Nr 3/ 2009 à rgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen

aff behövs för bredd
i försvarsdebatten
vårt försvar 3 ’09
ledare
En mycket stor utmaning för
Försvarsmakten under de närmaste
åren sammanhänger med
de ekonomiska möjligheterna
att vidmakthålla den nuvarande
försvarsstrukturen. Detta är inte
unikt för Sverige utan gäller
för samtliga västländer. Problemets
kärna handlar om graden
av politisk vilja att satsa resurser
på statens säkerhetsstrukturer
där försvarsmakterna utgör en
del. I och med att riskerna för
existentiella konflikter uppfattas
vara liten tenderar medborgarna
att allt mindre viktlägga
statens traditionella roll som
tillhandahållare av säkerhet och
mera betona dess roll som en
garant för social och ekonomisk
välfärd. Med andra ord
blir den politiska viljan att satsa
resurser på säkerhet underordnad
välfärdsskapande åtgärder
vilket i sin tur direkt kan spåras
till den dominerande uppfattningen
hos flertalet medborgargrupper
att den säkerhetspolitiska
himlen inte täcks av
alltför hotande ovädersmoln. I
ett läge av ekonomisk recession
förstärks trycket på effektiva
social- och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och möjligheterna
att argumentera för militära
satsningar blir inte större
i en situation som karakteriseras
av att konkurrensen mellan
olika samhällssektorer hårdnar
och att denna konkurrens sker
i en säkerhetspolitisk miljö som
uppfattas vara gynnsam.
Upprätthållandet av försvarsstrukturen
och bibehållen ambitionsnivå
avseende försvarsförmåga
handlar bland annat
om möjligheterna att kontinuerligt
kunna förnya materielen,
upprätthålla utbildningsnivån,
samt kunna attrahera och därmed
rekrytera men också bibehålla
de kvinnor och män som
har rätt kompetensprofil.
En stabiliserad struktur på dagens
nivå förutsätter en budgetutveckling
som säkerställer en
köpkraft som ligger på dagens
nivå. Här reser sig tvivel för
framtiden. Under långa perioder
av det kalla kriget och efter
detta har vi upplevt en obalans
mellan beslutad försvarsstruktur
och försvarsbudgeten.
Utebliven kompensationen för
infl ation liksom kostnadsökningar
för bland annat materiel,
vilken ökar med cirka 7,5
% per år, har resulterat i successiva
reduceringar av såväl
försvarsstrukturen som aktivitetsnivån.
Ett bärande argument för insatsförsvaret
har varit att utveckla
Försvarsmakten till ett relevant
säkerhetspolitiskt instrument, i
en säkerhetsmiljö där mobiliserings-
och invasionsförsvaret
uppfattats vara obsolet. Det
gamla försvaret är avvecklat och
vi står inför ett viktigt val. Detta
handlar om att förutsatt bibehållen
ambition att vidmakthålla
nuvarande försvarsstruktur
så måste vi acceptera en
kostnadsutveckling som i hög
grad genereras av externa och
internationellt drivna faktorer.
Gör vi inte det så innebär detta
att vi successivt börjar reducera
vår nuvarande numerärt begränsade
insatsstruktur. En sådan
utveckling innebär sannolikt
avvecklingen av kompletta
kapacitetsområden.
Ökningar av försvarskostnaderna
är sannolikt något i
hög grad orealistiskt i nuvarande
säkerhetspolitiska situation.
Uppehållandet av nuvarande
bredd av militära kapaciteter
är därför sannolikt enbart
möjligt inom ramen för
ett framgångsrikt nordiskt samarbete
på försvarsområdet givet
alliansalternativets karaktär av
politisk icke-fråga.
Detta föga heltäckande försök att
teckna några av Försvarsmaktens
huvudproblem kan spädas
på med ännu ett. Detta utgår
ifrån frågeställningen om vilken
reell substans som finns i
det samhällsförsvar som skulle
ersätta det avsomnade totalförsvaret.
Viljan och förmågan
att svara på den frågan övertygar
inte. Danmark och Finland
har substantiella samhällsförsvar,
om än namnet på dessa
är det traditionella ”totalförsvaret”.
Att riva ner går betydligt
snabbare än att skapa något
nytt vilket inte är någon ny
sanning.
Säkerhetsfrågorna uppvisar ingen
brist på ämnen att analysera
diskutera och debattera. Vår
förening har också för framtiden
en viktig uppgift att fylla
som plattform för saklig debatt.
Vår opolitiska status är en styrka
som öppnar upp för medlemskap
för människor med
ett vitt spektra av åsiktsmässig
hemvist. En nackdel är dock
att aff tenderar att bli allt mindre
känt i samhället, vilket återspeglas
i medlemsantalet. Detta
kräver en ändring om vi skall
bli synliga och hörda i debatten.
Vi behöver bli fler och det
finns inga som är bättre lämpade
att rekrytera nya medlemmar
är vi själva.
Du som är medlem i aff – bidrag
till att föreningens röst
skall bli starkare genom att
fram till 2010 rekrytera minst
en ny medlem ur din bekantskaps-
och vänkrets!
4