Andhämtning - Ergo

18 / KULTUR Ergo #3 / 2010
ESSÄ
Poesi som aktion. För en djupare förståelse av det svenska
00-talets poesi krävs en dubbelexponering genom vilket ett
annat decennium framträder: det konkretistiska 60-talet.
Tim Andersson återvänder till Öyvind Fahlströms manifest
för den konkreta poesin: Hätila ragulpr på fåtskliaben,
och identifi erar dess aktualitet i samtiden.
År 1999 återutgavs Öyvind Fahlströms
manifest för konkret
poesi, tillsammans med ett urval
av hans dikter (Bord-dikter
1952–55). Det framstår nu i efterhand
som symboliskt. Lika symboliskt som
att Magnus Haglunds bok ”Åke Hodell” (2009)
kommer ut precis tio år senare. Däremellan
ryms ett decennium, i sin språkmaterialism
och poetiska aktivism djupt präglat av det konkretistiska
60-talet.
1954 publicerar Öyvind Fahlström, en vid
den tiden ouppmärksammad poet, manifestet
“Hätila ragulpr på fåtskliaben”. Han går till attack
mot de samtida och närmast föregående
litterära strömningarna för deras syn på språket
som i första hand medium, representation,
om det så är en objektiv yttre eller en subjektiv
inre verklighet som ska representeras. Fahlström
reser istället ”det konkreta alternativet”,
i vilket språket frigörs ifrån sin underlägsna
position gentemot det representerade
och tillmäts värde i sig självt. Den konkreta
poesins fokus riktas från språkets innehåll
mot, istället, dess materiella – visuella, akustiska,
sensoriska – sida. Med hjälp av nonsens,
visuella innovationer och sabotage på textens
mikro- såväl som makronivå ska ”läsarens säkerhet
på det heliga sambandet mellan ordet
och dess betydelse” undermineras.
Den konkretistiska poetiken inordnar sig
i en specifi k litteraturhistorisk kontext med
föregångare som dadaism, futurism, och,
i viss mån, surrealism, och rymmer precis
som dessa i förlängningen politiska implikationer.
”En människa som äger språket äger
också den värld som förutsätts och uttrycks
genom språket”, skrev den postkolonialistiske
fi losofen Frantz Fanon 1952 i ”Svart hud, vita
masker” (1997). Fahlström svarar: ”eftersom
tänkandet är beroende av språket blir ytterst
varje angrepp mot den gällande språkformen
ett berikande av de innötta tankebanorna”.
Genom att bryta upp språket, plocka isär det i
dess beståndsdelar och sammanfoga det i nya
oväntade kombinationer, undergräver man föreställningen
om språket, och i förlängningen
det nuvarande samhället, som något naturligt
och bestämt.
Poesi som aktion alltså.
Som Magnus Haglund visar var detta perspektiv
centralt för en konkretistisk ordknådare
som Åke Hodell. Hans antimilitarism var
passionerad, men uttrycktes inte i någon känslosam
eller innehållsligt aggressiv polemik,
utan i ett enda nybildat ord: ”igevär”, utdraget
över fyrtioåtta sidor (igevär, 1963). Greppet är
typiskt konkretistiskt: i dess väldiga expansion
förlorar ordet sin genomskinlighet, och de
tretton sidorna ”i” och trettiofem sidorna ”ä”
blir genom deras absurda och statiska uttryck
till en bild av arméns konstitution.
Första halvan av 60-talet innebär en storhetstid
för den konkretistiska praktiken. Fahlström
får se sina idéer förverkligade av poeter
som, förutom nyss nämnde Åke Hodell, bland
Tim Andersson är masterstudent
i litteraturvetenskap
vid Uppsala universitet.
Texten har tidigare
publicerats i tidningen
Arbetaren.
andra Carl Fredrik Reuterswärd, Jarl Hammarberg
och Bengt Emil Johnson. När kulturlivet
sedan under 60-talets andra hälft allt hårdare
stramas åt mot en pedagogisk vänsterretorik
är festen över för ordlekarna och fragmentarismen.
Nu är det klarspråk som gäller, och den
konkreta poesin faller för en lång tid i glömska.
Så sent som 1994 kan litteraturvetaren
Bernt Olsson fortfarande hävda att den konkreta
poesin ”inte höll i sig länge. [...] Nu är det
knappast något i den svenska efterkrigspoesin
som känns mer avlägset. Inte ens forskningen
har visat intresse” (Vid språkets gränser. Svenska
1900-talslyriker och frågan om ordens förmåga,
1995).
Runt sekelskiftet är emellertid en förändring
urskiljbar på det litterära fältet. Tidigt ute att
identifi era den är Åsa Beckman som i en artikel
under rubriken ”Farväl till ditt och datt-poesin”
uppmärksammar en skepsis inför ”föreställningen
om ett sammanhållet diktjag som
talat med en samlad, centrallyrisk stämma”.
(Dagens Nyheter, 12/9/00) Samtidspoesin sprider
ut sig över såväl sidorna som innehållet,
och tvingar läsaren till ett kreativt medskapande.
Startskottet för utvecklingen lokaliserar
hon till 60-talets konkreta poesi.
Sju år senare är den konkretistiska traditionen
så allenarådande att den, om man ska tro
Johan Lundberg – litteraturkritiker och då
chefredaktör för Axess magasin –, hotar kortsluta
hela det poetiska kretsloppet. I en artikel
som orsakar en lång och infekterad debatt på
kultursidorna angriper han den aktuella lyrikutgivningen
för att uteslutande premiera
”föregivet avantgardistiska formexperiment,
med rötter i 60-talets konkretism” (Expressen,
22/05/07). Huruvida Lundbergs bild stämmer
överens med verkligheten eller snarare ska ses
som ett symptom på kulturkonservatismens
självpåtagna offerroll i en pågående positioneringsstrid
kan diskuteras, och har så också
gjorts. Men ingen rök utan eld. En vändning
har onekligen ägt rum de senaste tio åren, och
de konkretistiska verken återaktualiserats i
en tid då språk och kommunikation bildat undersökningsområde
för ett kritiskt, poetiskt
projekt.
Arvet är tydligt och öppet redovisat
hos en poet som Anna Hallberg. I
den språkligt lekfulla diktsamlingen
”På era platser” (2004) droppar
hon rent av Öyvind Fahlströms
namn. Astrid Trotzig är med på noterna när
hon – i samband med att På era platser nomineras
till Nordiska rådets litteraturpris – i en
karaktäristik av Hallbergs poesi skriver: ”Det
var tydligt att språkmaterialism och konkretism
var utgångspunkterna [...]. Hon förhåller
sig till språket som konkret material.” Det sista
är en parafras på det av Fahlström formulerade
konkretistiska slagordet: Språket som konkret
materia.
Också Lars Mikael Raattamaa, en annan av
samtidens mest framträdande poeter, sätter
sig explicit i dialog med konkretismen när han
i ”Politiskt våld” (2003) refererar ”till sextiotalet
och Bengt-Emil Johnson”. En dikt som ”AL-
JAZEERA”, en textuell kortslutning där vissa
fragment vittnande om politiska och mänskliga
katastrofer ibland bryter igenom bruset
av skiljetecken, har en tydlig resonansbotten i
Carl Fredrik Reuterswärds ”Prix Nobel” (1966)
– en bok med enbart skiljetecken. Man fi nner
hos dem en likartad antihierarkisk och decentraliserande
hållning till texten, en inriktning
mot det perifera och stumma. Lika tydlig
är den konkretistiska ansatsen i Raattamaas
Svensk dikt (2006) där kanoniserad svensk lyrik
utsätts för omstöpningar och attentat – ord
och rader stuvas om, och bevingade fraser dyker
upp i fel dikter. Det är svårt att inte göra
kopplingen till Åke Hodells angrepp på kulturarvet
när han med stora svarta bläckplumpar
stympade nationalskalden Verner von Heidenstams
patriotiska dikter (Verner von Heidenstam
– Nya dikter, 1967).
Denna speciella konkretistiska
kombination av ordvrängeri och
kritisk udd har fl er arvtagare i
samtidspoesin än Raattamaa. I
Ida Börjels konsumtionsskeptiska
”Konsumentköplagen: juris lyrik” (2008) främmandegörs
språket och samhället genom paragrafer
och lagtexter, och i Johan Jönsons Efter
arbetsschema (2008) motsvaras läsarens frustrerande
arbete med ibland obegripliga och
monotona textkonstellationer av det utsatta
vårdarbete som boken utforskar på ett innehållsligt
plan. De båda diktsamlingarna har
det gemensamt – tillsammans med verk av andra
samtida som Jörgen Gassilewski, Ulf Karl
Olov Nilsson, Mara Lee för att nämna några –
att de förutsätter maktstrukturernas hemvist
redan i språket: i dess syntax, grammatik, och
symboler. Utvägen och möjligheten blir för såväl
konkretister som 00-talspoeter att söka det
oorganiska och ofi xerade språket: korsningen,
spridningen, det orena, främmande.
Att, som Fahlström uttrycker det, ”KRAMA
språkmateria”.
SKRIV EN ESSÄ
TILL ERGO
Skriv en essä, gärna med din uppsats
eller ditt examensarbete som underlag,
och skicka in till oss på Ergo!
Textlängden bör inte överstiga
8 000 tecken inklusive mellanslag.
Redaktionen förbehåller sig
rätten att korta i och språk granska manus.
Mejla till cred@ergo.us.uu.se.