Forskning om diskriminering av muslimer i Sverige

Fazlhashemi ägnar sin studie åt den tredje tolkningen. Han studerar om och hur dessa tekningar har använts för
att förstärka stereotypa bilder och för att manifestera uppfattade skillnader mellan olika grupper i samhället. 215
Fazlhashemi hävdar att sättet att avbilda profeten visar på en förskjutning i rasismens fokus från rasbiologi till
hierarkisk syn på etnicitet, 216 något som även Gardell har återkommit till vid flera tillfällen, 217 Skillnaden mellan
det egna och det andra sker på kulturell istället för biologisk basis. Avbildningen av profeten Muhammed, som
elak, girig och ondsint, liknar enligt Fazlhashemi tidigare antisemitiska avbildningar. Till skillnad från de Andra
framställs istället det egna folket som rent, civiliserat, och ärligt. Karikatyrer av muslimer har en liknande
historia som de antisemitiska, och fungerar enligt samma regler i det att de förmedlar ett rasistiskt
grundbudskap. Utseendet hos muslimer blir genom karikatyrer ett sätt att bekräfta den hotbild som gruppen
muslimer utgör, där syftet är att visa hur oförenlig den muslimska kulturen är med den europeiska. 218
En annan forskare är Brune som bland annat har granskat innehållet i några av Sveriges största tidningar under
år 2005 (Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet och Aftonbladet). Genom textanalys har hon undersökt i vilka
sammanhang personer som inte delar majoritetsbefolkningens etnicitet presenteras i media. Hon undersöker
också i vilken mån tidningarna tar upp frågor som diskriminering och rasism. Även Brune analyserar medierna i
termer av ”andrafiering”, det vill säga att medierna gör skillnader mellan ”vi och de”, där texterna är
uppbyggda på ett sådant sätt att ”vi” talar om ”dem”, och där det även uppstår ett motståndsförhållande
mellan dessa grupper.
Brune kommer fram till att ”i stort sett alla tidigare beskrivna stereotypiseringar av flyktingar och invandrare
[är närvarande] i medierna”. 219 Brune resonerar att eftersom en av medias främsta uppgifter är att förmedla
det ”typiska” och det ”avvikande” eftersom det är just detta som rapporteras som nyheter. I detta uppstår
stereotypiseringar i och med upprepandet av olika roller. ”Det svenska” står till exempel för modernt, fritt och
jämställt, medan till exempel ”muslimskt” står för traditionellt, förtryckande och patriarkalt. 220
Hennes resultat visar bland annat att mellan 40 och 50 procent av de nyhetsartiklar som publiceras i de tre
tidningarna med anknytning till invandrare, handlar om ”deras” brott. Brune finner en kraftfull andrafiering av
framförallt muslimer där dessa får symbolisera egenskaper som är icke-önskvärda i den egna kulturen. 221 Flera
antimuslimska stereotyper uppstår i samband med att muslimer presenteras på ett sätt som sammankopplas
islam med ”islamistisk terrorism, fatwa och dödshot”. 222 Stereotypiseringen består då av upprepandet av
negativa associationsladdade begrepp, som generellt kopplas samman med muslimer i Sverige. Tidningarna
själva uppger en önskan om att motarbeta islamofobiska uttryck och tendenser, och gör också så på ledarplats.
Trots detta drar Brune slutsatsen att andrafieringen och stereotyper om ”de andra frodas på nyhetsplats. 223
I en annan studie har Graf genomfört en fallstudie på Radio Islam i Sverige. Syftet var att se hur de stora
mediekanalerna i Sverige speglar minoritetsmedia. Graf har studerat medietexter i vilka Radio Islam nämns, för
att på så vis få klarhet i inom vilka områden nyheter främst plockas upp och distribueras vidare till den stora
massan. Radio Islam är en hemsida som publicerar främst antisemitiskt och förintelseförnekande material.
Grafs resultat visar att man framställer Radio Islam och dess grundare som framförallt muslimsk. Detta i sig
förstärker en ”vi och de”-attityd, där grundaren till hemsidan blir den personifierade andre. 224
215
Fazlhashemi 2007 s. 33ff
216
Fazlhashemi 2007 s 52
217
Gardell 2010a
218
Fazlhashemi 2007 s 52
219
Brune 2006, i Camauër och Nohrstedt red, s. 113
220
Brune 2006 i Camauër och Nohrstedt red. p 94ff
221
Brune 2006 i Camauër och Nohrstedt red. s. 91
222
Brune 2006 i Camauër och Nohrstedt red. s. 114.
223
Brunde 2009 i Camauër och Nohrstedt red. s. 118
224
Graf 2009, s. 27
46