Vattenplan Upplands Väsby - Upplands Väsby kommun

MARKANVÄNDNING
OCH PÅVERKANS-
FAKTORER
Markanvändningen i Oxundasjöns avrinningsområde
domineras av skog
och åkermark.
nar förorenat dagvatten innan det går
vidare till Väsbyån och Oxundasjön.
En del enskilda avlopp belastar också
sjön, men den största näringstillförseln
kommer via Verkaån som avvattnar
jordbruksbygder samt från Väsbyån.
I viss utsträckning tas också bevattningsvatten
ur sjön.
Oxundasjön med omgivning är också
bullerstörd till följd av flygtrafiken till
och från Arlanda.
MILJÖSITUATION
Näringsstatus
Näringsämnena kväve och fosfor analyseras
en gång per år (augusti) av Oxundaåns
vattensamverkan. De kväveoch
fosforhalter som uppmätts i vattenytan
är, enligt Naturvårdsverkets
bedömningsgrunder för sjöar och
vattendrag, höga till mycket höga
(770-1128 µg/l) respektive extremt
höga (140-166 µg/l). Algblomning
förekommer årligen i sjön på grund
av de höga närsaltshalterna.
Inga undersökningar har utförts av
den interna belastningen av näringsämnen
(d v s näringsämnen i sedimenten
som kan läcka ut i vattenmassan.
Oxundasjön mottog stora
mängder otillräckligt renat kommunalt
avloppsvatten fram till att dessa
kopplades till Käppala reningsverk
1969-70. På grund detta och den
fortsatt stora externa tillförseln av
näringsämnen är det dock högst sannolikt
att sjön har en hög internbelastning.
Oxundasjön räknas därför
som kraftigt övergödd.
Kväve/fosforkvoten visar att sjön har
ett stort underskott på kväve i förhållande
till tillgången på fosfor. Detta
innebär att förekomsten av cyanobakterier
(vissa av dem giftiga) är mycket
sannolik. I sjön är dock kväveunderskottet
så pass stort att kvävefixeringen
inte helt kan kompensera för kväveunderskottet.
Fosfor är normalt begränsande
för algtillväxt i de flesta
sjöar. För att minska algproduktionen
totalt sett, bör fokus därför ligga på
att begränsa extern och intern tillförsel
av fosfor.
För att åstadkomma en varaktig minskning
av fosfortillförseln till Oxundasjön
krävs åtgärder vidtas både uppströms
i Oxundasystemet och vid
lokala källor.
Syrestatus
Inga provtagningar av syre i bottenvatten
har utförts i Oxundasjön. Sjön
är grund och blandas om flera gånger
om året, men syrebrist och fiskdöd
har förekommit. Halterna av syretärande
ämnen mätt som TOC (Total
Organic Carbon) är måttligt höga.
Föroreningsstatus
Utsläppen av föroreningar till sjön har
ÖNSKVÄRD UTVECKLING
minskat genom olika åtgärder på senare
år, men sjön belastas än idag av
förhöjda halter metaller, oljor och andra
föroreningar från tätorten. Undersökningar
på 70-talet visade att samtliga
trofinivåer i sjön (växtplankton,
djurplankton, makrofyter och fisk)
innehöll förhöjda halter tungmetaller.
År 1993 undersöktes Oxundasjöns
sediment av studenter från Uppsala
universitet. I dessa studier påvisades
höga halter av koppar, krom, zink och
kadmium samt förhöjda halter av bly.
Vid utloppet från Verkaån var metallhalterna
låga, vilket visar att Väsbyån
står för den största tillförseln av metaller.
Oxundasjöns sediment analyserades
även år 1995 av studenter från
Uppsala universitet. Vid dessa under
sökningar hittades vid Väsbyåns utlopp
måttligt höga halter bly samt
mycket höga halter kadmium och
koppar i sediment som motsvarar
utsläppssituationen på 1940-1960-
talen. Sedimentet från de djupare
lagren i samma provpunkt hade en
stark lukt av olja. Oxundaåns vattensamverkans
provtagningar av sediment
2003, visar att sedimentet innehåller
höga halter krom och koppar
samt måttligt höga halter kadmium,
kvicksilver och zink.
VIDTAGNA ÅTGÄRDER
UNDER SENARE TID
Inga specifika åtgärder har vidtagits
under senare tid i själva sjön. Dock
har flera åtgärder uppströms, t ex i
och vid Väsbyån genomförts som
även påverkar Oxundasjön positivt.
Markanvändning i Oxundasjöns
avrinningsområde,
totalyta 1267,24 ha.
Oxundasjön är den sista sjön i Oxundaåns
sjösystem, vilket innebär att
sjön tar emot föroreningar från hela
avrinningsområdet. Historiskt sett
har sjön mottagit stora mängder otillräckligt
renat industriellt och kommunalt
avloppsvatten från Väsby tätort
via Väsbyån. År 1969 och 1970
avlastades sjön genom att det kommunala
avloppsvattnet kopplandes
till Käppala reningsverk på Lidingö.
Väsbyån tar dock fortsatt med sig
föroreningar från industriell verksamhet
och dagvatten. Ån för även med
sig stora mängder eroderat material
vilket gör att Oxundasjön slammar
igen vid Väsbyåns utlopp i den södra
delen av sjön.
Kvävehalt
(μg//l)
Fosforhalt
(μg//l)
1 200
1 000
800
600
400
200
0
200
150
100
50
0
KVÄVEHALT I OXUNDASJÖN 2003-2005
N 2003 N 2004 N 2005 År
FOSFORHALT I OXUNDASJÖN 2003-2005
P 2003 P 2004 P 2005 År
Målsättningen bör vara att behålla Oxundasjöns relativt orörda
natursjökaraktär. I det pågående analysarbetet för västra kommundelen
kan målsättningar och åtgärder komma att preciseras
ytterligare.
Oavsett denna analys föreslås följande specifika åtgärder på
fem års sikt för att Oxundasjön ska utvecklas i denna riktning;
• Åtgärder bör vidtas uppströms för att
minska föroreningsbelastningen till sjön.
• Genom meandring av Väsbyån och förbättrade
åslänter kan erosionen minskas och
med det igenslamningen av Oxundasjöns
södra del.
• Det upplevelse- och rekreationsstråk som
planeras i kommunen bör också innefatta
Oxundasjön såtillvida att Oxundasjön
tillgängliggörs från Fysingen i öster och
Väsbyån/Edssjön i söder. Allt arbete med
rekreationsstråket sker i samråd med berörda
markägare.
En av kommunen anlagd dagvattenanläggning,
Ladbrodammen, mellan
centrala Väsby och Oxundasjön, re-
Uppmätta medelhalter av kväve och fosfor i vattenmassan
i Oxundasjön 2003-2005, Naturvårdsverkets bedömningsgrunder
med färgkodning redovisas i tabellen på sidan 7.
48
49