Vattenplan Upplands Väsby - Upplands Väsby kommun

BILAGOR
METALLER I VATTEN
Metall Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5
Mycket låg halt Låg halt Måttligt hög halt Hög halt Mycket hög halt
1) Gränsvärdestabeller för metaller i vatten
och sediment.
2) Gränsvärdestabeller för näringstillstånd.
3) Illustration Mälarens bassänger.
μg/l
As 75
Cd 1,5
Cr 75
Cu 45
Ni 225
Pb 15
Zn 300
Risk för biologiska effekter
Ingen eller Liten risk Risk föreligger främst Ökad risk Hög risk
mycket i mjuka, närings- och redan vid
liten risk humusfattiga vatten kort exponering
samt i sura vatten
1) Gränsvärdestabeller för metaller i vatten och sediment
http://www.naturvardsverket.se/dokument/lagar/bedgrund/sjo/sjodok/sjomet.html#Tillstand
BAKGRUND
Metaller förekommer naturligt i låga
halter i sötvatten. I sediment och organismer
är halterna högre på grund av
naturlig anrikning. Halterna kan dock
även i opåverkade områden variera
mellan olika vattensystem beroende
på berggrund och jordarter i tillrinningsområdet
samt på vattnets surhet
och innehåll av organiskt material.
Utsläpp till luft har medfört en långväga
spridning av vissa metaller. I
svenska sjöar och vattendrag är halterna
av dessa metaller därför numera
generellt förhöjda. Mer lokalt har utsläpp
direkt till vatten på vissa håll
åstadkommit mångfaldiga haltförhöjningar
i närliggande sjöar och vattendrag.
Måttliga förhöjningar av metallhalterna
är skadliga främst för växt- och
djurplankton och andra organismer i
de nedre delarna av näringskedjorna.
Under fortplantnings- och yngelstadierna
kan även fisk vara känslig. Risken
för skador är störst vid långvarig exponering
(veckor eller månader). Mer
akuta effekter börjar uppträda vid
halter 3-10 gånger högre än den lägsta
nivå som långsiktigt är skadlig.
Risken för biologiska störningar bedöms
bäst genom analyser av metallhalter
i vatten. Metallhalter i vattenmossa
(Fontinalis antipyretica och F.
dalecarlia) kan användas som mått på
genomsnittshalterna i vattnet under
en längre tidsperiod (flera veckor).
Både lokalt växande och utplanterad
mossa kan användas. Halterna i mossan
kan dock inte direkt översättas till
halter i vatten.
Analyser av metallhalter i sediment är
förhållandevis enkla och tillförlitliga
och lämpar sig därför väl för karteringar
av metalltillförseln till ett vattenområde.
Analyser av djupare sediment
lager möjliggör bedömningar av hur
metalltillförseln varierat bakåt i tiden
och av de ursprungliga metallförekomsterna
i området.
BEDÖMNING AV
TILLSTÅND
Tillståndsklass 1 för metallhalter i
vatten och vattenmossa är avsedd att
motsvara förhållandena i områden
som helt undgått mänsklig påverkan.
Metallhalter i klass 2 är i de flesta fall
förhöjda genom utsläpp från lokala
källor eller genom långväga spridning
via atmosfären. Klassen kan dock inrymma
halter som uppträder naturligt
i vissa geologiskt avvikande områden.
Haltförhöjningen är i allmänhet
inte tillräcklig för att åstadkomma
mätbara biologiska effekter. Vid högre
metallhalter ökar risken för biologiska
effekter. En nyanserad bedömning
av denna risk förutsätter emellertid
också att hänsyn tas till avvikelsen
från jämförvärdet (se vidare). Om en
metallhalt hamnar i tillståndsklass 3
men inte nämnvärt avviker från jämförvärdet
är risken för effekter ganska
liten. Uppföljande biologiska undersökningar
rekommenderas dock i
områden med metallhalter i klass 3
eller högre.
*Klassindelningen för koppar avser främst sjöar och mindre vattendrag. I större vattendrag
kan kopparhalter upp till 3 μ g/l förekomma även i opåverkade områden. Kopparhalter
i klass 3 utgör normalt inte samma risk i större vattendrag som i sjöar och mindre
vattendrag.
METALLER I VATTENMOSSA
Metall Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5
Mycket låg halt Låg halt Måttligt hög halt Hög halt Mycket hög halt
mg/kg torrsubstans i årsskott
As 40
Cd 15
Co 150
Cr 50
Cu 250
Hg 1,5
Ni 150
Pb 150
Zn 2 500
Klassning av metallhalterna i vatten och vattenmossa bör bygga på data från minst 3 år.
I rinnande vatten bör provtagningen under denna period ha skett månatligen, i sjöar 4
gånger per år. I mindre vattendrag och sjöar med kort omsättningstid kan ännu tätare
provtagning behövas. Klassningen ska göras utgående från aritmetiska medelvärden.
118
BILAGOR 119