2010 Vol. 16 Nr 3 - SFAI

1946Några intensivvårdsindikationersom försvunnit eller tillkommitTetanusÄnda fram till 1970-talet vårdades årligenett litet antal tetanusfall vid landetsintensivvårdsavdelningar. Dessa inträffadeäven i Storstockholmsregionen, därt.ex. KS årligen fick ett litet men konstantinflöde från de stora trädgårdsmästeriernai Hässelby Villastad. Behandlingenav dessa patienter bjöd på mångaspeciella problem och lärde oss mycket.I första hand gällde att undvika de livsfarligakramperna genom att minimerasensoriska stimuli via en avvägd sederingoch muskelavslappning. Viktiga lärdomarblev också att förhindra tryckskador,kontrakturer och djupa ventromboser.(En av våra patienter föll död ner, då hanefter 3 veckors intensivvård för förstagången ställde sig på sina ben!)BarbituratförgiftningarDessa patienter var i början dagliga ”gäster”i vart fall på storstadsenheterna.Även om den absoluta majoriteten intevållade några medicinska problem, fannsgivetvis några svåra fall, som vi intekunde klara. I och med att barbituraternaförbjöds, försvann de nästan helt, mendetta hindrar ju inte, att nya substanseroavbrutet tillkommer som förgiftningsorsaker.I behandlingen av dessa har alltidGiftinformationscentralen (GIC) varit tillovärderlig hjälp. Denna startades vid KS’barnklinik 1960 och leddes under mångaår av Birgitta Werner. Hon efterträddes avanestesiologen Hans Persson, som leddeGIC fram till helt nyligen.Guillain-Barrés syndromEn annan utmaning var (och är) vårdenBirgitta Werner.Hans Persson.av patienter med Guillain-Barrés syndrom.Den lärde oss främst konsten attintensivbehandla medvetna (ofta unga)patienter under ofta lång tid.Publikationer och vetenskapligasammanslutningarBöcker om intensivvårdDen första svenska boken om intensivvårdpublicerades redan 1968 av LarsWestermark, Åke Wåhlin och Ansje vander Vliet. Samtliga arbetade då på KarolinskaSjukhuset, och boken – en av deförsta i världen – byggde på omkring 10års erfarenheter. Dess viktigaste budskapvar en noggrann genomgång av intensivvårdensorganisatoriska och vårdmetodologiskaproblem, men den innehöll ocksåde medicinska grunderna.Boken utkom i flera upplagor framtill 1995 och fick stor betydelse förRedaktörens eget exemplar av Wåhlin,Westermark, van der Vliet: Intensivvård,tryckt 1975. Första upplagan, 1968, varen av världens första läroböcker i ämnet.Den moderna, betydligt omfångsrikareefterföljaren.utvecklingen – inte bara i Sverige. Förstaupplagan översattes till ett flertal språk,bl. a. engelska, tyska, spanska och ryska.I de senare upplagorna fick den medicinskafaktadelen en allt större roll, menbokens sammanhållna disposition ochspecialitetens oerhört snabba utvecklinggjorde det medicinska innehållet gradvisotillräckligt.I stället startades ett större samarbetsprojekt,till vilket Åke Wåhlin tog initiativet,och 2004 utkom en ny intensivvårdsbok,redigerad av Anders Larssonoch Sten Rubertsson, som med ett 50-talmedförfattare bättre täcker området.Vetenskapliga sammanslutningaroch kongresserUnder de första decennierna utgjorderapporter om intensivvård en mycketliten del vid Svensk Anestesiologisk Föreningsmöten och de, som föredrogs, passeradeoftast ganska obemärkt.1974 arrangerades för första gången eneuropeisk intensivvårdskongress i London.Hur många svenskar, som deltog idenna, vet jag inte, men Olle Norlandertog med sig en grupp från KS, och hanoch Martin H:son Holmdahl medverkadesom föreläsare. Några specifikaminnen av, vad som diskuterades, harjag inte, men bilden av förhållandena iEuropas olika länder klarnade. Jag fickklart för mig, att vår svenska modellmed intensivvårdsavdelningar, ledda avanestesiologer, inte var så dominerandei övriga Europa. Där fanns både internmedicinare,kardiologer, kirurger och de,164 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE