Mindre andel unga studerar StÃ¤ller ut och slÃ¤pper nytt - Ergo

More documents

Recommendations

Info

14 / NYHETER Ergo #3 / 2008 Master eller magister I somras gick Sverige över till den Bolognaanpassade examensordningen med tvååriga masterutbildningar. Men vad ska man välja om man redan har läst några år, en master eller en magister Ergo har frågat – och fått olika svar. Den 1 juli 2007 övergick de svenska högskolorna till den nya Bolognaanpassade examensordningen. Det innebär att tidigare fyraåriga magisterutbildningar ersätts av treåriga kandidatprogram samt tvååriga masterprogram på högre nivå. På teknisk-naturvetenskaplig fakultet har civilingenjörsutbildningarna förlängts med en termin för att anpassas till internationell standard. De som började studera innan den nya examensordningen trädde i kraft kommer dock fortfarande kunna ta ut en magisterexamen enligt den gamla ordningen fram till 2015. För många som läser på högskolan idag innebär det här alltså en extra valmöjlighet. Men ökad valfrihet behöver inte alltid vara positivt; ju fler val som kan göras desto svårare blir det att veta vad som är det bästa alternativet. Vad anses egentligen mest gångbart på arbetsmarknaden Och vad ska man tänka på när man själv står inför det avgörande valet ATT HOPPAS PÅ EN ENKEL och samstämmig rekommendation visar sig snart vara att hoppas för mycket. Stig Brewitz, studievägledare på Statsvetenskapliga institutionen, menar att man måste göra en individuell bedömning. Men om man har studiemedel kvar kan en tvåårig master vara värd att överväga, anser han. – Hur det ser ut på arbetsmarknaden i framtiden är det ju ingen som vet. De enda paralleller jag kan dra är från när vi på 90-talet gick från en treårig till en fyraårig utbildning. Då tog det bara några år »DE SOM VARIT UTE PÅ ARBETSMARKNADEN I 20 ÅR SER KNAPPAST NÅGON SKILLNAD PÅ OLIKA EXAMINA« innan det var den fyraåriga examen som alla pratade om. Samtidigt kan man ju hävda att de som varit ute på arbetsmarknaden i 20 år knappast ser någon skillnad på olika examina, det är mest vi här på universitetet som stirrar oss blinda på antalet terminer. Har man läst fristående kurser tidigare har vårt masterprogram i politik och internationella studier fördelen att det ger chans till en praktiktermin. Det är ett bra sätt att knyta an till arbetsmarknaden och kan därför vara en anledning att välja en master istället för att bara läsa en D-kurs, säger Stig Brewitz. MEN KRISTINA PERSDOTTER, utredare på fackförbundet TCO och tidigare vice kårordförande vid Uppsala studentkår, tror att en magisterutbildning kan vara fullt tillräcklig. – Magisterexamen är så pass välkänd att den kommer att stå sig länge på arbetsmarknaden, säger hon. TCO rekommenderar inget av alternativen. Det finns statistik som visar att fler år vid högskolan ger mindre risk för arbetslöshet och en högre genomsnittslön. Men statistiken är inte uppdelad efter olika studieområden, så det är egentligen svårt att dra några intressanta slutsatser från den, menar Kristina Persdotter. – Och trots allt är det nog större skillnad mellan olika universitet och högskolor än på olika långa utbildningar. Vill man arbeta internationellt så är svenska utbildningar så pass välrenommerade att det kanske inte spelar så stor roll om man har ett års kortare utbildning. Nuvarande vice kårordförande med utbildningsansvar, Hanna Mörck, anser att det viktiga är att man funderar över vad man själv vill. – Vad vill man få ut av studierna Eftersom en masterutbildning måste sökas på nytt och kan vara svår att komma in på, kan det vara fördelaktigt att hålla sig kvar i det gamla systemet. Det är inte bara svenska studenter som kommer att konkurrera om platserna på masterprogrammen, utan de kommer även i större grad att intressera internationella studenter. Men även om det för den enskilda studenten kan vara negativt att tvingas flytta för att komma in och gå på en masterutbildning, kan ökad rörlighet få positiva effekter för utbildnings- Sverige, säger Hanna Mörck. – Det ger dessutom möjlighet för svenska studenter att söka masterprogram utomlands. Vad som efterfrågas på arbetsmarknaden är svårt att säga. Är man intresserad av att arbeta internationellt kanske en masterutbildning kan vara en fördel, men i Sverige kommer det fortfarande att ta några år innan arbetsgivarna är medvetna om förändringen. Än så länge finns inte konkurrensen från masterstudenter, och ett par års extra arbetslivserfarenhet kan väga minst lika tungt. UPPSALA UNIVERSITETS PROREKTOR Kerstin Sahlin hävdar att skillnaderna inte kommer att vara så stora som det kanske ser ut. – I Uppsala har vi länge haft fördelen av ett mycket öppet system. Många studenter har läst till olika kurser, och examina är oftast väldigt individuella. Både i det nya och i det gamla systemet är det nog viktigare att man läser en bra kombination av kurser, kanske någon extrakurs som gör att man får en särskilt intressant inriktning. Eller att man visar att man varit aktiv på sin fritid, haft något extrajobb eller engagerat sig i någon organisation. »MAGISTEREXAMEN ÄR SÅ VÄLKÄND ATT DEN KOMMER STÅ SIG LÄNGE« Hon ser dock en tydlig fördel med de nya masterutbildningarna: man får längre tid på sig för sitt examensarbete. – Det kan vara en chans att omsätta det man lärt sig i praktiken och att få bättre arbetslivsanknytning. För studenter som läser på teknisk-naturvetenskaplig fakultet kommer skillnaderna inte att bli lika märkbara. Mikael Carlsson, studievägledare för flera civilingenjörsprogram, menar att det är bättre att söka sig ut på arbetsmarknaden än att stanna vid universitetet. – Idag när det finns jobb att söka kan jag inte riktigt se någon poäng med att läsa ett extra halvår. Däremot är det alltid bättre att fortsätta plugga än att gå arbetslös. Men som det ser ut i dag så ska man vara väldigt duktig om man ska se skillnad mellan de olika examensbevisen, säger han. Hur ser det då ut om man är intresserad av att bli antagen till en forskarutbildning Hanna Mörck och Uppsala studentkår är, liksom kårens doktorandnämnd, oroliga för att en masterutbildning kommer att väga tyngre och att det därigenom kommer att bli svårt att bli antagen om man ”bara” har en magisterexamen. Prorektor Kerstin Sahlin pekar på att det enligt den nya högskoleförordningen krävs minst ett års studier på avancerad nivå för tillträde till forskarutbildningen, alltså ska en magister vara fullt tillräcklig. »OM DET ÄR HÅRD KONKURRENS SÅ KOMMER NATURLIGTVIS EN MASTER- UTBILDNING ATT GE FÖRDEL« Samtidigt medger hon att om det är hård konkurrens så kommer naturligtvis en masterutbildning att ge fördel. – Det är framförallt det längre examensarbetet som ger en fördel. Det kan ju ses som en bra möjlighet att träna sig inför forskarutbildningen. Har man dock skrivit en bra magisteruppsats så är det naturligtvis inte omöjligt att bli antagen på den. SAMTIDIGT KVARSTÅR MÖJLIGHETEN att ta ut en kandidatexamen efter tre års studier. Med den nya examensordningen kommer inte alla få möjlighet att läsa vidare på avancerad nivå, och det är meningen att även en treårig utbildning ska ge god anställningsbarhet. Kåren ser detta som en av utmaningarna för universitetet – att förklara att en treårig utbildning är tillräckligt bra för att ge en anställning. Men Kerstin Sahlin är inte orolig. – Sverige har en fördel i och med att treåriga utbildningar har funnits länge. Så det kommer nog inte att vara några problem med att få arbetsmarknaden att acceptera studenter med kandidatexamen. Redan idag är det många som säger att en treårig utbildning är tillräckligt, och många hävdar att svenska studenter är överkvalificerade, säger hon. VERONIKA SKÄRLUND Två röster NINA GUSTAFSSON ÅBERG (TV), LÄSER AN- DRA TERMINEN PÅ MASTERPROGRAMMET I POLITIK OCH INTERNATIONELLA STUDIER. – Jag ville plugga mer, jag kände mig helt enkelt inte riktigt färdig med studierna utan tyckte att två år till verkade ganska lagom. Dessutom hoppas jag att det ökar min anställningsbarhet, kanske inte så mycket i Sverige som på ett globalt plan. Nina Gustafsson Åberg. Sanna Jansson. Foto: Veronika Skärlund SANNA JANSSON (TH), LÄSER SISTA ÅRET PÅ POL MAG-PROGRAMMET: – Jag funderade på att läsa en master i samhällsplanering vid Stockholms universitet. Men sedan kom jag fram till att två extra års studier i stället för det halvår det skulle ta mig att läsa en magisterkurs inte var värt det. Under den tiden kan jag i stället skaffa arbetslivserfarenhet. Då tror jag ändå att jag står mig i konkurrensen när de första masterstudenterna kommer ut på arbetsmarknaden.
Ergo #3 / 2008 NYHETER / 15 Forskarkarriären under lupp Hur skapar vi tryggare anställningsvägar för unga forskare Det diskuterade en namnkunnig panel under ett seminarium i universitetsaulan nyligen. Bara en tredjedel av alla som disputerar fortsätter inom akademin. En förklaring till att många väljer bort högskolan sägs vara ”det postdoktorala molnet”. Så beskrivs verkligheten efter disputationen – med få tillsvidareanställningar och hård konkurrens – i befattningsutredningen ”Karriär för kvalitet”. Utredningen, som lades fram i december och nu är ute på remiss, har försökt svara på hur karriärvägarna inom akademin kan förbättras och bli tryggare. När Sveriges universitetslärarförbund och Uppsala universitet i februari bjöd in till en debatt på samma tema var det med bland andra rektor Anders Hallberg, statssekreterare Peter Honeth och Sulfs förbundsdirektör Git Claesson Pipping i panelen. I publiken fanns många unga forskare. Uppsala studentkårs doktorandombudsman Per Löwdin har beskrivit befattningsutredningens förslag som en radikal omläggning av universitetens tjänstestruktur. ”Spetsar man till saken så innebär det en övergång från ett system där man söker varje tjänst i konkurrens till ett system där det blir möjligt att anställas och sedan utan konkurrens uppgraderas vidare efter särskild prövning till nästa titel i den akademiska hierarkin ända tills man når professur”, skrev han nyligen i Ergo. Ett av förslagen som debatterades var idén om en tvåårig postdoktoral tjänst som sedan ska kunna leda vidare uppåt i hierarkin. Flera panelmedlemmar undrade hur mycket man egentligen hinner åstadkomma på så kort tid. – Att man ska tvingas avgöra vem som är en bra forskare och pedagog efter bara två år är det sämsta av utredningens förslag, menade Anders Hallberg. Men Kirsi Höglund, vice ordförande för Sulf/Uppsala, tror att postdoktortjänsterna kan fånga upp skickliga personer som annars skulle ha lämnat akademin. – Därmed kan jag tänka mig att förslaget är positivt också ur ett jämställdhetsperspektiv. Idag minskar andelen kvinnor för varje steg uppåt, det är ett stort problem. Enligt Kirsi Höglund, själv ung, nydisputerad och med en tidsbegränsad halvtidsanställning vid Uppsala universitet, lämnar många kvinnor universitetet för mer trygga anställningsformer utanför akademin; tjänster som ger rätt till föräldra- och sjukledighet och semester. – Sådant som andra tar för givet. Hon är däremot kritisk till ett annat av utredningens förslag som diskuterades under dagen: att lärosätena ska kunna inrätta egna tjänstekategorier och förbigå dagens sakkunnigförfarande. Kirsi Höglund befarar att det här kommer att försvåra jämförbarheten mellan lärosäten och därmed ytterligare bromsa rörligheten inom landet – medan ett uttalat mål för utredningen tvärtom är att öka mobiliteten. Men rektor Anders Hallberg applåderar förslaget om ökad frihet i anställningsproceduren: – Jag utgår från att alla vid universitetet vill ha de allra bästa forskarna, sade han under debatten, och bemötte därmed Git Claesson Pippings kritik om att ett slopat sakkunnigförfarande förstärker risken för att ”professorns favoriter får jobbet”. Vad behöver då göras för tryggare kar- riärvägar Något alla tycktes eniga om är att dagens system måste bort: – Vi har missbrukat möjligheterna till visstidsanställningar, medgav Anders Hallberg. – Inget talar för att osäkerhet i anställningar gynnar kvaliteten på forskningen, fastslog Lars Rask, VD för forskningsfinansiären SSF. Kirsi Höglund, vice ordförande för Sulf/Uppsala. – Allt vore bättre än idag, sammanfattade forskarassistenten Åsa Fex Svenningsen, apropå att utredningens förslag trots allt ändå innebär sex års visstidsanställning (två år som postdoktor och fyra år som biträdande lektor). HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se Foto: Hanna Lundquist Per Löwdin Åtgärdsplan ska rädda den kliniska forskningen Den kliniska, patientnära, forskningen som resulterar i bättre behandlingsmetoder, bättre läkemedel, bättre hälsa, etc, har ett starkt folkligt stöd. Just sjukvård är en av de saker som svensken gärna betalar skatt för. Svensk sjukvård har legat i absolut toppklass. Dessvärre har den kliniska forskningen sakta men säkert utarmats. Därför tillsatte regeringen förra året en särskild utredare utredare, Olle Stendahl, professor i Linköping. Ett delbetänkande presenterades i februari, ”Världsklass, åtgärdsplan för den kliniska forskningen” (SOU 2008:7) Det handlar inte bara om vård och forskning. Den kliniska forskningen är även central för svensk läkemedels-, bioteknikoch medicinskteknisk industri. Denna består idag av cirka 800 företag som sysselsätter runt 50 000 personer och exporterar för drygt 40 miljarder kronor. Problemen är många och har gradvis tilltagit. Flertalet universitetssjukhus dras med stora underskott. Ytterst handlar det om pengar. De senaste årens krympande ekonomiska resurser har medfört att det blivit allt mindre forskning, patienternas akuta behov prioriteras framför den långsiktiga forskningen. Bristen på tid medför att forskningen får stå tillbaka för sjukvårdens krav. Saken kompliceras av att det finns två huvudmän för forskningen. Universitetssjukhusen är numera landstingskommunala. Läkarna är anställda av landstingen och vården bedrivs i landstingens regi. Staten är huvudman för universiteten. Statligt och kommunalt är sammanflätat så att det på den kliniska sidan kan vara svårt att avgöra vad som är vad. Professorer och lektorer är i allmänhet statsanställda, medan flertalet läkare är landstingsanställda. Dessutom förekommer kombinationsanställningar. EN STOR DEL AV FORSKNINGEN bedrivs med s k ALF-medel, pengar som staten sänder till landsting med universitetssjukhus som ersättning för universitetens tillgång till landstingens hälso- och sjukvård för grundutbildning av läkare och för klinisk forskning. Det rör sig om stora pengar, ca 1.5 miljarder kronor om året. Dessa anslag administreras och prioriteras gemensamt av universiteten och landstingen, och används dels till infrastruktur dels till forskning. Patientnyttan, att forskningsresultaten ska komma ut i vården, väger tungt och är vägledande för sjukvårdshuvudmännen. Stendahl belägger ett antal oroande trender. Andelen läkare som disputerar minskar stadigt och medianåldern för doktorsexamen är 41 år. I internationella bibliometriska jämförelser har svenskarnas vetenskapliga produktion tappat sin framskjutna position. Disputerade läkare blir allt mer sällsynta inom de prekliniska ämnena. Sedan mitten av 1980- talet har andelen forskande läkare bland alla doktorander vid de medicinska fakulteterna minskat från 70 till 21 procent. Åtgärdsplanen som föreslås innehåller bl a, bättre uppföljning och prioritering av hur anslagen används, särskilda tjänster för yngre läkare, så de kan disputera inom ramen för sin specialistutbildning, ett hundratal tjänster som kombinerar forskning och kliniskt arbete, tio nationella forskarskolor, förstärkning av vissa databaser. Universitetssjukhusen bör, skriver Stendahl, fungera som nav för den kliniska forskningen, forskningsresurser och tjänster bör i första hand styras till dessa. De bör få ett tydligare ansvar för att sprida forskningsresultaten till övrig hälso- och sjukvård. De har en viktig roll för att stärka primärvårdens forskningsanknytning. Gång på gång nämns, att de länder som hävdar sig väl inom den kliniska forskningen till skillnad från Sverige har ett samlat huvudmannaskap för universitetssjukhusen. Det delade ansvaret för och finansieringen av forskningen är inte ändamålsenlig. Stendahl avser att återkomma till huvudmannaskapet i slutbetänkandet, som väntas i höst. Huvudmannaskapet över Uppsalas akademiska sjukhus överfördes till landstinget så sent som 1983. Karolinska sjukhuset var statligt fram till 1982. Frågan inställer sig om Stendahl dristar sig till att föreslå att universitetssjukhusen ska förstatligas Vill man ha ett samlat huvudmannaskap är det den uppenbara lösningen.
Page 1 and 2: Foto: Christin Lenthamre Foto: Chri
Page 3 and 4: 04 / DEBATT Ergo #3 / 2008 FELTÄNK
Page 5 and 6: Ergo #3 / 2008 NYHETER / 07 Allt f
Page 7 and 8: Ergo #3 / 2008 NYHETER / 11 Allt fl
Page 9: Ergo #3 / 2008 NYHETER /13 Företag
Page 13 and 14: 18 / KULTUR Ergo #3 / 2008 Ingen un
Page 15 and 16: 20 / RECENSIONER Ergo #3 / 2008 Bet
Page 17 and 18: Ergo #3 / 2008 KALENDARIUM / 23 VÄ
Page 19 and 20: Ergo #3 / 2008 NATIONERNA / 25 serv
Page 21: KÅRSIDORNA Din studentkår Jo... 3

Mindre andel unga studerar StÃ¤ller ut och slÃ¤pper nytt - Ergo

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?