Nr 3/ 2009 à rgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen
Nr 3/ 2009 à rgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen
Nr 3/ 2009 à rgång 121 - Allmänna Försvarsföreningen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
strategi<br />
lisering eller eftergiftspolitiken<br />
kan resa vissa frågetecken.<br />
Men i en händelse långt senare<br />
har vi ett klarare facit: våra<br />
reaktioner vid U 137-incidenten<br />
1981. Vår krishantering<br />
då utmålas ofta (särskilt av de<br />
agerande) som föredömlig och<br />
resultatet som en stor framgång.<br />
Men som Johan Tunberger<br />
uttryckte det på ett seminarium:<br />
”Om det var en<br />
framgång, hur ser då ett misslyckande<br />
ut” Man kan bara<br />
instämma. Vi gjorde händelsen<br />
till ett problem för våra relationer<br />
med Sovjetunionen – vars<br />
problem det faktiskt var – och<br />
i vår brådska att bli av med det<br />
missade vi många chanser: att<br />
få klarhet i intrångets syfte, att<br />
få veta vad för slags kärnvapen<br />
som fanns ombord och deras<br />
syfte, kanske att få ingångar i<br />
syftet bakom hela den omfattande<br />
kränkningsaktiviteten.<br />
I stället fick vi en evig uppslitande<br />
debatt om felnavigering<br />
eller intrång och en outrotlig<br />
mytbildning om periskopnoja,<br />
järnspöken, minkar<br />
och NATO-ubåtar.<br />
Det var inte så att alternativet<br />
var att storma ubåten. Vi<br />
Bo Hugemark diskuterar en lika grundläggande<br />
som relevant frågeställning. Vågar vi använda<br />
statens yttersta maktmedel<br />
kunde helt enkelt tålmodigt ha<br />
väntat på en kapitulation. Vad<br />
brådskan berodde på och vilka<br />
avgöranden som gjordes vet jag<br />
inte, men så ofta har talats om<br />
risken för fritagningsförsök att<br />
det verkar ha varit ett ledande<br />
motiv. Sovjetunionen gjorde<br />
sitt bästa för att understryka<br />
den risken.<br />
Smaka på det motivet: i<br />
fredstid på eget territorium, i<br />
ett politiskt överläge, med internationell<br />
rätt på vår sida och<br />
med militär lokal överlägsenhet<br />
måste vi undvika att motparten<br />
gör ett värre intrång, så<br />
att vi måste använda våra vapen.<br />
Med en sådan inställning i<br />
botten, vilken trovärdighet hade<br />
vår neutralitetspolitik Som<br />
förutsatte att vi inte ens under<br />
hårt yttre tryck skulle ge krigförande<br />
tillgång till svenskt territorium.<br />
Rysskräcken<br />
Neutralitetspolitiken är nu avskaffad<br />
(utom för ett antal debattörer<br />
och en delvis okunnig<br />
allmänhet). Problemet med att<br />
våga använda våra vapen vidlåder<br />
i stället framför allt det<br />
jag behandlat i tidigare artiklar:<br />
vår solidaritetsdeklaration,<br />
som framför allt är tillämpbar<br />
på möjliga ryska hot mot Baltikum.<br />
Här går de två motiven<br />
till tvekan samman: den pacifistiska<br />
motviljan mot våld<br />
i internationella insatser och<br />
vad man enkelt kan kalla ”rysskräcken”.<br />
Detta tillmäle används<br />
mest för att misstänkliggöra<br />
kraven på ett svenskt nationellt<br />
försvar. Men det är mer<br />
relevant för inställningen att vi<br />
inte bör irritera vår store granne<br />
i öster.<br />
Om vi vill fortsatt delta i<br />
det internationella fredsfrämjandet<br />
och om vi vill bidra till<br />
stabiliteten i Östersjöområdet,<br />
krävs från politiskt håll en ändring<br />
av fokus i försvarspolitiken.<br />
Från diskussioner om vad<br />
som kan sparas här eller där till<br />
att tala högt om den självklara<br />
roll försvaret har i internationell<br />
solidaritet och nationell<br />
säkerhet – och att vi är beredda<br />
att använda det om det behövs.<br />
Bo Hugemark är överste och<br />
säkerhetspolitisk kommentator.<br />
vårt försvar 3 ’09<br />
Foto: Lasse Sjögren/Försvarets Bildbyrå<br />
8
Change language