Nr 3/ 2009 ÃrgÃ¥ng 121 - AllmÃ¤nna FÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

More documents

Recommendations

Info

säkerhetspolitik vårt försvar 3 ’09 slag för alliansen i en situation karakteriserad av ett kallt krig med en klar potential för att bli varmt. President de Gaulles ställningstagande renderade chockvågor i Europas huvudstäder och särskilt starka blev de i USA med konsekvens att en djup spricka utvecklades i förhållandet mellan Washington och Paris, något som åter blev mycket tydligt i samband med USA:s invasion av Irak 2003. Politiskt ledarskap President Sarkozy har visat prov på ett betydande politiskt ledarskap. Han har mycket tydligt deklarerat Frankrikes primära hemvist i västlägret. Likaså har han starkt argumenterat för att nya hot skapar ett behov av ett djupare militärt samarbete och att detta också ligger i hela Europas intresse. Nicolas Sarkozy har i mycket tydliga formuleringar gått emot dem som han uppfattar förordar mindre samarbete, där han hävdat att svaga allianser inte tjänar något syfte. Ett viktigt argument har varit att det franska återinträdet stärker västs kamp mot icke statliga aktörer som nyttjar terrorvapnet. Även om opinionsundersökningar pekat på att presidenten har stöd för sin NA- TOvänliga hållning så har politiska motståndare tagit tillfället i akt och hävdat att han svikit de Gaulles vision om det totalt fria Frankrike (läs fritt från USA:s påverkan). Stärkt fransk – och europeisk röst Betonas skall att Frankrike aldrig utträdde ur NATO men har stått utanför den centrala beslutsprocessen i alliansen under mer än fyra decennier. Den nya situationen i och med återinträdet som fullvärdig alliansmedlem innebär inte bara att de franska ståndpunkterna kan förväntas få ett starkare genomslag i NATO utan också de övriga europeiska medlemsländernas. Det vore naivt att räkna med att Paris kommer att vara en följsam allianspartner, snarare kan vi, med utgångspunkt i fransk politisk tradition, förvänta oss tydliga franska ställningstaganden i många olika frågor. Frankrikes återinträde som fullvärdig medlem av alliansen har från militärt praktiska synvinklar små konsekvenser eftersom landet redan är en aktiv deltagare i NATO:s operationer. De politiska och psykologiska signaleffekterna är däremot stora, givet landets position som en av Europas stormakter. Tiden efter 1966 då Frankrike lämnade det militära samarbetet i NATO har inneburit att de europeiska medlemsländerna i många frågor tvingats att inta en europeisk alternativt USAvänlig hållning, ett val mellan atlantism kontra mera uttalade europeiska ståndpunkter. Det franska beslutet innebär ett definitivt slut på synen att Europa med Frankrike som dirigent skulle sträva efter att utgöra en militär motvikt till USA. Det skall också nämnas att president Sarkozy hade med NATOfrågan på agendan under sin presidentvalkampanj 2007. Militärt viktigt Franska styrkor har deltagit i NATO-ledda missioner sedan mitten av 1990-talet, bland annat i Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Landet tillhör de fem tätnationerna vad gäller truppbidrag och är ekonomiskt den fjärde största bidragsgivaren till alliansen. Genom att åter verka fullt ut inom ramen för det militära samarbetet får Paris ett direkt infl ytande över planläggning och genomförande av NATOledda insatser genom att franska officerare placeras på centrala poster i alliansens kommandokedja. NATO:s engagemang i Afghanistan har skett utan ingående debatt kring alliansens långsiktiga strategi, och här kan det förväntas att Frankrike kommer att göra sin röst hörd med Washington som måhända en mera samarbetsvillig medspelare. USA kommer inte heller efter Frankrikes inträde att sympatisera med européernas försiktighet med att använda militära maktmedel, men det franska medlemskapet kommer att göra européernas röst starkare samtidigt som USA behöver ta särskild hänsyn till såväl Frankrikes som Storbritanniens röster, två länder med trupper insatta i stridshandlingar, med expeditionär tradition och förmåga samt med egna kärnvapenstyrkor. Försvarsministern har uttalat Frankrikes stöd för fortsatt militär närvaro i Afghanistan samtidigt som det klargjordes att det inte får handla om obegränsad tid. Frankrike betonar vikten av att börja planera för överlämnandet av säkerhetsansvaret till afghanerna själva och att NATO-styrkorna lämnar landet. Frankrike har 2 800 soldater i Afghanistan, det fjärde största styrkebidraget efter USA, Storbritannien och Tyskland. Det har aviserats att Frankrike inte kommer att delta i NATO:s nukleära planeringskommitté och det har tydliggjorts att Frankrike kommer att bibehålla en självständig nukleär slagstyrka. I sammanhanget bör det erinras om att det franska kärnvapenprogrammet var helt och hållet nationellt, medan Europas andra kärnvapenmakt, Storbritannien köpte färdigutvecklad teknologi från USA. Några viktiga frågor Frankrikes utträde ur NATO:s militära samarbete för fyrtiotre år sedan, stärkte landets politiska position i tredje världen. Det spekuleras nu om landets röst bland dessa stater skall försvagas i och med beslutet om att åter bli fullvärdig medlem av NATO. Möjligheterna till en sådan utveckling finns, utgående ifrån att det franska beslutet kan stärka västfientliga aktörers argument. Samtidigt kan det antas att i de delar av tredje världen där Frankrike har starka intressen kom- 22
mer man att vara mycket aktiv för att bibehålla största möjliga positiva Frankrikebild, bland annat genom infrastrukturella satsningar samt direkt ekonomiskt och militärt stöd. President Sarkozys afrikanska rundresa i slutet på mars i år är en tydlig indikation på just detta. Bland annat bedöms presidenten lugna de som oroas av franska truppreduceringar i Afrika. Dessa avses balanseras av de resurser som kommer att finnas i det baskomplex som Frankrike etablerar vid Persiska viken. Samarbetet med USA kommer att bli en central fråga. Även med president Obama i Vita Huset kan det förväntas uppstå stora åsiktsskillnader mellan USA och Frankrike/de europeiska allierade i frågor som exempelvis berör styrke- och ekonomiskt bidrag till insatsen i Afghanistan, förhållandet till Ryssland samt NATO-kandidaturen för Ukraina och Georgien. Den starka signalen om enighet och uppslutning för NATO som det franska beslutet innebär, tillsammans med det faktum att alliansen idag består av 26 länder med Kroatien och Albanien som inkommande medlemmar, välkomnas knappast i Moskva. Men detta överskuggar inte det faktum att ryska ekonomiska intressen för närvarande snarare talar för islossning vis-a-vis Europa och USA. President Sarkozy har också tydligt pekat på vikten av ett nytt partnerskapsförhållande med Ryssland. Frankrikes återinträde som fullvärdig medlem av den atlantiska alliansen skedde i Strasbourg, en stad som står som symbolen för 60 år av fred och samarbete i Europa. Detta blev en stark markering av europeisk enighet där värdskapet delades mellan Tyskland och Frankrike, också detta av stort symbolvärde. Överstelöjtnant Tommy Jeppsson är lärare i strategi vid Försvarshögskolan i Finland och redaktör för vårt försvar. Erik Cornell: Rapallosyndromet Den tysk-ryska gasledningens historiska och politiska bakgrund Utrikesministrarna Rathenau och Chicherin skriver fördraget. År 1683 tvingades de osmanska trupperna att häva belägringen av Wien. Därmed var det islamska och turkiska hotet mot Europa avvärjt. Men det avlöstes omgående av Ryssland som det nya hotet från öster. Det första offret blev det svenska östersjöväldet, som Ryssland erövrade i förbund med Danmark och Polen och som följdes av senare landvinningar både västerut och söderut. I samverkan med Österrike och Preussen delades Polen mot slutet av 1700-talet, och genom överenskommelsen med Napoleon i Tilsit 1807 fick tsaren fria händer att också stycka Sverige genom att erövra Finland. Under 1800-talet fortsatte expansionen i Sibirien, Kaukasus och på Balkan. Englands politik gick i allmänhet ut på att alliera sig med de näst starkaste kontinentalmakterna mot den starkaste – mot de habsburgska kejsarnas Österrike-Spanien på 15-1600-talen, mot bourbonernas och Napoleons Frankrike på 17-1800-talen, därefter mot den ryska expansionen till Medelhavet, sedan mot Kaiserns och Hitlers Tyskland under 1900-talet och till sist åter mot Rysslands expansion under det kalla kriget. Rysk politik byggde däremot som ovan visats på att samarbeta med de starkaste för att tillägna sig territorium från de svagare. I detta syfte samverkade tsarerna framgångsrikt med i tur och ordning Sveriges, Polens och Osmanska rikets vedersakare. För östersjöområdets vidkommande avtecknar sig här ett tydligt mönster. När Moskva väl erövrat Sveriges baltiska områden fortsatte man expansionen mot Polen som delades med Preussen och Österrike. När Napoleon styrde över Europas öden slöt tsar Alexander med honom fördraget i Tilsit som möjliggjorde erövringen av Finland. Vid Östersjön fanns därefter bara fyra strandstater, Danmark, Sverige, Tyskland och Ryssland. Men efter första världskrigets konvulsioner frigjorde sig Finland, de baltiska staterna och Polen och bildade egna stater och antalet strandstater växte till de naturliga åtta. De landhungriga stormakterna tålde inte detta utan upprepning av historien förestod. Efter första världskrigets turbulens blev det angeläget att återställa en övergripande europeisk ordning efter förebild av Westfaliska freden, Wienkongressen och den ’europeiska säkerhetspolitik vårt försvar 3 ’09 23
Page 1 and 2: Nr 3 2009 oktober aff har ny ordfö
Page 3 and 4: innehåll Nr 3 2009 Årgång 120 Le
Page 5 and 6: Tommy Jeppsson: aff:s nya ordföran
Page 7 and 8: Bo Hugemark: Pacifism och rysskräc
Page 9 and 10: Lars Wedin: Det 21 århundradet - e
Page 11 and 12: ningsflygplan (vartill kommer mindr
Page 13 and 14: Foto: Studio Färgbilden Författar
Page 15 and 16: (fanns) i ett väl fungerande nätv
Page 17 and 18: försvaret och ersattes av i huvuds
Page 19 and 20: chockbantade ”Overkommandot” me
Page 21: edömningsvis mycket för det nödv
Page 25 and 26: förklarlig och påverkad av felkal
Page 27 and 28: Hodder Stjernswärd: Afghanistan -
Page 29 and 30: Jörgen Elfving: Björnjakt Björnj
Page 31 and 32: har inte vare sig den militära sty
Page 33 and 34: Moget för nedläggning Bilden visa
Page 35 and 36: till Försvarsmakten, på bland ann

Nr 3/ 2009 Ã rgÃ¥ng 121 - AllmÃ¤nna FÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?

Nr 3/ 2009 ÃrgÃ¥ng 121 - AllmÃ¤nna FÃ¶rsvarsfÃ¶reningen