FT_05_2015_LR

LENA MICKO, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting:
”Riksintressena
måste minimeras”
TEXT: MARIA ODEH
FOTO: JOHAN BERGMARK
När allt anses lika viktigt blir i slutänden ingenting viktigt. Därför måste antalet riksintressen minska.
Lena Micko, ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), menar att bostadsbyggandet
riskerar att sakta in rejält som en konsekvens av alla olika riksintressen som blockerar utveckling.
Du anser att systemet med riksintressen
inte fungerar. Varför?
– Det har gått inflation i riksintressen
och nu är det många som reagerar ute i
landet. Jag tror inte att staten har varit
medveten om att alla dessa intressen
som finns ibland stöter sig med varandra.
Med tanke på den bostadsbrist vi
har borde det vara viktigt att det byggs
nya bostäder. Ändå begränsar man
möjligheterna på stora områden som
är skyddade av till exempel miljöskäl,
kulturintressen eller försvarsmakten.
När också hela orter omfattas av riksintressen
blir situationen ohållbar.
På vilket sätt?
– Umeå har råkat ut för att olika riksintressen
krockar när en hel ort i kommunen
pekades ut som riksintresse.
Där väntar man fortfarande på beslut
om vilken sida av orten en järnväg ska
byggas. Hur ska man som kommun då
kunna utvecklas över huvud taget?
Hur borde det fungera istället?
– Först och främst måste antalet riksintressen
minimeras. Det måste också
tas fram nya kriterier för hur man
kommer fram till vilka områden som
är viktigast och för hur man hanterar
konflikter som uppstår när intressen
krockar. Det måste också gå att göra
undantag, annars kan man ju till slut
inte göra någonting någonstans.
Men riskerar inte verkligt viktiga
områden då att förlora sitt skydd?
– Det finns ingenting som säger att en
kommun skulle bete sig sämre utan
skydd av riksintressen. Kommunerna
måste ju ändå stå till svars för sina
invånare i slutänden. Självklart måste
verkligt unika intressen bevaras, men
om vi ska kunna lyfta bostadsbyggandet
måste kommunerna ha möjlighet
att planera i sina egna områden.
Vem är bäst lämpad att avgöra
vad som är ett riksintresse?
– Den uppgiften bör ligga gemensamt
hos stat och kommun, med betoning
på ett starkt inflytande från kommunerna.
När det gäller statens ansvar
är försvarsintresset absolut viktigast,
men sen är det en fallande skala.
I utredningen* diskuteras möjligheten
att göra bostadsförsörjning
till riksintresse. Kan inte det vara en
del av lösning på bostadsbristen?
– Det är ett sanslöst dåligt förslag.
Prata om att bygga in problem. Det är
det jag menar – när allt blir lika viktigt
blir ju i slutänden ingenting viktigt och
då kommer ingenting att fungera.
Inte ens om det blir möjligt att rangordna
riksintressen efter största
nationella vikt?
– Nej, jag har svårt att se att det skulle
gå att rangordna även om bostadsförsörjningen
är viktig. Ta exemplet
Kiruna där byggandet och stadsflytten
krockat med rennäringen, två
viktiga intressen i sig själva förstås.
Jag tycker att de som är bäst lämpade
att väga dessa mot varandra lokalt är
de som är aktiva just i Kiruna. Då tror
jag inte att vi, på en nationell nivå, ska
uppfinna nya riksintressen för att försvåra
processen, snarare tvärtom.
Om reglerna förblir oförändrade –
vilka konsekvenser ser du på sikt?
– Jag tror att det kommer att hämma
bostadsbyggandet rejält. Jag ser
också framför mig fler konflikter på
grund av att de olika intressena allt
oftare krockar. Man låser helt enkelt
in utvecklingen väldigt mycket. •
* RIKSINTRESSET UNDER LUPP Regeringen
utreder just nu formerna för riksintresset.
I expertgruppen ingår bland
andra Eva Hägglund vid SKL, Ulf Lindberg
vid Riksantikvarieämbetet och Rikard Silverfur
vid Fastighetsägarna Sverige. Utredningen
ska vara färdig i december 2015.
FASTIGHETSTIDNINGEN NR 5 JUNI 2015
17