Mindre andel unga studerar StÃ¤ller ut och slÃ¤pper nytt - Ergo

More documents

Recommendations

Info

Ergo #3 / 2008 KULTUR / 19 Med inspiration i barndomsångesten Sångaren och bildkonstnären Johan Barrett har mycket på gång just nu. Hans band Napoleon albumdebuterar snart ”med tolv hits” och den 11 mars hänger han upp sin barndomsångest på Broströms kafé. Det glasögonprydda pojkansiktet på Johan Barretts grafiska tryck ”Big ugly glasses” är hans eget. De stora runda glasögonen följde med honom från treårsåldern upp till högstadiet och i takt med att han blev äldre och mer medveten om sitt utseende växte de till en allt större plåga. – Många gånger tänkte jag på att gå och hämta pappas hammare och slå sönder de där jäkla glasögonen. Samma bild, men med yviga penselstreck i brunt, rött, blått och grönt, har namnet ”Big ugly glasses and ice cream”. Den visar ur ett barns perspektiv en ljusare motvikt till de olycksaliga glasögonen. och frontfigur, har nyligen spelat in sitt första album, ”Bohemians won the series and the little guy joined the band”. SKIVAN SLÄPPS I SVERIGE i maj och i England till sommaren. Sedan är det meningen att den ska lanseras i USA och Japan. – Det är en väldigt genomarbetad skiva, vi brukar säga att det är tolv hits på den. Det är ingen fyllnad som det oftast brukar vara. Om ett indieband får skivkontrakt brukar skivbolaget slänga in dem i studion i en eller två veckor, sen är det bara att mixa ihop och släppa. Men vi har fått arbeta fram det här. Vad är viktigast för dig, bildkonst eller musik – Båda. Jag skulle inte kunna ta bort någon av de grejerna, de föder varandra. När jag inte har någon vision om den bild jag vill göra, då kanske jag tar upp gitarren och gör en låt eller skriver en text. GUSTEN HOLM/red@ergo.us.uu.se Fakta/Johan Barrett Ålder: 25 år Bor: Har mellanlandat hos föräldrarna i Gamla Uppsala Aktuell: Vernissage på Broströms kafé i Uppsala den 11 mars kl 16–19. Utställningen pågår till och med den 3 april. Gör: Illustratör i bland annat Ergo, bildkonstnär, sångare i bandet Napoleon, jobbar extra i en klädaffär. Uppväxt: Uppsala, Lund och Oxford, en småstad i Pennsylvania, USA. Utbildning: Medie- och kommunikationsvetenskap och konstvetenskap vid Uppsala universitet, Grafi kskolan i Stockholm, konstlinjen på Wiks folkhögskola. »ATT ÅKA OCH KÖPA GLASS MED PAPPA VAR EN SÅDAN GREJ SOM FICK MIG ATT GLÖMMA BORT MINA BEKYMMER« – Att åka och köpa glass med pappa var en sådan grej som fick mig att glömma bort mina bekymmer. Bilderna är typiska för Johan Barretts skapande, som ofta tar sin början i personliga, obehagliga erfarenheter från uppväxten. – Jag utgår från mig själv – den nakne Johan, säger han. Samtidigt har musikkarriären skjutit fart. Det soul-poppiga tiomannabandet Napoleon, där Johan Barrett är sångare Som barn fantiserade Johan Barrett om att slå sönder sina glasögon med en hammare. Foto: Christin Lenthamre Fängslande nära i hård högstadiemiljö TEATER ”Avslutningen” Teater C Manus och regi: Dag Thelander I rollen: Sam Kessel Scenografi : David Andrén Ljus: Daniel Andersson Kostym: Tove Berglund Scen: Reginateaterns caféscen Scenen är pytteliten, publiken sitter i ring runt den hög av gymnastik- och idrottsredskap som utgör skolans gympaförråd. Det är avslutning och David slutar nian. Men i stället för att vara ute och fira sitter han i förrådet. ”Avslutningen” är en monolog framförd av Sam Kessel. Han är en mycket ung och mycket modig skådespelare, som söker ögonkontakt med den publik som nästan sitter i knäet på honom. Man slungas in i en hård högstadiemiljö. David har suttit i förrådet större delen av rasterna på högstadiet för att slippa ta plats och slippa bli utpekad. Nu återberättar han hur han en dag tar upp fighten med klassens mobbare och vilka konsekvenser det får. Hårt sätts mot hårt och allt går lite för långt. Trots att våldet inte är i paritet med de skolmassakrer som ägt rum de senaste åren förs ändå tankarna till dessa händelser. En ensam elev som isolerat sig och sedan tar strid. I ”Avslutningen” får vi följa eleven, som verkar vara en helt vanlig kille som har fått nog av mobbaren. Dag Thelander kastar i manus och regi publiken rakt in i händelserna utan att ge bakgrunden. Det fungerar, men det hade varit intressant att få följa upptrappningen och mekanismerna bakom beslutet att låsa in sig och sedan ta till våld. Berättelsen är stark, men jag kan inte sluta undra varför just David griper till våld, även om vi i förbifarten får veta att Davids mamma är död och inspirationskällor från videovåld nämns. Det är alltför många som mår dåligt under sin skoltid men som bara står ut, vad avgör vem som gör vad Kanske är det tillräckligt att föreställningen väcker frågan och att den visar att ingenting är svart eller vitt. Händelserna äger rum i Uppsala, som för att visa att våldet finns även här. Framställningen är intressant ändå, så egentligen behövs inga förtydliganden. Kessel tar in pappan på scen genom ett masande dalmål, och mobbaren Simon genom en knytnäve i luften. Det är en lösning som gör monologen omväxlande och Kessel är ömsom rolig, ömsom ledsen, arg. ”Avslutningen” speglar en hård värld som är ungdomarnas men som också tar upp vuxnas ansvar. Föreställningen är fängslande, och fördjupningen kring bakomliggande mekanismer och det slutliga beslutet är kanske svår att få till på de 50 minuter man spelar. För mig fungerar ”Avslutningen”. Det hade dock varit intressant att höra vad de gymnasie- och högstadieungdomar som utgör majoriteten av publiken, tyckte om den verklighet som presenteras som deras. ANNA SELVÅG
20 / RECENSIONER Ergo #3 / 2008 Betygen sätts i skala 0–5 MUSIK Livsbejakande vemod Anima Morte “Face the Sea of Darkness” (Dead Beat Media) Det kommer mycket keyboarddrivet just nu. Jag har precis hunnit pusta ut efter Deep Purple-räven Don Aireys överraskande dunderplatta ”A Light In The Sky”, när detta instrumentala 2008-släpp – delvis bandat i Uppsala – ockuperar CD-spelaren. Betraktar man Anima Mortes omslag kan man luras tro det handlar om dyster metal, men istället hör vi nollåttor vars grund står att finna i 70-talet, där mängderna av antika klaviaturinstrument (och för all del en suverän gitarr, stundtals minnande om Eino Haapala i Uppsalas alltför bortglömda Von Zamla) frammanar det mest livsbejakande vemod i de mest lockande melodier. Själva beskriver Anima Morte sin musik som “Vintage Italian Horror Music”, och nog hör man kopplingen till läskig filmmusik – oroväckande, men samtidigt så skönt. Gillar du progrockens mindre muntra musikanter Kolla Anima Morte! Goda intentioner DANIEL REICHBERG Daniel Lantz Trio featuring Staffan Hallgren ”On The Tiles” (Do Music Records) Är äldst alltid bäst Tja, det kanske inte är självklart i alla lägen... men i detta fall, i egenskap av gästsolist i Daniel Lantz trio, skulle tvärflöjtisten Staffan Hallgren lysa upp hela natthimlen med sitt tindrande och stjärnklara spel. Vi talar om en mogen man som redan på 1950-talet började spela jazz på flöjt (en av få!) och sedermera samarbetade med kanonsolister som bl.a. Eje Thelin på trombon. I början på 1980-talet bildade för övrigt Hallgren Pan Trio (flöjt, gitarr, bas) som sedan dess åtnjutit såväl nationell som internationell uppmärksamhet för sin samspelthet, timing och förmåga att svänga utan stöd av trumslagare. Ansatser till föreliggande projekt har funnits sedan början av 2000-talet, men det är först nu via turnéer som Uppsalaungdomarna Daniel Lantz (piano), Mattias Åström (bas) och Daniel Olsson (trummor) har kommit till skott tillsammans med Staffan Hallgren. Det är ett mycket lovvärt initiativ som ligger helt i linje med jazzhistoriens upprepade exempel på mentorskap (mästare – lärling) där erfarna, äldre musiker omger sig med yngre, mindre erfarna för gränsöverskridande upplevelser. Daniel Lantz trio förstärker på CD:n denna form av upplevelse genom att i en pluralistisk anda blanda friskt mellan olika genrer respektive stilriktningar inom jazzen. Denna strävan mot mångfald är bland dagens improvisationsgrupper inte heller på något sätt ovanlig. Sammantaget upplever jag skivan som lättlyssnad och varierad, om än med något ojämn kvalitet när det gäller helheten och ibland ungdomarnas instrumentalinsatser och musikaliska uppfattning. Intentionaliteten är dock god och lovar mycket inför framtiden. Själv fastnar jag framför allt för den folkmusikbaserade ”Visa till skapelsen” (skriven av Hallgren) samt gruppens tolkning av jazzballaden ”Why Did I Choose You” Även Lantz titellåt ”On the Tiles” är rolig och småfräck i all sin funkighet. PETER REINHOLDSSON Kellerman vill för mycket Firefox AK ”If I Were a Melody” (Razzia Records) Inspirationen till låtarna på “If I Were a Melody” hittade Andrea Kellerman, med artistnamnet Firefox AK, i fågellösheten och den tyska dansscenen i Berlin. Det blev ett album som flirtar med den tyska hårdtechnounderjorden och lättillgänglig tuggummipop på samma gång. På gott och ont. Beatmässigt mest gott. Det är angenämt när musiken får tankarna att förvilla sig i ett myller av berlinska grådaskiga parker (utan fåglar) och svartklubbar i mörka källare. Refrängerna och framför allt den slätstrukna sången lider däremot av en kluvenhet som stör. Kellerman och producenten Viktor Ginner tycks ha velat göra allt på samma gång och gått vilse i en periferi mitt emellan detta allt i stället. Resultatet låter farligt nära eurodisko, utan katschiga melodier. Jag hoppas för Andrea Kellermans skull att hon i musikform vore roligare än titeln ”If I Were a Melody” antyder. Minner om hur saker var Asoka “36 Years Later” (July Morning Records) ANDREAS JAKOBSSON År 1972 släppte skåningarna i Asoka sin första LP, vilken sedan dess blivit ett hett eftertraktat samlarobjekt (hittar man den på Ebay är det tusenlappar snarare än hundringar som gäller). Sedan väntade man av någon besynnerlig anledning 36 år med uppföljaren. Vad har hänt under alla dessa år Ja, inte har Asoka i alla fall plockat upp några av de trender och tendenser som passerat revy, och det är min absoluta tro att målgruppen gläds stort över detta. Här är det tuff, Hammondindränkt 70-talsrock (tänk Uriah Heep med typiskt Skånska Niccokick står fortfarande med båda fötterna i småstadsångesten. svenskt, folkligt garnityr) och finurliga vardagslivstexter (“Jag blir så kåt på dig när jag känner mig stressad”) för hela slanten. Lever Asoka upp till myten Ja och nej. Bara man inte förväntar sig några blixtar eller dunder, kan man med fördel skaffa detta album som minner om hur saker en gång var. Fast personligen hör jag till dem som tycker att något mer modernistiskt tilltag här och där hade varit av godo. ...och naturligtvis ges skivan också ut som hederlig LP på vinyl. Står kvar i tonårsångesten DANIEL REICHBERG Niccokick ”The Good Days We Shared, Were They So Bad” (Startracks) Efter att ha läst några positiva recensioner av Niccokicks nya album är jag lite nyfiken på hur ett band som detta åldras och utvecklas till rockkritikers belåtenhet. När jag lyssnar på ”The Good Days We Shared, Were They So Bad” möts jag dock av textrader som ”I’m a parasite, I’m a creep, I get nothing done when the TV is on, I don’t know what to do with my life” (helt ordagrant, ingen överdrift!) och inser, med viss förvåning, att skånska Niccokick fortfarande står med båda fötterna tryggt nerbäddade i den gamla skolans småstadsoch tonårsångest. Det känns inte särskilt provocerande utan nästan lite charmigt. Inga desperata försök till utveckling och uppdatering så långt ögat kan nå, bara en mer påtaglig Springsteen-strävan kanske. Det gamla vanliga alltså. Med titlar som ”The Art Of Doing Nothing” eller ”You Must Be On Drugs Or Something” levererar Niccokick billiga trick i en hård värld. Även om kärlekslåtarna är lite gulliga och singeln ”The Poet” låter precis som den sortens amerikansk collegerock man inte kan låta bli att romantisera över (om man gillar OC), är den här skivan så långt ifrån spännande det går att komma. Vill du sluta dina ögon och helt ogenerat längta dig tillbaka till sommaren 2004, eller kanske 1994, kan du se Niccokick spela på Kalmars den 19 mars. MATILDA WEIBE Foto: Mathias Söderlund
Page 1 and 2: Foto: Christin Lenthamre Foto: Chri
Page 3 and 4: 04 / DEBATT Ergo #3 / 2008 FELTÄNK
Page 5 and 6: Ergo #3 / 2008 NYHETER / 07 Allt f
Page 7 and 8: Ergo #3 / 2008 NYHETER / 11 Allt fl
Page 9 and 10: Ergo #3 / 2008 NYHETER /13 Företag
Page 11 and 12: Ergo #3 / 2008 NYHETER / 15 Forskar
Page 13: 18 / KULTUR Ergo #3 / 2008 Ingen un
Page 17 and 18: Ergo #3 / 2008 KALENDARIUM / 23 VÄ
Page 19 and 20: Ergo #3 / 2008 NATIONERNA / 25 serv
Page 21: KÅRSIDORNA Din studentkår Jo... 3

Mindre andel unga studerar StÃ¤ller ut och slÃ¤pper nytt - Ergo

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?