackade med Hector, så sade vi, ”gör vi det här elektroniskt kan vi säkert fixa en tiopotens
till”. Så byggde vi en sån där. Philips hade mycket reglerteknik, men det här var ett
okonventionellt problem, och de sade, ”det här är omöjligt, det går inte att göra såna
höga förstärkningar,” men vi visste att de här förstärkningarna skulle ligga vid väldigt låga
frekvenser och 84 minuter är en väldigt låg frekvens, så både Hector och jag trodde, ”det
här är inga problem”. Jag kommer så väl ihåg, vi satt i labbet och skruvade upp förstärkningen.
Och vi fick ihop till över 100 minuter. Och då tänkte jag så här, ”med reglerteknik
skapar man något som beter sig som ett stort tröghetsmoment, men man gör det med
feedback”. Och då var det klart för mig att det här var något kraftfullt som man skulle
gräva mer i. Det var då jag verkligen tände ordentligt. Det var roligt.
Per Lundin: Och då fortsatte du …
Karl Johan Åström: Jag fortsatte jobba ihop med Philips. Vi hade ju patentet ihop. Sen
så bestämde sig Philips för att de skulle försöka bygga ett system. Och då fick jag åka
med Hector … Palme var chef för avdelningen på Philips, överingenjör Bertil Palme.
Han var en trevlig svensk som arrangerade den första reglertekniska kursen i Sverige på
Teknologföreningen. Så åkte vi ner till Philips och så skulle vi få forskningspengar från
Philips för att bygga det här.
Per Lundin: Var det Philips nere i Holland
Karl Johan Åström: Philips i Holland. Nat.Lab. i Eindhoven. Det var en väldigt berömd
fysiker som hette Kasimir som var chef för kommittén. Man var ju lite skakis när man
skulle upp och dra där för honom. Och de grillade oss ordentligt. Och sen sade han så
här: ”Jag tror på det här. Vi ska se till att ni få pengar.” Och vi fick pengar för att bygga
prototyp och testflyga. Det var roligt.
Per Lundin: Och det gjorde du under din tid där
Karl Johan Åström: Ja, det var Philips som byggde alla grejer, men jag hade väldigt nära
samarbete med analys och såna där saker av det hela. Och det här skedde under perioden
-57 till -60. Jag kommer inte exakt ihåg när provflygningarna skedde. Det hette inte ”corporate
jets” på den tiden, utan det var vanliga flygplan. Så kom det upp, Philips direktionsplan
kom upp, vi fick stoppa in grejerna. Och första gången gick det ju inte alls. Och
piloterna tyckte det här var ett himla trams. Sen andra gången när man var uppe och flög,
det här har jag hört från Hector, jag var själv inte med då. Han berättade att piloterna var
väldigt skeptiska. De skulle flyga över kyrktorn och navigera. Och när de flög så var det
dimma. Då sade Hector så här, ”nej, vi ligger lite för mycket åt styrbord här nu, vi ska
gira några grader till babord här uppe och då kommer ni att se kyrktornet”. ”Jäkla tur”,
sade piloterna. Men när de hade gjort det här tio gånger, så sade de, ”vad har ni för er där
bakom egentligen” Så det var kul alltså. För då såg man att det här fungerade.
Per Lundin: Spännande.
9