Nr 3/ 2009 ÃrgÃ¥ng 121 - AllmÃ¤nna FÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

More documents

Recommendations

Info

ka aspekterna, inklusive säkerhet och försvar. En annan är nödvändigheten av samarbete: i Östersjöområdet, inom EU samt globalt – främst genom FN och dess fackorgan. En maritim strategi En verklig svensk maritim strategi skulle syfta till att förverkliga våra övergripande politiska mål i detta avseende såväl nationellt som i internationella fora, främst EU. Låt oss emellertid begränsa oss till försvar och säkerhet. Inom detta område finns det främst två aktörer: Försvarsmakten, d.v.s. i praktiken marinen, och kustbevakningen. Traditionellt omfattar den maritima strategin tre olika uppgifter: avskräckning, havskontroll och maktprojektion. Under det kalla kriget var avskräckning huvuduppgiften. Försvaret skulle vara fredsbevarande genom sin styrka. Idag är uppgiften både vidare och mindre precis. Staters trovärdighet i säkerhetspolitiska sammanhang och därmed deras inflytande – makt om man så vill – beror i icke ringa grad på den bild av beredskap, utbildning och materiel som omvärlden får i samband med insatser och övningar. HM ubåt Gotlands verksamhet som sparringpartner åt den amerikanska flottan har varit ovärderlig i detta avseende. vårt försvar 3 ’09 Havskontroll är en uppgift av typen ”ständig verksamhet”. Inom svenskt territorialvatten och ekonomisk zon delas uppgiften i första hand mellan marinen och kustbevakningen – den förra avseende militära och den senare avseende civila och polisiära uppgifter. Men i dagens värld finns här ingen skarp gränslinje. Vem visste status på gummibåten vars besättning bordade Arctic Star Dessutom har varken marinen eller kustbevakningen något överflöd av uthålliga fartyg så samverkan är nödvändig. Som jämförelse kan nämnas att Frankrike anser att havskontroll kräver ständig insats av en fregatt, två minröjningsfartyg samt ett marinspastrategi Havet som transportled är av central betydelse för att vårt samhälle skall fungera. 10
ningsflygplan (vartill kommer mindre bevakningsfartyg) per kuststräcka (Nordsjön, Atlanten resp. Medelhavet). Inom EU deltar kustbevakningen i gräns- och fiskeriskydd. Någon ständig europeisk militär samverkan finns ännu inte – denna verksamhet ingår i NATO. Det svenska ordförandeskapet i EU prioriterar utvecklingen av ett maritimt övervakningssystem, som skall kunna betjäna alla medlemsländer. Ett sådant är en nödvändig grundsten för uppbyggnaden av EU:s maritima förmåga. Marinens hittills två internationella marina uppdrag – operation UNIFIL MAROPS utanför Libanon 2006 och nu pågående Atalanta utanför Somalia illustrerar de två olika formerna för militär havskontroll. I det första fallet gällde det att implementera ett av FN beslutat embargo – d.v.s. hindra vapentransporter – medan det i det andra handlar om att skydda humanitära transporter. Operation Atalanta är också ett utmärkt exempel på hur en maritim insats kan stödja många olika politiska mål Foto: Lasse Sjögren/Försvarets Bildbyrå samtidigt: humanitära, skydd av sjöförbindelser, lag och ordning, svensk utrikespolitik samt utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Maktprojektion innebär stöd i olika former från havet av verksamhet i land. Traditionellt har detta omfattat insats med långräckviddiga vapen (exempelvis hangarfartygsbaserat flyg) och med amfibietrupp. Idag används begreppet i en mycket vidare ram och omfattar också ledning, minröjning, logistik, underrättelsetjänst, luftförsvar samt evakuering av sårade och hotade medborgare. Svenska sjöstridskrafter har ännu inte deltagit i skarpa internationella operation i denna roll men övningar har visat att man har en hög kapacitet att agera kustnära i sådana sammanhang. De tre uppgifterna illustrerar sjöstridskrafternas dualitet; de har viktiga uppgifter inom ramen för gemensamma försvarsoperationer samtidigt som de har rent maritima uppgifter. marinen, en integrerad del av Försvarsmakten, måste därför åter bli en del av sjöfartssverige. Några frågor inför framtiden Det är väl känt att samarbetet mellan Försvarsmakten/marinen och kustbevakningen har varit, för att använda en militär term, ”begränsat”. Inriktningspropositionen pekar på att samarbete måste öka mellan alla ”sjöverkande myndigheter”. Om vi kan skapa interoperabilitet med NATO vore det väl skräp om inte svenska myndigheter skulle kunna göras interoperabla Detta är inte bara en teknisk fråga utan minst lika mycket en fråga om ”kultur” och därmed beroende av vilja hos respektive ledning. Det naturliga är att Marininspektören representerar försvaret gentemot maritima organisationer och myndigheter. Maritim verksamhet kräver uthålliga fartyg. Svenska politiker har, åtminstone sedan 1958 års försvarsbeslut strävat efter att örlogsfartygen skall vara små – läsaren minns kanske försvarsminister Roine Carlssons ord om ”plåtschabrak” avseende korvetter typ Göteborg. Nu konstaterar inriktningspropositionen att de har för dålig uthållighet, d.v.s. är för små. Men hur skall fartygen se ut och vilka uppgifter skall de klara Kan man tänka sig ett nära samgående mellan marinen och kustbevakningen om framtida fartygsutformning Internationella erfarenheter visar det är fullt möjligt med flera varianter på ett grundkoncept. Två avgörande frågor är hur länge skall fartygen kunna vara till sjöss och i vilka vatten respektive vilken stridsmiljö skall de klara Det är i vilket fall nödvändigt med ett långsiktigt anskaffningsprogram. Kvalificerade fartyg kan inte köpas ”på hyllan” utan att detta får stora konsekvenser avseende utbildning och underhåll. Fartyg utan utbildad personal är värdelösa. De senaste årens stora omorganisationer har skapat stora hål bland kvalificerad personal i marinen. Inriktningspropositionens målsättning kräver långsiktig och stabil personalförsörjning, inte bara för marinen; den Hafströmska så kallade stödutredningens förslag till helt ny, och avsevärt försämrad, officersutbildning måste därför snarast förpassas till papperskorgen. Den nya nautiska linjen för blivande sjöofficerare kommer att ge möjlighet till samutbildning med civilt sjöfolk, vilket är bra. Här kanske mer kan göras så att sjöofficerens två roller, såväl sjöman som militär, tydliggörs. Sverige är, som förhoppningsvis framgått, beroende av en säker sjöfart såväl i vårt närområde som globalt. I närområdet har vi ett nationellt ansvar; globalt är vi beroende av att andra skapar säkerhet. Men vi kan, som operation Atalanta visar, ge ett bidrag. I en fragmenterad och kaotisk värld måste alla goda krafter hjälpas åt. Lars Wedin är pensionerad kommendör, gästforskare vid Försvarshögskolan och Institut de Recherche Stratégique de l’École Militaire (ÌRSEM). strategi vårt försvar 3 ’09 11
Page 1 and 2: Nr 3 2009 oktober aff har ny ordfö
Page 3 and 4: innehåll Nr 3 2009 Årgång 120 Le
Page 5 and 6: Tommy Jeppsson: aff:s nya ordföran
Page 7 and 8: Bo Hugemark: Pacifism och rysskräc
Page 9: Lars Wedin: Det 21 århundradet - e
Page 13 and 14: Foto: Studio Färgbilden Författar
Page 15 and 16: (fanns) i ett väl fungerande nätv
Page 17 and 18: försvaret och ersattes av i huvuds
Page 19 and 20: chockbantade ”Overkommandot” me
Page 21 and 22: edömningsvis mycket för det nödv
Page 23 and 24: mer man att vara mycket aktiv för
Page 25 and 26: förklarlig och påverkad av felkal
Page 27 and 28: Hodder Stjernswärd: Afghanistan -
Page 29 and 30: Jörgen Elfving: Björnjakt Björnj
Page 31 and 32: har inte vare sig den militära sty
Page 33 and 34: Moget för nedläggning Bilden visa
Page 35 and 36: till Försvarsmakten, på bland ann

Nr 3/ 2009 Ã rgÃ¥ng 121 - AllmÃ¤nna FÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?

Nr 3/ 2009 ÃrgÃ¥ng 121 - AllmÃ¤nna FÃ¶rsvarsfÃ¶reningen