Microsoft Word - Intervju Karl Johan Åström - Tekniska museet
Microsoft Word - Intervju Karl Johan Åström - Tekniska museet
Microsoft Word - Intervju Karl Johan Åström - Tekniska museet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
jag tror han var över flera gånger och hjälpte till. Och det var då som jag verkligen började<br />
bli intresserad. För det första var det ju väldigt brett att göra det här. Och sen för det<br />
andra gick det upp en talgdank för mig att reglerteknik var väldigt intressant. Så vi satte<br />
igång att läsa det ordentligt.<br />
Per Lundin: Och det var under din tid på tröghetsnavigeringsgruppen<br />
<strong>Karl</strong> <strong>Johan</strong> Åström: Ja, precis.<br />
Per Lundin: Var du anställd då av FOA<br />
<strong>Karl</strong> <strong>Johan</strong> Åström: Nej, jag var anställd som assistent på KTH. KTH hade uppdrag<br />
från FOA, så jag var formellt anställd på KTH.<br />
Per Lundin: Vilken instutition<br />
<strong>Karl</strong> <strong>Johan</strong> Åström: Det var hydromekanik.<br />
Per Lundin: Det var Bengt Joel Andersson.<br />
<strong>Karl</strong> <strong>Johan</strong> Åström: Ja, Bengt Joel Andersson. Och skälet till att de plockade upp oss<br />
var att de trodde att de behövde folk som kunde tillämpad matematik och sånt. Och sen<br />
fick vi också tillgång till BESK, det var en annan sån där starkt bevekelsegrund för oss,<br />
för man såg det här med datorer, det var något viktigt som kom. Det fanns ju inga kurser<br />
i det, utan det fick man … Det fanns lite kurser runt Matematikmaskinnämnden. Och där<br />
nere fick man gå ner och köra själv. Man hade sina egna remsor.<br />
Per Lundin: Jaha, så ni kunde bara gå ner och …<br />
<strong>Karl</strong> <strong>Johan</strong> Åström: Vad man gjorde var att man bokade tid. Och sen programmerade vi<br />
maskinkod, så våra remsor var skrivna i maskinkod. När det var ens tid, då gick man in.<br />
Maskinen var på. Och sedan så stoppade man in sina remsor och körde. Och började det<br />
tjuta i högtalarna var något fel. Då stängde man av omedelbart och nästa man fick komma<br />
in. Så man satt i en väntkö utanför. Och det blev ofta spilltider och såna där saker.<br />
Per Lundin: Men ni fick alltså köra själva<br />
<strong>Karl</strong> <strong>Johan</strong> Åström: Vi körde själva. Och vi programmerade maskinkod. Kom man dit<br />
först på morgonen fick man ”checka”, man fick gå in och så fick man höja alla spänningar.<br />
Det var någon ingenjör där som skötte det, men man fick hjälpa till. Man höjde alla<br />
spänningar till alla elektronrör. Sänkte man dem sen fick man ut vilka rör som var trasiga,<br />
och så bytte man ut dem.<br />
Per Lundin: Just det. Så det var första proceduren varje dag<br />
<strong>Karl</strong> <strong>Johan</strong> Åström: Ja, just det. Sen kommer jag också ihåg att man byggde om maskinerna.<br />
Jag kommer så väl ihåg man fick något på den tiden som hette ”wheelerhopp”.<br />
Det var ”jump to subroutine”. Då kunde man plötsligt, om man hade fel i programmen<br />
… Jag tror det var stoppkod och då var det hål på alla rutor. Men det här ”jump to subroutine”,<br />
jag kommer ihåg direkt, då var det hål på nästan alla rutor så man kunde alltid<br />
7
Change language