2010 Vol. 16 Nr 3 - SFAI

SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE1946Vid svår opioidkänslig smärta och till postoperativ- och posttraumatisk smärtlindring 1Förstahandsval blandde starka opioiderna 2, 3• Väldokumenterat• Lättstyrt• Brett sortiment• Lågt pris1. Produktresumé, www.fass.se2. Morphine and alternative opioids in cancer pain; the EAPC recommendations. British Journal of Cancer,(2001) 84(5), 587-5933. Läkemedelsverket, Användning av opioider vid långvarig icke-cancerrelaterad smärta, Rekommendationerfrån Workshop mars 2001Meda AB. Besöksadress: Pipers väg 2 A. Postadress: Box 906 170 06 Solna.Tel: +46 8 630 19 00. Fax: +46 8 630 19 50. E-mail: info@meda.se www.meda.se

1946Styrelsen för Svensk Förening för Anestesi och IntensivvårdOrdförandeÖverläkare, Docent Heléne Seeman-LoddingSahlgrenska Universitetssjukhuset, GöteborgAnestesi- och Intensivvårdskliniken, plan 5Blå stråket, 413 45 Göteborghelen.seeman-lodding@vgregion.setel: 031 342 20 28 fax: 031 41 38 62Specialist i Anestesi och Intensivvård 1994. Disputeradi Göteborg 1997 och adjungerad lektor vid SahlgrenskaAkademin sedan 2002. SSAI intensivvårdprogram 2001-2003.Sedan december 2003 Verksamhetschef vid Sahlgrenska sjukhuset.Jag tycker, att vår specialitet har en central roll inom svensk sjukvård.I arbetet att främja dess utveckling spelar yrkesföreningen en mycketviktig roll. Utbildnings-, utvecklingsfrågor såsom teknik och IT samtkvalitetssäkring är några frågor, som ligger mig särskilt varmt om hjärtat.Vice ordförandeMichael Haney, Överläkare, Universitetslektor MichaelHaney, M.D., Ph.D. Anestesi- och Intensivvårdskliniken,Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeåtfn: 090 785 28 10, mobil: 0705 95 52 63fax: 090 13 13 88,michael.haney@anestesi.umu.seAnestesi- och intensivvårdsspecialist sedan 1990.Har varit kliniskt verksam vid Norrlands Universitetssjukhussedan 15 år tillbaka och anställd på Umeå Universitet sedan2002. Mina kliniska erfarenheter och intressen är breda (även internationella)inom anestesi och intensivvård. Dock har jag i Umeå jobbatmest med intensivvård. Bortom det kliniska engagemanget jobbar jagtill vardags med utbildning, forskarutbildning och forskningsfrågor, medfokus inom cirkulationsfysiologi. Jag brinner särskilt för frågor kringutveckling av vår profession och våra yrkesroller samt fortbildning/kompetensutvecklingför anestesiologer/intensivvårdspecialister.Vetenskaplig sekreterareRolf Gedeborg, Överläkare, Docent, DESA, EDICInstitutionen för kirurgiska vetenskaper – Anestesi ochintensivvård, Uppsala Kliniska ForskningscentrumAkademiska sjukhuset, 751 85 Uppsalarolf.gedeborg@surgsci.uu.seDocent och överläkare vid Anestesi- och intensivvårdsklinikeni Uppsala. Specialist sedan 1993. SSAI:s intensivistprogram1998–2000. Tidigare verksam inomSFAI:s referensgrupp för prehospital sjukvård och i två mandatperioderäven i SFAI:s delförening för intensivvård. Kliniskt helt inriktad på intensivvårdsedan mer än 10 år tillbaka och med ett specialintresse förbarnintensivvård och brännskadevård. Ägnar dock sedan flera år huvuddelenav tiden åt epidemiologisk forskning med huvudinriktning motskadeepidemiologi ur befolkningsperspektiv. Har sedan april 2009 enforskartjänst inom epidemiologi, knuten till Uppsala Kliniska Forskningscentrum,och därmed ett särskilt intresse för forskningsfrågor.SkattmästarePer Nellgård, Med. Dr. Överläkare vid TOP-TIVA,Område 6, Blå Stråket 7, vån 4, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska,413 45 GöteborgPer.Nellgard@vgregion.seTfn arbetet 031-3428146, Mobil 0705-171922.Läste medicin i Göteborg och har sedan fullgjord ATi Mölndal arbetat på Sahlgrenska. Specialist i anestesiologi1988 och disputerade 1995. 1988–2006anestesi till öron, plastik, thorax/TIVA, neurokirurgisk anestesi/NIVA, levertransplantatationeroch stor ortopedisk kirurgi.Sedan juni 2006 tillbaka på thorax, nu som verksamhetschef på TOP/TIVA.Jag har också arbetat fackligt, nationellt bl.a. som förbundsordförandei MSF samt i läkarförbundets centralstyrelse och förhandlingsdelegationsamt lokalt i Göteborgs läkarförening och sjukhusläkarförening. Har varitledamot av Göteborgs Universitets styrelse. Har också läst ekonomi,administration, juridik, statistik och litet annat vid handelshögskolan iGöteborg.Inom SFAI har jag under 6 år varit ordförande i SFAI-ÖP, är en av författarnabakom 3 av SFAIs riktlinjer, har organiserat ST- och PG kurser ochföreläst flitigt fr.a. om svåra luftvägar.RedaktörÖverläkare Bror Gårdelöf, SC, STAB,Universitetssjukhuset, 581 85 Linköpingbror.gardelov@lio.seTel: 010-103 12 71 Fax 010-103 28 36Mobil 0705-23 73 73Studier i Uppsala – Linköping, legitimerad 1981,sedan dess anestesiolog. 1987–2001 ambulansöverläkarei Östergötland – ett halvtidsuppdrag varvatmed klinik. Under denna tid styrelseledamot i FLISA, Föreningen förLedningsansvariga Inom Svensk Ambulanssjukvård, 1989–2002, varavordförande 1992–98. Numera medicinskt ledningsansvarig läkareför KK-och urologoperation, Universitetssjukhuset i Linköping. SFAItidningensredaktör sedan juni 2005.Övriga styrelsemedlemmarGunilla Islander, Överläkare, Med Dr.VO Intensiv- och perioperativ vård UsiL221 85 LundTelefon arbetet 046-17 19 49 (går till sekreterarna)Fax arbetet 046-17 60 50. Mobil: 0708-22 95 55E-post: gunilla.islander@skane.seSkånsk göteborgska. Växt upp och studerat iGöteborg. Arbetar sedan 30 år på anestesi och intensivvårdskliniken,vid Universitetssjukhuset i Lund.Kliniskt arbetar jag med det mesta, numera ofta på neurokir och öron.Är ansvarig för det nationella MH-laboratoriet/registret. Avhandlingen1999 handlade om MH. Intresset för MH har också gett mig ett bredareintresse för ovanliga sjukdomar och reaktioner/komplikationer inomanestesi och intensivvård.Jag har varit studierektor för ST utbildningen under 5 år och KVASTrepresentant sedan starten.Claes Frostell, Prof, VerksamhetschefANOPIVA-kliniken, Karolinska Universitets Sjh, Solnatel 08-5177 3116, mobil 070-732 19 29claes.frostell@karolinska.seStudier på KI, legitimerad 1981, specialist i anestesiologi1987 efter utbildning på Danderyds Sjukhus.Disputation 1986 (lungvätskebalans), docent 1989,professor vid KI (2001) Danderyd, prefekt vid sammainstitution 2002 – 2004. Research fellow vid Massachusetts GeneralHospital (Boston) 1989 – 1991 hos Warren Zapol, fårstudier om effekterav inhalerat NO. 1997 – 2001 chef för BIVA (S:t Göran), sedan på AstridLindgrens Barnsjukhus. Anställd vid Karolinska Universitetssjukhuset2004 efter en period på Huddinge. Sedan 2005 verksamhetschef påANOPIVA-kliniken (K-Solna).Facklig sekreterareGöran Mossberg, DEAA, EDICÖverläkare och intensivvårdsansvarig i HudiksvallAnestesikliniken GävleborgKungsgatan 33, 824 43 Hudiksvallgoran.mossberg.privat@telia.com0650-922 16, 0650-92 000 (vx), 070-566 33 39Studerade i Uppsala och Linköping. AT och specialistutbildningi Sundsvall. Specialist sedan 1989.CUPS 2001. IVA-ansvarig i Sundsvall 1990 – 1997. 2001 – 2007verksamhetschef för Akutvården i Sollefteå. Sedan 2007 IVA-ansvarig iHudiksvall.Intensivvården har varit mitt intresse, men jag har hela tiden arbetat isystem, där anestesin och intensivvården varit integrerade. Verksamhetsutvecklingoch undervisning är andra områden jag ägnat mig åt.För att få en bättre omvärldsorientering har jag under kortare perioderarbetat utomlands.Att utveckla system, som garanterar specialisternas kompetensutveckling,är vår nästa utmaning.fortsättning på sidan 148146 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

ANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE1946nytt läkemedel inom EUväntanär verBridion reverserarneuromuskulär blockadoavsett djup inom 3 minuter.BRIDION ® (sugammadex). Injektionsvätska, lösning 100 mg/ml. Farmakoterapeutisk grupp: Övriga terapeutiska produkter, V03AB35. Bridion används för reversering av neuromuskulär blockad som har inducerats med rokuroniumoch vekuronium. För pediatriska patienter: sugammadex rekommenderas endast vid normalreversering av rokuroniumblockad hos barn och tonåringar. Förpackningar: 10x2 ml injektionsflaska. 10x5 ml injektionsflaska. Rx.Datum för senaste översyn av produktresumé: 2008-07-25. För ytterligare information och pris, se www.fass.se.Schering-Plough AB, Box 6185, 102 33 Stockholm. Tel 08-522 21 500. www.schering-plough.se, info@schering-plough.seSOCIETAS SVECICA

1946Forts övriga styrelsemedlemmarÖl Patrik HanssonIntensivvårdskliniken, Anestesi & OperationsCentrum, Universitetssjukhuset i Linköping581 85 LinköpingTelnr 013-22 18 33email: patrik.hansson@lio.seGrundutbildad i Linköping. Specialist 2001.SSAI intensivvårdsprogram 2000-01. Utbildad avFörsvarsmakten vid OHS Arméns Stab Sambandsskola, Militärhögskolansamt Försvarshögskolan.Arbetar kliniskt med intensivvård och barnsmärtlindring. Studierektor.Medicinskt intresserad av cirkulationsfysiologi, hypotermi samt evolutionsfysiologi.Jag tycker om att lära mig nya saker och till följd av dettycker jag utbildningsfrågor är den viktigaste faktorn för vår arbetsmiljöoch patienternas säkerhet.Jag har arbetat utomlands för Försvarsmakten i en multinationell miljövilket gett intressanta erfarenheter.Yngre representantÅsa ÖstlundAnestesi- och IntensivvårdsklinikenSödersjukhuset SÖS, Sjukhusbacken 10118 61 Stockholmasa.ostlund@sodersjukhuset.se08 616 24 13 (a), 09 61 61 000 (vx),08 655 10 86 (b), 0706 500777Från början utbildad kemiingenjör i Uppsala och haren fil. mag i molekylärbiologi. Läkarutbildningen påbörjades i Umeåmen avslutades på KI. Efter grundutbildningen fick jag möjlighet attvikariera ett år på Södersjukhusets anestesiklinik, så när AT på Danderydssjukhus väl var avklarad, insåg jag, att jag vill syssla med anestesioch intensivvård. Jag var då välkommen tillbaka till Södersjukhuset,där ST påbörjades 2006. Jag trivs utomordentligt bra med mitt val avspecialitet, är för närvarande på IVA och brinner lite extra för intensivvårdjust nu.SFAI:s delföreningar, referensgrupper, styrgrupper etcKVAST (KVAlitetssäkring av ST)Patrik Hansson, ordförandeIntensivvårdsklinikenUniversitetssjukhuset581 85 Linköping013-22 18 33010-103 00 00 (vx)patrik.hansson@lio.seNeuroanestesi- och neuro-ivasektionenMichael Wanacek, ordförandeAnestesiklinikenKarolinska UniversitetssjukhusetSolnaR301171 76 Stockholm08-517 791 9108-517 700 00 (vx)michael.wanacek@ki.sePHTLS (PreHospital Trauma LifeSupport)Bengt Eriksson, nationellt ansvarigAnestesiklinikenMora lasarett792 85 MoraTfn 0250-493000GSM: 070-5593332Bengt.Eriksson@ltdalarna.seSvenska Intensivvårdssällskapet– SISPatrik Rossi, ordförandeANIVA-klinikenKarolinska UniversitetssjukhusetHuddinge141 86 Stockholm08-585 822 2808-585 00 00 (vx)patrik.rossi@ki.seSvensk Förening för ObstetriskAnestesi och Intensivvård – SFOAISusanne Ledin-Eriksson, ordförandeAnestesiklinikenLänssjukhuset801 87 GävleTfn 026-15 40 83Fax 026-15 42 56susanne.ledin-eriksson@lg.seSFAI:s delförening föroperationsledningMartin Holmer, ordförandeOperations- och IntensivvårdsklinikenLänssjukhuset Ryhov551 85 Jönköping036-32 29 75036-32 10 00martin.holmer@lj.seSFAI:s referensgrupp för hyperbaroxygenbehandlingFolke LindHyperbarmedicinANOPIVA-klinikenKarolinska UniversitetssjukhusetSolna171 76 StockholmTfn 08-517 755 57Mobil 0704-50 77 52Fax 08-517 758 09folke.lind@karolinska.seSFAI:s referensgrupp försmärtbehandlingMärta Segerdahl, ordförandeAnestesi- och IntensivvårdsklinikenKarolinska Universitetssjukhuset,Huddinge141 86 StockholmTfn 08-5858 63 96Fax 08-779 54 24marta.segerdahl@karolinska.seSFAI:s styrgrupp för livslångtlärandeBerit Flink (ordförande)OperationsenhetenSunderby sjukhus971 80 LuleåTfn 0920-28 23 49alt. 0920-28 20 00Fax 0920-28 23 51Berit.flink@nll.seSFAI:s styrgrupp för ST-läkarnaskurserBjörn Bark, sammankallandeVerksamhetsområde anestesi ochintensivvårdUniversitetssjukhuset i Lund221 85 LundTfn 046-171949Fax 046-176050bjorn.bark@skane.se@skane.seSvensk Förening för Anestesioch Intensivvård vid ÖNH- ochPlastikkirurgi – SFAIÖPKatarina Hallén, ordförandeÖNHoperation, An,op,IVAklinikenSahlgrenska Universitetssjukhuset/SS413 45 GöteborgTfn 031-342 80 72katarina.hallen@vgregion.seSFBABI (Svensk Förening förBarnanestesi och Barnintensivvård)Kerstin Sandström ordförandeOperation/IVA/AnestesiDrottning Silvias barn- och ungdomssjukhusSU/Östra416 85 GöteborgTfn 031-343 56 12Fax 031-337 58 80kerstin.i.sandstrom@vgregion.seSvensk Förening för Thoraxanestesioch -Intensivvård (SFTAI)Ewa Ahlgren, ordförandeThorax-kärlklinikenUniversitetssjukhuset581 85 LinköpingTfn 013-22 48 24Fax 013-10 02 46eva.ahlgren@lio.seUng i SFAIÅsa ÖstlundAnestesi- och IntensivvårdsklinikenSödersjukhuset SÖSSjukhusbacken 10118 61 Stockholm08-616 24 13 (a)09-61 61 000 (vx)08-655 10 86 (b)0706-500777asa.ostlund@sodersjukhuset.seAssocierad föreningSvenska intensivvårdsregistret(SIR)Göran Karlström, exekutivt ansvarigÄngskogsvägen 23656 71 Skattkärr070-274 75 29ceo@icuregswe.orgwww.icuregswe.orgÖvrigtSvenska Rådet för Hjärt-Lung-Räddning(tvärprofessionellt)Lars WiklundAnestesiklinikenAkademiska Sjukhuset751 85 Uppsala018-611 48 51018-611 00 00lars.wiklund@surgsci.uu.se148 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Voluven ® ATC-kod B05AA07 EF. Se FASS.se för mer information, SPC per 2006-09-29Voluven 60 mg/mlInfusionsvätska500 mlVarför väljaVoluven ®• Majsstärkelse• Det finns inga kopior• Över 130 kliniska studier påvisar säkerheten med Voluven ®FSK 147 09/10Fresenius Kabi ABMarknadsbolaget751 74 Uppsalatel: 020-116 68 44kundservice@fresenius-kabi.comwww.fresenius-kabi.seSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010149

1946FLOW-iPERFORMANCE WHEN YOU NEED IT MOSTHigh-risk patients bring a wide variety of challengesto perioperative care. FLOW-i addresses theventilatory challenge bringing high quality ventilatorysupport when needed.FLOW-i brings together high ventilation capabilitieswith modern anesthesia delivery features, thusenhancing the perioperative care of high risk andcommon patient categories alike.One of these features is the Volume Reflectortech nology allowing partial re-breathing of exhaledgases; when using low fresh gas flow settings,thanks to its reliability and in the presence of rapidlychanging ventilatory conditions, clinicians will havebetter control to ensure diminished risk for hypoxicmixtures for the patient.The system’s module-based design ensures that theunit can be upgraded and adapted as new functionsbecome available, or as clinical needs change.Structural details and operability are based on theergonomic requirements of busy staff.With FLOW-i, more patients today can benefit fromexcellent quality ventilation during anesthetic care,enabling high performance when you need it most.MAQUET – The Gold Standard.MAQUET NordicSweden: +46 771 10 90 00Finland: +358 9 68 24 12 50Denmark: +45 4694 4216Norway (Puls AS):+47 2 33 23 000ELDERLY PATIENT OBESE PATIENT NEONATAL PATIENT CRITICALLY ILLPATIENTTHORACIC PATIENTSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEwww.maquet.comSFAI-Tidningen Nr 3 2010151

1946Nytt ansikte. Samma adress.Har duvarit inne?www.sfai.seSjöö, Karlshamns skärgård152 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEFoto: Jonas Åkeson

1946Ordförandenhar ordet Heléne Seeman-LoddingKära medlemmar, tack för förtroendet!För en nyvald ordförande för Svensk Föreningför Anestesi och Intensivvård påväg hem från ett soligt Halmstad virvlartankarna genom huvudet. Med en fantastiskSFAI-vecka 2010 i färskt minne kan jag inteannat än känna den största glädje över att hafått detta förtroende.3 år som vice ordförande har givit inblicki det arbete, som bedrivs inom vår förening.Det möjliggörs, genom att kollegor medstor kompetens, kunskap, engagemang ochmod engagerar sig på ideell basis för specialitetensoch patientens bästa. Samarbetetmed kollegor från alla geografiska hörn avSverige, från litet till stort sjukhus, i klinikoch akademi, har stärkt min övertygelseom, att drivkraften i svensk sjukvård måstekomma från professionen. Den inspirationoch tillfredställelse, som arbetet inom SFAIbidrar till, tar jag med mig in i kliniken ochi mötet med patienterna.Varför skall vi då ha en specialitetsföreningför Anestesi- och Intensivvård? Specialitetsföreningenhar i mina ögon en viktigroll att fylla som oberoende instans utanförlinje-, vårdgivare- och fackliga organisationer.Föreningen är med sin bas i medicin,vetenskap och etik en viktig lobbyist ochdialogpartner såväl i samhället som i samarbetemed myndigheter och organisationer.Utifrån specialiteten och medlemmarnasprofessionella intresse kan föreningenbygga plattform för utbildning, kompetensportföljeroch riktlinjearbete, baserat påvetenskap och beprövad erfarenhet, samtvärna dessa värden – det sistnämnda inteminst bekräftat genom det mottagande, somen engelsk översättning av utbildningsbokenoch vår målbeskrivning för ST har mötti europeiska sammanhang.En specialitetsförening kan vidare skapaett kollegialt nätverk och en social samvaro,något vi bjöds många bevis på i Halmstad.I år går vi in i ett nytt decennium ochvänder blad i föreningens historiebok. Enstor nestor och grundare av vår specialitethar gått ur tiden. Vårt arbete idag står påden grund, som Torsten Gordh och efterföljandekollegor lade. De lämnade ett stortarv att förvalta. Specialiteten har genomgåtten häpnadsväckande utveckling. Medbegränsade möjligheter till övervakningoch intervention inleddes arbetet med attutveckla en ny och avancerad medicinskspecialitet – i början till ett mycket högt prisför både patienter och medarbetare. Enormbeslutsamhet, starka visioner, kunskap ochvilja krävdes för att erövra nya insikter.Under flera decennier var begreppet anestesirelateraddöd ett högst påminnande faktum.Med målmedvetenhet och utvecklingav förebyggande kunskap kom anestesinsarbete med patientsäkerhet att bli en ledstjärnaockså för andra specialiteter. Dettaarbete är en fortsatt prioriterad uppgift förföreningen.Vi behöver stå samlade, kanske mer ännågonsin, för att klara kommande utmaningarinom hälso- och sjukvården. Svensksjukvårds andel av BNP har i stort legatoförändrad runt 8 – 9 % sedan 1977 (källaOECD). Inget partipolitiskt program har enradikal förändring av finansieringsmodellpå sin agenda. Samtidigt har behandlingsarsenalen– såväl farmakologisk som operativoch metodologisk – fullständigt exploderat.Fler patienter kan erbjudas fler och dyrarebehandlingar. Gränser, som när livet börjar,och när livet slutar, förändras. I en allt hårdarespiral av produktionskrav kan man lättförblindas och glömma bort de medicinska,etiska och vetenskapliga fundamenten tillförfång för både patientnytta och ekonomi.Gör vi rätt sak, vid rätt tillfälle, med rättpatient?Som representanter för en absolut nyckelspecialitet inom den samlade patientvårdenhar vi stora möjligheter att utforma ochpåverka framtidens sjukvård.Med ökad insikt om perioperativ medicinoch dess betydelse för behandlingsresultatfinns en stor vetenskaplig utmaningatt anta. Vi måste leda utvecklingen om preochperoperativa riskfaktorer (JACC 2008,BJA 2010). För att kvalitetssäkra dettaarbete måste instrument – såsom kvalitetsregisteroch informationsverktyg – utformas.Arbeten pågår över hela världen föratt försöka bygga upp anestesi- och intensivvårdsdatabaser(Anesthesiology 2010). Idenna utveckling skall svensk anestesi ochintensivvård vara aktiv. Med kunskap ocherfarenhet från Svenskt Intensivvårdsregisteroch dess internationella engagemangmåste vi nu gå vidare med anestesiregisteroch anestesidokumentation.För att orka dra en fortsatt utveckling ochmöjliggöra detta arbete måste vi samarbetaoch bidra både individuellt och från verksamheterna.Tid och utrymme för kollegoratt engagera sig måste skapas – arbete sombåde lönar och belönar sig. Verksamhetscheferoch ledare kan få mycken kunskapoch support, angående hur vården utformastill bästa medicinska innehåll och ekonomii det material och riktlinjer, som tas fram.Programmet under SFAI-veckan 2010var en aktuell spegel på specialitetens breddoch engagemang. Med nationella och internationellaföreläsare gavs besökarna bådehandgripliga praktiska tips och inblickar inästa generations medicinska vetenskap.Konferensen avslutades med professor StevenLaureys, Liège, som på en inbjudanfrån professor Christina Eintrei, Linköping,föreläste under rubriken ”Eyes wide open– brain wide shut”. För Er, som inte hademöjligheten att närvara i Halmstad, rekommenderasen stund vid datorn på www.coma.ulg.ac.be/, slides, Society of NeuroscienceAnnual Meeting-Chicago 2009.Det är som att glänta på en dörr till en nyfascinerande värld och inse, att så mycketkunskap ligger framför oss.Med glädje och nyfikenhet axlar vi –Michael, Rolf, Gunilla, Bror, Patrik, Åsa,Göran, Claes, Per och jag själv – ett fortsattarbete tillsammans med Er för svensk anestesioch intensivvård.Heléne Seeman-LoddingSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010153

1946Nya SFAI-medlemmar2010-10-06Namn Ort E-postAnders Nord Lund anders.p.nord@skane.seBjörn Brand Malmö bjorn.brand@gmail.comJohanna Lyrén Hudiksvall johanna.lyren@lg.seFredrik Smith Gävle fredrik.smith@yahoo.comUlf Lindestam Stockholm ulf.lindestam@sodersjukhuset.seBjörn Orrhede Eksjö bjorn.orrhede@lj.seFredrik de Paulis Halmstad fredrik.depaulis@lthalland.seRobin Lundén Lund robin@lunden.netEva Hagberg Göteborg eva_hagberg@hotmail.comMargareta Palmgren Värnamo margareta.palmgren@gmail.comLala Babayeva Bålsta lalababayeva@hotmail.comTomas Luther Ekberg Uppsala tomas.luther.ekberg@akademiska.seMicael Taavo Västerås micael.taavo@gmail.comPer Marcusson Piteå per.marcusson@nll.seHans Blomberg Uppsala hans.blomberg@akademiska.seMarianna Vizbor Åseda marianna.vizbor@ltkronoberg.seJohanna Nordmark Grass Stockholm johannanordmark@yahoo.comMalgorzata Maszkowska Frösön margareta.maszkowska@jll.seJennifer Fridman Stockholm jennifer.fridman@akademiska.seSteinunn Hauksdottir Stockholm steinunnhauksdottir@yahoo.comJógvan Olivar Matras Oskarshamn jogvanmatras@hotmail.comMarit Nygren Vansbro marit.nygren@akademiska.seKristian Sivander Halmstad kristiansivander@hotmail.comJoachim Krylborn Västerhaninge joakim.krylborn@bredband.netOleg Davidsson Paniflov Göteborg oleg.paniflov@vgregion.sePaul Saretok Sollefteå paul.saretok@lvn.seMartin Räf Enskede drmartinraf@karolinska.seAnders Tellqvist Brämhult anders.tellqvist@vgregion.seRuno Härgestam Vaxholm runohargestam@hotmail.comJonas Berner Stockholm jonas.berner@karolinska.seSzabolcs Nagy Torsby nagy700120@freemail.huMonica Kuoppala Lund monica.kuoppala@telia.comIda Sjöström Sundsvall idasjostrom@hotmail.comNora Rustum Gävle nora.rustum@lg.seWolfram Johnen Stockholm wolfram.johnen@web.deMichael Elfström Sollefteå michael.elfstrom@lvn.seSofie Paues Göranson Stockholm sofie.paues-goranson@ds.seJohan Undén Malmö johan.unden@lthalland.seKatarina Landy Västerås katarina.landy@ltv.seCamilla Turesson Kristianstad camilla.s.turesson@skane.seRickard Lagedal Stockholm rickard.lagedal@gmail.comBjörn Larsson Nacka bjolar@ki.seCatrine Hem Norrköping catrine.hem@lio.seAnna Widunder Broddetorp anna.widunder@vgregion.seÅsa Appelqvist Tidaholm asa.appelqvist@vgregion.seLinda Gyllstål Katrineholm linda.gyllstal@dll.seNiklas Larsson Umeå niklas.larsson@vll.seMaria Schollin-Borg Östersund mariaschollin@hotmail.comStaffan Höstman Uppsala staffan.hostman@gmail.comMagnus Hjaltalin Jonsson Vintrie magnushjaltalin@hotmail.comMalin Bartos Göteborg malis.bartos@vgregion.seHans Söderlind Sundsvall hsoderlind@yahoo.comNanna de Rezende Strander Lidingö nanna.derezende-strander@sodersjukhuset.seViveka Björck Åkarp vivekabjorck@gmail.comDavid Berggren Göteborg mdberggren@hotmail.comThomas Glob Berthelsen Stockholm tomas.berthelsen@karolinska.seViveka Lindén Stockholm vivekalinden@gmail.comNicholas Gowing Hestra nick_gowing@yahoo.com.auLars Kiszakiewicz Skövde lars.kiszakiewicz@vgregion.seVolker Behrens Malmö volker.behrens@skane.seJoakim Antonsson Västra Frölunda joakim.antonsson@gmail.comMahir Talal Linköping mahir.talal@lio.seSigurdur Benediktsson Lund sigbened@gmail.comAnna Wennmo Stockholm anna.wennmo@karolinska.seMax Bell Solna max.bell@karolinska.seElisabet Blix Valla ebetblix@gmail.comVälkomna i föreningen!154SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010

1946RedaktörenreflekterarBror GårdelöfOm ett nytt utgivningsschema– och gamla lokalanestetikaFör några år sedan redogjordes på dennasida för orsaken till, att SFAI-tidningenhar så skev utgivning; i mars, maj, oktoberoch december. Majnumret behövs,för att annonser om forskningsstipendieretc. skall hinna ut i så god tid, att folkhinner söka före sommarsemestern –och eftersom pressläggningen tar sådärfem veckor, skulle ett septembernummerbehöva få in manus i slutet av juli.Någon, som tror på den möjligheten?Sedan den texten skrevs, har dock SFAIveckanfixerats tämligen väl till v. 38.Detta har i sin tur lett till, att oktobernumretinte hunnit få med något alls omden nyligen avhållna konferensen, som istället fått refereras i decembernumret!SFAI-tidningen har alltså knappast kunnatanklagas för att vara rykande aktuell.Detta nummer är ett försök att råda botpå problemet och få med kommentarerfrån konferensen betydligt tidigare – mendå till priset av, att gapet mellan maj- ochoktobernumren blir ännu större, medandecembernumret redigeras, när dennatext når medlemmarna!Sammantaget känns detta inte alls bra,och vid styrelsemötet under Halmstadskonferensentänktes i nya banor. Resultatetlåg egentligen framför min näsahela tiden, men det tog sin tid att se påså nära håll!Den väl fixerade SFAI-veckan blir ennaturlig utgångspunkt för hela åretsutgivning. För att få med färska kommentarertill det avhållna mötet, planerasett novembernummer, som nu, varefterde övriga numren kommer jämnt med tremånaders mellanrum; i februari, maj ochaugusti. Nya deadlines kommer alltså attbli 1 januari, 1 juli och 1 oktober, medan1 april behålls som tidigare.Lösningen slår flera flugor i en smäll.Förutom att SFAI-veckan kommenterastidigare, kan majnumret och dess stipendieannonserbibehållas. Eftersom augustinumrethar deadline 1 juli, bör det finnasgoda möjligheter, att manus lämnasinnan skribenterna tar semester – vilketde alltså därefter kan göra med ovanligtgott samvete. Att tidningen redigerasförsta veckan i juli blir en mindre, helthanterbar olägenhet för ett fåtal.Förändringen kommer inte att märkasförrän nummer 3, 2011. Även 2010 kommeralltså ett decembernummer, följt avmars- och majditon 2011, men därefterskall medlemmarna kunna se fram emotett färskt nummer vid återkomsten frånsemestern – eller att läsa i hängmattan –och så kommer det att rulla på.En och annan medlem har – måhändaförvånad – noterat, att Carbocain adrenalininte längre har indikationen epiduralblockad.Orsaken är, att beredningeninnehåller konserveringsmedel, vilketden europeiska farmakopén inte godtarför epiduralt bruk.Under det senaste halvseklet torde miljonerepiduralblockader ha lagts medkonserveringsmedelhaltiga lösningar,och såvitt känt har inga neurologiskakomplikationer kunnat knytas till detta.Farmakopétexten är ålderstigen, och attändra den förefaller mödosamt, men detär kanske inte hopplöst.På sina håll i Sverige används idag konserveringsmedelsfrittXylocain 20 mg/ml, som anestesören själv blandar medadrenalin för epiduralt bruk. Huruvidadetta förfarande innebär mindre riskerän industritillverkad lösning med, såvittkänt, ofarligt konserveringsmedel kanvara värt att fundera över. Vad säger anestesiologiskexpertis, föredragande införHSAN? Blir den anestesiolog, som idaganvänder Carbocain adrenalin epiduralt,fälld? Eller kan miljoner, såvitt känt problemfria,epiduralblockader vara ett skälatt fortfarande acceptera detta utmärktapreparat, trots en farmakopétext, sominte rimligen har någon grund i kliniskarealiteter?SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010155

1946SFAI:s kanslifunktionköps sedan slutet av 2009 från MCI Group, somsedan ett par år tillbaka anlitas för föreningenskonferenser. För mer information om MCI sewww.mci-group.com Kansliet består avHenrik Svensson, kontorschef för MCI Gothenburgoch projektledare, som främst arbetarmed upprättandet av SFAI:s nya kansli hos MCI.Bodil Kronstam-Brattö, Account Manager förSFAI och projektledare för SFAI-veckan.Susanna Jonsson, som administrerar kansliet.Linnéa Bremborg, redaktör för föreningensoch kongressens hemsidor, projektkoordinatorför SFAI-veckan.E-postadresser: fornamn.efternamn@mci-group.comHenrik Bodil Susanna LinnéaPersonalen vid Skånes universitetssjukhusIntensivvårdskliniken, Malmöinbjuder till tvärprofessionellt seminarium i ämnet”Psykisk och fysisk återhämtning underoch efter intensivvård”Tid: 17 november 2010 MalmöYtterligare information kontaktaeva.akerman@skane.se156 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Snabb & flexibel relaxeringSnabb• Det snabbaste anslaget av alla ickedepolariserandemuskelrelaxantia och det enda medindikationen rapid sequence induktion 1Flexibel• Bekväm dosering för olika operationerkorta, medium eller långa 2Beprövad• God hemodynamisk säkerhetsprofil,minimal histaminfrisättning 3,4Referenser: 1. Carrol MT, Mirakhur RK, Lowry DW, McCourt KC, Kerr C, Neuromuscular blocking effects and train-of-four fade with cisatracurium: Comparison withother nondeplarising relaxants. Anesthesia, 1998;53:1169-1173. 2. Esmeron (SUMMARY OF PRODUCT CHARACTERISTICS). Roseland, NJ:Organon;2006.3. Nagub M, Samarakandi AH, Bakhamees HS, Magboul MA, El-Bakry AK. Histamine-release haemodynamic changes produced by Rocuronium, vecuronium,mivacurium, atracurium and tubaocurarine.Br J Anaesth 1995;75:588-592. 4. Smith CE, Botero CB, Holbrook C, Pinchak AC, Hagen JF, Rocuronium vecuronium duringfentanyl induction in patients undergoing coronary artery surgey. J Cardiothorac Vasc Anesth, 13;567:573.ESMERON® är ett komplement till generell anestesi för att underlätta trakealintubation under rutin- och snabbinduktion samt för att ge skelettmuskelavslappning under kirurgi.Som med andra substanser med neuromuskulär blockeringseffekt, skall doseringen av Esmeron anpassas individuellt.För mer information, se www.fass.seSchering-Plough AB, Box 6185, 102 33 StockholmTel 08-522 21 500. www.schering-plough.se, info@schering-plough.seSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010157

1946Svensk intensivvårdshistoria –ett perspektiv, del 3 –En ny vetenskapsgrenHoni soit qui mal y pense.(Henrik III av England,1348)Jan Eklund, jan.eklund@telia.comFörst en programförklaring: Som specialitetsnamnskulle jag helst vilja användanågot av begreppen ”intensivmedicin”alternativt ”intensivbehandling”, vilkajag anser täcker vår verksamhet bättre.Termen intensivbehandling föreslogsdessutom faktiskt av den första svenskautredningen om vårdformen (1965). Vårdär viktigt, men utan ständigt pågåendediagnostik och finjustering av behandlingenkan den vara gagnlös. Den svenskatermen intensivvård är dock så cementerad,att den knappast kan undvikas, ochingår ju i specialitetens namn, varförjag motvilligt fortsätter att använda den.Jag anser dock, att användningen avbegreppet intensivvård tyvärr har gettsvensk allmänhet, politiker, administratöreroch kolleger felaktiga signaler, genomatt utrednings- och behandlingsdelarnaförringats. Detta har minskat fokuseringenpå behovet av personal med särskildutbildning och kompetens, adekvatutrustning och en fullgod kringservice.Dessutom krävs en förklaring tillanvändandet av strumpebandsordensmotto ”Skam den, som tänker illadärom”. En del av innehållet i dettaavsnitt kan komma att väcka undran ochkanske t o m förskräckelse hos nutidakolleger, var det verkligen så här?? Jagvill då bara säga, att jag återger minaegna minnen och erfarenheter av, hur detvar under ”pionjärtiden”, vilka känslordetta än må väcka hos mig och andra. Jagvill dock från början understryka, att vårabehandlingsresultat faktiskt var bra.Ursprungligt kunskapslägeFrån start ansåg specialitetens företrädare,att intensivvårdens vetenskapligagrund var – antar jag – identisk medanestesiologins. Fri luftväg, konstgjordandning, adekvat chockterapi och parenteralnutrition skulle lösa de flesta problem.Till detta kom den viktiga omvårdnadskunskap,som Eric Nilsson bidragitmed.Eric Nilsson.Härtill lades kunskap, som de patientansvarigaläkarna bidrog med. Derasinsats var ju av avgörande betydelsevid behandlingen av den underliggandesjukdomen, men de kunde oftast liksomintensivvårdsläkaren inte tillräckligt föratt kunna återställa de vitalfunktionsrubbningar,som vi då visste så lite om.Snabbt fick vi klart för oss, att ettständigt växande medicinskt område skapades,där kunskapsluckorna bara växte –hos såväl de remitterade kollegerna somhos oss själva. Detta gällde allt, som uppträddeunder behandlingens gång, frånventilations- och hjärtfunktionssvikt tillchockbehandling, njurfunktions-, leverochCNS-påverkan. Det blev därförmycket viktigt att till avdelningen knytaolika specialister för att höja behandlingsnivåninom de områden, där varkenvi eller de primärt behandlingsansvarigakollegerna hade tillräcklig kunskap. Ettannat mycket viktigt område var preventionoch behandling av infektioner.Främst var det kardiologer, njurmedicinare,neurologer och infektionsläkare,som rådfrågades och oftast var tillstor hjälp. Det var bara så, att multipelorgansvikt ännu var ett okänt område,där dåtida behandlingsmetoder var fögaanvändbara.KunskapskällorTill mycket stor del grundades vårbehandling på empiri, något som mednutida (evidensfokuserande) ögon kanses som ett famlande i ett mörkt okäntlandskap, men de facto hade vi öppnatdörren till en ny vetenskapsgren. Depatienter, som vi behandlade, hade jutidigare oftast dött antingen snabbt ellerunder enbart palliativ vård. Gradvis insågvi, att de kunskaper, som vi saknade ivanliga kliniska läroböcker, visserligenkunde återfinnas i stora standardverki fysiologi, kemi, medicin och kirurgi,men många gånger kunde vi bara hittadem i nyutkomna tidskriftsartiklar ellervid sparsamt förekommande kongresser.Den första intensivvårdsboken (nästani världen) kom på svenska först 1968 –vilket faktiskt var extremt tidigt.Viktiga kunskapskällor för mig varbl.a. ”The Lung” av J. H. Comroe jr. m.fl,158 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946J. L Gambles Extracellular Fluid (1958),R. F. Pitts Physiology of the Kidney andBody Fluids (1961) och F. D. Mooresjättelika Metabolic Care of the SurgicalPatient (1959), som faktiskt kunde varaett referensverk även idag! Med dennasom förebild skrev UppsalaprofessornLars Thorén den första svenska bokenom vätskebalans. Inte minst ”The Lung”borde åtminstone jag ha läst mer noggrant.Redan i dess första upplaga från1955 beskrev författarna enkelt och klartgrunderna för lungans ventilations-/perfusionsförhållanden,och vilken inverkanförändringar i lungpatologin hadepå dessa. Om jag tidigare kopplat derasvetande till våra patienters tillstånd, hadevår respiratorbehandling kunnat förbättraslångt tidigare, än vad som skedde.Alltför länge behandlades ju hypoxi baragenom att andningsvolym och syrgasfraktioni inandningsluften ökades.Att hitta frontforskningsresultat varsvårt, då varje (organ)grupp publiceradesig inom sin kliniska sfär. T.ex. tog dettid, innan jag insåg, att huvudparten avresultaten från amerikansk forskning omövertrycksventilation publicerades i enlungmedicinsk tidskrift – Chest. Mycketåterfanns dessutom i fysiologiska, klinisktkemiska eller farmakologiska journaler.Däremot fanns ytterst litet att hitta iden tidens anestesiologiska litteratur ellervid de internationella kongresserna.Dessutom skedde dåtidens litteratursökningmanuellt. Tidskriften måste finnastill hands eller rekvireras. Det är därförinte att förundra sig över, att ”beprövaderfarenhet” härskade över vetenskapligkunskap de första åren. Någon gångi mitten av 1970-talet tillkom ett förstahjälpmedel – Current Content (ISI) –som månad för månad helt enkelt publiceradeinnehållsförteckningarna i viktigaretidskrifter. Det underlättande något,men det var inte många journaler, somfick plats. Att dessutom fotokopieringsteknikenbefann sig i sin linda gjorde intesituationen enklare.Medicinskteknisk utvecklingFramsteg inom laboratoriemedicinenDessa var oerhört väsentliga för utvecklingen.Ännu under 1950-talet var deflesta analyser manuella, tidsödande ochpersonalkrävande. Försök att avsluta enventilatorbehandling fick därför längegöras, genom att patienten väcktes, ochventilatorn kopplades bort. Börjadepatienten inte andas, eller om andningenförblev otillräcklig, var det bara attfortsätta. Det är nästan svårt att förklaraskillnaden mellan detta och dagens”sekundsnabba” laboratoriebesked.Även möjligheten att snabbt få beskedom elektrolythalter, äggvitestatus, leverochnjurfunktionsstatus – liksom ev. förekomstav toxiska substanser – innebaren oerhörd förenkling av diagnostiken.Ganska länge var detta analyser, vars svarkunnat dröja dagar. Det var också fantastisktatt kunna få besked om smittoorsak,bakterieförekomst i blod och dessas antibiotikakänslighetallt fortare.Sedan kan man ibland fundera över,om inte möjligheten att enkelt få snabbabesked om t.ex. halter av natrium ochkalium i blod och urin inte sällan leder tillonödigt täta provtagningar och därmedibland oöverlagda terapeutiska åtgärder.(Att natriumförlusten i urin ökar, närman gett en dos diuretika, är ju avsiktenoch logiskt, och den varken behöver ellerskall ersättas!)De första årens terapiFri luftvägAkut intubation utfördes med dåtidensgummituber, försedda med liten kuff(lågvolym/högtryck). Om ett långvarigtbehov av ventilatorstöd förutsågs, ersattesdessa med hänsyn till patientens komfortoch risken för trakealskada vanligeninom 48 – 72 timmar av ett trakeostomamed silverkanyl. Behövdes ett tätt systemför att möjliggöra respiratorbehandling,användes små påträdbara – alltså lösa –latexkuffar. Kanylerna underlättade förpatienten men innebar i stort sammarisker för trakealskador, av vilka någratyvärr ledde till stenoser. Dessa krävdedelikat kirurgi med lång vårdtid ochganska hög recidivfrekvens. Dessutomkunde en fullständigt mardrömslik akutkomplikation inträffa. En uppblåst kuffkunde av tryckvariationerna ”mjölkas”från kanylen ner i trakea. Endast en blixtsnabbdiagnostik och tömning av kuffenkunde då rädda patientens liv.Ett steg mot att kunna använda trakealtublängre tid togs i Uppsala av ÖNHläkarenCarl-Eric Lindholm, som konstrueradeen speciell tub, där tryckeffekternapå trakealslemhinnan begränsades,men där vissa andra problem kvarstod.Det var först, när tuber med högvolym-/lågtryckskuffar togs i bruk, som långtidsintubationblev ett reellt alternativ till trakeostomi.Sådana tuber var naturligtvis ibörjan betydligt dyrare i inköp, men närvi mer eller mindre av en slump lyckadesövertyga Stockholms Läns Landstingsupphandlare att heltgå över till att köpain dem, sjönk prisetmer eller mindre överen natt.Carl-Erik Lindholm.Övertrycksventilation.Utvecklingen av ventilatorer och övervakningsutrustningbehandlades kort iartikel 2, och jag tar inte detta ytterligarehär. Båda är centrala områden, som skulleförtjäna att behandlas av riktiga experter.Själv deltog jag föga i detta, eftersomhela mitt intresse riktades mot kliniken(utredning, behandling och vård). Desvenska pionjärernas stora betydelse förutvecklingen av övertrycksventilationmåste dock få sin berättigade plats. Derasinsats har i mitt tycke oberättigat kommiti bakgrunden.I samband med den första stora polioepideminpå 1950-talet insåg infektionsläkarenCarl-Gunnar Engström ochöronläkaren Arne Sjöberg 1950 (bl.a.efter blodgasstudier) vid Stockholms epidemisjukhus,att den konstgjorda andning,som då erbjöds de andningsinsufficientafallen, var helt otillräcklig. Dåanvända ventilationsmetoder var olikatyper av kyrassventilatorer (intermittentundertryck applicerat över bröstkorgen)eller s.k. järnlunga (hela patienten –utom huvudet – innesluten). Eftersomalla dessa patienter hade ett trakeostoma,kunde Engström och Sjöberg börja låtaassistenter (vanligen medicinare ellersjuksköterskeelever), vilka arbetade iskift, ge manuellt assisterad andning.Detta var naturligtvis ohållbart i längden,och Engström, som var väl förtrogenmed spiropulsatorn, den apparat för övertrycksventilationvid thoraxkirurgi, sominförts av Frenckner och Crafoord 1940,insåg, att detta var rätt metod att användaäven hos poliopatienterna.Carl GunnarEngström.Tillsammans med teknikern PaulHerzog konstruerade han därför denefter honom uppkallade respiratorn,som presenterades 1951. Efter utprov-SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010159

1946ning togs den gradvis i bruk (möjligenförst i Köpenhamn 1952) och komunder 1950-talets polioepidemier tillstor användning. Ganska snabbt börjadeockså Engströmrespiratorn användas vidKS’ thoraxklinik – såväl under operationersom i det postoperativa förloppet– och steget till användning inom allmänintensivvård var alltså inte långt. Liknadeövertrycksventilatorer togs ungefärsamtidigt fram i andra länder. Med dessautrymmeskrävande men pålitliga maskinerbedrevs sedan andningshjälpen inominte bara vuxen- utan även barnintensivvårdenfram till slutet av 1970-talet.De första mekaniska versionerna avEngströmsrespiratorn utnyttjade en ”bagin-bottle-teknik”,som dels skapade en”ren patientkrets” och dels genom ett vattenlåssäkrade, att inblåsningstrycket inteoavsiktligt kunde överstiga 30 cm vatten.Något positivt slututandningstryck kundedock inte skapas (om man inte användeen riskabel möjlighet att delvis ”strypa”utandningsluften). Däremot utrustadesapparaten tidigt med en venturisug, somskulle kunna åstadkomma ett negativtluftvägstryck under utandningsfasen.Den teoretiska bakgrunden till dennaanordning var dock tämligen grumlig.Intressant med konstruktionen var,att konstruktörerna löste sin önskan attskapa ett gradvis uppbyggt inblåsningstryckgenom att ge drivarmen till denpump, som skapade primärtrycket ensärskild form – elegant utförd som enheldragen stålrörsögla.Jag vill också nämna två ytterligareutvecklingssteg inom ventilationsbehandlingen.Det första var introduktionenav (optimal) positive end-expiratory pressure(PEEP). Trots att vi i Sverige skullehaft möjligheten att använda den nämnda”strypningen” som ett PEEP – om änsuboptimalt – redan på de tidiga Engströmmodellerna,blev vi avskräckta avden cirkulationspåverkan, som Cournandoch Werkö hade påvisat redan 1947, ochnöjde oss med att ta till den för att ”blåsaupp” lungan vid intratorakala ingrepp.Det var först, då amerikaner, schweizareoch tyskar under 1960-talet kunnat påvisaden positiva effekten på syresättningen(och minskande shunten) av PEEP, somvår inställning svängde. Den främstaorsaken var introduktionen (Peter Suter)av begreppet ”optimal PEEP”, d.v.s. aldrighögre nivå på det end-expiratoriskatrycket, än vad cirkulationen klarade.Trots all senare diskussion om metoden,kommer jag aldrig anse något annat än attPeter Suter.den – adekvat använd – kraftfullt förbättraderesultaten av ventilatorbehandlingav svårt sjuka patienter.Den andra förändringen var introduktionenav patientutlöst övertrycksventilation.Den första varianten – intermittentmandatory ventilation, IMV – var visserligenvärdelös, men då konstruktionenbörjade möjliggöra samverkan mellanpatient och maskin – synchronized intermittentmandatory ventilation, SIMV –öppnades nya behandlingsmöjligheter.Den tidigare använda mekaniska ventilationenkrävde ju i nästan alltid en onödigtdjup sedering, som var negativ för allaoch ofta förlängde behandlingen.ChockterapiÄnnu i början av intensivvårdseranbehandlades alla typer av chock medolika vasokonstriktiva medel. Särskiltvanliga var de ”rent” alfastimulerandemedlen noradrenalin, aramin m.fl.Volymssubstitution skedde försiktigt ochdå med ”koksaltlösning” och/eller helblod.Enda terapimål var oftast ett ”normaltblodtryck”(d.v.s. >120/80). Bedömningav den perifera cirkulationen gjordesinte ens okulärt, varför man t.o.m. kundeuppleva, att patienter kom till intensivvårdmed irreversibla ischemiska skadorpå fingrar och tår, uppkomna efter intensivtillförsel av alfastimulerande katekolaminer.Urinvolymerna mättes (i bästafall) med ”uribag”, varför en oliguri/anuri inte sällan kom som en manifestöverraskning, när dagens nya uribag förblevtom fram på förmiddagen. Allvarlignjurpåverkan, ledande till anuri, var bl.a.p.g.a. detta inte ovanlig.Ett paradigmskifte var dock på gång.Flera centra hade börjat ifrågasätta blodtrycksmålet.Istället började man inse, attsäkrande av vävnadens blodförsörjningvar viktigare. Redan 1952 konstateradet. ex. den brittiske kirurgen James Learmonthatt “The integrity of any tissuedepends upon its receiving an adequatequantitative and qualitative supply ofblood. This is primarily a function of thecardiac output, which depends amongother factors upon the maintenance ofadequate total blood volume, a sufficientproportion of which reaches the heartthrough the great veins.” (BMJ 1953:4813).Flera forskare koncentrerade sig alltmer på denna frågeställning ( t.ex. Nickerson,Hershey, Rovenstine, Lillehei).En, som ägnade större delen av sin forskargärning(1939 – 1975) åt chock, varJacob Fine i Boston. Runt 1950 – 55började han inse betydelsen av ovanstående,och hans intresse för att testa olikabehandlingsstrategier ledde bl. a. tillanvändningen av olika typer av sympatikolys.Experimentellt arbetade han ochandra främst med dibenzylin (dibenamin)– en substans som dock var för långverkandeför att kunna användas kliniskt.Det är därför intressant att veta, atthan vid denna tid tillbringade en längretid i Paris. Där hade två forskare – HenriLaborit och Patric Huguenard – införtden s.k. ”cocktail lytique”, en blandningav prometazin (Lergigan), klorprometazin(Hibernal) och petidin – först somett medel för att inducera ”hibernation”vid olika ganska diffusa indikationer.Effekten av blandningen var – förutomsedering/analgesi – även febernedsättning/hypotermigenom samtidig periferkärldilatation och blockerad temperaturupplevelse.Genom kärldilatationen förbättradesäven den perifera vävnadsgenomblödningen.När Laborit och Huguenard kläckteidén, att denna behandling skulle kunnaanvändas som profylax mot utveckling avtraumatisk chock, är oklart, men blandningenkom att användas i fransmännens”bortglömda” Vietnamkrig på 1950-talet.Där saknades amerikanernas fantastiskaresurser under kommande krig, så möjlighetentill snabba adekvata terapiinsatseroch avtransport var närmast obefintlig.Försöket innebar, att sjukvårdare påkompaninivå snabbt kunde ge intramuskulärainjektioner av den «lytiska cocktailen»till svårt skadade. Detta skall haförbättrat överlevnaden signifikant.På KS fanns då två ”frankofila” kolleger– kirurgprofessorn Jack Adams Rayoch anestesiologen Marc Adner – somaktualiserade dessa terapitankar (Marcpublicerade sig 1964 i ett Acta Supplement).Jag var nybörjare, och att dåse effekten av en avvägd sympatikolys,kombinerad med volymspåfyllning, hospatienter under behandling för hypovolemiskchock, var så revolutionerande, attblotta tanken på att använda alfastimulerandesympatikomimetika som förstahandsmedelblev otänkbar – annat än iextremfall – för decennier framåt.160 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Jack Adams Ray.Marc Adner.Intravenös infartDen av kirurgen Thore Olovsson omkring1935 framtagna injektionsnål, som möjliggjordeintermittenta injektioner avframför allt heparin, modifierades efternågra år av Torsten Gordh genom ett tillläggav en infusionsport (Gordh-nålen).Anestesiologen fick därigenom ettbehändigt hjälpmedel, som underlättadebåde läkemedelsinjektion och infusion.Det enda alternativ, som tidigare stått tillbuds, var friläggning med inläggning avantingen metallnål eller plastkateter.Omkring 1960 förbättrades kanylenytterligare genom att utföras i plast medinre, utdragbar metallmandräng, d.v.s.den kanyl, som används än i dag. Dennaenkla förändring ökade drastiskt användbarhetenoch minimerade risken, för attoroliga patienter skulle förstöra veningången.Som ytterligare alternativ fick vi långakatetrar, som kunde föras in via en kanyl,vanligen i armvecket. En fördel meddessa var, att man enkelt kunde nå ettcentralt venläge, vilket bl.a. underlättadelångvarig parenteral nutrition. Dockökade riskerna för trombemboliska komplikationer,och om katetern fördes förlångt in, kunde dessutom hjärtskadoruppkomma – främst hos oroliga patienter.Röntgenkontroll av läget var inte såvanlig och infördes först, då denna komplikationblev känd.Lars Westermark och Åke Wåhlin underett redaktionsmöte i författarens minimala”örnbo”, CIVA, KS, 1981.Centralvenösa katetrarEftersom vi allt mer insåg värdet av infusiongenom centralt belägna katetrar, försöktevi använda de nya plastkatetrarnaäven för perkutan punktion av vena subclaviaeller jugularis interna. Då de förstakanylerna bara var 7 cm långa blev dettadock ett något hasardbetonat företag.De ”gled” lätt extravasalt hos normalapatienter och alltid hos brännskadepatienter,när ödemen växte. Därför börjadebl.a. dåvarande CIVA-chefen på KS LarsWestermark bearbeta Stille-Werner ochViggo för att tillverka längre kanyler.Ganska snabbt fick vi en variant på 17cm, som blev huvudredskapet i mångaår. Med denna kunde vi både sköta infusionsbehandlingenoch följa det centralaventrycket (se nedan).CirkulationsövervakningFrån att i början ha handlat om manuellregistrering av puls och blodtryck och– vid behov – pappersregistrerat EKG,kompletterades övervakningen gradvismed allt mer sofistikerad övervakningsapparatur– i början dock enbart mednoninvasiva metoder. Redan några år inpå 1960-talet kunde i utvalda fall en teknikför intraarteriell blodtrycksmätning(och provtagning) tas i bruk. Den storaförutsättningen för detta var den genialtenkla metod för artärkateterisering, sominfördes av radiologen Sven-Ivar Seldinger1953 (Sedermera flyttade Sven-Ivar till Mora lasarett och bidrog tillsammansmed Vasaloppet och Mora-Nissetill, att orten sattes på världskartan).Efter en tid togs tekniken upp av kliniskafysiologer, och i början av 1960-talet togsden också i bruk på KS’ anestesiklinik. Ibörjan var proceduren komplicerad. Ganskagrova s.k. Cournandnålar användes,vilket begränsade punktionsställena tillfemoralis- eller armvecksartären, och vifick själva tillverka de tunna katetrar,som användes. Tillgängliga tryckgivarevar stora och klumpiga och måste steriltförses med ett behövligt antal trevägskranar.Inte heller fanns någon bra långtidsteknikför genomspolning av systemen.Utvecklingen gick dock fort, och efternågra år fanns såväl små engångstryckgivaresom integrerade registreringsmoduleri nya övervakningssystem. Det, somverkligen underlättade och gjorde teknikennästan vardaglig, var möjligheten attanvända de nya plastnålarna för punktionav arteria radialis. Nu fanns alltså verktygför ”on-line” blodtrycksregistrering,vilka också underlättade blodprovstagning.Avdelningen för interventionell radiologipå Universitetssjukhuset i Linköping harfått namnet Seldingerenheten. Bredvidporträttet finns en platta med bl.a. följandeinformation:”Under sin Stockholmstid 1950 – 66intresserade han sig för bästa sättet attföra in en kateter i blodbanan …Missmodig med sina försök fick hanplötsligt ett ”anfall av sunt förnuft”och insåg, hur en punktionsnål, en tunnledare och katetern skulle kombineras förbästa resultat, och Seldingertekniken varett faktum.”Centrala ventryckCournands metod för utvärdering avhjärtfunktionen – genom stegvis införandeav en kateter till högerhjärtat ochvidare ut till ett ocklusionsläge i enpulmonalisgren – revolutionerade under1940-talet de diagnostiska möjligheternainom kardiologin. Från att ha varit enren forskningsmetod blev den genomtekniska förenklingar på tidigt 1950-talett kraftfullt redskap vid laboratoriemässigautredningar av olika typer av hjärtfeleller andra cirkulationsstörningar,men kliniskt förblev den svåråtkomlig.Blodtryck, puls, iakttagelse av perifergenomblödning och diuresmätning varfortfarande de parametrar, som fanns förutvärdering av en chockbehandling.Då de centrala venkatetrarna kom ibruk, var det därför inte konstigt, att manbörjade försöka använda mätningar avdet centrala ventrycket (CVP) för att fåen uppfattning om främst det venösa återflödettill hjärtat och effekten av volymstillförseltill patienter i hypovolemiskchock. Mätningen skedde först intermittentmed enkla vätskemanometrar direktinkopplade i infusionssystemet, och denenda parameter, som ansågs valid, varförändring över tid.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010161

1946Vi var helt medvetna om, att mångaolika faktorer påverkade CVP, men justgenom att se, hur CVP utvecklade sigunder behandling av en patient i allvarlighypovolem chock, vars sjukdomsstatus iövrigt var okänt, erhölls ändå ett snabbarebesked om terapieffekten än tidigare.Inte minst viktigt var det att genomsnabb CVP-stegring få tidig informationom begynnande vätskeöverlastning hospatienter med hjärtsjukdomar.Pulmonaliskateterisering1970 användes den ballongförseddaflytkateter, som konstruerats av H J CSwan och William Ganz vid Cedars-Sinai Medical Center i Los Angeles,för första gången av kollegerna JamesForrester och George Diamond för attstudera hjärtfunktionen hos kritiskt sjukapatienter.Tre år senare kompletterades kateternmed den termistor, som utvecklats avGanz, och som möjliggjorde, att ävenhjärtminutvolymen kunde bestämmas.Kardiologerna vid Cedars-Sinai konstaterari sin historik om detta: “It triggersa critical care revolution in the managementof intraoperative and postoperativecardiac surgery, burns, myocardialinfarc tion, adult respiratory distresssyndrome and all forms of circulatoryshock.” (w.w.w.csmc.edu/pdf/cardiology_history.pdf)Metoden fick ett mycket snabbtgenomslag och kom även till Sverigeförhållandevis tidigt, till intensivvårdenframför allt tack vare Sebastian Reiz,som tillbringade en tid på Cedars-Sinairunt 1975. Även jag fick praktiskt bekantamig med katetern hos Max Harry Weil1975 och kunde därför introducera denpå KS. Sebastian var dock först medatt utnyttja tekniken på ett systematiskt,vetenskapligt acceptabelt sätt. Värdet avPA-kateterisering har ju senare ifrågasatts,men utan tvivel innebar den ettbetydelsefullt steg i kunskapsutvecklingen.Sebastian Reiz - i mitten - i färd medgenomlysningsstyrd facetbedövning.Senare har utvecklingen främst gettalltfler noninvasiva metoder, vilka jagdock överlåter till nästa historieskrivareatt berätta om.NjurfunktionUnder 1960-talet var det inte ovanligt, atten akut njursvikt på kirurgisk vårdavdelninguppenbarade sig som en blixt frånklar himmel – oftast på förmiddagen, närman konstaterade, att den nybytta uribagenvar tom.Givetvis kunde detta även inträffa påintensivvårdsavdelningen. Resultatetblev i allmänhet, att njurmedicinare tillkallades,och om urinproduktionen intekom igång efter ett antal doser furosemid– ibland kombinerat med försiktig vätsketillförsel(patienten var ju anurisk) – såvar steget inte långt till ett förslag omdialysbehandling.Runt 1960 fanns denna behandlingsmöjlighetendast i Lund, där professorNils Alwall var pionjär. De få patienter,som denna klinik kunde ta emot, fickalltså transporteras dit – ofta svårt sjukaoch inte utan dramatik. Det var därförinte att förvåna, att sjukhus efter sjukhusskaffade sig dialysmöjlighet även påintensivvårdsavdelningarna.Nils Alwall.Införandet av några enkla övervakningsåtgärdervisade sig dock radikaltkunna minska detta behov. Den ena varmätning av timdiures och den andraregelbundna mätningar av det centralaventrycket. Genom att vätsketillförselnkunde relateras till ett enkelt mått påden centrala fyllnadsgraden, och atten minskad urinproduktion avslöjadesomgående, kunde behandlingen startastidigt. Vätske-/kolloidtillförseln kundeoptimeras, och under några decennierfick osmotiska diuretika – främst stötinfusionerav mannitol – en given platsi terapin. Frekvensen av akut njursviktsjönk markant. Vi kunde t.ex. skänka vår(ryska) ”Kolffnjure” till den thoraxkirurgiskaintensivvårdsavdelningen. De återståendefallen kunde ofta kontrolleras viaperitonealdialys, men även hämodialysförekom givetvis.Efter en tid blev dock bedömningenav njurfunktionsrubbningar inom intensivvårdenförändrad, och i takt med attman alltmer identifierade ett behov avatt normalisera inte bara uremin utanäven andra vätskebalansrubbningar och”toxinackumulationer”, har användandetolika typer av dialysbehandling kommittillbaka i fokus.NutritionI vårt land blev utvecklingen av metoderför näringstillförsel till intensivvårdspatientertidigt säregen och retrospektivtsett inte alltid lyckad. De under 1950– 60-talen verksamma kirurgchefernahade ju utbildats i en tid, då intravenösnäringstillförsel inte existerade. Postoperativtfick patienterna de första dagarnaett par liter isoton glukos- eller koksaltlösningintravenöst, och en oral tillförselstartades snabbt – en rutin, som jufortfarande följs i stora delar av världen.Själv fick jag – som s.k. magnecylkypare(underläkare på privatavdelningen) höraav kirurgprofessorn Jack Adams Ray, att”hans patienter minsann inte behövdenågon konstlad vätskebehandling”.Dock fanns kirurger, som tidigt insåg,att enkla rutiner inte alltid fungerade.Ganska länge hade man vetat, att störrekirurgiska trauma leder till en ogynnsammetabolisk kombination av ökad ämnesomsättning,proteinnedbrytning och dåligmag-tarmfunktion (sir David Cuthbertson,Glasgow, 1932). Man förstod alltså,att det i vissa fall fanns ett behov avintravenös näringstillförsel, och främst iUSA hade man börjat tillföra mer koncentreradeglukos-fruktoslösningar.En, som i Sverige uppmärksammadedetta problem, var Clarence Crafoord.ESPEN:s första hedersmedlemmar, professorOscar Schuberth och Sir DavidCuthbertson vid ESPEN:s kongress iMaastricht, september 1981.162 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Redan 1940 skrev han till den ungekemisten Arvid Wretlind: ”Jag kan utföravarje komplicerad kirurgisk operationmed gott resultat, om Du kan ordna så,att mina patienter förses med infusionslösningar,genom vilka det blir möjligtatt vidmakthålla eller uppnå ett gott nutritionsstatus,till dess oral näringstillförselkan återupptas.” (Erik Vinnars: ”Värd attfira: Intralipid”, Läkartidningen 2002:99: 2870).Erik Vinnars.Arvid Wretlind tog upp tråden, och iforskningssamarbete med kemisten IvanHåkansson hade han inom något decenniumgett svenska kliniker både den förstasäkra fettemulsionen – Intralipid – ochen användbar aminosyrelösning (aminosol,ett proteinhydrolysat). Denna insatsplacerar Arvid jämte Sir David bland denintravenösa nutritionens fäder.Svenska kliniska pionjärer inom områdetvar bl. a. kirurg- och anestesichefernapå S:t Görans sjukhus Oscar Schuberthoch Otto von Dardel, vilka svarade förOtto von Dardel.de första kliniska testerna av Intralipid,och Dag Hallberg, sedermera professor ikirurgi i Stockholm, som svarade för denförsta vetenskapliga utvärderingen.Av svenska läkare mottogs Intralipidtämligen kritiklöst, efter att de förstaresultaten presenterats vid ett symposiumi Kungälv 1962 och i ett supplementtill Acta Chirurgica Scandinavica1964. Nu fanns en infusionslösning medhögt energiinnehåll, som var isoton ochdärför vänlig mot blodkärlen. Teoretisktsett skulle den förhöjda posttraumatiskaenergiförbrukning, som man funnit vidmetaboliska studier inom traumaområdet(främst brännskador), kunna kompenserasoch kanske – i bästa fall – den katabolareaktionen brytas.Ambitionen förändrades alltså från attunder kort tid peroperativt tillföra ettbasalt vätskebehov med isotona salt-/sockerlösningar till att försöka påverkaden posttraumatiska katabolismen genomintravenös tillförsel av såväl energirikalösningar som aminosyreblandningar.Det ideala dygnsmålet brukade vara 30 –40 kcal och 1 g aminosyreblandning perkilo kroppsvikt och dygn. Detta krävdetillförsel i central ven av såväl 20 %-igakolhydratlösningar som 20 % intralipid.Denna regim accepterades tyvärr nästanhelt okritiskt, utan att resultaten i någonhögre grad värderades vetenskapligt.Först så småningom kom tveksamheten.Studier av kvävebalansen visade,att den oftast förblev negativ. Den högasockertillförseln gav ofta hyperglykemi,som ansågs kräva insulintillförsel, ochibland uppkom en oönskad osmotisk diures.Aminosols aminosyresammansättningifrågasattes, och det började kommarapporter om, att särskilt kritiskt sjukapatienters serum förblev lipidhaltigt(opalescent) långt efter avslutad intralipidtillförsel.Allt detta ledde under 1970-talet till enintensifierad forskning och gradvis till enmer sansad klinisk attityd till intravenösnutrition. Ledande inom svensk forskningvar Dag Hallberg och Erik Vinnars,och på KS utförde Marianne Lindholmgrundläggande arbeten om Intralipidsmetabolism hos kritiskt sjuka patienter.Allt detta blev led i utvecklingen motdagens nutritionsmetodik.Dessutom slog pendeln tyvärr för långtåt det ”parenterala hållet”. Vi glömde alltförofta möjligheten att tillföra näringenoralt. Orsakerna var, att många av patienternahade en dålig mag-tarm- funktion,som inte blev bättre av att ventrikelsonderMarianneLindholm.lämnades öppna för att minska riskenför aspiration. Att skildra vägen tillbakatill en mer fysiologisk attityd till nutritionsproblemenöverlämnar jag till någonannan.Övrig parenteral terapiDe första decennierna skedde den intravenösafarmakatillförseln på ett ganskaosofistikerat och ibland aningslöst sätt.Som i dag gavs läkemedel, som skulle/kundeges intermittent, som enstakaintervenösa injektioner, medan sådant,som skulle tillföras kontinuerligt, blandadestill en infusionslösning. I bästa fallanvändes separata isotona lösningar, meni början hände det inte sällan, att ett, tvåeller tre läkemedel blandades i en flaska10 – 20 % glukoslösning, och dropphastighetenställdes in med slangklämma!Frågor om inkompatibilitet, hållbarhet ilösning eller direkt negativa sidoeffekterkom endast gradvis upp, vanligen somen följd av begynnande samarbete medsjukhusapotekarna. På så sätt uppkombehovet av en mer precis tillförsel viadroppräknare och infusionspumpar. Desenare kom dock egentligen först, när desympatikomimetiska läkemedlen gjordecome back.Som ovan beskrivits var tillförsel avolika typer av sederande/analgetiskaläkemedelsblandningar oerhört vanlig.Förutom den beskrivna ”cocktail lytique”vid traumabehandling gavs de givetvisför smärtstillning och sedering.Tillförsel av antibiotika skedde alltidintermittent som injektion eller infusion,och glädjande tidigt anpassades såväldoser som dosintervall individuellt. Ivart fall på KS ställdes vidare nästan allapatienter på heparin. Detta skedde delssom trombosprofylax (se nedan stycketom tetanusbehandling), men även somett tidigt försök att behandla det tillstånd,som gick under beteckningen ”dissemineradintravasal koagulation” (DIC)alltså det posttraumatiska syndromet.På andra håll användes makrodex/rheomakrodexi liknande syfte. Utvecklingeninom chockbehandlingen förtjänar docken egen historik.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010163

1946Några intensivvårdsindikationersom försvunnit eller tillkommitTetanusÄnda fram till 1970-talet vårdades årligenett litet antal tetanusfall vid landetsintensivvårdsavdelningar. Dessa inträffadeäven i Storstockholmsregionen, därt.ex. KS årligen fick ett litet men konstantinflöde från de stora trädgårdsmästeriernai Hässelby Villastad. Behandlingenav dessa patienter bjöd på mångaspeciella problem och lärde oss mycket.I första hand gällde att undvika de livsfarligakramperna genom att minimerasensoriska stimuli via en avvägd sederingoch muskelavslappning. Viktiga lärdomarblev också att förhindra tryckskador,kontrakturer och djupa ventromboser.(En av våra patienter föll död ner, då hanefter 3 veckors intensivvård för förstagången ställde sig på sina ben!)BarbituratförgiftningarDessa patienter var i början dagliga ”gäster”i vart fall på storstadsenheterna.Även om den absoluta majoriteten intevållade några medicinska problem, fannsgivetvis några svåra fall, som vi intekunde klara. I och med att barbituraternaförbjöds, försvann de nästan helt, mendetta hindrar ju inte, att nya substanseroavbrutet tillkommer som förgiftningsorsaker.I behandlingen av dessa har alltidGiftinformationscentralen (GIC) varit tillovärderlig hjälp. Denna startades vid KS’barnklinik 1960 och leddes under mångaår av Birgitta Werner. Hon efterträddes avanestesiologen Hans Persson, som leddeGIC fram till helt nyligen.Guillain-Barrés syndromEn annan utmaning var (och är) vårdenBirgitta Werner.Hans Persson.av patienter med Guillain-Barrés syndrom.Den lärde oss främst konsten attintensivbehandla medvetna (ofta unga)patienter under ofta lång tid.Publikationer och vetenskapligasammanslutningarBöcker om intensivvårdDen första svenska boken om intensivvårdpublicerades redan 1968 av LarsWestermark, Åke Wåhlin och Ansje vander Vliet. Samtliga arbetade då på KarolinskaSjukhuset, och boken – en av deförsta i världen – byggde på omkring 10års erfarenheter. Dess viktigaste budskapvar en noggrann genomgång av intensivvårdensorganisatoriska och vårdmetodologiskaproblem, men den innehöll ocksåde medicinska grunderna.Boken utkom i flera upplagor framtill 1995 och fick stor betydelse förRedaktörens eget exemplar av Wåhlin,Westermark, van der Vliet: Intensivvård,tryckt 1975. Första upplagan, 1968, varen av världens första läroböcker i ämnet.Den moderna, betydligt omfångsrikareefterföljaren.utvecklingen – inte bara i Sverige. Förstaupplagan översattes till ett flertal språk,bl. a. engelska, tyska, spanska och ryska.I de senare upplagorna fick den medicinskafaktadelen en allt större roll, menbokens sammanhållna disposition ochspecialitetens oerhört snabba utvecklinggjorde det medicinska innehållet gradvisotillräckligt.I stället startades ett större samarbetsprojekt,till vilket Åke Wåhlin tog initiativet,och 2004 utkom en ny intensivvårdsbok,redigerad av Anders Larssonoch Sten Rubertsson, som med ett 50-talmedförfattare bättre täcker området.Vetenskapliga sammanslutningaroch kongresserUnder de första decennierna utgjorderapporter om intensivvård en mycketliten del vid Svensk Anestesiologisk Föreningsmöten och de, som föredrogs, passeradeoftast ganska obemärkt.1974 arrangerades för första gången eneuropeisk intensivvårdskongress i London.Hur många svenskar, som deltog idenna, vet jag inte, men Olle Norlandertog med sig en grupp från KS, och hanoch Martin H:son Holmdahl medverkadesom föreläsare. Några specifikaminnen av, vad som diskuterades, harjag inte, men bilden av förhållandena iEuropas olika länder klarnade. Jag fickklart för mig, att vår svenska modellmed intensivvårdsavdelningar, ledda avanestesiologer, inte var så dominerandei övriga Europa. Där fanns både internmedicinare,kardiologer, kirurger och de,164 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Jean-Louis Vincent.Göran Hedenstierna.som redan då enbart sysslade med intensivvård,m.a.o. i stort samma mönstersom i dag.Denna första kongress följdes avmöten i Paris 1977 och i Bryssel 1979– alla mer eller mindre spontant organiserade.Brysselkongressen organiseradespraktiskt av en ung internmedicinare frånHopitâl Erasme i Bryssel-Anderlecht,Jean Louis Vincent. Han kom att bli enav centralgestalterna för utvecklingen iEuropa, och redan året efter organiseradehan det första ”Brysselsymposiet”.Många trodde nog, att detta skulle blien engångshändelse, men 2009 hölls det25:e i raden av, vad som blivit mycketviktiga fortbildningsmöten. De blev isjälva verket så tungt vägande, att mani den europeiska intensivvårdsorganisation,som bildades först tre år senare,allvarligt ifrågasatte, om det skulle gå attstarta egna kongresser!Enligt sin egen officiella historia bildadesEuropean Society of IntensiveCare Medicine (ESICM) 1982. Visserligenhade en grupp respirationsforskaremed intensivvårdsintresse samlats redan1980 av Myron B Laver – en anestesiologsom efter många år i USA återvändetill Schweiz och Basel – men den varlöst sammanhållen. I gruppen ingick ensvensk – Göran Hedenstierna – som jusedan under hela sin aktiva tid har betyttoerhört mycket för svensk intensivvårdsforskningoch dennas rykte i världen.I denna grupp var det några, somarbetade fram grunddragen för the EuropeanSociety of Intensive Care Medicine,ESICM, som officiellt bildades iWHO:s högkvarter i Genève 13 mars1982, med deltagare från 12 europeiskaländer. Ingen svensk deltog. Den nybildadeföreningen ordnade sin andra(!)kongress 1983 i samma stad. Som denförsta kongressen räknades ett förmöte1981.Från start styrdes föreningen av en president(Peter M. Suter), en styrelse och ettråd med representanter från olika länder.Från 1984 och några år framåt deltog jagi detta råd. Presidenterna rekryteradesunder flera år ur den ursprungliga gruppen,som kom att påverka organisationenunder flera år framåt. Alla är välkända– t.ex. Maurice Lamy, Lambert G. Thijsoch Luciano Gattinoni. Utvecklingengick raskt, och snart hade verksamhetenkompletterats med en tidning – IntensiveCare Medicine – gemensam europeiskexamination och fortbildningskurser.Kongresserna hölls till att börja medvartannat år men blev fr.o.m. 1995 årliga.Av de 20 kongresser, som avhållits framtill 2008, har endast två – i Hamburg1986 och Stockholm 1998 – varit lokaliseradenorr om Berlin. ESICM:s policyär nu att alternera de numera mycketstora kongresserna (6 000 – 7 000 deltagare)mellan endast fyra centraleuropiskastorstäder, varav två på den iberiskahalvön, varför det inte är särskilt troligt,att någon mer skandinavisk kongressarrangeras.Sveriges roll i denna förening var deförsta 15 åren ganska marginell, ochnågot officiellt intresse från SFAI (dåSAF) visades inte. Få svenska ”intensivister”besökte kongresserna. (Fler bevistadeBrysselmötena.) Vår representationi ”the Council” gav fr.o.m. 1984 ett visstinflytande, vilket efterhand också ökadegenom deltagande i olika arbetsgrupper.Allt skedde dock på individnivå.I arbetet märktes ett visst motsatsförhållandemellan representanterna förländer, där intensivvårdsläkarna bildatAffischen till den enda ESICM-kongress,som hittills hållits i Skandinavien.separata organisationer, och oss mednära knytning till anestesiologin. Iblandfick jag en känsla av att inte anses riktigt”rumsren” – en känsla som docksläppte, i och med att jag lärde känna deövriga rådsmedlemmarna. Uppmuntradeav främst Peter Suter, Lambert Thijs ochJean Carlet beslöt Göran Hedenstiernaoch jag omkring 1995 att arrangera kongressen1998 i Stockholm.Göran och jag startade arbetet tillsammansmed den svenska arrangörenCongrex. Preliminära diskussioner meden svensk styrgrupp avhölls, och Älvsjömässanbokades. Ganska snart inträffadedock en (anad) större komplikation.ESICM:s centrala ledning hade genomåren retat sig på, att vissa arrangörer avtidigare kongresser mörkat mycket avekonomin och man misstänkte, att störredelen av en ev. vinst ”försvunnit” tilllokala arrangörer.Mitt under vår planering beslöt mandärför att starta en egen kongressorganisationunder ledning av ESICM:s ”starkakvinna”, Ms Susanne Smitz de Smet. Viblev de första, som ”drabbades” av dettaförnuftiga beslut, som i ett slag revolutioneradeESCIM:s finanser. Initialt vålladedetta dock en del konflikter främst medCongrex men också med oss, men till slutavlöpte allt väl.Samtidigt reorganiserades den vetenskapligaverksamheten. ESICM tillsatteen stående styrorganisation – envetenskaplig kommitté – och de lokalaarrangörernas inflytande minskade. Sam-SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010165

1946arbetet mellan kommitténs ordförandeJukka Takkala och Göran Hedenstierna– med dennes väl förankrade vetenskapligaauktoritet – gav dock ett bra resultat.Kongressen torde ha inneburit, att mångasvenskar fick upp ögonen för den europeiskaintensivvårdsorganisationen, och attden inte borde ignoreras, om man ville tadel i den vetenskapliga och organisatoriskautvecklingen.Efter detta har föreningen vuxit i storlek– liksom kongresserna. I Barcelona2006 deltog nästan 6 000 personer. Detsvenska inflytandet har stabiliserats,genom att SFAI nu sköter kontakterna,och 2008 har vi t.o.m. en svensk, JanWernerman, i styrelsen.Värt att minnas är, att den europeiskaföreningens namn redan från startinnehöll orden Intensive Care Medicine,vilket ju beskriver specialitetens vetenskapligainnehåll mer korrekt än vårtbegrepp Anestesi och Intensivvård.Slutord – mot nutidenTill nästa historieskrivare överlämnas istort sett allt, som skett efter 1990. Jaghade då arbetat inom intensivvården oavbruteti 18 år men gled i och med övergångentill ett klinikchefskap gradvisur bilden fr.o.m. 1986 och har därför”missat” den snabba och genomgripandemedicinska utveckling, som skett inomde flesta områden. Andra får i sinom tidberätta om detta.Dock vill jag säga, att det är medstor glädje jag följt utvecklingen i deflesta avseenden. Nya avdelningar harskapats, där man genom sektioneringlyckats behålla en bra vårdstandard trotsstora besparingskrav. Läkarbemanningentycks äntligen ha nått en bit över absolutminimum, och genom specialinriktadutbildning finns kvalificerad personal tilldenna vård (även om vissa bemanningsproblemtycks ”eviga”). Glädjande ärockså att se, att det psykologiska omhändertagandetav vår alltid hårt pressadepersonal fått den plats, som det alltidbehövt ha, men som jag tyckte, att jagaldrig räckte till för.Diagnostiken bedside har förfinatsmed hjälp av nya icke-invasiva mätmetoderoch nya laboratorieresurser. Likasåhar bilddiagnostiken nått tidigare oanadenivåer. Även nya samarbetsformer – somsärskilda behandlingsteam för traumaoch sepsis – har förbättrat vårdkvaliteten.Ingen står längre och suckar i dörrenpå akuten, när man sliter för att göra entraumapatient transportabel. Tvärtom harju detta arbete blivit TV-mässigt.Två företeelser har dock gjort migbetänksam inför framtiden.Den första är, att det tycks, som att den”benhårda” siffran 5 % (av sjukhusets)vårdplatsantal fortfarande härskar i sinnetpå många politiker och administratörer.Den är numera mer än 40 år gammal,och medan antalet slutenvårdplatserminskat till ”världslägsta”, har ju inteantalet patienter i behov av intensivvårdsjunkit. Vid många amerikanska akutsjukhusberäknas numera behovet vara 12– 20 %. Kanske finns ett visst hopp. Detnya Karolinska Sjukhuset lär planeras förbetydligt fler IVA-platser!Den andra är en personlig oro införden etiska utvecklingen. För mig är ochförblir intensivvårdsavdelningen en livetsavdelning, dit patienter med vitalfunktionsstörningar(som inte behöver varaomedelbart dödshotande) skall kunnakomma för att om inte botas så i vart fallåterföras till en dräglig tillvaro. Sådanapatienter finns det så gott om på deflesta av våra sjukhus, att det normaltråder platsbrist på intensivvården. Menäven dessa patienter förtjänar ett optimalomhändertagande, och som jag ser det,har den levande patienten alltid prioritet.Det är därför med största tveksamhetjag nu möter tankar om förlängtomhändertagande av döende patienter föratt ”konservera” organ inför transplantation.Kanske har utvecklingen ”körtförbi mig”, kanske måste sådan verksamhetförekomma, men i så fall anserjag, att den av centrala etiska skäl skallske separat från den vanliga intensivvården.Annars riskerar vi nog verkligen atthamna på ett sluttande plan.Redaktörens tack går än en gång tillBirgitta Tallström för lånet av Läkarmatrikeln1970.166 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946SFAI-veckan 201121-23 September KalmarVälkommen till Kalmaroch Öland74www.sfaiveckan.seSFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE167

1946Om lattergas, etomidate,propofol og sederingaf kritisk sygeav Preben G. Berthelsen, p.g.berthelsen@dadlnet.dk.Detta är en reviderad version aven artikel, som för fyra år sedanpublicerades i SFAI-tidningensdanska motsvarighet DASINFO.”Relief from pain is purchased always ata price. The price in both morbidity andmortality does not greatly differ whateverthe agent or agents used”.Således udtrykte verdens første professori anæstesiologi – Ralph MiltonWaters (1883 – 1979) – sit credo i 1944.Waters’ advarsel gjalt anæstesimidler ialmindelighed. Men mon den ikke ogsågælder for nutidens ritualiserede brugaf sedering til patienter på intensivafdelinger?Blegdammen, København1954 – 1956På Københavns epidemisygehus – Blegdamshospitalet– behandledes, efter erfaringernefra polioepidemien, de sværestetilfælde af tetanus (dem med sardinskegrin) med tracheotomi/overtryksventilation.Til forskel fra poliopatienterne vardet nødvendigt at curarisere (d-tubocurarine)og sedere (pentobarbital, kloralhydrat,pethidin, lattergas – N 2O) tetanuspatienterne.Procedurer og resultater blevhurtigt publiseret i the Lancet. (LassenHCA, Bjørneboe M, Ibsen B, Neukirch F.Treatment of Tetanus with Curarisation,General Anæsthesia and IntratrachealPositive-Pressure Ventilation. Lancet1954;1040-44.) 3 patienter af 4 overlevedeen tetanisk tilstand, som normalt villehave ført til døden. At en 15-årig drengdøde af ”myocarditis, granulocytopenia,and septicaemia” var sørgeligt, men ikkeuventet eller alarmerende.”At that time we felt rather optimistic,but further experience proved us to betoo optimistic” skrev H C A Lassen,Erik Henriksen, Frits Neukirch og HenningSund Kristensen 2 år senere i deresskelsættende artikel: Treatment of Tetanus– Severe Bone-Marrow Depressionafter Prolonged Nitrous Oxide Anæsthesia.(Lancet 1956; 527-30). Fire månederefter offentliggørelsen af de første glimrenderesultater var en 53-årig kvindeblevet indlagt med så svær tetanus, athun måtte curariseres og ventileres. Ogsåhun udviklede, i løbet af en uge, sværknoglemarvsdepression med granulocytopeni,thrombocytopeni og megaloblastiskerythropoiese. Et behandlingsforsøgmed store doser B 12-vitamin var omsonst,og kvinden døde under samme omstændighedersom den 15-årige dreng.Hvem der først fik ideen, at noget varafgørende galt, gemmer sig i de historisketåger. Men det var den medicinske1. reservelæge Erik Henriksen, som fiktil opgave at gennemgå de 13 tetanuspatienter,som var behandlet efter denye retningslinier. Der var 2 etiologiskemuligheder. Enten gav tetanus toxinet enhidtil uerkendt knoglemarvsdysfunktion– eller også var det ét af de talrige medikamenter,som patienterne nødvendigvismåtte behandles med. Til trods for denalmindelige opfattelse, at lattergas vartotalt uskadeligt, viste en sammenstillingat ”...only nitrous oxide was a commonfactor in the treatment of all patients whopresented with blood changes”. Dette varnaturligvis ikke et sikkert bevis. For 50år siden var der så denne mulighed: ”Inview of the fact that our first 2 patientswho recovered had shown signs of bonemarrowdepression, and thus had provedthat the hæmatological changes were notinvariably fatal, it was felt permissibleto try the effect of prolonged anæsthesiawith nitrous oxide and oxygen understrict hæmatological control”.To patienter med svær tetanus (en10-årig dreng og en 13-årig pige) blev iden følgende periode sederet først medbarbitursyre præparater – uden knoglemarvspåvirkning – og dernæst medlattergas. De udviklede begge de typiskeknoglemarvsændringer, som heldigvisviste sig reversible ved ophør af N 2Obehandlingen. Sagen var hermed opklareti den grad, som datidens viden tillod.Først 25 år senere blev etiologien tilknoglemarvs depressionen klarlagt. N 2Ooxiderer irreversibelt cobalt atomet iB 12vitaminet førende til ophør af syntesenaf DNA-basen thymin. (AmessJAL et al. Megaloblastic Hæmopoiesis inPatients Receiving Nitrous Oxide. Lancet1978;339-42).Western Infirmary, Glasgow 1983Historien om den uskyldige lattergas’dødelige bivirkning er ikke enestående.168 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Handventilation och samtidig sagoläsning för vaken poliopatient.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010169

1946I 1972 blev etomidat introduceret somet hurtigtvirkende, let styrbart anæstesimiddelmed minimal effekt på det cardiovasculæresystem. Stoffet blev uhyrepopulært til sedering af kritisk syge påintensive afdelinger. I juni 1983 rapporteredeLedingham & Watt, fra WesternInfirmary i Glasgow, i et læserbrev til theLancet (Lancet 1983;1270.), at mortaliteteni deres intensivafdeling var fordoblet,på et par år, selvom patienterne ikke varblevet mere syge. Efter en analyse, analogtmed den som blev foretaget på Blegdammeni 1955, opdagede Ledingham& Watt at 69 % (18 af 26) af patientersederet med etomidat døde, mens kun 25% (12 af 47) som fik benzodiazepinerbukkede under. Det er sjældent at læserbreveændrer klinisk praksis, men dettevar undtagelsen. Det er siden sandsynliggjort,at det var etomidats (reversible)hæmning af syntesen af cortisol/aldosteroni binyrebarken, som forårsagedeoverdødeligheden.John Radcliffe Hospital, Oxford1992I starten af 90’erne begyndte man iOxford at sedere børn, som blev respiratorbehandlet for luftvejsinfektion, medpropofol. Indtil da havde man respiratorbehandlet73 børn, med lungelidelser,uden dødsfald. Det første barn, som blevsederet med den nye metode, udvikledei løbet af 5 – 6 dage svær metabolskacidose med intraktabel bradycardiendende i asystoli. Efter yderligere 4uventede dødsfald med samme forløbstod det klart, at propofolinfusionen vardet eneste, som var ændret i forhold tilden periode, hvor alle patienter havdeoverlevet. (TJ Parke et al. Metabolic acidosisand fatal myocardial failure afterpropofol infusion in children: five casereports. BMJ 1992;305:613-6). Der ersiden beskrevet talrige yderligere tilfældebåde hos børn og voksne. Det er sandsynligvisen påvirkning af mitochondriernesfunktioner, som forårsager propofolinfusionssyndromet.X-Købing Hospital, 201yDer vil i fremtiden atter komme medikamenter,der har direkte dødelig virkning,ligesom lattergas, etomidat og propofol.Kvantitativt er denne trussel dog ringe,tror jeg, sammenlignet med de farer, somvedvarende sedering, med farmakologiskvelkendte og benigne stoffer, udsætterpatienterne for.Sederingens psykologiske effektBilledet på sid. 169 af den poliosyge pigeviser, at sedering af respiratorpatienterikke er et sine qua non. Alligevel er detblevet normen, at patienterne sederes. Atdet letter det daglige arbejde, bør ikkeforføre os.Der findes ikke undersøgelser somtyder på, at længrevarende sedering ergavnlig for kritisk syge. Tværtimod visteJohn Kress og medarbejdere, i 2000, atsederede respiratorbehandlede patienter,som én gang i døgnet blev vækkede, klaredesig bedre end patienter randomiserettil kontinuerlig sedering. (Kress JP etal. Daily interruption of sedative infusionsin critically ill patients undergoingmechanical ventilation. N Eng J Med2000;342:1471)Oven i købet havde patienterne 1 årsenere også færre psykiske følgevirkninger.(Kress JP et al. The long-termpsychological effects of daily sedativeinterruption on critically ill patients. AmJ Respir Crit Care Med 2003;168:1457).Vellykkede intensive forløb kræverbehandlernes engagement (foruden videnog behændighed, naturligvis). Det er let athjælpe en patient, også gennem lang tid,hvis han er vågen, kommunikerende ogsmertefri. Det modsatte scenarie påvirkeros negativt – i psykologisk henseende.Den sederede, ”livløse” patient bliver –ubevist – opfattet som et præparat. Enikke-person, hvor døden ikke er et dårligtalternativ eller særligt afskrækkende. Detbliver lettere at svare nej til et spørgsmål,om det kan nytte hos den bevistløsepatient end hos den vågne, smertefriepatient, som betragter børnebørnenes tegningerfor enden af sengen.Tesen kan naturligvis aldrig bevises.Så snart vi bliver opmærksomme påmekanismen forsvinder problemet jo –heldigvis.Et slags sandsynlighedsbevis er dogfor nyligt kommet fra Odense. I et banebrydende,visionært og enestående interessantstudie har Thomas Strøm og PalleToft vist, at medmenneskelig kontakt,istedet for sedering, bedrer overlevelsensamt afkorter længden af respiratorbehandlingenog opholdet på intensiv.(Strøm T, Martinussen T, Toft P. A protocolof no sedation for critically ill patientsreceiving mechanical ventilation: a randomisedtrial. Lancet 2010;375:475).Naturligvis kan Odense-modellen ikkeanvendes på alle, men alle patienter harkrav på, at vi overvejer muligheden.Epilog: Hvis man ikke lærer af sinefejl er der ingen grund til at begådem.Lassen og Sund Kristensen i København,udnyttede senere lattergassens knoglemarvsdeprimerendeeffekt i behandlingenaf 2 patienter med kronisk myeloidleukæmi. Desværre var der ingen forskeli følsomheden af den normale og denneoplastiske knoglemarv.170 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946AKUTMOTTAGNINGEN02.01…AKUT GASTROINTESTINALBLÖDNING……WARANBEHANDLAD PATIENT……OCPLEX ADMINISTRERAT…02.11BLÖDNINGEN UNDER KONTROLL.Ta omedelbar kontrollöver blödningenPCC för behandling av blödning ochperioperativ blödningsprofylax• Effektivt- God hemsostatisk balans av koagulationsfaktorer och hämmare 1• Snabbt tillslag- Maximal effekt inom 10 minuter 2, 3• God tolerabilitet- Minimal aktivering av koagulationsfaktorer och terapeutiska nivåer avprotein C och protein S 1ocplex ® är ett virusinaktiverat protrombinkomplexkoncentrat för behandling av blödning och perioperativ blödningsprofylax vidbrist på protrombinkomplexets koagulationsfaktorer, såsom brist orsakad av behandling med Waran ® . Innehåller koagulationsfaktorernaII, VII, IX och X samt protein C och protein S. Frystorkat och löses i 20 ml sterilt vatten. Receptbelagt. Ej förmån. Förpris och ytterligare information, se www.fass.se1. Josic D et al. Thrombosis Research 2000; 100: 433-4412. Lubetsky A et al. Thrombosis Research 2004; 113:371-378.3. Riess HB et al. Thrombosis Research 2007; 121(1):9-16.Octapharma Nordic AB, 112 75 Stockholm, www.octapharma.seSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010171

1946Kursen är anordnad av Barnanestesikliniken vid Droning Silviasbarn-­‐ och ungdomssjukhus llsammans med Svensk Förening förBarnanestesi och IntensivvårdKursinformation:Kurstid: 11 03 21-24/11 0322-25Kursort: Drottning Silvias barn- ochungdomssjukhus, SahlgrenskaUniversitetssjukhuset, GöteborgDeltagarantal: 40 (20+20)Barn A-HLR: Måndag eller fredag, ange ianmälan förstahandsval (0321 eller 0325).Litteratur skickas ut efter antagning.Deltagarna förutsätts före kursstart hagenomgått utbildningen ”Livräddande förstahjälpen till barn”.Kursledare: Kerstin Sandström 0313435612 (kerstin.i.sandstrom@vgregion.seKurssekreterare: Helena Winberg 0313434727 (helena.winberg@vgregion.se)Kursavgift: 8000SEK+moms, avgiften inklkursmaterial, luncher, kaffe samtkursmiddagAnmälan: Senast 11 01 14 till HelenaWinberg Op/IVA/Anestesi Drottning Silviasbarn- och ungdomssjukhus SU/Östra416 85 Göteborg.Använd blanketten på SFAI:s hemsida!Besked om antagning: Senast 11 02 14Kursinnehåll:FysiologiFarmakologiInhalationsanestesiIntravenös anestesiSpädbarnsanestesiRegionalanestesiVätsketerapiNeonatologiBarntraumaAkut omhändertagandeHjärtsjukdomarCirkulationsunderstödLungsjukdomarAndningsunderstödTransport av sjuka barnFamiljen ikrisBarn A-HLR-utbildningHands-on demonstrationer172 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946DiD Your PAtiEnt HAVE CArDiogEniC SHoCkWitH PuLmonArY EDEmA At 10:07?From numerics... GEDI: 1057 • GEF: 12 • ScvO 2 : 58 • SVI: 22CI: 2.4 • ELWI: 16 • PVPI: 2.5 • SVRI: 2660...to physiologic meaning for clarity in every moment.introducing the VolumeView Set*Volumetric parameters have long guided your treatment decisions. Now Edwards Lifesciences enhances your perspective of the physiologicchanges occurring in your patients. The VolumeView set, via the EV1000 Clinical Platform*, provides visual clinical support through the dynamicmulticolored Physiology Screen. Use the VolumeView set today for volumetric and fluid management parameters via transpulmonarythermodilution. And see how getting you what you need, when you need it, looks better each and every day.För mer information besök gärna vår monter på Anestesi och Perioperativ Vård avDen Äldre Patienten, 18-19 november i Linköping eller kontakta Sara Ehrenberg påsara_ehrenberg@edwards.com.*EV1000 clinical platform and VolumeView sensor currently available for clinical investigation only. CE mark pending. VolumeView combo kit commerciallyavailable in the EU only.For professional use. For additional information, indications, contraindications, warnings, precautions and adverse events, please refer to the InstructionsFor Use provided with the products. Edwards, EV1000 and VolumeView are trademarks of Edwards Lifesciences Corporation. Edwards Lifesciencesand the stylized E logo are trademarks of Edwards Lifesciences Corporation and are registered in the United States Patent and Trademark Office.©2010 Edwards Lifesciences LCC. All rights reserved. E1710/09-10/CCEdwards Lifesciences • Södra Långgatan 25 • 211 44 Malmö • 040-20 48 50 • Sweden • edwards_nordic@edwards.comIrvine, USA | Nyon, Switzerland | Tokyo, Japan | Singapore, Singapore | São Paulo, Brazilwww.edwards.comSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010173

1946Örebrovecka i praktiskregional anestesi”Hands-on” workshops29 november – 2 december 2010Universitetssjukhuset, ÖrebroMax 16 deltagareKursledare: Professor NarinderRawal och Professor Kjell Axelsson,Anestesi- och intensiv vårdskliniken,Universitetssjukhuset,Örebro.Kontaktperson: Sekr. Ing-MarieDimgren, tel 019-6021121,ing-marie.dimgren@orebroll.seInnehåll: Kursen pågår under 4dagar med max. 16 kursdeltagare.Syftet med kursen är framför alltatt ge praktisk kunskap om devanligaste perifera blockadernai över- och under extremiteter.Kurs pro grammet inklu derar enheldagsövning under handledningför utförande av olika periferablocka der på sövda grisar. Dessutomerbjuds patientdemonstrationav de olika blockadtypernapå ope rations avdelningen medvideoöverföring. I år kommer vi attha fler aktiviteter kring ultraljudoch regional anestesi. Kursprogrammetinkluderar också följande:Simu latorträ ning av olikablockader (vanlig simulator ochden nya 3-D-ultraljudssimu latorn),ultraljudsdemonstration och ultraljudsguidadeblockader på gris,ultraljudsdemon stration och ultraljudsguidadeblockader på frivilligaförsökspersoner, an vändning av”sti mu lerande” katetrar, kateterteknikervid smärtbehand lingm.m. (se program).Målgrupp: Anestesiologer.Kursavgift: 13 000:- exkl. moms förSFAI-medlem. 14 000:- exkl. momsför övriga.Lunch, fika och middag (2 kvällar)ingår i kursavgiften.Anmälan: E-post tiling-marie.dimgren@orebroll.seeller Ing-Marie Dimgren, Anestesi-och intensivvårdskliniken,Universitetssjuk huset,701 85 Örebro.Ange befatt ning, tjänsteställe ochev. medlemskap i SFAI.Sista anmälningsdag är 31 oktober2010. Kursplats bekräftas ibrev. Kursledningen förbe hållersig rätten att ställa in kursen vidfå anmälningar. Anmälan är bindande.174 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

194629 november• Landmarks för övre och nedre extremiteter- K Axelsson (Örebro)• Ultraljud – Anatomi övre och nedre extremiteter- J Kuchalik (Örebro)• Demonstration av blockader med simulator,där såväl nervstimulator som ultraljudsteknikanvänds- I Dobrydnjov, J Kuchalik• Risker med regionala metoder och behandling avkomplikationer - N Rawal (Örebro)• Ultraljud allmänt plus ultraljud på barn- PA Lönnqvist (Stockholm)• Företagsdemonstration av ultraljudsapparatur,”Ultraljudsknappologi” inkl träning på varandra.• Träning av ultraljuds- och nervstimulatorteknikmed hjälp av simulator (3-D)Middag30 november• Videosession med deltagare, varvas med DVDdemonstrationm.m. av anatomi och olika blockader,t.ex. AnaBloc, epiduroskopi, paravertebraloch ultraljud på barn - N Rawal, I Dobrydnjov,Bo Gottschau (Danmark), PA Lönnqvist, M Sandin,M E-Ugarph (Örebro)• Blockader på operationssal (interscalene, supraclavikulär,infraclavikulär, femoralis, ischiadi cus,psoas compartment blockad). Videoöverföring tillsal med deltagare ochmoderatorer.Inter aktiv session– J Kuchalik, I Dobrydnjov,K Axelsson• Ultraljudsdemonstrationpå frivilligaförsöks personer ochfantom (4 stationer)- PA Lönnqvist,M Lundblad (Stockholm),J Kuchalik,I Dobrydnjov,B Gottschau,M E-Ugarph,K Axelsson, N RawalLedig kväll1 december• Intralipidbehandling - Update - B Gottschau• Organisation av nervblockadsalar – Gentoftemodell- B Gottschau• Blockader på gris – Vad är möjligt? - J Kuchalik• Praktisk träning/övning av blockader på gris mednervstimulering och ultraljudsträning på fantom.Fyra grupper, fyra deltagare och en instruktöri varje grupp (interscalene, axillär, ischiadicus,femo ralis, paravertebral, epidural blockad m.m.).- PA Lönnqvist, I Dobrydnjov, J Kuchalik, K Axelsson,B Gottschau, M Lundblad, M Sandin, ME-Ugarph, N RawalJulbord2 december• Demonstration av perifera blockader med ultraljudsteknikpå frivilliga försökspersoner underlärar kontroll samt demonstration, träning avperifera blockader med simulator (nervstimulator+ ultraljud)- J Kuchalik, K Axelsson, I Dobrydnjov, M Sandin,M E-Ugarph, N Rawal, PA Lönnqvist, B Gottschau,M Lundblad• Redovisning av patientfallSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010175

1946Dagkirurgi –Var gårgränsen?av Tomas Törnqvist, Motala. tomas.tornqvist@lio.seDenna artikel har även skickatstill redaktören för Svensk Kirurgi.På förekommen anledning väcktes litetankar hos mig om dagkirurgisk verksamhet,som jag tycker borde intresseravarje opererande läkare och anestesiolog.I dagkirurgins linda, för många decenniersedan, angavs vissa kriterier och riktlinjerför verksamheten. I princip skullepatienten vara ung och frisk, (ASA I – II,och helst 70 år eller yngre.)Sedan dess har den dagkirurgiskaverksamheten haft en närmast explosionsartadutveckling.Alltfler operationer och typer avingrepp utförs inom den dagkirurgiskaverksamheten, och vissa sjukhus ochenheter har övergått till att bli renodladedagsjukvårdsinrättningar.Till följd av de kraftiga reduktioner,som gjorts inom den slutna vården, harSverige idag hamnat bland de länder,som har lägst antal slutenvårdsplatseri Europa. Bakgrunden till detta var enpolitisk illusion om, att primärvårdenskulle utgöra sjukvårdsbasen och sjukhusenutgöra en stödfunktion, när patientenbehövde specialistvård eller tillfälligtvar i behov av slutenvårdsplats.Även avdelningar för kirurgi, gynekologioch intensivvård drogs med idenna process, med konsekvenser somkan avläsas varje dag i hela landet.Verkligheten har återigen visat sig varavår värsta fiende, och behovet av slutenvårdsplatserär både generellt och nationellt.Man får dock erkänna, att tvångsåtgärdernahar medfört effektivisering,utveckling och förbättring.Men, tillbaka till dagkirurgin och deninledande frågeställningen: ”Var gårgränsen?” Dvs var går den medicinskagränsen, och vems är ansvaret?En utökning av den dagkirurgiskaverksamheten har varit både möjlig ochnödvändig.Metoder och tekniker har utvecklatsliksom nya narkosmedel och andra läkemedel,som möjliggjort denna förändring– till en viss gräns skulle jag vilja påstå.På mitt sjukhus har det dagkirurgiskainslaget varit dominerande under mångaår. Idag bedrivs verksamheten av enprivat entreprenör och är enbart dagkirurgisk.Då inställer sig frågan om denmedicinska säkerheten, och vad som skainnefattas i den.Åtskilliga patienter tillhör idag ASAklassIII, är multisjuka, åldrade och harmånga gånger begränsade stödmöjligheterhemma.Utöver detta utförs kirurgiska ingreppmed risk för potentiellt livshotande komplikationer,som kan medföra, att patientenunder pågående operation eller kortdärefter måste transporteras i ambulanstill närmast större sjukhus för fortsatthandläggning inklusive Postop-/IVAvård.Är detta försvarbart? Är det rimligtatt utföra bukkirurgi på en enhet, sominte har öppet dygnet runt och inte harintensivvård eller möjligheter till reoperationefter kontorstid, exempelvis gallkirurgi,obesitaskirurgi, gynekologiskabukin grepp.Enligt min uppfattning måste striktapreoperativa riktlinjer utformas, så attriskpatienter tidigt fångas upp och eventuelltöverförs från planerat dagkirurgisktingrepp till ett mer konventionellt slutenvårdsdito.I detta är den preanestetiska bedömningencentral.De gånger, då dessa rutiner råkat fallera,och en för dagkirurgi olämplig patientanlänt till operationsavdelningen, skalldet vara en självklarhet, att anestesiologenhar vetorätt och kan stryka det planeradeingreppet.Är det acceptabelt att operera en ASAIII-patient i dagkirurgi?Man ska komma ihåg, att enbart BMIpå 30 och däröver klassas idag som ASAIII, och denna grupp är på stadig tillväxt.Så, var går gränsen, och vem drar dengränsen? Socialstyrelsen? Verksamhetschefen?Vad anser SFAI? Vad anser SvenskKirurgisk Förening?Vad anser Du?176 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946LARS WIKLUNDSYMPOSIUMUppsala den 4 februari 2011Professor Lars Wiklund en förgrundsgestalt och en av de ledande svenska forskarnainom svensk anestesi och intensivvård blir emeritus.Ett symposium äger rum den 4 februari kl 10.00 - 16.00 i Grönwallsalen på Akademiskasjukhuset i Uppsala som kommer att spegla Lars Wiklunds stora roll och betydelse försvensk anestesi- och intensivvård.En hedersbankett hålls samma dag på Uppsala Slott kl 19.00.Institutionen för Kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet tillsammans med Anestesi- ochIntensivvårdskliniken, Akademiska sjukhuset inbjuder alla vänner, kollegor ochövriga intresserade att hedra Lars Wiklund genom deltagande i symposiet och i banketten.Hjärtligt välkomna!Information och anmälan:www.akademiska.se/larswiklundSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010177

19461287PATIENT NO.............P1PRIORITY.............Type of accident, accident mechanism, anamnesis, and otherSKORPIONEN HÖGG NÄR SOLDATENPLOCKADE UPP VAPNET.Omedelbar svår smärta i handen. Svullnadoch missfärgning inom några minuter. Ankomsttraumagrupp kl 1809, andnöd och oro. MEDEVACbegärdes omedelbart. Pat sövdes, intuberadesoch transfunderades försiktigt med kristalloid.Noradrenalininfusion påbörjades. ST-sänkningar.MEDEVAC-helikopter till närliggande fältsjukhus.Två doser specifikt skorpionserum injicerades.Kl 2345 trappades noradrenalininfusionenned och pat extuberades. Närhet till traumagruppmed kvalificerad sjukvårdsförmåga ochtillgång till specifikt serum räddade både livetoch handen på kapten Persdotter.178 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946VAR MED OM SÅNT DU BARA LÄST OMNu söker vi läkare och sjuksköterskor som vill uppgraderasin kompetens och göra en insats. Läs mer om vårainternationella uppdrag på försvarsmakten.se eller mejlaoss på medrekus@mil.seSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010179

1946Svar till Tomas Törnqvist, SFAI-tidningen 2/2010:Goda skäl till försiktighetmed NSAID föreryggbedövningav Michael Lagerkranser, lagerkranser@tele2.se, ordförande i SFAI:s arbetsgrupp för antikoagulantia och ryggbedövning,SFAI:s representant i SSAI:s arbetsgrupp Nordic guidelines for neuraxial blocks in disturbed haemostasis.I inlägget ”SFAI:s riktlinjer och verkligheten”,SFAI-tidningen 2/2010, ifrågasätterTomas Törnqvist, huruvida NSAIDpreparatverkligen behöver utsättas införoperation med planerad ryggbedövning,vilket rekommenderas i SFAI:s riktlinjer”Antikoagulantia och ryggbedövning”.Eftersom NSAID ofta ges som premedicineringinför t.ex. ortopediska ingreppunder regional anestesi, blir rekommendationenen skrivbordsprodukt utan verklighetsanknytning,menar författaren.Jag håller helt med, att modernaNSAID-preparat (ibuprofen, diklofenak,m.fl.) sannolikt har en kliniskt försumbareffekt på trombocytfunktionen hosde flesta. Hos enstaka individer medmedfödd eller förvärvad trombocytfunktionsdefektkan dock NSAID medföra ensignifikant ökad blödningsrisk, och motbakgrund av att t.ex. subkliniska formerav von Willebrands sjukdom finns hos1 % av befolkningen, kan detta utgöra ettallvarligt kliniskt problem.Kanske ändå mer betydelsefull är ensynergistisk effekt mellan heparin ochNSAID, som ytterligare spär på blödningsrisken.Vid en genomgång av allacase reports över spinala hematom efterryggbedövning mellan 1994 och 2009har vi funnit, att ortopedisk kirurgi ärklart överrepresenterad bland olika kirurgiskaspecialiteter; 37 % av alla patienter,som fått spinalt hematom, var ortopediska,medan ortopedisk kirurgi utgjorde17 % av all stor kirurgi i Sverige undermotsvarande tid. 1Detta är ingen ny upptäckt. T.ex. fannMoen och medarbetare 2 , att äldre kvinnorsom genomgår knäledsartroplastikär den enskilt största riskgruppen då detgäller att utveckla spinalt hematom efterepiduralanestesi, något som bekräftas ivår studie. En orsak till denna överrepresentationhar ansetts vara just interaktionenmellan NSAID och heparin(ofraktionerat eller lågmolekylärt) 3 , enkombination som sannolikt är vanligastförekommande inom ortopedi. NSAIDpreparatbör därför inte ges till en patientstrax innan ryggbedövning, om patientensamtidigt behandlas med eller kankomma att behandlas med LMWH ellerofraktionerat heparin. Av den orsakenfinns SFAI:s rekommendation angåendeNSAID med även i SSAI:s riktlinjer. 4Detta hindrar inte, att NSAID:s godaanalgetiska egenskaper utnyttjas i denperioperativa perioden, men man bör i såfall välja någon av de selektiva COX-2hämmarna. Dessa saknar som bekant heltde antihemostatiska effekter, som oselektivaNSAID:s är behäftade med.När det gäller lågdos ASA, har nyakunskaper om risken för återinsjuknandei ischemisk sjukdom (hjärtinfarkt ellerstroke) efter avbruten behandling vuxitfram sedan riktlinjerna utformades. 5 Därförhar SSAI:s riktlinjer rekommendationenatt bibehålla ASA-behandling hospatienter med sekundärprofylax till ochmed dagen före planerad ryggbedövning.Patienter som skall genomgå akut kirurgi,och som intagit ASA (eller NSAID)samma dag, kan ryggbedövas om starkaskäl föreligger, t.ex. aspirationsrisk. 4Slutligen skall framhållas, att riskenför ett spinalt hematom lyckligtvis ärextremt liten, men samtidigt att konsekvensernakan bli så allvarliga, att vimåste sträva efter en nollvision, när detgäller denna komplikation.Referenser:1. Lagerkranser M, Breivik H. Central neuraxialblocks and spinal haematoma. Areview of 110 cases published 1994-2009. Inmanuscript.2. Moen V, Dahlgren N, Irestedt L. Severeneurological complications after centralneuraxial blockades in Sweden 1990-99.Anesthesiology 2004;101:950–9.3. Heller AR, Litz RJ. Why do orthopedicpatients have a higher incidence of seriouscomplications after central neuraxial blockade?Anesthesiology 2005;102:1286.4. Breivik H, Bang U, Jalonen J, VigfússonG, Alahuhta S, Lagerkranser M. Nordicguidelines for neuraxial blocks in disturbedhaemostasis from the Scandinavian Societyof Anaesthesiology and Intensive CareMedicine. Acta Anaesthesiol Scand 2010;54:16-41.5. Lagerkranser M, Johnsson H, LjungströmKG. Handläggning av trombocythämmandeläkemedel inför operation. För tidigt utsättandekan medföra allvarliga risker förpatienten. Läkartidningen 2008;105:2188-9.180 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Visste duatt Simdax-behandling i 24 timmarger hjärtsviktspatienten hemodynamiskaförbättringar som kan kvarståi upp till 9 dagar.Referens ProduktresuméOrion Pharma ABBox 520, 192 05 Sollentuna08-623 64 40 | www.orionpharma.seSimdax ® (levosimendan) [Rx] 2,5 mg/ml koncentrat till infusionsvätska. Kalciumsensitiserare för korttidsbehandling av akutförsämrad svår kronisk hjärtsvikt i situationer då konventionell behandling inte är tillräcklig och då inotropt stöd anses varalämpligt. Omfattas ej av förmånssystemet. Senaste översyn av produktresumé: 2010-07-05. För ytterligare information sewww.fass.se eller www.simdax.com.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010181

1946Sjukvård i litteraturen –Frans G Bengtsson omKarl XII, del 2av Bror GårdelöfKarl XII bröt mot sin samtids förväntningarpå flera sätt. Trots status somenväldig kung av Guds Nåde – eller kanskejust därför? – ogillade han prål, tiraderoch tomma ceremonier. Högst sannoliktpåverkad av sin far Karl XI föredroghan i stället rak kommunikation ochenkla seder – det senare så till den grad,att han var känd för att vid samtal utomhusta av sig hatten och hålla den underarmen, trots att samtalspartnern rimligendefinitionsmässigt var att betrakta somunderordnad. (En enda gång i sitt liv träffadeKarl en ståndsmässig jämlike personligen.Efter freden i Altranstädt gjordehan en oanmäld visit hos kusinen Augustden Starke. Denne var vid tillfället någotopasslig och mottog besöket helt perplex,iförd nattrock, innan han fick bättre ordningpå klädseln.)Karl XII besteg tronen 1697 – vid 15års ålder – och föga förvånande drackhan sig av och till berusad under tonåren.Vid sitt sista kända rus – möjligen1699 – råkade han fastna med sporren ibordduken och stjälpa ut innehållet i ettfat över sin farmors dräkt, vilket renderadehonom högst densammas skarpauppsträckning. (Hedvig Eleonora kan havarit den enda person i riket, som dåkunde leverera en sådan utan att reflekteraöver personliga konsekvenser.) Henneskritik mot dryckesvanor, ovårdad klädseloch fumliga fasoner upprepades dagendärpå, vilket fick honom att gå framtill skänken, fylla i ett stort glas vin ochdricka änkedrottningens skål med orden:”Då denna dryck kommit mig att brista iden vördnad jag är Eders Majestät skyldig,skall detta vara sista gången i mitt livjag dricker den.”Därefter blev han under det stora nordiskakriget känd i hela Europa för attendast dricka vatten – säkert högst märkvärdigtför tiden. Två undantag anges;dels i det brinnande huset under kalabalikeni Bender – där fanns inget vatten– och dels under färden hem från Turkiet1715, just för att en möjligen opålitligomgivning inte skulle förstå, vem hanvar.Ludvig XIV regerade Frankrike – därKarl XII 1700: Karl XII år 1700, målad av David vonKrafft. Notabla inslag i detta kungaporträtt är denenkla, osmyckade klädseln och avsaknaden av peruk– allt i skarp kontrast till barockens svulstiga ideal.Modet angav också betydligt mindre värjor än påbilden (enligt Frans G Bengtsson ”möjligen lämpligaatt skala äpplen med”), men för Karl blev värjan aldrigen prydnad, och en ytterligt talande formulering i ett avhans brev lyder: ”Värjan måste göra det bästa, ty denskämtar intet.”Notera också de tvärtåade stövlarna. Karolinernahade inte vänster-/högerskor/-stövlar, utan dessa kundebäras på den fot, som för tillfället behövde dem. Idénförenklade naturligtvis underhållet högst påtagligt.En kamrat i red:s tidigare krigsförband är medlem iden historiska uppvisningstruppen ”Smålands Karoliner”och har haft tillfälle att prova denna typ av skor. Med rätt strumpor och fotlappari är de enligt honom häpnadsväckande oproblematiska – vilket måste ha varit enförutsättning med tanke på det karolinska infanteriets sammanlagda marschsträckaunder det stora nordiska kriget 1700 – 1721.kan konstrasten, vad avser ceremoniel,ståt och officiella porträtt inte bli större!– och Johann Sebastian Bach hade såsmått börjat sin milt uttryckt produktivabana. En nära släkting till honom tjänadesom musiker i den karolinska armén ochfick fly för sitt liv efter Poltava menklarade sig. (Släkten Bach var stor, ochmånga – i flera generationer – var musiker,inte sällan kallade ”die Bächer”.)I detta högbarockens tidevarv var följaktligenKarls största avvikelse, att haninte bar peruk – en på den tiden fullständigtsjälvklar och framträdande komponenti varje besutten mans utstyrsel.182 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Kungens ”oskyddade” huvud orsakademycken oro över de hälsorisker,som han därmed ständigt ansågs utsättasig för, och som vid ett tillfälle i Polen– i mars 1703 – troddes bli besannade.”Ett av hans sällsynta sjukdomsfallrapporteras från denna marsch. Engelskasändebudet i Stockholm, Mr Robinson,stadd på färd till högkvarteret,hade oförmodat haft turen att med sittekipage möta kungen på vägen, varvidengelsmannen genast hoppat av sin vagnoch på fläcken fått audiens (till livligtmissnöje för hans franska kollega, vilkenännu inte lyckats få någon sådan),en audiens som blev ovanligt långvarig,delvis förmodligen emedan Mr Robinsontalade flytande svenska, och undervilken denne stod vederbörligen påpälsad,kungen däremot efter sin vana tunnkläddoch ’med blotta huvudet’. Kanskekändes efter en stund stillaståendet iden polska marsluften kyligt, ty kungenlyckades övertala ambassadören att återtaga plats i sin vagn, varpå han en stundred bredvid under fortsatt samtal; fortfarande,lade man märke till, med hattenunder armen. Nästa morgon varkungen förkyld, med häftig feber;dumdristigheten med det barahuvudet hade hämnat sig, ochenligt vetenskapens åsiktvar fallet allvarligt, ty manslog åder på honom ochgav honom kräkmedel,till vad nytta det kundegöra. Det var alls inteofta herrar doktorerfingo stoppa medikamenter i honom,och det lilla tillfället måste efter förmågautnyttjas: hans ovanliga medgörligheti detta fall kunde tyda på att han någonstund befunnit sig i feberyrsel och intekunnat sätta sig till motvärn. Trots alltblev han redan efter ett dygn – utan attläkarna hunnit få tillfälle att med förnyadeblodtappningar lägga honom pårygg på allvar – Gott sei dank, wiederumganz besser och red åter ut som vanligt;och den rådiga vetenskapen kunde stoltseramed en lysande kur och hoppas atthan nu äntligen skulle ta till peruken.”Förhoppningarna infriades inte –med några få undantag. Efter freden iAltranstädt tillbringade Karl och arménvintern 1706 – 1707 i Sachsen – i överlagangenäma kvarter, ”men kungensjälv torde under senvintern ha lidit avnågon ganska allvarlig febersjukdom,ehuru han inte visade mer än nödigt.Man märkte i hans omgivning att hanunder någon tid blev blek ochförloradematlusten och slutligen till och med höllsig inne på sin kammare; och en hoshonom högst ovanlig frusenhet måsteha suttit kvar sedan han börjat känna sigbättre, ty till sin uppvaktnings måttlösahäpnad uppenbarade han sig en morgoni peruk. Hans förtrogna omgivning varalltid gentemot honom mycket fri ochobesvärad i sitt sätt, vilket han alls intemiss tyckte…; och vid åsynen av perukenropade någon: ’Nej se, nu ser Herrenut som en friare!’ – varvid kungenögonblickligen rev av sig peruken, känsliginför en så grav beskyllning. Ett parfina sobelfodrade sammetsvantar (enskänk från farmodern), som han tillgrepvid samma tid, försvunno också föralltid sedan någon kommenterat: ’Nuhar Herren blivit valen om händerna,nu få vi snart fred.’ En sjukdom somkom honom att gå till sådana ytterlighetersom peruk och sammetsvantar kaninte ha varit bland de lättare; men hansynes ha skött den själv och blev snartåterställd.”Därefter lär perukstocken ostörd hafått fylla sin funktion ända fram tillhemfärden från Turkiet – 150mil till häst och 90 mil ivagn på två veckor! –när Karl, iförd perukoch med nyanlagthelskägg, färdadesmed litet följe ochett pass, utställtpå ”kapten PeterFrisk”.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010183

1946Svensk Förening för Obstetrisk Anestesi och Intensivvård– SFOAI – delförening i SFAIinbjuder till sitt årliga vårmöte 11 – 12 maj 2011Mötet äger rum på”Vår Gård” Saltsjöbaden, StockholmTema: PreeklampsiFullständig information kommer i ytterligare annonsi nästa nummer av SFAI-tidningenSFOAI:s styrelse önskar gamla och nya deltagareVarmt välkomna!184 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010185

1946SPIKBLAD SPIKBLAD SPIKBLAD SPIKBLAD SPIKBLAD SPIKBLAD SPIKBLAD SPIKBLAD SPIKBLADLinköping University Medical DissertationsNo. 1195Effects of burns and vasoactive drugs on human skin,-Clinical and Experimental studies using microdialysisAnders SamuelssonAkademisk avhandlingsom för avläggande av medicine doktorsexamen vid Linköpings universitet offentligt försvarades i Berzeliussalen,Hälsouniversitetet, fredagen den 8 oktober 2010, kl.13,00Fakultetsopponent var professor Ola Winsö, Institutionen för Kirurgisk och Perioperativ Vetenskap, Avdelningen förAnestesiologi och Intensivvård, Umeå Universitet.AbstractPatients who require critical care, including those with burns,are affected by a systemic inflammatory reaction, which attimes has consequences such as multiple organ dysfunctionand failure. It has become increasingly evident that otherfactors important in the development of organ dysfunctionare disturbances at the tissue level, in the microcirculation.Such disturbances activate cascade systems including stresshormones, all of which have local effects on organ function.Despite this knowledge, monitoring and treatment in criticalillness today relies mainly on central haemodynamics andblood sampling.Microdialysis is a minimally invasive technique thatenables us to study the chemical composition and changesin biochemistry in the extracellular, extravascular space inliving tissues. Most of our current experience is from animalmodels, but the technique has also been used in humans andhas become routine in many neurosurgical intensive careunits to monitor brain biochemistry after severe injury. Inskin, this experience is limited.During the first half of this thesis we studied the injured anduninjured skin of severely burned patients. The results showthat there are severe local metabolic disturbances in bothinjured and uninjured skin. Most interesting is a sustainedtissue acidosis, which is not detectable in systemic (blood)sampling. We also recorded considerable alterations in theglucose homeostasis locally in the skin, suggesting a cellularor mitochondrial dysfunction. In parallel, we noted increasedtissue glycerol concentrations, which indicated appreciabletrauma-induced lipolysis.We also examined serotonin kinetics in the same group ofpatients, as serotonin has been claimed to be a key mediatorof the vasoplegia and permeability disturbances found inpatients with burns. We have shown, for the first time inhumans to our knowledge, that concentrations of serotoninin skin are increased tenfold, whereas blood and urineconcentrations are just above normal. The findings supportthe need for local monitoring of substances with rapid localreabsorption, or degradation, or both. The results also indicatethat serotonin may be important for the systemic responsethat characterises burn injuries.In the second half of the thesis we evaluated the effectsof microdosing in skin on metabolism and blood flow ofvasoactive, mainly stress-response-related, drugs by themicrodialysis system. The objectives were to isolate thelocal effects of the drugs to enable a better understanding ofthe complex relation between metabolic effects and effectsinduced by changes in local blood flow. In the first of thesetwo studies we showed that by giving noradrenaline andnitroglycerine into the skin of healthy subjects we inducedanticipated changes in skin metabolism and blood flow.The results suggest that the model may be used to examinevascular and metabolic effects induced locally by vasoactivecompounds. Data from the last study indicate that conventionalpharmacodynamic models (E max) for time and dose responsemodelling may be successfully used to measure the vascularand metabolic response in this microdosing model.We conclude that the microdialysis technique can besuccessfully used to monitor skin metabolism and isolatea mediator (serotonin) of the local skin response in burnedpatients. It was also feasible to develop a vascular model inskin based on microdialysis to deliver vasoactive substanceslocally to the skin of healthy volunteers. This model provideda framework in which the metabolic effects of hypoperfusionand reperfusion in skin tissues could be examined further.Departments of Medicine and Health Sciences, Division of Drug Research/Anaesthesiology and Clinicaland Experimental Medicine, Faculty of Health Sciences Linköpings Univerity, S-581 85 Linköping. SwedenLinköping 2010ISBN 978-91-7393-342-1 ISSN 0345-0082186 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010187

1946Obstetrisk anestesi, Göteborg23 – 25(26) maj 2011Ostindiefararen Götheborg på väg in i Göteborgs hamnPlats:Kursledare:Kontaktperson:Adress:Gullbergsvass konferensBergslagsgatan 6, GöteborgOve Karlsson, VårdenhetsöverläkareE-post: ove.i.karlsson@vgregion.seKarin Olausson, ÖverläkareE-post: karin.g.olausson@vgregion.seHannele Magnusson, AssistentE-post: hannele.magnusson@vgregion.seSahlgrenska UniversitetssjukhusetAn/Op/IVA, Område 2, Östra416 85 GöteborgInnehåll:Graviditetsfysiologi. Den normala förlossningen. Fosterövervakning. Preeklampsi. Obstetrisksmärtlindring. Obstetriska pareser. Neurologiska komplikationer vid regional anestesi.Obstetrisk anestesi. Obstetrisk blödning. Obstetriska hemostasrubbningar. Interkurrentasjukdomar och obstetrisk anestesi. HLR-gravida. Falldiskussioner. Ev kan kursen avlutas medhalvdag på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra med simulatorövningar inklusiveneonatal resuscitering. På kvällen 23 maj har vi matskola, dvs vi lagar mat på göteborgskgourmetrestaurang.Övrigt:Målgrupp: ST-läkare i slutet av sin specialistutbildning, alt. nyblivna specialister.Kursavgift: 6 000 kr inklusive lunch, kaffe och matskola.Anmälan: Skickas till Hannele Magnusson på blankett från SFAI:s hemsida.Sista anmälningsdag: 2011-03-31.188 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010189

1946Parkinsonssjukdom ochanestesiav S. Jensen, Ole Naesh, olenaesh.hendriksen@skane.se, båda Anestesi- & Intensivvårdsenheten, Helsingborgs Lasarett, samtH. Askmark, Neurologkliniken Akademiska sjukhuset, Uppsala.Denna artikel har tidigare publiceratsi Läkartidningen 23/2010.Parkinsons sjukdom är en viktig orsaktill perioperativ morbiditet. Den har enprevalens på 150 – 200 per 100 000invånare. Prevalensen ökar med stigandeålder och är högst vid 75 – 80 års ålder.I en europeisk studie fann man, att mellan1,6 % och 2,3 % av befolkningenöver 65 år hade diagnosen. Symtomdebutenär vanligast mellan 50 och 70års ålder. Sjukdomen förekommer i helavärden, drabbar alla etniska grupper ochär något vanligare hos män än hos kvinnor.Patienternas livslängd är bara någotkortare än normalbefolkningens.Med en ständigt växande äldregruppi sjukvården blir kunskap om, hur manhanterar dessa patienter i samband medanestesi, allt viktigare. Tjugofyra procentav patienterna med Parkinsons sjukdom,som kom till preoperativ anestesibedömning,hade fått diagnosen nyligen (1 – 3).Etiopatogenes och patofysiologiGenetisk orsakad Parkinsons sjukdomkan misstänkas vid debut i yngre åldereller vid familjär anhopning. Orsaken tillsporadiskt uppträdande PS är fortfarandeokänd, men troligen rör det sig om genetiskpredisposition i kombination medolika miljöfaktorer (4).Sjukdomen karaktäriseras av förlustav dopaminerga neuron i mitthjärnan– pars compacta av substantia nigra.De kvarvarande nervcellerna innnehållerofta Lewykroppar (inklusioner medalfasynuklein). Den mekanism, som äransvarig för celldöden, är i stort settokänd men kan tänkas vara förorsakad avexcitotoxiner, mitokondriell dysfunktion,oxidativ stress och inflammation (5).Dopaminbristen ger minskad aktiveringav D1- och D2-receptorerna ineostriatum, medförande minskad hämningi den direkta förbindelsen med inrepallidumsegmentet respektive hyperaktiviteti nucleus subthalamicus – medminskad aktivering av premotoriska cortexområden,nedsatt kortikospinal aktiveringoch parkinsonsymtom som följd (6).Degenerativa förändringar även i noradrenalin-,serotonin- och kolinerga systemkan ha betydelse för autonom dysfunktion,depressionstendens och demens (4).Klinik och diagnosKardinalsymtomen, som beskrevs avJames Parkinson 1817, är tremor, hypokinesioch rigiditet. Ett positivt svar pådopaminerg behandling är viktigt fördiagnos. Diagnosen baseras på kliniskakriterier och kan ställas först efter kunskapom förloppet och efter observationav behandlingseffekten. Felaktig diagnosär relativt vanligt förekommande. Detär viktigt att känna till, att varje lesioni dopaminsystemet, oavsett orsak ellermekanism, kan ge upphov till ovanståendesymtom, vilka med ett samlingsnamnbetecknas som parkinsonism. Den vanligasteorsaken är Parkinsons sjukdom,men parkinsonism förekommer ocksåbland annat som neuroleptikabiverkan,vid cerebrovaskulär sjukdom och vidatypisk parkinsonism (tidigare kallatParkinson-plus syndrom).Parkinsons sjukdom är i huvudsak enrörelsestörning men medför många ickemotoriskasymtom, varav flera är särskiltviktiga för anestesiologen att känna till.Autonom dysfunktion kan t ex. medföraortostatisk hypotension, blåstömningsbesväroch obstipation. Varierande grad avfaryngeal muskeldysfunktion, kognitivsvikt och demens är också ofta vanligtförkommande. I tidig fas karaktäriserassjukdomen av ett bra och över dagenjämnt svar på dopaminerg medicinering.Efter några år minskar det så kallade terapeutiskafönstret mellan över- och underdos,och symtomen kan under dagenkomma att svänga mellan perioder avhypokinesi, tremor, dystoni, gång- ochbalanssvårigheter, och perioder av överrörlighet(”on-off ”).Atypisk parkinsonism karaktäriserasav snabb progress, symtom (blickpares,cerebellära symtom, pyramidbanesymtom,kortikala bortfallssymtom, tidigdemens, tidig falltendens, tidig ortostatism),som ej brukar ses vid Parkinsonssjukdom, och av ett sämre svar på levodopabehandling(7).BehandlingAll behandling är symtomlindrande, mentidigt insatt terapi, oavsett farmakologiskklass, är sannolikt gynnsam för symtom-190 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946utveckling och livslängd (2, 8). Neurokirurgiskbehandling kan komma i fråga,när den medicinska inte ger tillfredsställandefunktionellt resultat, inte minst hosyngre patienter.Levodopa är det läkemedel, som ärmest effektivt mot de motoriska symtomen,men längre tids användning i högdos medför ofta dyskinesier och motoriskasymtomfluktuationer. Levodopa ären ”prodrug”, som måste omvandlas tilldopamin i hjärnan. De preparat, somanvänds idag (Madopark ® , Sinemet ® ),innehåller dekarboxylashämmare (benzerazid,karbidopa), som motverkar perifernerbrytning av L-DOPA. Ett alternativ,som används hos patienter med motoriskafluktuationer trots optimerad peroralterapi, är att infundera levodopa i gelform(Duodopa ® ) duodenalt/jejunalt via PEGoch med bärbar pump.COMT-hämmare (entakapon, tolkapon)och MAO-B-hämmare (selegelin,rasagilin) bromsar metabolismen av levodoparepektive dopamin och förlängerdärigenom effekten av levodopa. Hospatienter med fluktuationer uppnås enminskning av dessa vid tillägg av ovannämnda enzymhämmare till behandlingenmed levodopa. MAO-B-hämmarna hardessutom en viss egen symtomlindrandeeffekt. Enstaka fall av hyperpyrexi ochhypertensiv kris har rapporterats vidbehandling med MAO-B-hämmare.Dopaminagonister stimulerar dopaminreceptorernadirekt och kan användassåväl som monoterapi som i kombinationmed levodopa. Risken för dyskinesier ärlägre, om man börjar behandlingen meden dopaminagonist än med levodopa.Alla dopaminagonister kan ge illamående,ortostatisk hypotension, yrsel, psykotiskasymtom och perifera ödem, ochdessa biverkningar är vanligare än vidlevodopabehandling, särskilt hos äldre.Kabergolin kan dessutom orsaka hjärtklaffsfibrosvid längre tids behandling.Apomorfin är en kortverkande dopaminagonist,som kan ges subkutant(penna eller pump), och som användshos patienter med mer kompliceradesymtomfluktuationer. Det finns ocksåen dopaminagonist (rotigotin), som gestransdermalt i form av 24-timmarsplåster.Amantadin, en NMDA-antagonist, harviss antiparkinsoneffekt och reducerarockså levodopaorsakade dyskinesier.Idag används detta läkemedel framföralltp g a av den senare effekten.Antikolinergika, som tillhör de äldstaantiparkinsonmedicinerna, medför riskCNS:Autonomdysfunktion:Respiratoriska:Kardiovaskulära:Gastrointestinala:Farmakologiskainteraktioner:för perifera och centrala biverkningar,varför de idag används restriktivt.Neurokirurgisk behandling består iidag av högfrekvent elektrostimulering ihjärnan (Deep Brain Stimulation, DBS)(9). DBS-tekniken innebär, att elektroderinplanteras stereotaktiskt i basalganglieområdetoch ansluts till en programmerbarimpulsgivare. I likhet med läkemedelsbehandlingär denna behandlingsymtomatisk. Rekonstruktiv kirurgi meddopaminerg stamcelltransplantation ärexperimentell och inte rutinmetod.Anestesiologiska problemParkinsonpatientens sjukdom och dessmedicinska behandling är en utmaningför anestesiologen på grund av sjukdomensnatur, potentiella farmakologiskainteraktioner och biverkningar av självabehandlingen. Försämring av patientensneurologiska symtom efter inläggningpå sjukhus förorsakas ofta av bortglömdeller utsatt medicinering och ändradedoseringsintervall, typisk i samband medoperation och anestesi.Tabell 1 summerar de potentiella komplikationerman bör beakta inför anestesitill patienten med Parkinsons sjukdom.Malignt SyndromVid abrupt utsättning av levodopa menockså av andra Parkinsonmedel finns enrisk för, att patienten utvecklar ”maligntsyndrom” (MS), som har visa likhetermed malignt neuroleptikasyndrom ochmalign hypertermi. MS är ett allvarligttillstånd med potentiellt fatal utgång, omdet inte behandlas i tid. MS karakteriserasav feber > 38º C., påverkad medvetandesgrad,ökad muskeltonus, höga nivåer avRigiditet. Postoperativ kognitiv dysfunktion.Förlängd dystoni. Hallucinationer.Ortostatisk hypotension. Ändrad temperaturreglering.Avsaknad av respiratorisk hjärtfrekvensvariabilitet.Gastropares. Blåsdystoni.Aspirationspneumoni vanligt. Postoperativlungdysfunktion. Laryngospasm vid extubation.Hemodynamisk instabilitet.Arytmier, ödem, hypovolemi.Gastroesofageal reflux. Påverkade svalgreflexer.Tarmhypomobilitet.Antikolinergika (atropin)Metoklopramid, Droperidol, HaloperidolSedativaPetidin (selegelin)Tramadol (selegelin)Tabell 1 Potentiella komplikationer inför anestesikreatininkinas (CK>10.000 IU/L) ochautonom instabilitet. Andra faktorer, somkan utlösa MS, är dålig komplians, infektion,dehydrering och ileus. Behandlingenbestår primärt i tillförsel av levodopa ochdantrolen. Intensiv symtomatisk terapioch sänkning av kroppstemperaturen haranvänts med framgång (10).Respiratoriska problemRespiratoriska problem är vanliga.Aspirationspneumoni är den vanligastedödsorsaken hos Parkinsonpatienter,och obstruktivitet har observerats hos entredje del.Övre luftvägs- och faryngeal muskeldysfunktionförekommer ofta. Dettakan orsaka sekretstagnation, aspiration,atelektas och lunginflammation. Reduceradkraft och dyskoordination av deauxiliära respiratoriska musklerna orsakarändringar i det exspiratoriska ochinspiratoriska flödes-volym förhållandet– med ökat syrgasbehov, reducerad djupandningoch ökat luftvägsmotstånd somföljd. Komplikationer som laryngospasmefter extubation och postoperativ respirationssviktfinns beskrivet (3,11).Autonoma nervsystemetSvikt i autonoma nervsystemet medverkartill, att Parkinsonpatienten harsämre förmåga att respondera adekvatpå hypovolemi och vasodilatation i sambandmed anestesi och kirurgi. Autonomdysfunktion bör misstänkas vid symtompå ortostatisk hypotension och påverkadtemperaturreglering. Även nutritionsochurologiska problem kan vara teckenpå autonom dysfunktion (12,13).SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010191

1946Kardiovaskulära problemKardiella arytmier och hjärtsvikt förekommer,men ortostatisk/postural hypotensionär det vanligaste och ofta mestinvalidiserande symtomet. Detta kan förvärraseller vara utlöst av den medicinskabehandlingen. L-DOPA ökar hjärtatskänslighet för katekolaminer. Effektenav L-DOPA kan reduceras av opioider.Direktverkande dopaminagonister kanutlösa hypotension genom perifer vasodilatation.Det finns risk för perioperativhemodynamisk instabilitet, och ökadkänslighet för noradrenalin har beskrivits(12).Gastrointestinal och urologiskdysfunktionFaryngeal muskeldysfunktion kan geanledning till dysfagi. Dyskoordineradesofageal motorik och refluxproblemökar risken för aspiration. Salivering ärett vanligt sensymtom. Mängden produceradsaliv är normal, men på grund avantimuskarin läkemedelsbiverkan ökarviskositeten, vilket ytterligare försämrarParkinsonpatientens förmåga att svälja.Obstipationsbenägenhet är vanlig. Dålignutrition kan medföra viktminskning ochinte sällan ses ett lågt serumalbumin (3).Urologiska problem i form av vattenkastningsbesvär(detrusordysfunktion)kan vara ett symtom på autonom dysfunktion(13).Centrala nervsystemetKognitiv dysfunktion är vanlig, ochdemens ses hos ca 40 % (14). Behandlingskrävandedepression förekommerunder sjukdomsförloppet hos 40 – 50 %av patienterna. MAO-B-hämmare (selegelin,rasagilin) kan interagera med fleraserotoninåterupptagshämmare (”serotonin-syndrom”),dock inte med citalopram.Synhallucinationer är en vanlig biverkantill dopaminerg behandling och förekommerhos c:a 40 % (15).Jämförda med friska kontroller harParkinsonpatienter visat sig ha en ökadrisk för postoperativ konfusion, ångest ochhallucinatoriska vanföreställningar (16).Allmän anestesiPerioperativ morbiditet och mortalitet ärökad i förhållande till patienter i sammaåldersgrupp utan Parkinsons sjukdom.Eftersom ett flertal Parkinsonpatienterär äldre, bör även detta tas med i avvägningenav anestesiform (17).Noggrann handläggning och omhändertagandeunder det pre-, per- och postoperativaförloppet minskar denna risk(3,18). Det finns ingen självklar anestesiregim.Randomiserade, prospektiva ochkontrollerade studier, som utvärderar deolika anestesimetoderna, saknas.Patientens normala medicineringsintervallerskall bibehållas, och levodopaskall p g a den korta halveringstiden (ca1, 5 h) ges så nära in på operationstidpunktensom möjligt. Det är också viktigt,att medicineringen följs upp underdet postoperativa förloppet.Under preoperativ fasta kan T. MadoparkMite ® 50 mg, 1 – 2 tabletter ges,upplösta i lite vatten (kan ev. applicerasmed 5 ml-spruta under tungan). Vid långvarigaoperationer, och om man förväntar,att ventrikel och tarmar påverkas, såatt det kan ta lång tid, innan dessa kommerigång, måste man sätta ventrikelsondoch ge medicinen upplöst i vatten perochpostoperativt (2).Det är möjligt att uppnå stabilareplasmakoncentrationer vid kontinuerligduodenal eller jejunal administration avlevodopa i gelform (Duodopa ® ) än medtabletter (19), men man påbörjar intesådan pumpbehandling pre-, per- ellerpostoperativt utan endast i lugnt skede.Indikationen är då motoriska symtomfluktuationer,som inte kan bemästrasmed peroral behandling.Levodopa för intravenöst bruk kan beredasav vissa sjukhusapotek, men levodopages intravenöst peroperativt endast undantagsvis.För patienter, som inte kan svälja,kan dopaminagonisten rotigotin, som gestransdermalt, vara ett alternativ (20).Dopaminagonisten apomorfin kan visserligenges subkutant, men då man föratt förhindra illamående samtidigt måstege domperidon, som bara finns i tablettform,är detta inget alternativ, om patienteninte kan svälja.Läkemedel, som interagerar medgrundsjukdomen eller medicineringen,skall undvikas. Antikolinergika medcent ral verkningsmekanism kan utlösaeller förvärra kognitiva symptom (konfusion,oro, somnolens). Glykopyrrolathar enbart perifer effekt och har i motsatstill atropin använts till Parkinsonpatienterutan problem.Kombinationen av selegilin och petidineller tramadol har rapporterats kunnage agitation, muskelrigiditet och hypertermi.Dopaminantagonister, som droperidoloch metoklopramid, kan förvärra Parkinsonsymtomenoch är därför kontraindicerade.I stället kan en steroid och/ellerondansetron användas mot illamående.Sedativa bör användas med försiktighet.Antihypertensiv medicin bör vanligtvistfortsättas, men vid misstänkt autonomdysfunktion bör man vara försiktigmed dessa läkemedel (3,12). Autonomdysfunktion påverkar Parkinsonpatientensförmåga att respondera på hypovolemioch vasodilatation, associerad medanestesi och kirurgi. En relativt aggressivvätskebehandling, ev. som preoperativuppvätskning, minskar risken för störreblodtrycksfluktuationer.Noradrenalinnivåerna i perifera nerverär sänkta hos Parkinsonpatientermed ortostatisk hypotension, och denerveringshypersensitivitetkan förkomma(12). Fenylefrin är en möjlig alternativintraoperativ vasopressor.Påverkade sväljningsreflexer ger ökadrisk för aspiration i den perioperativaperioden.Postoperativt har rapporterats ofrivilligarörelser av glottis och supraglotiskastrukturer, vilket har resulterat i intermittentluftvägsobstruktion, laryngospasmoch respirationsstopp – även timmar efteratt anestesin avslutats. Adekvat respirationoch sväljningsreflexer bör noggrantbedömas före extubation, och patientenbör observeras minst sex timmar påpostoperativ enhet.Regional anestesiRegional anestesi är inte på evidensbaseratsätt verifierat bättre än generellanestesi, även om aspirationsrisken minskas.En omedelbar fördel med regionalanestesi är dock, att patienten kan fortsättasin perorala medicinering per- ochpostoperativt.Regional anestesi reducerar tremorenbart i det anesteserade området, ochproblem med störningar i perioperativkardiovaskulär monitorering kan blipåtagliga. Uttalad tremor kan dessutomförsvåra det kirurgiska ingreppet, särskilti samband med sedering vid neurokirurgi,och speciella överläggningar måstegöras inför denna typ av ingrepp (9). Vidanestesi för patienter, som skall genomgåneurokirurgisk ”deep brain stimulation”(DBS), ställs speciella krav (9, 20), somej avhandlas i denna artikel.Alla lokalanestesimedel kan användas(3). Sedering med difenhydramin (antihistamin)har beskrivits som användbar,men propofolinfusion anses vara optimalpå grund av dess styrbarhet och kortaeliminationstid i plasma (3,9). Risken för192 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946postoperativt illamående och kräkningreduceras dessutom genom propofolsantiemetiska egenskaper.En dyskinesiinducerande effekt avpropofol (men även av tiopental) haranförts som ett problem vid stereotaktiskneurokirurgi och rekommenderas intesom sedering vid dessa ingrepp.Alfa-2-agonisten dexmedetomidinkommer möjligen att visa sig bli ett välanvändbart alternativ för intraoperativsedering (9).InhalationsanestesiInhalationsmedel har en komplex verkningsmekanismpå hjärnans dopaminkoncentration.De hämmar det synaptiskaåterupptaget av dopamin och ökar därigenomden extracellulära koncentrationenav dopamin med påverkan på spontansåväl som depolarisationsutlöst dopaminfrisättning.Den vasodilaterande effektenav inhalationsanestetika ökar riskenför hypotension, inte minst vid autonomdysfunktion. Fenylefrin kan som perifertverkande vasopressor med fördel startas isamband med anestesiinduktion, och profylaktiskpreanestetisk vätskebehandlingkan rekommenderas.Intravenös anestesiTiopental har i djurförsök visats hämmadopaminfrisättning från striatala synaptosomer.Den kliniska relevansen av dettaär oklar, och tiopental har inte varit direktinvolverat i exacerbation av Parkinsonssjukdom.Ketamin är teoretiskt kontraindicerathos Parkinsonpatienter på grund avsympatikusstimulering, men har kunnatanvändas utan observerbara biverkningar.Propofol är teoretiskt ett idealisktmedel på grund av snabb metaboliseringoch uppvakning men har, som nämntsovan, vissa begränsningar. Det är i likhetmed inhalationsanestetika vasodilaterandeoch sänker hjärtats minutvolym,varför vätskestöd och ev. användning aven vasopressor bör övervägas i sambandmed anestesiinduktion.För närvarande pågår en studie vidColumbiauniversitetet i USA, där manplanerar att jämföra inhalationsanestesi(isofluran) med intravenös anestesi(propofol/remifentanil). Innan resultatetav denna studie publiceras, kan rekommendationerför anestesimetod enbartbaseras på teoretiska överväganden ochempiriska data – med härav följandebegränsningar.Opioider och neuromuskulärblockeringFlera rapporter finns om muskelrigiditet– både hos patienter med och utanParkinsons sjukdom – efter användningav fentanyl. Opioidutlöst muskelrigiditetsvarar på neuromuskulär blockad och trosvara förorsakad av presynaptisk hämningav dopaminfrisättning. Akut dystoni efteralfentanil är också beskrivet, och denpotentiellt svåra interaktionen mellanpetidin och selegelin har redan nämnts(3, 9). Än så länge finns inga data förremifentanil, vad gäller patienter medParkinsons sjukdom.Försämring av Parkinsons sjukdom,utlöst av icke-depolariserande neuromuskulärtblockerande medel, finns inte rapporterad.Succinylkolin rapporteras ha utlösthyperkalemi hos en patient med Parkinsonssjukdom.KonklusionParkinsons sjukdom är vanlig i den äldredelen av befolkningen. Med ett stigandeantal äldre kan man förvänta sig, attallt fler Parkinsonpatienter kommer attbli aktuella för operativa ingrepp ochdärmed anestesi. Det är då angeläget, attanestesiologen har god kunskap om sjukdomen,dess symtom och behandling.Noggrann preoperativ registrering, planeringav den perioperativa Parkinsonmedicineringen,värdering av patientensneurologiska, kardiovaskulära och respiratoriskastatus samt av eventuella övrigasjukdomar är av största vikt för ett lyckatper- och postoperativt omhändertagandeav denna utsatta patientgrupp.Referenser1. deRiijk MC, Tzourio C, Breteler MMB, DartiguesJF, Amaducci L, Lopes-Pousa L et al.Prevalence of Parkinsonism and Parkinson’sdisease in Europe: the EUROPARKINSONcollaborative study. J Neurol NeurosurgPsych 1997;62:10 -152. Läkemedelsbehandling vid Parkinsons sjukdom- ny rekommendation. Information frånLäkemedelsverket 2008;19(2):15-593. Nicholson G, Pereira AC, Hall GM.Parkinson’s disease and anaesthesia. Br JAnaesth 2002; 89(6):904 –164. Dauer W, Prezdborski S. Parkinson´sdisease mechanisms and models. Neuron2003;39:889-9095. Olanow CW. Pathogenesis of cell deathin Parkinson´s disease. Mov Disord2007;22:S335-S3426. Obeso JA, Rodríguez-Oroz MC, RodríguezM, Lanciego JL, Artieda J, Gonzalo Net al. Pathopysiology of the basal gangliain Parkinson´s disease. Trends Neurosci2000:23 (suppl 1):S8-S197. Lees AJ, Hardy J, Revesz T. Parkinson´sdisease. Lancet 2009; 373 (9680):2055-20668. Tolosa E, Katzenschlager R. PharmacologicalManagement of Parkinson´s disease.In: Jankovic J, Tolosa, editors. Parkinson´sdisease & Movement disorders 5th ed. PhiladelphiaUSA: Lippincott Williams & Wilkins;2007. p.110-1459. Poon CC, Irwin MG. Anaesthesia for deepbrain stimulation and in patients withimplanted neurostimulator devices. Br JAnaest 2009;103:152-15610. Yoshikuni M, Hideki T, Eiiji M, Sadako K.Malignant syndrome in Parkinson’s disease:concept and review of the literature. ParkinsonismRelat Disord. 2003; 9 Suppl.1: S3-9.11. Easdown LJ, Tessler MJ, Minuk J. Upperairway involvement in Parkinson’s diseaseresulting in postoperative respiratory failure.Can J Anaesth 1995;42(4):34 – 4712. Niimi Y, Ieda T, Hirayama M, Koike Y,Sobue G, Hasegawa Y et al. Clinical andphysiological characteristics of autonomicfailure with Parkinson’s Disease. Clin AutonomicRes. 1999;9(3):139-4413. Sakakibara R, Uchiyama T, Yamanishi T,Shirai K, Hattori T. Bladder and boweldysfunction in Parkinson’s disease. J NeuralTransm. 2008;115(3):443-6014. Emre M. What causes mental dysfunction inParkinson´s disease? Mov Disord 2003:18(suppl 6):S63-S7115. Fenelon G, Mahieux F, Huon R, ZieglerM. Hallucinations in Parkinson´s disease:prevalence, phenomenology and risk factors.Brain 2000;123:733-74516. Golden WE, Lavender RC, Metzer WS.Acute Postoperative Confusion and Hallucinationsin Parkinson Disease. Ann Int Med.1989;111:218-22217. Burton DA, Nicholson G, Hall GM. Anesthesiain elderly patients with neurodegenerativedisorders: special considerations.Drugs and Aging 2004;21:229-24218. Murray CF, Murray MJ. Parkinson’s Disease.In: Atlee JL, editor. Complications in Anesthesia.Philadelphia: Saunders; 2007. p. 490-9219. Nyholm D, Askmark H, Gomes-Trolin C,Knutson T, Lennernäs, Nyström C, AquiloniusS-M. Optimizing levodopa pharmakokinetics:intestinal infusion versus oralsustained-release tablets. Clinical Neuropharmacology2003;26 (3): 156-16320. Kalenka A Schwarz A. Anaesthesia andParkinson´s disease: how to manage withnew therapies. Current Opinion in Anaesthesiology2009;22:419-424.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010193

1946SFAI:s kurser för ST-läkare 2010-11Här presenteras beskrivningar avSFAI:s kurser för ST-läkare. Somtidigare anordnas andra kurserför ST-läkare, bland annat reguljäraSK-kurser i IPULS’ regi.För mer information om dessa, sewww.ipuls.se.För SFAI:s kurser gäller följande:1. anmälan görs direkt till kursgivaren påsärskild blankett.2. en kursavgift om 1 000 – 2 000 kr perkursdag debiteras ST-läkarens klinik.Kursdeltagare, som inte är medlemmari SFAI, kan debiteras en högre avgift.3. vissa kurser vänder sig till ST-läkare ibörjan och andra till ST-läkare i slutetav sin specialistutbildning.4. kurserna kan också sökas av nyblivnaspecialister, som vill förkovra sig ytterligare.Björn BarkKurskoordinator och sammankallande iSFAI:s styrgrupp för ST-läkarnas kurserVerksamhetsområde anestesi och intensivvårdUniversitetssjukhuset i Lund221 85 LundTel 046-17 19 49 Fax 046-17 60 50bjorn.bark@skane.seGrundläggande anestesi 2011Datum: 14 – 18 mars 2011Plats: Lanna Lodge, 2 mil från ÖrebroKursansvarig: Mikael JanssonKontaktperson: Ing-Marie DimgrenAdress: Anestesi- och intensivvårdskliniken,Universitetssjukhuset,701 85 ÖrebroTel: 019-602 10 00, Fax: 019-12 74 79e-post: ing-marie.dimgren@orebroll.se.Syfte: Kursen skall ge ST-läkaren kunskapi grundläggande anestesi, så attförutsättningar finns för att bedömapatienter preoperativt och identifierariskpatienter, planera lämplig anestesiformoch ge anestesi vid enklare kirurgiskaingrepp, samt ge adekvat postoperativvård.Innehåll: Kursen består av föreläsningar(basic science, cirkulations- och lungfysiologi,preoperativ bedömning, muskelrelaxantia,inhalationsanestesi, intravenösanestesi, bedömning av luftvägar,RSI och aspirationsrisk, spinal- ochepiduralanestesi, Akuta sectio/massivaobstetriska blödningar, blod- och vätskeersättning,postoperativ smärtlindring,ST-planering), grupparbeten utifrånpatientfall (preoperativ bedömning ochpostoperativt illamående/smärta), gruppdiskussionkring läkarrollen, samt praktiskaövningar med fokus på luftväg ochkärlaccess. Skriftlig examination sistakursdagen.Målgrupp: För ST-läkare i början av,eller som ännu inte har påbörjat, sin specialistutbildningi anestesi.Kursform: Kursen bedrivs i internatform.Inkvartering i delat dubbelrum.Kursutvärdering mars 2010: Helhetsbetyg:9,0 (av 10). Kan kursen rekommenderas?9,5 (av 10).Kursavgift: Preliminärt 8 000:- exkl.moms för SFAI medlem och preliminärt8 200:- exkl. moms för icke SFAImedlem.Kursavgiften kan komma attjusteras. Avgift för kost (frukost/lunch/middag/fika) och logi (vilket innefattardelat boende i dubbelrum) tillkommer.Anmälan: Antagning sker med omvändprioritering.Sista ansökningsdag 2011-02-01.Anmälda, som ej kan beredas plats,kommer att prioriteras till den grundläggandeanestesikursen i Lund hösten2011.Fri SK-kurs i pediatrisk anestesioch intensivvård inklusiveBarn-A-HLR-utbildning.Datum: 21 – 25 mars 2011Plats: Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus,Sahlgrenska Universtitetssjukhuset,Göteborg.Kursledare Kerstin Sandströmkerstin.i.sandstrom@vgregion.se.Tfn 031-343 56 12,mobil 0707-89 29 89.Kurssekreterare Helena Winberghelena.winberg@vgregion.se.Thoraxanestesi ochintensivvårdDatum: 4 – 7 april 2011Plats: Sahlgrenska Universitetssjukhuset,Göteborg, Blå stråket 5, 5:e vån Katastrofledningsrummet.Kursledare: Per Nellgård, Öl Med.Dr.TOP/TIVAE-post: per.nellgard@vgregion.seTel: 031-342 81 46, 0703-28 65 63Kurssekreterare: Josefin Johansson,Verksamhetsassistent,josefin.a.johansson@vgregion.seTel: 031-342 88 03Adress: Blå stråket 7, 4:e vån, SU, PerDubbsgatan 15, 413 45 GöteborgInnehåll: Under kursen lär du dighandlägga hjärtsjuka patienter för ickehjärtkirurgi samt får en teoretisk ochpraktisk presentation av thoraxanestesioch intensivvård. Användande av dubbellumentub,behandling av höger- ochvänsterkammarsvikt, njur- och respirationssvikt,koagulationsstörningar ochTEG, samt thoraxtransplantationer ochGUCH finns också med på programmet.Under tre förmiddagar följer du arbetetpå thoraxoperation och TIVA, varvatmed fallbeskrivningar. Första dagen ochresterande eftermiddagar är det föreläsningar.På kvällen (kl.16 – 29) 5 aprilär det workshop och god buffé, och viplanerar en kursmiddag 6 april.Kursutvärdering: Detta är första kurseni Göteborg på 10 år i Thoraxanestesi ochintensivvård.Kostnad: 10 000:- + moms, som fakturerasav SFAI Verksamheter AB.194 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Akut Nefrologi & Dialys inomIntensivvårdenDatum: 11 – 13 april 2011Plats: Karolinska Universitetssjukhuset,SolnaKursledare: Claes-Roland MartlingKursamanuens: Johan MårtenssonAdress: ANOPIVA-kliniken, KarolinskaUniversitetssjukhuset, Solna,171 76 StockholmTel: 08-517 700 00 (Johan Mårtensson,sökarnummer 98405)Innehåll: För femte året ges kursenAkut Nefrologi & Dialys inom Intensivvården.Kursen hålls av företrädare förKarolinska Intensive Care NephrologyGroup (KING). Tonvikten har lagts påindikationer, principer och val av akutdialys för olika tillstånd inom intensivvården.Interaktiva patientfall är genomgåendeunder kursen. Övriga ämnen,som tas upp under kursen, är: Njurfysiologi/patofysiologivid akut njursvikt,diagnostik av akut njursvikt (medtonvikt på biokemiska markörer), konservativbehandling, njuren vid sepsis,kärlaccess och antikoagulation, dialys påskallskadade patienter samt nutrition ochläkemedelsdosering vid akut njursviktoch dialys. Läs mer om utbildningenpå vår hemsida www.dialyskursen.com.Undervisningsform: Föreläsningar,interaktiva patientfall.Målgrupp: ST-läkare och specialisterinom anestesi- och intensivvård. Ävenläkare inom njurmedicin kan beredasplats.Kursavgift: 7 500:- exklusive moms förSFAI medlem. 8 000:- för övriga.Anmälan: Kan endast göras via hemsidanwww.dialyskursen.com. Anmälan ärbindande.Den svåra luftvägenDatum: 2 – 5 maj samt 29 aug. – 1 sept.2011Plats: Sahlgrenska Universitetssjukhuset,GöteborgKursledare: Per Nellgård, Öl Med.Dr.TOP/TIVAE-post: per.nellgard@vgregion.seTel: 031-342 81 46, 0703-28 65 63Adress: Blå stråket 7, 4:e vån, SU, PerDubbsgatan 15, 413 45 GöteborgInnehåll: Under kursen lär du dig, hurman gör en adekvat bedömning avluftvägarna, och hur man hanterar den"svåra" luftvägen.Du lär dig metoder för att upprätthållafria luftvägar men med speciell fokuspå fiberendoskopisk intubation. Enmängd olika hjälpmedel för att hanteraden "svåra luftvägen" kommer attdemonstreras och finnas tillgängliga förpraktisk träning i mindre grupper (simulatoroch klinisk fiberintubation), vilketvarvas med teorietiska föreläsningar ochfalldiskussioner. På kvällen (kl.16 – 20)3 maj respektive 30 augusti har vi praktiskworkshop med "luftvägsprylar" ochgod buffé.Kursen uppfyller målen 3, 4, 6 & 9 iutbildningsbokenKursutvärdering: Helhetsbedömning:5,2. Kan kursen rekommenderas? 5,6 (av6) vid senaste kurs.Kostnad: 10 000:- + moms, som fakturerasav SFAI Verksamheter AB.”Fria” kurser för ST-läkare anordnade på uppdrag av SFAI: 2010-2011Kurslistan uppdateras löpande och finns även på: www.sfai.se/utbildningstillfaellen/kurser.Ansökan på särskild blankett, som återfinns på ovan nämnda hemsida, skickas till respektive kursansvarigsenast angivet ansökningsdatum. (Kursgivare kan dock kontaktas för ev. restplats.) Anmälan är bindande,dvs vid återbud äger kursgivare rätt att debitera kursavgift!Övriga kurser för ST-läkare 2010-2011Titel Plats Kursdatum Kursledare och kontaktpersonerAvancerad hjärt-lungräddning, A-HLR.Marstrand Flera www.hlr.nuInstruktörsutbildning i internatform.Advanced Trauma Life Support Flera Flera www.atls.nuPre-Hospital Trauma life Support Flera Flera www.phtls.nuAdvanced Pediatric Life SupportGöteborgStockholmLundFlera anne-marie.engstrom@vgregion.seSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010195

194631 st Congress15–17 June 2011 | Bergen | NorwayScandinavian Society of Anaesthesiologyand Intensive Care MedicinePatient Safety throughAudit and SimulationThe conference will take place at the centrally locatedGrieghallen concert hall and conference centre.The Scandinavian Society of Anaesthesiology and IntensiveCare Medicine welcomes you to Bergen and its 31st Congress!Bergen is an international city rich with history, a big city with small towncharm and atmosphere. Fjord-Norway and Bergen offer you the perfectcombination of nature, culture and interesting city experiences.For information and registration details: www.ssai2011.comIMP kommunikasjon/Øystein Dahl | Photo: Reisemål Hardanger Fjord / Trond Tandberg, Bergen Tourist Board / Willy Haraldsen / Per Nybø / Pål Hoff, Fjord Norge / Frithjof Fure, Yaymicro.no, Grieghallen arkiv196 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Välkommen till:Instruktörskurs i avancerad medicinsk simulering, steg 1En Ipulsgranskad kurs för dig som arbetar med eller planerar att arbetamed avancerad medicinsk simuleringKursens syfteGe kursdeltagaren förståelse för möjligheter ochbegränsningar med avancerad medicinsksimulering, samt att prova olika instruktionsochåterkopplingstekniker.Ge kunskap om hur man tar fram evidensbaseradsimulatorutbildning.Syftet är att resurser som satsats på simulatorverksamheti form av tid, personal och tekniskutrustning, skall komma till optimal användning.Kursens målMålet är att ge simulatorinstruktörer grundläggandekunskap om hur träning med hjälp av avanceradesimulatorer skall ske, så att önskvärd utveckling avtekniska och icke-tekniska färdigheter samtförhållningssätt kan uppnås.Kursuppläggning3-dagars kurs med föreläsningar, seminarier,demonstrationer, scenarieträning med videounderstöddåterkoppling och reflexion.Kursdeltagaren får i liten grupp prova på båderollen som elev och som instruktör isimulatormiljö.Kursdatum15-17 november 2010PlatsSimulatorcentrumKarolinska UniversitetssjukhusetHuddingePris8 500 SEK inkl momsAnmälan och mer informationwww.simulatorcentrum.sewww.ipuls.seSista anmälningsdag:2010-11-01Vill du veta merPetter Westfelt, Simulatorcentrumpetter.westfelt@karolinska.seSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010197

1946Svensk Anestesi och Intensivvårdsnestor har gått ur tidenNär specialitetens och föreningens grundare går uttiden blir perspektivet tydligt. Torsten Gordhs livsverkvar att introducera och konsolidera anestesiologin iSverige. Det kan beskrivas i termer av pionjärarbete,präglat av visioner, etik och humanism, eller medmoderna termer som kvalitetssäkring, patientnyttaoch patientsäkerhet. Introduktionen av anestesiologinsom medicinsk specialitet i Sverige var kanske denviktigaste insatsen för patientsäkerheten under hela1900-talet.Torsten Gordh var en av initiativtagarna till den så kalladenarkosläkarklubben och lade därmed grundenför det, som sedermera skulle bli Svensk Förening förAnestesi och Intensivvård, SFAI. Den nationella skaranav anestesiologer var emellertid begränsad, varför ettfruktsamt samarbete över de skandinaviska gränsernautvecklades, en skandinavisk specialitetsförening bildades,och en skandinavisk anestesiologisk vetenskapligtidskrift grundades. Ur dessa fundament har växten kvalitetssäkrad specialitetsutbildning, utgåendefrån vetenskap, humanism och klinisk färdighet. I alladessa milstolpar var Torsten Gordh en av initiativtagarnaoch högst instrumentell. Däri finns en mycket viktighistorisk insats utöver och kanske viktigare än pionjärskapet.Torsten Gordhs framgång och betydelse låg i, att hansåg nödvändigheten av anestesiologins utveckling,och att han hade förmågan att genomföra densamma.Hans anspråkslösa, vänliga och entusiasmerande sättgjorde honom särskilt lämplig för uppgiften. Otaligavittnesmål finns om, hur han undervisade bedside, ochom hur han förklarade fysiologin på ett så entusiasmerandesätt, att nya kollegor såg anestesiologin somsin framtida uppgift. Han såg behovet att ta hand omsjukhusets sjukaste patienter, långt innan MIG-teamfanns på kartan. Redan från början betonade TorstenGordh anestesiologin som en akademisk specialitetmed patienten i centrum. Den tillämpade fysiologinoch farmakologin gjorde, att patientsäkerheten blev ettadelsmärke, långt innan denna term var påtänkt.Det har gått 70 år, sedan Torsten Gordh förde anestesilogintill Sverige, och mycket har hänt. Anestesiologinhar blivit anestesi och intensivvård, fortfarandemed patienten och patientsäkerheten i fokus. Det akademiskainslaget har utvecklats till, att det är vi anestesiologer,som bibringar de nya medicinstudenternakunskaper kring, hur de vitala funktionerna upprätthållsvid flertalet lärosäten, och vår vetenskapliga forskninginom anestesi och intensivvård är internationellterkänd. Arvet efter Torsten Gordh har förvaltatsoch utvecklats väl.Torsten Gordhs livsverk är fascinerande och stimulerande.Genom sin entusiasm och genuina människointressekom han att verka som visionär – ett levandeexempel på, hur akademisk anestesiologi blir patientensbästa bundsförvant, hur fysiologisk och farmakologiskkunskap på ett framsynt sätt används i praktiskgärning, och hur framstegen säkras genom organisationoch nätverksbyggande. Vi känner glädje och stolthetöver att ha detta arv att förvalta.Tack Torsten!Heléne Seeman-LoddingJan Wernerman198 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Torsten Gordh, professor och pionjär, till minneTorsten Gordh har avlidit i en ålder av nära 103 år. Han efterlämnarbarnen Elisabet, Gunilla, Torsten och Josefina medfamiljer.Torsten Gordh blev pionjär i Sverige, ja i hela kontinentalaEuropa, för den nya medicinska specialiteten anestesi medintensivvård. Efter studentexamen i Skara 1926 utbildadehan sig till läkare vid Karolinska Institutet. Under kirurgutbildning,först i Örebro och sedan vid Serafimerlasarettet,visade han intresse för narkosarbetet och uppmanades attspecialisera sig inom området av professor Söderlund, somliksom andra ledande kirurger vid denna tid insåg nödvändighetenav förbättrad anestesi. Vid denna tid hade underhela 1930-talet i England och USA s.k. modern anestesi införtsmed garanterad fri luftväg och kontrollerad andning, vilketmöjliggjorde framgångsrika operationer i hög och späd ålder,och inom nya kroppsområden såsom inom bröstkorgen föringrepp på lungor och hjärta. Genom insats av nordiska anestesiologergav dessa principer under 1950-talets intensivvårdunderstöd av vitala funktioner.Torsten Gordh åkte 1938 till USA, där han fick utbildning idessa nya former av anestesi hos professor (den första i anestesiologii världen) Ralph Waters i Madison, Wisconsin, USA.Han kom hem till Sverige 8 april 1940 med sista lejdbåten underkriget och tillträdde den första rena narkostjänsten viddet nya Karolinska sjukhuset. Där kom han att verka till sinpensionering 1974 – under det sista verksamma decennietsom landets första professor inom ämnesområdet.Torsten Gordh gjorde en enastående pionjärinsats för dennya specialiteten. Han utbildade sjuksköterskor och läkare,bildade 1946 en specialistförening, som nu har väl över 1 500medlemmar. Han var med om att tillsammans med nordiskakollegor starta Acta Anaesthesiologica Scandinavia, vilkenregelbundet utkommit sedan 1957. Han var även en av grundarnaav World Federation of Societies of Anaesthesiologists.Under andra världskriget deltog han i sjukvården av såradesoldater vid krigssjukhusen i Helsingfors. För sina insatsererhöll han förtjänsttecknen Finlands Vita Ros och Frihetskorsetav marskalk Mannerheim.Torsten Gordh propagerade flitigt i skrift för den nya specialiteten,och hans egna vetenskapliga insatser var betydande.Doktorsavhandlingen 1945, som gav honom en docentur,visade i djurexperimentella försök på viktiga åtgärder föratt understödja en sviktande blodcirkulation under narkos,såsom sänkning av huvudändan. Den gav vetenskapligt underlagför hans 4 viktiga pedagogiska ”S” för säker narkos:Syrgas, Sug och Svalgtub för att hålla luftvägen fri, Sänkt huvudändavid blodtrycksfall.Bestående insatser gjorde Torsten Gordh även inom lokalanestesiområdet.Han introducerade det av svenskar upptäcktalokalanestesimedlet Xylocain i kliniken genom välupplagda kliniska prövningar. Han har bidragit till säker teknikvid anläggning av spinalanestesi och utvärderat dennaanestesiform. Han har också förbättrat nålar för intravenösvätsketerapi. Även inom områden som återupplivning ochsmärtforskning gav han viktiga bidrag.Torsten Gordhs insatser kliniskt, pedagogiskt och vetenskapligtgav specialiteten en god start. Hans personliga vänlighetoch goda humör gjorde honom älskad av egna medarbetare,av lärjungar och av kollegor inom hela landet. Undertecknadtalar säkert för alla inom specialiteten anestesi med intensivvårdoch med denna samarbetande kliniker, när jag varmttackar den fina människan och det goda föredömet TorstenGordh för en enastående livsinsats. Och hur har han ej glattoss med sina trollerikonster och frivolter.Martin H:son HolmdahlProf. em. i anestesiologiF.d. rektor för Uppsala UniversitetSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010199

1946Tal till Torsten Gordh pådennes hundraårsdagav Magna Andrén Sachs, magna@telia.comTorsten Gordh 1967 – fem år efter det iartikeln beskrivna mötet med författaren.En varm och solig söndag förmiddag iaugusti för 45 år sedan gled en bredbukigskuta med vitmålad bordläggningsakta och trivsamt puttrande fram i Kolström– det trånga sundet mellan Värmdöoch Ingarölandet. Båten närmade sig enbrygga på den norra stranden. I förenstod skepparen och bredvid honom någraunga män. På bryggan satt en ung kvinna.”Är det här Solvik?”, hojtade skepparen.”Medicinska Föreningensnya skärgårdsställe?” Kvinnan svarade,att det stämde. Det var Solvik.”Bra”, sa skepparn, förtöjde båten, hoppadened på bryggan och räckte kvinnanhanden: ”God dag, god dag! Jag heterTorsten Gordh. Jag är narkosläkare påKarolinska, och det här är några medicinekandidater, som gått jour på akuteni natt, och vi är nyfikna på det nya ställetsom MF köpt!” Kvinnan – eller flickan– var jag.Jag hade då läst medicin i 3 år, hadeett halvår kvar till kirurgi-anestesi-placeringenoch hade därför ännu inte träffatdenne Torsten Gordh – men jag kände vältill honom tack vare en artikel om Anestesiologisom specialitet, som nyligenvarit publicerad i Medicinska FöreningensTidskrift, och som jag läst, omsorgsfulltoch med stort intresse.Jag var ensam på Solvik denna gudomligahelg och hade inget emot lite sällskap– särskilt inte av en så spännandeperson som Torsten Gordh. Kandidaternavar det väl heller inget fel på – vad jagminns. Fast det är inte dom jag minns.Det är Torsten på bryggan, med skutanBirdie i fonden, och den solglittrandevattenytan runt om, som jag minns.Jag frågade, om jag fick bjuda på nå´t – ensmörgås, kaffe eller så? Visste att jag hadepepparkakor också. ”Tack gärna”, sa Torsten.”Det skulle smaka fint, efter nattjouroch båtfärd. Vi gör knytkalas! Jag har silloch brännvin.” Sagt och gjort! Vi hämtadefram vår skaffning och slog oss ned.Jag berättade, att jag läst hans artikelvilket gladde Torsten, som genast börjadetala om anestesiologin, som knyter sammanfarmakologin och fysiologin. ”Narkoskurvanär egentligen samma sak somfysiologiförsökets sotade kurva” sa han.(Det gillade jag att höra – fysiologin ochfarmakologin var hittills de ämnen, somintresserat mig mest. Och jag älskadesotade kurvor!)Torsten beskrev anestesin som en verksamhetmed små säkerhetsmarginaler;som krävde vakenhet och snabba reflexer,och att detta hade fört anestesiologen långtutanför operationssalen för att ta handom sjukhusets svårast sjuka patienter.(Det här var lockande för mig: jag villearbeta med sådant, där mina insatsergjorde skillnad – sådant som varavgörande för patienters liv och hälsa.)Torsten bemötte myten om anestesinsenformighet: ”Alla specialiteterhar sina inslag av enformighet”,sa han och tillade: ”Men ni ska veta,att alla patienter och situationer ärunika – så även inom anestesiologin”.(Jag förstod plötsligt, det hittills ingenunder studietiden förmått förmedla: attdet inte är diagnosen, eller interventionen,som är målet. Det är att möta denenskilda patientens behov och hjälpahenne uppnå välbefinnande, som är läkarensuppgift.)Torsten tog också upp vikten av ettförtroendeskapande bemötande. Anestesiologenhar i allmänhet inte så långtid på sig att bygga upp ett förtroende– jämfört med den, som ser sinpatient upprepade gånger, kanske underflera år. ”Därför krävs det av anestesiologen”,sa Torsten, ”en särskild förmågaatt skapa den tillit och trygghet,som patienten söker – och behöver –inför kirurgi och vid svår sjukdom”.(Det var första gången under min utbildning,som någon talade om patientensupplevelse av vården, och hur vi somläkare har ett ansvar för, att den upplevelsenär förtroendeskapande.)Ja, där satt vi på bryggan, flockaderunt Torsten som lärlingarna runt Mästaren,åt sill och smakade på Torstensegenhändigt – enligt recept från Carl vonLinné – blandade brännvin. Mästaren varinte den docerande sorten. Hans ödmjukhetoch lågmäldhet var i stället destomer övertygande. Hans stolthet över sinspecialitet, hans etiska förhållningssätttill läkarrollen, hans humanistiska människosyn– vann mitt hjärta villkorslöst.Torsten hade drygt 20 år tidigare krockatmed sin törstiga Packard på GustavAdolfs torg, och det hade blivit börjanpå hans karriär som anestesiolog. Denna200 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946söndag krockade jag med människan TorstenGordh, och det blev för mig börjanpå min bana som anestesiolog och somläkare.På kliniken blev jag varse Torstens ledstjärnorför arbetet. Utöver kompetens,kliniskt kunnande och god vetenskapliggrund var gott kamratskap en av ledstjärnorna.Genom personen Torsten Gordhskapades en unik miljö, där allvaret iuppgiften blandades med lekfulla upptåg,med inslag av akrobatik och trolleri. Ibörjan, när vi inte var så många, var viofta hemma hos Ulla och Torsten, och ikräfttider kom vi ut till dem på landet.Atmosfären på kliniken kan karakteriserasmed orden en ”allvarsam lek”eller ett ”lekfullt allvar”, och den blevgrogrunden för ett unikt och uthålligtkamratskap.Lekfullheten tog sig också uttryck i ettintuitivt sätt att lösa problem – antingende var akut kliniska eller strukturella.Något större intresse för administrationoch organisation hade inte Torsten. Detfick andra på kliniken stå för. Torstentyckte inte det var så viktigt. Det viktigavar att veta, vad som förväntades av oss –vad som var uppgiften. Och utföra den pådet för patienten bästa sättet.Enkelhet var Torstens motto. ”Intekomplicera saken”! Instruktionen löd, attom någon del av utrustning krånglade, såskulle den tas bort. ”Använd dina egnasinnen och dina lungor!”De 4 S:en (sug, syrgas, svalgtub ochsänkt huvudända) var minirekvisita förvarje anestesi. Lägg därtill vaksamhet!”Har patienten god färg, är huden varmoch torr”? ”Fint, fint!” var Torstens kommentar,när han tassade genom operationssalarna,kände på patienterna ochhöll ett vakande öga över dem och oss.När vi efterfrågade forskningsprojekt,uppmanades vi att själva söka frågeställningarnai det dagliga arbetet: Varjepatient, varje anestesi bjuder på vetenskapligafrågeställningar. Ta fatt i dem– krångla inte till sakerna! Fötterna högtoch huvudet ned – vad sägs om det? Såenkelt och så genialt kan det vara!Torsten, Du har varit, och är, minförebild som människa och som läkare.För detta vill jag uttrycka min storatacksamhet!Jag vill också passa på och tacka förreceptet på Linnés brännvin, som förgyllertillvaron vid lämpliga tillfällen – somtill exempel i år, då Du firar 100-årig ochLinné 300-årig födelsedag. Tack!Välkommen till Hven våren 2011!SVENSK FÖRENING FÖR ANESTESI OCH INTENSIVVÅRD VID ÖNH-OCH PLASTIKKIRURGIinbjuder för sjätte gången till postgraduatekursenDEN SVÅRA LUFTVÄGEN – ALTERNATIVA STRATEGIER11-13 maj 2011 på idylliska Hven mitt i ÖresundUr senaste kursvärderingen:”TACK! för allt engagemangoch en jättebra kurs.”◦ i hven.malmo.sus@skane.seSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010201

1946Heino Merits in memoriamHeino Merits, Linköpings förste anestesiologoch vår kliniks skapare, gick urtiden 2 maj.Heino föddes 1920, kom från Estland tillSverige vid andra världskrigets slut ochtillträdde 1953 tjänsten som anestesiöverläkarei Linköping. Om jag är korrektunderrättad, blev han därmed landetsandre anestesiolog utanför de dåvarandeuniversitetsklinikerna – efter Åke Bauer iBorås.Som ”alla” sina motsvarigheter (de var juinte många) var han helt ensam i början –och således jour dygnet runt, året runt. Dåvar jourbelastningen mindre, och kirurgernasåg till, att han inte stördes i onödan.Under mina underläkarår på 80-taletkunde veteranerna bland anestesisjuksköterskornacitera Heinos avskedsreplik påsommarhalvårets fredagseftermiddagar:”Söv med eter flickor. Det kan Ni, och Nihar min välsignelse.” Därefter åkte han tillfamiljens ö i Arkösunds skärgård – varifråninställelsetiden med den tidens vägaroch fordon bör ha varit minst tre timmar.Oavsett detta är en sådan arbetsbördasvår att begripa idag. Först en bit in på60-talet kunde ytterligare kollegor rekryterastill kliniken.Samma veteraner skildrade en tid, närpraktiskt taget alla ingrepp sövdes medeter på öppen mask, och de kom väl ihåg,när Heino lärde dem att intubera – flera årefter att de börjat sin bana inom anestesin.På samma sätt kunde fortfarande verksammaintensivvårdssköterskor berättaom den dag, då de första gången ställdesframför en respirator, och Heino lärdedem, hur den skulle användas. Då hadede redan flera yrkesverksamma år bakomsig.Heinos förmåga att ana sig till uppdykandeproblem var legendarisk. Åtskilligagånger, när något verkade vara på väg attgå på tok, kom han in på salen, innan någonhann söka honom. Ingen begrep, hurhan bar sig åt.Han var också en skicklig improvisatör.Under de tidiga åren föddes ett barn medstort diafragmabråck och gravt komprimeradelungor. Linköping saknade egentligaresurser för att åtgärda detta, varförambulans till Stockholm beställdes. Inblandadeläkare var överens om, att sannolikheten,för att barnet skulle överlevatransporten – på den tidens vägar ochmed den tidens resurser – var obehagligtlåg. Dock råkade en utländsk barnkirurgtillfälligt arbeta i Linköping. Han fick nysom barnet och sade till Heino: ”Söver Du,så opererar jag.” Heino gick in i ett förrådoch byggde ett neonatalanestesisystemmed tape och slangar (anestesiologensklassiska vänner sedan ett sekel tillbaka),varpå barnet sövdes, opererades ochöverlevde till god hälsa.För en så utpräglat praktisk begåvning,som först efter halvannat decennium avanestesiarbete fick tillgång till kardioskop,var det också logiskt att stänga avdetsamma, om diverse rytmrubbningardök upp! Den typen av nymodiga, störandeinslag gjorde lätt, att man tappadefokus på uppgiften; att söva patienten.Heinos hantering av den rent mänskligaaspekten av patientkontakten var likasjälvklar och praktisk som så mycket annat,och åtskilliga är de patienter – i skildaåldrar – som hört honom spela munspelkort före induktionen.Heinos undervisning var klar och konkret.”Man skall väcka lika många, somman söver”, var en kardinalsentens, liksomdet nyktra konstaterandet: ”Manbedömer inte patientens vätskebalansgenom att titta i lablistan utan genom attfråga, om han är törstig.” Maximen täckerförvisso inte alla aspekter av dagens intensivvårdssituation,men för en nybakadunderläkare var den bra att ha i bakhuvudet.Lika konkret och drastisk var hans humor.När Centrallasarettet i Linköping skulleomvandlas till regionsjukhus, dammadeåtskilliga klinikchefer av gamla avhandlingarför att kunna söka professurer, ochäskanden om betydligt större budgetarlades fram. Heino hade inga akademiskaambitioner, och kompletteringen av budgetäskandetinskränkte sig till en begäranom större papperskorg.När Linköping blev ett undervisningssjukhus,lämnade Heino klinikchefsposten– som dock åter blev vakant efter någraår. Mot sin uttalade vilja återinsatteshan interimistiskt, och sjukhusledningenlovade snar rekrytering av ordinarie efterträdare.När detta löfte inte hölls, lösteHeino problemet på ett för honom karaktäristisktsätt. Han beviljade sig själv ledighetför FN-tjänstgöring och stannadekvar utomlands, tills ny chef rekryterats.Arbetsbördan i Linköping var alltså intenog. Heino hade varit i FN-tjänst redanunder Koreakriget och fortsatte med sådanauppdrag under 60- och 70-talen. IBangladesh drabbades han av blödandemagsår, och hans egen skildring av hemresanär värd två ordagranna citat. ”Planetlastade tomater i Kairo i fjorton timmar,för att flighten skulle löna sig.” ILinköping lastades han ur planet på bår,blek under den djupa solbrännan. ”Jaghade en hel gallon med Beefeater mellanbenen under filten, och det var ingen, somtittade.”Dagen därpå opererades han av sin godevän, landsmannen Harry Tera, och var efterkort konvalescens åter fit for fight.När Heino några år efter sin 60-årsdag anmäldesig för FN-uppdrag i Afghanistan,tackade man nej med hänsyn till hans ålder.Alltså åkte han i stället dit i Röda Korsetsregi – och återkom med skildringar aven anestesiverksamhet, som milt uttrycktskiljde sig avsevärt från svenska förutsättningar.Efter en så gedigen och mångfacetteradinsats kan det tyckas självklart, att Heinoskulle tacka för sig vid fyllda 65, men hanstannade kvar vid kliniken ytterligare treår i full klinisk verksamhet, innan han1988 – efter 35 års tjänstgöring – drog sigtillbaka för att njuta sitt synnerligen välförtjänta otium.Tillsammans med denna lättsamma ochdynamiska personlighet hade man aldrigtråkigt. Leenden och skratt var vanliga ihans närhet, och åtskilliga dråpliga berättelserkommer att fortleva i decennier.Hans begravning beskrevs träffande som”varm och rolig”, och i dödsannonsen stårföljande rader:”Var inte alltför klok.Lite dårskap och lite visdomär en bra kombination.”Vi, som hade förmånen att få arbeta ihopmed honom, glömmer honom aldrig.Bror Gårdelöf202 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010203

1946Friska fläktari Halmstad!av Jonas Åkeson, Malmö, jonas.akeson@med.lu.se, med ovärderligt bistånd av Peter Frykholm och Rolf Gedeborg, Uppsala,samt Ulf Schött och Anna Spencer, Lund. Foton: Jonas Åkeson.Halmstad Arena.204 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946HalmstadgängetInspiration, entusiasm glädje – och arbete,massor av arbete. Så skulle man kunnasammanfatta intrycken av SFAI-veckan iHalmstad. Vart man än vände sig underde tre kongressdagarna, mötte man lovordoch uppskattning från föreläsare,delegater och utställare.Imponerande lokalt engagemangVad som imponerade allra mest underdessa intensiva dagar i slutet av septembervar dock, hur väl den lokalaorganisationskommittén lyckats engageraklinikens många duktiga medarbetarei det omfattande och krävande arbetetmed att planera och genomföra mötet.När anestesi- och intensivvårdsklinikeni Halmstad, efter mer än två års förberedelser,slog upp portarna till SFAI-veckan2010, stod de där tillsammans, alla nitton,framför oss på scenen bakom CarolinaSamuelsson, lokalt ansvarig för detvetenskapliga programmet – stolta ochkanske fortfarande lite spända. Men dehade gjort det tillsammans – och lyckats.Planeringsstöd och delaktighetVetenskapliga program och industriutställningarplaneras och utformas numeraformellt av företrädare för lokala organisationskommittéeri nära samverkanmed SFAI:s styrelse (företrädd av vetenskapligsekreterare och skattmästare)och företrädare för intresserade delföreningar.Sedan förra året ansvarar dessutomsamma nationella kongressbyråför huvuddelen av det praktiska organisatoriskaarbetet, oavsett var i landetSFAI-veckan anordnas. Styrelsens långtidsplaneringbygger på kongressbyrånsfortlöpande bedömningar av geografiskaoch lokala förutsättningar.Därmed har – trots dagens höga kravpå kongressarrangemang av denna storleksordning– även SFAI-veckans innehåll,genomförande och inramning pånytt kunnat bli en angelägenhet för anestesiologerutanför universitetsorterna –som förr i tiden. SFAI-veckan skulleframöver sannolikt vinna på mer av formaliserataktivt erfarenhetsutbyte ochdirekt dialog mellan tidigare och blivandelokala organisationsföreträdare för våraarrangörsorter.Tyst minut för Torsten GordhSpecialitetens nestor och tillika Sverigesförsta narkosläkare, professor emeritusTorsten Gordh, som i somras gick urtiden kort före sin 103:e födelsedag,hedrades under invigningen med en tystminut, initierad av föreningens ordförandeJan Wernerman. Våra nyckelrollerinom modern operations- och intensivvårdsverksamhetsom svenska anestesiologerfaller till stor del tillbaka på denpionjäranda och nyfikenhet, som redanfrån början drev Torsten och hans kollegorframåt, och som Martin H:son Holmdahli Uppsala så träffsäkert målar uppi sina memoarer. Torstens ovärderligainsatser för svensk anestesi och intensivvårduppmärksammas i programbokeni Halmstad såväl som på andra ställen idetta nummer av SFAI-tidningen.ParadigmskifteProfessor Jean-Louis Vincent, Bryssel,hade bjudits in för att i samband medinvigningsceremonin hålla Martin H:sonHolmdahls högtidsföreläsning. Temat varEtiska utmaningar inom intensivvården,och som slipad estradör bjöd professorVincent på en knapp timmes tankeväckande,underhållande och personligtfärgade etiska betraktelser kring svåraintensivvårdsbeslut, inte minst jourtid,baserade på de fyra etiska grundprinciperna(inte skada, göra gott, rättvisa,autonomi). Han uppehöll sig huvudsakligenvid vardaglig problematik kring attavstå från eller avbryta livsuppehållandebehandling, att prioritera mellan intensivvårdskrävandepatienter, och att inhämtainformerat samtycke för behandling ochkliniska studier.Stipendier, sponsorer och SFAIarrangörerSom traditionen numera bjuder, avrundarföreningens vetenskapliga sekreterareinvigningsceremonin vid SFAI-veckanmed att dela ut föreningens stipendier.Inledningsvis riktades föreningens tacktill Abbott Scandinavia, Linde Healthcare,MSD och Mundipharma för attde generöst möjliggjort utlysningen av2010 års SFAI-stipendier à SEK 25 000:-för vetenskapliga ändamål, och till LPSMedical (se nedan).Årets SFAI-stipendiater Mats Enlund,Västerås, Hans Blomberg, Uppsala, BirgittaRomlin, Göteborg, Jan Jakobsson,Stockholm, och Märit Lundblad, Solna,uppmärksammades under högtidligaformer och honorerades av respektivesponsorer. Per Sjöberg, LPS Medical,delade sedan för sjätte och sista gångenut företagets synnerligen uppskattade stipendiumà SEK 250 000:- till den lyckligamottagaren Christopher Lundborg,Göteborg.Jean-Louis Vincent.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010205

1946SFAI:s nya delförening för undervisning och forskning. Styrgruppen i främre raden från vänster: Ola Winsö och Silvana Naredi,båda Umeå, Jonas Åkeson, Malmö, Christina Eintrei, Linköping, Björn Biber, Göteborg, och Jan Wernerman, Huddinge.Avslutningsvis presenterades de fyraanestesi- och intensivvårdskliniker, sompå styrelsens förslag accepterat att efterHalmstad och Kalmar organisera SFAIveckanunder första halvan av 10-talet.Värdar för de följande fyra SFAI-veckorna,samtliga länskliniker, blir Borås 2012,Östersund (med mötet arrangerat i Åre)2013, Jönköping 2014 och Karlstad 2015.Lägg märke till bakgrundstexten vidAndrea Kurz’ presentation.Målstyrning i verklighetenProfessor Andrea Kurz, Cleveland, USA,hade inbjudits att direkt efter föreningensårsmöte hålla Torsten Gordhs högtidsföreläsningpå temat målstyrd perioperativhandläggning. Under en knapp timmegav professor Kurz konkreta kliniskaexempel på, hur såväl kort- som långsiktigtförbättrat perioperativt omhändertagandeav patienter kan återföras påkliniska interventioner, såsom begränsningav hypotermi eller hypoxi, målstyrdvätsketillförsel, restriktiv blodtransfusion(med användning av blodprodukter medkorta lagringstider) samt adekvat anestesidjup.Hon belyste även, hur lämpligaprimära perioperativa utfallsvariabler –såsom akut och kroniskt smärta, sårkomplikationer,trötthet och förvirring,tarmparalys, andnings- och cirkulationsproblem,malignitetsrecidiv, vårdtider,rehabiliteringstider och (förstås) mortalitet– kan identifieras, definieras ochanvändas i klinisk forskning för att exempelvisbelysa hälsoekonomiska sambandmellan vårdeffekt (grad av hälsa/ohälsa)och -kostnad. Professor Kurz refereradesenare års ofta citerade samband mellanmålstyrd vätsketilllförsel och mindrekomplicerade perioperativa vårdförloppefter omfattande buk- eller kärlkirurgi,och betonade i sammanhanget, att kriterieroch sammanhang måste vara synnerligenväl definierade, för att redovisaderesultat av målstyrning verkligen skakunna tillämpas kliniskt. I praktiken saknasfortfarande ofta evidensbaserat stödför tillämpning av resultat från målstyrningi generell klinisk praxis.Delförening för undervisning ochforskningSpecialitetens fascinerande utvecklingmot ökad klinisk användning av tilllämpadcirkulations-, respirations- ochCNS-fysiologi och -farmakologi harunder senare decennier glädjande nogäven kommit att genomsyra fakulteternasverksamheter på grund- och forskarnivå.I anslutning till invigningen av industriutställningenlade därför 21 akademisktintresserade medlemmar grunden tillen ny delförening för undervisning ochforskning. I den interimistiska styrgruppeningår Silvana Naredi, Umeå, BjörnBiber, Göteborg, Christina Eintrei, Linköping,Jan Wernerman, Huddinge, OlaWinsö, Umeå, och Jonas Åkeson, Malmö(sammankallande). Medlemmar medintresse för undervisning och forskningär hjärtligt välkomna till delföre ningensvårmöte i anslutning till Forskningsforumi Sigtuna 3 – 4 februari 2011, ävenannonserat på annan plats i tidningen.Hantering av svår luftvägOförmåga att säkerställa fri luftväg ärden vanligaste orsaken till anestesirelateradsvår skada eller död. Per Nellgård,Göteborg, och Peter Frykholm, Uppsala,presenterade – som representanter206 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946för SFAI:s delförening för anestesi ochintensivvård vid ÖNH- och plastikkirurgi(SFAIÖP) – den nya nationella algoritmför klinisk handläggning av svår luftväg,som under senaste året tagits fram på formelltuppdrag av SFAI:s styrelse.Den nya, kraftigt förenklade, luftvägsalgoritmenbeskriver handläggningav såväl oförväntat som förväntat svårintubation och bygger på en luftvägstrappa,där stegen (inga hjälpmedel,mask, larynxmask, trakealtub, kirurgiskluftväg) uppåt eller nedåt motsvarar mereller mindre avancerade nivåer av luftvägskontroll.Videolaryngoskopi introduceras centralti algoritmen (som alternativ tilllarynxmask eller fiberbronkoskop) förendotrakeal intubation. Vid oförväntatsvår intubation kan man (beroende påplanerat ingrepp, hur patienten mår, ochhur väl maskventilation fungerar) väljaatt antingen backa ur helt och väckapatienten eller gå vidare med larynxmask(utan intubation), med intubationvia larynxmask/videolaryngoskopi/fiberbronkoskopi,eller med etablering avkirurgisk luftväg.Dokumentet framhåller, att en svenskanestesi- och intensivvårdklinik bör hatillgång till modern luftvägsutrustningför bl. a. videolaryngoskopi i en omfattning,som möjliggör för anestesiologeroch anestesisjuksköterskor att i ett akutläge kunna behärska dessa tekniker inomramen för den nationella algoritmen.Handläggning av cirkulationssviktProfessor Jukka Takala, chef för intensivvårdenpå Inselspital i Bern, Schweiz,talade kring monitorering och behandlingav cirkulationssvikt. I sin inledning klargjordehan, hur svårt vi har att objektivtdefiniera, vad en stabil/instabil patient är,och hur svårt det har varit att visa gynnsammaresultat av målstyrd behandling– med undantag för den inte helt okontroversiellastudien av Rivers och medarbetare.Han gjorde en fördjupad analys av,hur man i studier av cirkulationsbefrämjandeåtgärder vid sepsis i stor utsträckningöverbehandlat med vasopressorertill högt över målnivån för medelartärblodtryck– en överbehandling som äventycks vara kopplad till sämre utfall. Medhjälp av data från sin egen avdelningvisade han vidare, att vi ofta har svårt attminimera vår vasopressordosering, ävennär medelartärtrycket ligger över målnivån.Professor Takala diskuterade ävenvår problematiska fixering vid blodtrycksom indikator på adekvat cirkulation ochsom styrinstrumet för behandling medvasopressorer. I den efterföljande diskussionengav Takala även sin personliga synpå val av vätska – kristalloid eller kolloid.Han uttryckte i sammanhanget personligoro för möjliga samband mellan kolloidtillförseloch akut njursvikt och nämnde,att man vid hans enhet noterat mindrebehandlingskrävande njursvikt efter aktivreduktion av kolloidanvändningen. ProfessorTakalas föredrag var som vanligtpräglat av kliniskt handfasta och insiktsfullaanalyser, kryddat med en lätt provokativanstrykning.Läkemedelsbehandling införkirurgiEva-Lena Zetterlund, Linköping, diskuteradeevidensläget för att behålla respektivesätta ut läkemedel inför anestesi.Sammanfattningsvis behåller vi oftastbetablockad (lägre risk för AMI, högrerisk för stroke), sätter ut ACE-hämmarevid hypertoni men behåller ACE-hämmarevid hjärtsvikt (kardioprotektiv effekt).Simvastatin ska likaså behållas – mångapositiva anti-inflammatoriska effekteroch knappast några risker.Acetylsalicylsyra minskar risken förhjärtkärlkomplikationer med upp till30 % – men ökar förstås risken förblödningskomplikationer. Tittar man påkostnads-nyttoförhållandet, talar flerastudier för att behålla ASA vid de flestaoperationer utom vid stor risk för allvarligablödningskomplikationer som vidt ex stor kärlkirurgi och neurokirurgi.Dessutom framhölls, att våra nuvaranderiktlinjer för neuraxial blockad tillåterASA tolv timmar före sticket i ryggen.Från auditoriet varnade Ulf Schött för attalltför konsekvent avstå från att sätta utASA inför kirurgi, då vissa patienter kanfå en problematisk koagulationspåverkanunder operationen.Eva-Lena gick inte in på djupet avseendestentar men nämnde, att tydligaeuropeiska och amerikanska riktlinjernyligen publicerats.Optimerad perioperativ återhämtningProfessor Olle Ljungqvist, Stockholm,vidgade det perioperativa perspektivetgenom att berätta om det imponerandeERAS-projektet för snabbare postoperativåterhämtning. Centrala perioperativainslag i programmet är bl. a. kolhydratrikdryck fram till två timmar före ingreppet,frånvaro av premedicinering, standardiseradanestesiteknik med segmentelltorakal epiduralblockad, upprätthållandeav peroperativ normovolemi och normotermi,smärtlindring baserad på ickeopioider,fortsatt oxygentillförsel, tidigenteral nutrition och snabb mobilisering.Vi fick en föredömlig presentationav, hur man med ERAS kan minskaperioperativ morbiditet och mortalitetgenom att konsekvent använda ett batteriav evidensbaserade åtgärder. ProfessorLjungqvist framhöll vikten av att helatiden mäta och registrera compliancemed åtgärdspaketet, och man har redanett bra IT-stöd för detta. Det finns kurseri ERAS, som har hög prioritet i utbild-Vad passar bättre under en utställningsinvigning än en gladjazzorkester?SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010207

1946Utställningen var mycket välbesökt – till vilket måhända även den chokladfontän, som syns på bilden, bidrog.ningen av kolorektala kirurger, och vianestesiologer fick en utsträckt hand omökat samarbete på detta område. I vilkenutsträckning man skulle kunna överföradessa rön till andra typer av kirurgi ärännu oklart, även om många kirurgiskaskade- och nyttomekanismer torde varagemensamma. Anestesiologiskt kan viperioperativt bidra genom att upprätthållanormovolemi, minska stresspåslag(genom tidig epiduralblockad) och eftersträvanormoglykemi (stor riskökning vidblodglukos >20 mmol/l).Plasma – bara på TV?Docenterna Ulf Schött, Lund, och JonasÅkeson, Malmö, presenterade aktuellakliniska aspekter på plasmaanvändningvid trauma och svår sjukdom. Internationelltsett använder Sverige mycketblodplasma – till stor del på operationsochintensivvårdsavdelningar – och förbrukningenvarierar mycket mellan våraolika regioner. Under senaste året har ettnationellt handlingsprogram, baserat påregionala och internationella riktlinjer,färdigställts, och Läkemedelsverket harpublicerat riktlinjer för användning inomintensivvård.Ulf Schött framhöll inledningsvis, attflertalet kliniska indikationer för plasmainom anestesi och intensivvård har lågevidensgrad, att randomiserade kontrolleradestudier till stor del saknas, och attbasala koagulationsprover ofta korrelerardåligt med klinisk blödningsproblematikinom intensivvård och operationsverksamhet.Vid lindriga koagulationsrubbningarkan invasiva, mindre omfattande ingreppgenomföras även utan plasmatillförsel,men Ulf Schött framhöll, att randomiseradekliniska studier av tromboelastografi/-metri behövs för att avgöra, om och iså fall när plasmaanvändningen skullekunna minskas vid lätt förhöjt APTT ellerPK/INR.Vid uppföljningar av hur blodkomponenterordineras och transfunderas, s krevisioner (audits), ser man ofta, att etableradekliniska riktlinjer för behandlingmed blodkomponenter inte följs. Introducerassådana revisionssystem i denkliniska vardagen – med aktiva utbildningsinsatseroch konstruktiv återkoppling– sjunker ofta användningen av blodkomponentermarkant. National HealthService (NHS) i Storbritannien har ettvälutvecklat system för audits, medan visjälva fortfarande saknar detta i Sverige.Jonas Åkeson presenterade amerikanskastudier från krigen i Afghanistan ochIrak, talande för ökad överlevnad vid tidiganvändning av plasma i förhållandet 1/1relativt erytrocytkoncentrat (ERC) i sambandmed massiv blödning och visade,att dessa resultat under senare år initieraten febril klinisk forskningsaktivitet överstora delar av världen. Med ett undantag(lägre mortalitet vid tidig behandling avmassiv blödning med plasma/ERC 1/1,5i en amerikansk klinisk studie) har ingacivila studier kunnat verifiera de positivaöverlevnadseffekterna av liknande transfusionsstrategierinom civil akutsjukvård.Däremot har vissa av dessa studier funnithögre incidenser av infektioner eller multipelorgansvikt hos patienter med massivblödning, som fått mycket blodplasma.Avslutningsvis framhölls, att krigstraumanskiljer sig från civila olycksfall,genom att främst unga, vältränade mänutan bakomliggande sjukdom drabbas,att penetrerande skador är vanligare, attblödningsproblematiken ofta blir merrenodlad, och att samtidig skallskadainte lika ofta föreligger. Man kan därför,sammanfattade Jonas Åkeson, förväntasig att alternativa transfusionsstrategierfår större genomslag på mortalitet underkrigsförhållanden, och att erfarenheternadärmed varken kan – eller bör – tillämpasinom civil akutsjukvård.Tidig mobilisering på IVADocent Stefan Lundin, Göteborg, gavexempel på, hur intensivvårdspatienterkan mobiliseras tidigt i vårdförloppetför att undvika allvarliga neuromuskulärakomplikationer. Studier visar, attäven intuberade respiratorpatienter kanmobiliseras på ett säkert sätt. Omfattandeforskning pågår, och man tror,att prognosen kan förbättras, vad gälleråtergång till ett normalt liv efter IVA-208 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946vård. En snabbgallup bland åhörarna gaven fingervisning om, att man inte har såstor erfarenhet av tidig mobilisering påIVA-klinikerna i Sverige. Undantag finnsdock, bland annat IVA i Kristianstad.IntensivvårdssederingDocent Lars Berggren, Örebro, kom medbudskapet att individualisera sederingenpå IVA och sträva efter en smärtfri meninte djupt sederad patient. Han kritiseradedagliga väckningsförsök och menade,att man i stället bör ha patienten ytligtsederad hela tiden. Problemen med deliriumbelystes, liksom att det är angelägetatt hitta alternativ till bensodiazepineroch långverkande opiater.Det finns goda erfarenheter av attanvända dexmedetomidin på IVA. Läkemedletger smärtlindring, minskar riskenför delirium och är inte andningsdeprimerande.Andra alternativ är klonidinoch remifentanil liksom tillförselav isofluran med återvinningssystem.Studier visar, att det finns fördelar medatt använda dessa kortverkande och lättstyrdaläkemedel, när man sederar intensivvårdspatienter.Infektioner på IVAProfessor Håkan Hanberger, Linköping,talade om infektionsbekämpning på IVAoch visade resultat från bl. a. en punktprevalensstudiefrån 75 länder – EPICII. Man delade upp länderna efter förekomstav antibiotikaresistens. I Europahar de skandinaviska länderna och Hollandlägre antibiotikaresistens, medanländerna vid Medelhavet har stora problem.Dock ser man en nedåtgåendetrend i flera länder, vad gäller MRSA.Färre patienter var infekterade i lågresistensländerna,och de hade också kortarevårdtid på sjukhus. Däremot kunde maninte visa någon skillnad på IVA-mortalitetmellan hög- och lågresistensländervid multivariatanalys. Studier har visatatt 10 – 70 % av alla sjukhusförvärvadeinfektioner skulle ha kunnat förebyggas,och att det fortfarande främst handlar omatt följa basala kliniska hygienrutiner.Slutligen betonades vikten av att registreraalla vårdrelaterade infektioner på IVA.Elektrisk impedanstomografiProfessor Ola Stenqvist, Göteborg, redovisaderesultat av sin forskning på elektriskimpedanstomografi (EIT). Medhjälp av ett bälte med elektroder runtpatientens bröstkorg kan man genombedsidemätning av thoraximpedansenskapa en tvådimensionell bild, somvisualiserar skillnaderna mellan luft ochvävnad eller vätska i lungorna. Teknikengör det möjligt att påvisa regionala skillnaderi luftförande parenkym före ochefter rekrytering. Genom att studera olikarekryteringsmodeller med varierandePEEP har man kunnat följa tidsförlopp,där lungorna öppnades och förblev öppnaalternativt återfick atelektaser. Med EIThar man också kunnat använda högrePEEP, än man annars skulle ha vågat påvissa patienter, eftersom man kunnat se,vad som hände i lungorna under tiden.Genetiska sjukdomar inom intensivvårdenDocent Ulf Kristoffersson, Lund, beskrevpå ett pedagogiskt och konkret vis, hurman kan förhålla sig till genetiska sjukdomarhos patienter, som vi söver ellerintensivvårdar. Relativt vanligt förekommandesjukdomsgrupper beskrevs medråd för provtagning och familjerådgivning.Slutligen fick vi användbara länkartill genetikinformation på nätet.Fria föredragSFAI-veckans nio fria föredrag presenteradesunder en drygt två timmar långsession modererad av professor StenRubertsson, Uppsala, och docent JonasÅkeson, Malmö. För bästa muntliga presentationerutsågs Mårten Jungner, Lund,och Anette Hein, Danderyd. Mårten hadei sin experimentella modell på sövdakatter med lipopolysackaridinduceradmeningit funnit mer gynnsam effekt påICP av albumin 20 % 0,4 ml/kg än avkoksalt 0,9 % 7,5 ml/kg, medan Anette isin randomiserade dubbelblinda kontrolleradestudie kommit fram till, att 200µg intratekalt är en optimal doseringav morfin i tillägg till intratekalt bupivakainefter abdominell hysterektomi.Pristagarna uppmärksammades underavslutningsceremonin, då docent JohanMartin H:son Holmdahl in action under banketten.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010209

1946Vokalmusikformen barbershop förefaller odödlig – och har god återväxt.Lundberg, Lund, som redaktör för ActaAnaesthesiologica Scandinavica högtidligenöverlämnade Actafondens stipendierà DKK 5 000:-.Kung av sandSFAI-veckan i Halmstad nådde somförväntat sitt crescendo med bankettenförlagd till anrika hotell Tylösand i denfortfarande ganska ljumma sensommarkvällen– där vissa deltagare inte kundemotstå frestelsen att ta sig ett kvällsdoppi Kattegatt, innan det bar av in igen tillcentrum.I sitt välkomsttal, där hon generösttackade sina medarbetare, inte minstMarika Lagerström, som ansvarat förlogistik och lokal planering, och SFAI:sstyrelse för allt stöd och hjälp inför ochunder mötet, fastslog Carolina Samuelssonockså, att de rekordmånga delegaternasannolikt kommit till Halmstadinte för i första hand staden utan för programmet.Båda avtackades å föreningensvägnar genom Jan Wernerman.Professor emeritus Martin H:sonHolmdahl, en gång själv student i justHalmstad, gladde sig åt att vara tillbakaoch förgyllde banketten med välformuleradeoch som vanligt lika unika somtänkvärda betraktelser, hämtade ur SFAIhistoriensfascinerande annaler.För kvällens absoluta höjdpunkt stodAnna Spencer i ett stand-up-nummerav högsta klass. För kvällen iförd grönaoperationskläder agerade hon osäker ochsjälvförebrående kvinnlig anestesiunderläkarei dialog med sitt något äldre alterego – en självsäker, småkaxig likasåkvinnlig anestesiolog med rationella menbetydligt ytligare perspektiv på tillvaron.Det fascinerande och professionelltiscensatta växelspelet mellan personlighetstypernafick i Annas tolkning mynnaut ett avslutande crescendo – i en klockrenimitation av drottning Silvia som distanseradoch verklighetsfrånvänd anestesiolog.Vilken kraft finns det inte i svenskanestesi och intensivvård anno 2010!När dansen väl började framåt midnatt,blev det förstås till de odödliga tonernaav Gyllene Tider.ParadigmskifteFramgångarna i Halmstad förverkligarSFAI-styrelsens nya visioner för ochframtida intentioner med SFAI-veckan:Föreningens vetenskapliga förhandlingarkan – och bör – framöver arrangeras avsåväl universitets- som länskliniker påorter med goda nationella kommunikationeroch tillräcklig kongress-, utställnings-och hotellkapacitet. Startskottethar gått. Paradigmskiftet är redan här.Med idel länskliniker som ansvariga förSFAI-veckan under de närmaste fem årenkan vi SFAI-medlemmar nu se fram emotinnehållsrika och spännande programmed anestesi- och intensivvårdsklinikernai Kalmar, Borås, Östersund, Jönköpingoch Karlstad vid rodret.Delaktighet har blivit en ledstjärnaför SFAI-styrelsens arbete. Att framöveråter kunna involvera även länsklinikeri arbetet med SFAI-veckan är en viktigväg mot större bredd, engagemang ochdelaktighet i styrelsens strävan att lyftafram, stärka och utveckla svensk anestesioch intensivvård.Carolina Samuelsson – här tillsammans med artikelförfattaren – löste den avanceradekoordinationen av hela Halmstadskonferensen med bravur!”210 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946UtbildningInhalationsanestesi - teori och praktikPlats: Elite Hotel Marina Tower, Saltsjöqvarn, StockholmDatum: 20-21 januari 2011Abbott inbjuder till en uppdaterad kurs inom området inhalationsanestesi.Inför detta tillfälle har en genomgripande utveckling skett av kursen föratt möta aktuella behov blad anestesiologer. Flera nya föreläsningar hartillkommit och för att öka den kliniska kopplingen kommer patientfall attanvändas. Dessutom kommer mentometerutrustning att användas medsyfte att förbättra interaktionen mellan föreläsare och deltagare.Behörighet att delta har alla yrkesverksamma anestesiologer och läkareunder utbildning till anestesiolog.Inbjudan kommer att skickas ut inom kort.Enligt avtal mellan Läkemedelsindustriföreningen och Sveriges kommuneroch landsting, skall ditt deltagande godkännas av din huvudman.Sista anmälningsdag är 30 november 2010.Vid frågor kring arrangemanget är du välkommen att kontakta:Gunilla Forsberg på tfn 08- 546 569 21 eller mail: gunilla.forsberg@abbott.comSWE /228/12Oct2010Välkomna!Abbott Scandinavia ABSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010211

19462 nd Scandinavian AdvancedObstetric Anaesthesia TrainingProgrammeThis is an advanced education programme forspecialists in anaesthesiology, with a specialinterest in obstetric anaesthesia, from the fiveNordic countries.The programme lasts two years and consists of:• Clinical training, working in one or twodepartments of anaesthesia, at least one witha special division for obstetric anaesthesia• Four SSAI courses in various Nordic countriesand participation in the SSAI Congress 2013• A four week exchange programme in a foreigncountry• A research projectAfter fulfilling the Advanced EducationProgramme, the candidate will be awarded aSSAI Certificate in Obstetric AnaesthesiaFor further information, please check SSAIwebsite: www.ssai.infoApplication deadline 1 March 2011Programme start date 1 September 2011212 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Skulle Duvilja ha vår nya pini kobolt och guld…Gå bara in och uppdateraDina kontaktuppgifter, så kommer den– som ett brev på posten!SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010213

1946Ung i SFAI:s vårmöte2010 – Lugn, vi stopparblödningen!av Malin Edfeldt Ugarph, malin.ugarph@edfeldt.com.En riktig energiinjektion!Vi, som haft förmånen att åka tidigare,bokar raskt in även kommande år. Anledningentror jag är, att Vårmötet är läroriktoch stimulerande både på det vetenskapligaoch sociala planet. Läs gärnautvärderingarna på hemsidan. Missade niårets upplaga, se till att komma med tillRiksgränsen 2011. Där kommer att fokuseraspå Basic Science – ett efterfrågattema. För dem, som planerar att ta deneuropeiska examen EDA I och II, blir detsäkert en bra del av förberedelsen.I år samlades vi på Gullmarstrand – treMötets yngste deltagare.generationer med Herman Jintoft, 0,5år, som yngste deltagare. Årets tema varkoagulation, ett ämne som hos de flestaav oss manat fram Blod, Svett och Tårar.Med ett axplock av koagulationsintresseradeoch pålästa kollegor från öst till västagerade Bengt Åke Henriksson från Sahlgrenska,Göteborg, programmakare medden äran, och efter att vi nu fått ta delav en mycket överskådlig genomgång,känns det mer som rubriken för 2010 årsVårmöte: ’Lugn, vi stoppar blödningen!’– kanske med lite darr på rösten.Bussresan från Göteborg blev i mångastycke lite mer tropisk än önskvärt. Ingenluftkonditionering, härlig sommarvärme,vägbyggen – vilket medförde en avstängdbro och förlängd transportsträcka. Resanvar i det här fallet inte målet, utan det varhelt klart destinationen, Fiskebäckskil!En liten idyll på Skaftö. Husen liggertätt, vattnet alldeles inpå och fem minutertill stranden. Tja, det blir inte så mycketbättre!KoagulationskaskadenBengt-Åke Henriksson inledde med enillustrativ genomgång. Han spaltade uppföreläsningen i delarna kärlfunktion, primärhemostas, sekundär hemostas ochfibrinolys. För mig blev genomgången avendotelets viktiga roll, i samverkan medtrombocytens frisättning av granulae, isamtliga faser det, som ledde till mesteftertanke.Mot slutet gick Henriksson igenommonitoreringsprinciper – både laboratorievärdensom PK, APTT, TPK, fibrinogenoch principen för TEG, tromboelastogram.Redan här fick vi vikten avfibrinogen och calcium poängterad.Blödning, antikoagulantia ochtrombocythämmande läkemedelEfter att Bengt-Åke Henriksson, lite aven händelse, bjudit Hans Johnsson påen förlängd sightseeing i trakten, var detden senares tur. Hans inledde med att talaom risker med erytrocyt- och plasmatransfusioner.Framför allt tryckte han påplasmas begränsade indikation – endastbehov av flera koagulationsfaktorer vidhotande eller manifest blödning. Tillgångentill enskilda faktorkoncentrat gördet möjligt att styra koagulationen merindividuellt.Vidare pratade Johnsson om hematokritensbetydelse för trombycyternasmöjlighet att interagera med endotelet.Intressant var diskussionen om oronför att sätta ut Waran inför operationermed tanke på tromoemboliska händelser.Johnsson visade siffror på årlig risk förtromboemboli utan Waran; vid mekaniskhjärtklaff kring 3 – 12 %, förmaksflimmer1 – 15 % och efter tidigare ventrombos5 – 25 %. Överlag mycket lägresiffror än jag trott innan.Det stora antalet nya trombocythämmandeläkemedel på marknaden listadesupp. Johnsson nämnde den stora andelenindivider, 20 – 30 %, där klopidogrelsaknar effekt. Även problemet att intekunna inte kan reversera den nya typen av214 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946trombocythämmare vid akuta operationerdiskuterades.Paddla lugntPå kvällen njöt den som ville av skärgårdeni nivå med vattenytan. Novissom erfaren paddlare fick glida runtFiskebäckskil i kajak. Jag kan varmtrekommendera kontakt med Anders vidbesök i Lysekilstrakten! Han körde dit ett20-tal kajaker för en timmes uthyrning,instruerade efter behov och önskemål ochpackade sen ihop med lika glatt humör.Jag ska inte göra reklam, bara tipsa omatt söka på Stångevik och kajak.Kvällen fortsatte med trerättersmiddag.Kockarna förstod att ta vara på skärgårdensläckerheter, som presenteradespå klassiskt manér.Obstetrisk blödning – 4 TOve Karlsson inledde torsdagen med attdela med sig av sin breda erfarenhet. Hanbetonade det speciella i att handlägga tvåpatienter samtidigt, ofta ASA 1. En braminnesregel var 4 T: Tone, Tissue, Tearoch Trombin, de vanligaste orsakerna tillobstetrisk blödning. De olika bakomliggandetillstånden indelade han kronologiskti ante-partum, postpartum samthemostasdefekter.Då Ove Karlsson redogjorde för deninitiala handläggningen av en postpartumblödning,om inte förfärades sååtminstone förvånades han över hur få,som hade någon som helst erfarenhetav yttre manuell aortakompression. Medavseende på Tone fick vi lära oss, attTIVA var att föredra, då inhalationsanestesimedelrelaxerar uterus i störreutsträckning. Vid pågående akut blödningrekommenderades ett blödningskiti form av 4 enheter erytrocytkoncentrat,4 enheter plasma, 1 pool trombocyter och2 g fibrinogen – ett koncept, som nämndesav samtliga föreläsare.Gullmarstrand, Bryggan.När det blöder som f-n!Nästa föreläsning hade Bengt-Åke Henrikssondöpt. Han beskrev, vad vi böreftersträva för att ge möjlighet till hemostas.• Undvik anemi. Då får trombocyternainte den nödvändiga kontakten medendotelet.• Undvik hypotermi, som bland annatger ökad APTT.• Låt inte patienten bli för sur. Då minskarett antal koagulationsfaktorer.• Sen kommer vi ånyo till vårmötetsmantra calcium och fibrinogen. Frittcalcium bör ligga över 1 mmol/l ochfibrinogen över 1g/l.Gruppdiskussioner och frisk luftPå eftermiddagen indelades deltagarna ifyra grupper. I tur och ordning fick alladiskutera feedback-tekniker med CarolineJintoft, ’ja’ eller ’nej’ till 6-årig STmed Anna Wennmo och Peter Gottfridsson,handläggning av stor operation, därblodprodukter inte var ett alternativ, samtett fall med obstetrisk blödning med OveKarlsson. Det blev livliga diskussioner isamtliga grupper.På torsdag eftermiddag fanns lite lufti systemet – av några utnyttjad till uppfriskandebad, medan andra strosade påklipporna eller bara satt på en bryggaoch solade.På kvällen inbjöd styrelsen till litemingel i baren före middagen. Den, somså önskade, fortsatte kvällen med bastuoch nattdopp.Kalmar 2011Det gäller att var ute i tid, så på fredagsmorgonenfick samtliga deltagare varaaktiva i brainstorming angående Ung iSFAI:s symposium i Kalmar 2011. Vienades om att ta upp rollen som nyblivenspecialist, i andan livslångt lärande.ÅrsmöteDärefter var det dags för årsmöte. Protokolletfinns att läsa på hemsidan, underUng i SFAI. Nyinvald i styrelsen blevAndreas Martinsson från Uddevalla. Jagvill också passa på att tacka allkonstnärenMarkus Falk, som avgick som sekreterare.Cellsaver och liknande systemSista föreläsare var Helena Lundin. Hondefinerade autolog transfusion och gickigenom principerna för de olika systemen.För att praktiskt få det att fungerarekommenderade hon, att varje sjukhusformulerar indikationer och kontraindikationerför användning av autolog transfusion.AvslutningMed varsin lunchlåda under armen savi ’på återseende’, och vårmötet varavslutat.En mer kortfattad beskrivning av vårmötetpå Gullmarstrand lyder: Sol, vindoch vatten, salta bad och mycket kompetentaföreläsare!Stort tack till alla positiva deltagare,som var nyckeln till tre lyckade dagar!SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010215

1946VERKSAMHETSBERÄTTELSEför Svensk Förening för Anestesi ochIntensivvård (SFAI) arbetsåret 2009 – 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEMedlemskap30 juni 2010 (2009) hade Svensk Föreningför Anestesi och Intensivvård(SFAI) 1518 (1528) medlemmar, varav711 (669) fullvärdiga. Föreningen, varsengelska beteckning är the SwedishSociety of Anaesthesiology and IntensiveCare Medicine, utgör en delförening i theScandinavian Society of Anaesthesiologyand Intensive Care Medicine (SSAI)och i the European Society of Anaesthesiology(ESA). Föreningen är ävenrepresenterad i världsfedera tionerna avanestesi- (WFSA) och intensivvårdsföreningar(WFSICCM) liksom i den europeiskautbildningsorganisationen UnionEuropéenne des Médécins Specialistes(UEMS).StyrelseOrdförande:Jan Wernerman, StockholmVice ordförande:Heléne Seeman-Lodding, GöteborgVetenskaplig sekreterare:Jonas Åkeson, MalmöFacklig sekreterare:Göran Mossberg, HudiksvallRedaktör:Bror Gårdelöf, LinköpingSkattmästare:Per Nellgård, GöteborgÖvriga ledamöter:Rolf Gedeborg, UppsalaPatrik Hansson, LinköpingGunilla Islander, LundÅsa Östlund, StockholmHedersledamöterTorsten Gordh, Sr, StockholmHengo Haljamäe, GöteborgMatts Halldin, StockholmMartin H:son Holmdahl, UppsalaÖvriga funktionärerRevisorer:Mats Enlund, VästeråsGörel Nergelius, MalmöAnders Jacobsson, Halmstad (suppleant)Valberedning:Sigridur Kalman, StockholmCaroline Starlander, ÖstersundMartin Engström, UppsalaAnestesikoder:Lena Nilsson, LinköpingRepresentanterSvenska Läkaresällskapets fullmäktige:Gunnar Enlund, UppsalaRobert Hahn, StockholmEmma Pontén, UppsalaJan Wernerman, 1946 StockholmNils Dahlgren, Lund (suppleant)Svenska Läkaresällskapets delegation företik:Kristina Söderlind Rutberg, LinköpingSvenska Läkarförbundet:Göran Mossberg, HudiksvallKonsultationsläkare:Henrik Zetterström, ÖstersundVetenskapliga råd (Socialstyrelsen):Jan Persson, StockholmKrister Nilsson, GöteborgNina Olofsson, StockholmJan Wernerman, StockholmLars Wiklund, UppsalaFöredragande, Ansvarsnämnden(Socialstyrelsen):Rolf Sandin, KalmarBörje Hallén, StockholmMagnus Hägerdal, LundExterna examinatorer för specialistkompetens(Socialstyrelsen):Lennart Christiansson, UppsalaElisabeth Edén, GöteborgLill Bergenzaun, LandskronaStefan Lehtipalo, UmeåDonationsrådet:Lars Berggren, ÖrebroSSAI Styrelse:Jan Wernerman, StockholmLars Wiklund, UppsalaSigridur Kalman, Stockholm (HonorarySecretary)SSAI Educational Committee:Torsten Gordh, UppsalaSSAI Clinical Practice Committee:Gunilla Islander, LundSSAI Research Committee:Anders Åneman, GöteborgSvenska representanter UEMS:Lennart Christiansson, UppsalaJonas Åkeson, MalmöSvensk representant ESA Council:Lennart Christiansson, UppsalaSvenska representanter ESA NASC:Jan Wernerman, Stockholm (ordförande)Svensk representant ESICM Council:Sten Rubertsson, StockholmSvensk representant WFSICCM:Lars Berggren, Örebro216 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946StyrelsemötenFöreningens styrelse har under verksamhetsårethaft 14 protokollförda sammanträden:18 augusti 2009 via telefon14 – 15 september 2009 Umeå17 september 2009 Umeå6 oktober 2009 via telefon3 november 2009 via telefon24 november 2009 Stockholm8 december 2009 via telefon12 januari 2010 via telefon28 januari 2010 Stockholm16 februari 2010 via telefon16 - 18 mars 2010 Trollhättan6 april 2010 via telefon12 maj 2010 Kalmar8 juni 2010 via telefonProtokollen finns på föreningens hemsida(www.sfai.se).ÅrsmöteUnder verksamhetsåret hölls föreningensårsmöte torsdagen 11 september 2008i samband med SFAI-veckan i Umeå.Protokollet finns på föreningens hemsida(www.sfai.se).Vetenskapliga förhandlingarUnder verksamhetsåret arrangerades föreningens63:e årliga vetenskapliga förhandlingarmed Operationscentrum vidNorrlands Universitetssjukhus i Umeåsom värd med Ola Winsö, Michael Haneyoch Peter Sjöstedt vid rodret. Mötet,som bl a belyste viktiga ledarskaps-,utbildnings- och framtidsfrågor, blev envetenskaplig och ekonomisk framgång.Martin H:son Holmdahls högtidsföreläsninghölls av professor Anders Larsson,Uppsala, och Torsten Gordhs högtidsföreläsningav professor Sven Erik Gisvold,Trondheim. Till mottagare av Acta-fondensstipendium för bästa vetenskapligapresentation utsågs Annaclara Rullander,Umeå.ForskningsforumI början av februari 2010 arrangerades iinternatform för fjärde året i rad SFAI:sforskningsforum på Sigtunahöjden utanförUppsala med som vanligt delvis subventioneradmedverkan av deltagande,som presenterade forskningsprojekt. Förlokal organisation och program ansvaradesom tidigare Jan Wernerman, Huddinge.Föreningens syfte med ett forskningsforumi internatform är att uppmuntrayngre medarbetare till vetenskapligtFoU-arbete med anknytning till specialitetenoch ämnesområdet, att belysa forskningsfronteni Sverige och, framför allt,att skapa en öppen nationell arena förkreativa kontakter och informella diskussioneräven utanför själva programmet.Till de båda mötesdagarna hade totalttio forskningsarbeten föranmälts – frånHalmstad i söder till Umeå i norr. Forskningsprojektenpresenterades och diskuteradesunder vardera en halvtimme inomramen för fyra block, modererade avAnders Larsson (Uppsala), Björn Biber(Göteborg), Lars Wiklund (Uppsala) ochJonas Åkeson (Malmö).Föreningens priser till odisputeradeforskare tilldelades Anna Persson (Halmstad)och Jonathan Grip (Solna). Bådainbjöds att presentera sina projekt underSFAI-veckan 2010 i Halmstad.Även verksamhetsårets forskningsforumsammanfattades i SFAI-tidningensförsta vårnummer. Intresset på nationellnivå är fortsatt stort bland yngre forskandeanestesiologer för att på ett tidigarestadium än vid mer konventionella vetenskapliganationella och internationellamöten och under öppnare, lugnare ochmer informella former ingående kunnadiskutera forsknings- och utvecklingsprojektmed anknytning till anestesiologioch intensivvård.Nästa års forskningsforum på Sigtunahöjden3 – 4 februari 2011 annonseras påhemsidan och i SFAI-tidningens novembernummer.Senaste datum för anmälanär 10 december 2010.Den nybildade delföreningen förundervisning och forskning, som framöverkan förväntas ta ett större ansvar förforskningsforum, planerar att förläggavårmötet i anslutning till forskningsforum.VerksamhetschefsmötenUnder verksamhetsåret har två verksamhetschefsmötenanordnats av vice ordförandenHeléne 1946 Seeman-Lodding. Intressethar varit stort, och vartdera mötetsamlade ett 40-tal verksamhetscheferfrån hela landet. Det första mötet organiseradessom två halvdagsmöten på tematnationellt kvalitetsarbete och utbildningmed mellanliggande middag i Umeå 15 –16 september 2009 i anslutning till SFAIveckan.Det andra verksamhetschefsmötetanordnades som ett heldagsmöte 29januari 2010 på Arlanda för att belysagråzoner och svåra avgränsningar mellanmedicin, etik och juridik.StipendierFöreningen har under verksamhetsåretför forsknings- och utvecklingsändemåldelat ut fyra allmänna stipendier à SEK25 000:- till Anna Oscarsson Tibblin(Linköping), Andreas Pikwer (Malmö),Peter Sackey (Solna) och Joachim Krylborn(Solna) med stöd från Abbott Scandinavia,AstraZeneca, Linde Gas Therapeuticsoch Mundipharma, samt ettstipendium à SEK 15 000:- till BirgittaRomlin (Göteborg) med stöd från AbbottScandinavia för motsvarande arbete inombarnanestesi/-intensivvård. Lena ochPer Sjöbergs (LPS) forskningsstiftelsesallmänna forskningsstipendium à SEK250 000:-, riktat till i första hand yngreFoU-aktiva medlemmar i föreningen,delades mellan Peter Sackey och MalinJonsson Fagerlund (båda Solna). Stipendiernautdelades under SFAI-veckan iUmeå i september 2009.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESvenska Läkaresällskapets riksstämmaSektionen har under verksamhetsåretaktivt medverkat i två multidisciplinärasymposier under Riksstämman i Stockholmi november 2010. Lars Berggren,Örebro, modererade, och Jan Wernermandeltog i, ett interdisciplinärt symposiumom etiska och juridiska problemi samband med organdonation, ochJonas Åkeson deltog i ett symposium omvinster och risker med blodtransfusion,arrangerat av sektionen för transfusionsmedicin.Under verksamhetsåret har Ulf Schött,Lund, och Jonas Åkeson, Malmö, representeratspecialiteten vid ett nationelltexpertmöte om klinisk användning avblodplasma, arrangerat av Läkemedelsverketi november 2009.Ny logotypUnder början av verksamhetsåret fastställdestyrelsen föreningens nya logotyp,utformad under 2009 av Jonas Åkeson(Malmö) i samverkan med Klassiskainstitutionen vid Lunds universitet. Logotypen,som redan i slutet av föregåendeverksamhetsår presenterats som ett förslagi SFAI-tidningen, och som undersommaren rönt betydande uppskattninghos medlemmarna, lanserades officielltunder årsmötet på SFAI-veckan 2009 iUmeå.Logotypen visar föreningens latinskabeteckning SOCIETAS SUECICAANAESTHESIOLOGIAE CURAQUEINTENSIVAE i romerska versaler runtSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010217

1946korslagda Eskulapstavar, symboliserandespecialitetens huvudgrenar anestesi ochintensivvård, ovanför korslagda vallmobladrepresenterande smärtdiagnostikoch -behandling. I logotypen återfinnsförstås även föreningens svenska förkortningSFAI samt årtalet 1946 för grundandetav Narkosläkarklubben (sedermeraSAF och SFAI).Under verksamhetsåret har styrelsentagit fram 15 mm pins för kavajslaget iguld på koboltblått för distribution tillmedlemmar, som individuellt uppdateratsina kontaktuppgifter, samt vita flaggoroch vita standar med logotypen tryckt imellanblått. Föreningens nya logotyp kanladdas ned via hemsidan (se ovan) och fårbara återges i blått, svart, grått eller vitt.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE1946Fokusfråga: Specialitetens sammanhållningoch utvecklingUnder verksamhetsåret har styrelsen fortsattsitt aktiva arbete för specialitetenssammanhållning och utveckling genomatt i de senaste nationella riktlinjerna förintensivvård lyfta fram betydelsen av attlokalt samorganisera intensivvårdsavdelningenmed anestesi- och smärtverksamheternaför att främja perioperativ helhetssynoch optimalt tillvarata, utnyttjaoch utveckla sjukhusets samlade medicinskaanestesi- och intensivvårdskompetensoch -resurser.Även föreningens nya logotyp (seovan) är utformad med specialitetenssammanhållning, innehåll och utvecklingför ögonen.Frågan om specialitetens sammanhållningoch utveckling belystes också underSFAI-veckan i Umeå vid ett nationelltoch skandinaviskt multidisciplinärt symposium,där även företrädare för SvenskFörening för Obstetrik och Gynekologigav sin syn på arbetet för sammanhållningoch utveckling av sin specialitet –perspektiv som visade sig i princip heltöverensstämma med våra. Som kliniskspecialitet är gynekologi och obstetrikungefär lika stor, och liksom anestesioch intensivvård har specialiteten tvåkliniska huvudgrenar, specialutbildaderelativt självständiga sjuksköterskor ochen hög andel akut och urakut verksamhet.Styrelsen har fortsatt bevakat specialitetenssammanhållning och utveckling påskilda håll i landet. Akademiska sjukhuseti Uppsala – det första sjukhus i Sverigesom fick en sammanhållen anestesi- ochintensivvårdsverksamhet – beslutadeunder verksamhetsåret om fortsatt sammanhållenorganisation. Vid verksam-218 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946hetsårets utgång var däremot organisationsfråganfortfarande öppen vid SkånesUniversitetssjukhus – med separeradeanestesi- och intensivvårdsverksamheteri Malmö, trots att anestesiologi och intensivvårdutgör ett gemensamt ämnesområdevid fakulteten, och trots att mer ännio av tio anestesiologer vid Skånes Universitetssjukhusförordar sammanhållnaanestesi- och intensivvårdsverksamheter.Styrelsen följer noggrant utvecklingen,särskilt med avseende på medicinsksäkerhet och kvalitet i vård, undervisning,forskning och utbildning.SOCIETAS SVECICAFokusfråga: MötesstrukturFöreningens mötesstruktur har underverksamhetsåret vidareutvecklats i tvåavseenden – dels genom mer formaliseradfortlöpande dialog (se nedan)kring SFAI-veckan, där specialitetenshuvudgrenar integreras i större utsträckningäven inom ramen för enskilda programpunkter,och våra delföreningar gesstörre ansvar för specifika delar av programmet,och dels genom inrättandet aven kanslifunktion med primärt ansvar förbl a mötesprotokoll, hemsida, medlemskontakteroch registrering av medlemskap(se nedan).För att underlätta framtida planering,genomförande och uppföljning av föreningensvetenskapliga förhandlingarformaliseras samverkan mellan styrelseoch lokala organisationskommittéer förSFAI-veckan. Föreningens vetenskapligasekreterare besöker numera under höstenpå plats företrädare för SFAI-veckan tvåår senare för att informera och förhörasig om lokala förutsättningar, planering,organisation och förväntningar – en processsom torde vinna ytterligare på merformaliserad muntligt och skriftligt aktivterfarenhetsutbyte och direkt dialog mellanlokala organisationsföreträdare förvåra arrangörsorter.Vetenskapliga program och industriutställningarplaneras och utformas sedan2007 i nära samverkan mellan styrelse(företrädd av vetenskaplig sekreterareoch skattmästare), kongressbyrå ochföreträdare för lokala organisationskommittéer,och sedan verksamhetsåret ävenmed företrädare för intresserade delföreningar.Sedan föregående verksamhetsår förläggerstyrelsen även sitt ena vårinternattill arrangörsorten för SFAI-veckanpåföljande år för att på plats få en samladbild av lokala förutsättningar, etablerapersonliga kontakter och diskutera vetenskapligt,kommersiellt och socialt innehåll.Till samma möte inbjuds även lokalaföreträdare för SFAI-veckan två år senareför att katalysera erfarenhetsutbyten ochengagemang.Sedan 2009 ansvarar en och sammakongressbyrå för huvuddelen av det praktiskaorganisatoriska arbetet, oavsett varSFAI-veckan anordnas. Långtidsplaneringför SFAI-veckan baseras på i förstahand på fortlöpande bedömningar avgeografiska och lokala förutsättningar.Utöver universitetsorterna bedöms ettdrygt tiotal svenska städer uppfylla basalaarrangörskrav avseende kommunikationer,kongress- och utställningslokalersamt hotellkapacitet.ANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEFokusfråga: Medicinsk kvalitetsrevisionErfarenheter av systematisk utvärderingav revisionsinstrumentet vid svenskaanestesi- och intensivvårdskliniker harunder verksamhetsåret presenterats i etttemanummer av SFAI-tidningen hösten2009 samt på föreningens hemsida medsikte på skarp tillämpning vid svenskaanestesi- och intensivvårdskliniker underkommande verksamhetsår. I sammanhangetdiskuteras även möjligheter tillkvalitetsuppföljning inom ramen för föreningenspågående arbete med nationellanestesiregistrering och dokumentationav anestesiarbete.HemsidaUnder verksamhetsåret har även föreningensetablerade hemsida www.sfai.se börjat administreras av MCI medföreningens ordförande som fortsattansvarig utgivare. Planering pågår föratt lösenordsskydda delar av innehållet,syftande till ökat mervärde för våramedlemmar.MedlemstidningUnder verksamhetsåret har fyra nyauppskattade 1946nummer utgivits av SFAItidningen,föreningens medlemsorgan.Redaktör är som tidigare Bror Gårdelöfoch ansvarig utgivare föreningens ordförande.KanslifunktionFöreningens kansli har under verksamhetsåretbörjat administreras av MCI somled i styrelsens medvetna formaliseringoch förstärkning av föreningens medlemsservice.Delföreningar, referensgrupper ochstyrgrupperStyrgrupp för ST-läkarnas kurser:Björn Bark, LundDelförening för intensivvård:Patrik Rossi, StockholmDelförening för anestesi och intensivvårdvid ÖNH- och plastikkirurgi:Katarina Hallén, GöteborgDelförening för barnanestesi och barnintensivvård:Kerstin Sandström, GöteborgDelförening för obstetrisk anestesi ochintensivvård:Susanne Ledin-Eriksson, GävleDelförening för operationsledning:Martin Holmer, JönköpingDelförening för donationsfrågor:Lars Berggren, ÖrebroDelförening för neuroanestesi och neurointensivvård:Michael Wanecek, StockholmDelförening Ung i SFAI:Åsa Östlund, StockholmReferensgrupp för thoraxanestesi ochthoraxintensivvård:Ewa Ahlgren, LinköpingReferensgrupp för smärtbehandling:VakantReferensgrupp för hyperbarmedicin:Folke Lind, StockholmReferensgrupp för PHTLS och AMLS:Bengt Eriksson, MoraStyrgrupp för kvalitetssäkring av ST(KVAST):Patrik Hansson, LinköpingInför årsmötet inkomna verksamhetsochårsrapporter redovisas här. Kompletteringkan i efterhand övervägas viaföreningens hemsida.UppdragsgrupperAnestesiproblemkortPer Nellgård, Göteborg (sammankallande)Central venkateteriseringJonas Åkeson, Malmö (sammankallande)Inför årsmötet i Halmstad inkomna verksamhets-och årsrapporter redovisas här.Komplettering kan i efterhand övervägasvia föreningens hemsida.Styrgrupp för ST-läkarnas kurserBjörn Bark, LundUnder verksamhetsåret har styrgruppenhaft följande medlemmar: Björn Bark(sammankallande), Anders Enskog, LennartChristiansson och Jenny Seilitz (Ungi SFAI-representant).SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010219

1946Även i år har vi varit med och prioriteratbland kursanbuden för statligt finansieradeSK-kurser i regi av IPULS.Under 2010 arrangeras som vanligt ettantal ”fria” kurser i samarbete med SFAI.Dessa kurser vänder sig främst till läkareunder utbildning inom vår egen specialitet.Söktrycket har varit fortsatt högt, ochmed enstaka undantag har samtliga kursplatserrapporterats fyllda. Något enstakaproblem att fylla kursplatserna har rapporterats.Inga klagomål på platsbrist harframkommit från ST-läkarnas sida.STURSK sammanträdde under SFAIveckani Umeå. Delar av gruppen ses regelbundeti samband med KVAST-möten, ochkorrespondens i övrigt sker via mailArbetet med samordning och planeringav framtidens kursprogram i relation tillkursmål i den senaste utbildningsbokenfortsätter. Sammanställning av regionalakursprogram pågår.Styrgruppen planerar att träffas förmöte under SFAI-veckan i Halmstad.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESvenska Intensivvårdssällskapet(SIS)Patrik Rossi, StockholmDelföreningen har under det gångna åretarbetat med att formalisera föreningengenom att utarbeta stadgar, som står isamklang med SFAI:s. 14 november hölldelföreningen ett konstituerande årsmöte,där stadgarna antogs, och delföreningensnya namn fastställdes till Svenska Intensivvårdssällskapet(SIS).Delföreningen har haft tre protokollfördamöten under verksamhetsåret. Isamband med årsmötet utgick styrelseledamöternaSilvana Naredi (Umeå),Helena Odenstedt (Göteborg) och RolfGedeborg (Uppsala), och som nya ledamöterinvaldes Roman A’roch (Umeå),Maria Kock (Göteborg) och ChristinaHerzio (Uppsala), varefter föreningensstyrelse dessutom utgörs av Patrik Rossi,ordförande (Stockholm), Caroline Starlander(Östersund), Hans Barle (Danderyd),Nicolas Wyon (Linköping) och LarsAlgotsson (Lund).Under verksamhetsåret har delföreningenfinansierat en sekreterare pådeltid, motsvarande två månaders heltidstjänst,för att täcka administrativabehov. En tredagars postgraduatekurs iintensivvård har anordnats under hösten2009 med god uppslutning och positivtekonomiskt resultat. För att stimulera tillytterligare vetenskaplig aktivitet inomsvensk intensivvård har två stipendierdelats ut för bästa svenska kliniska respektiveexperimentella originalintensivvårdsartikel.Delföreningen har ävenunder verksamhetsåret utvidgat postgraduateprogrammeti intensivvård till atttäcka hela landet.Ordföranden presenterade på inbjudanfrån SFAI:s styrelse delföreningensverksamhet i samband med verksamhetschefsmötetpå Arlanda i januari 2010.Svensk Förening för Anestesi ochIntensivvård vid ÖNH- och Plastikkirurgi(SFAIÖP)Katarina Hallén, GöteborgDelföreningen har under verksamhetsåretpå uppdrag av SFAI:s styrelse bearbetatoch uppdaterat SFAI:s nationellariktlinjer för luftvägshantering och dåäven motsvarande algoritmer för kliniskhandläggning. Inom styrelsen harvi fortlöpande arbetat med detta genomkontakter via e-post samt vid arbets- ochstyrelsemöten. Utvecklingen inom områdethar varit extrem snabb sedan mittenav 00-talet, och det har varit ett svårtarbete. Vi har nu slagit samman de bådaursprungliga algoritmerna för handläggningav förväntat respektive oförväntatsvår luftväg till en gemensam algoritm,som man når från två olika håll. Samtidigthar vi arbetat om den förklarande texten.Under verksamhetsåret har vi testat våraförslag under olika kurser i luftvägsproblematikoch lokala utbildningsdagar vidvåra kliniker samt gjort kompletteringaroch revisioner under resans gång. Vårtförslag har även under verksamhetsåretgått ut på remiss till övriga delföreningar.Ett slutförslag kommer att presenterasunder SFAI-veckan 2010 i Halmstad ochdärefter föreläggas SFAI:s styrelse.Delföreningen höll sin årsstämma hösten2009 på Sandhamn, där vi samtidigthade ett arbetsmöte avseende den svenskaluftvägsalgoritmen. Styrelsen utgörsav Katarina Hallén, ordförande (Göteborg),Johan Ullman, vice ordförande(Stockholm), Peter Frykholm, sekreterare(Uppsala), Per Nellgård (Göteborg) ochJonas Åkeson (Malmö).Jetventilation står också på delföreningensagenda, då vi till stor del legatbakom införandet av moderniserad jetventilationstekniki Sverige under 2007– 2008. Studier på jetventilation medsamtidig användning av två jetfrekvenserhar genomförts under senare år, och postershar under verksamhetsåret presenteratsav forskargrupper i Uppsala respektiveGöteborg/Linköping på ESA-möteti Helsingfors respektive ESICM-mötet iBarcelona.Under verksamhetsåret har styrelsemedlemmarliksom tidigare år anordnatSK-kurser i luftvägshantering i Stockholmoch Göteborg. I Göteborg har enextra kurs arrangerats för att tillmötesgåett högt söktryck.1946220 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Kursen ’Den svåra luftvägen – alternativastrategier’ återkommer för sjättegången på Hven 11 – 13 maj nästa år.Detta är en postgraduatekurs, som delföreningenanordnat vartannat år sedanstarten i Stockholm 1999. Jonas Åkesonansvarar sedan 2001 för arrangemangoch vidareutveckling av denna populäraoch viktiga kurs.Svensk Förening för Barnanestesioch Barnintensivvård (SFBABI)Kerstin Sandström, GöteborgSvensk Förening för Barnanestesi ochBarnintensivvård (SFBABI) hade vidverksamhetsårets utgång 86 medlemmar,varav en hedersledamot.Delföreningens styrelse utgörs avKers tin Sandström, ordförande (Göteborg),Suzanne Odeberg-Wernerman,sekreterare (Stockholm), Helena Winberg,kassör (Göteborg), Valeria Perezde Sà (Lund), Jan Gelberg (Lund). Revisorerär Karl Erik Edberg (Göteborg)och Mats Karling, suppleant (Umeå). Ivalberedningen ingår Yvonne Nyman,sammankallande (Stockholm) och JonasWrigstad (Lund). Styrelsen har haft tvåstyrelsemöten, varav ett i form av telefonkonferens.Ordföranden har på inbjudandeltagit i och informerat om delföreningenpå veckomötet för barnanestesiläkarepå Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Styrelsenhar tillsammans med Lars Lindberg(Lund) färdigställt ett dokument angåendepropofolsedering till barn underintensivvård. Utredningen beträffandeplatsbehov för barnintensivvård ochläkarbemanning inom barnintensivvårdhar påbörjats med Urban Fläring (Stockholm)som sammankallande. I arbetetdeltar även Per Westrin (Lund) och OlaIngemansson (Göteborg).Delföreningen har en hemsida påwww.sfai.se med Jan Gelberg som interimistiskwebmaster. Medlemsregistretuppdateras genom SFAI:s kansli.Delföreningens senaste årliga mötehölls i Lund våren 2009, alltså underföregående verksamhetsår, och nästahålls under sensommaren 2010 i Stockholm.Delföreningen medverkar i regionalaST- och PG-utbildningar. Nästa SK-kursplaneras i Göteborg i början av 2011.SFAI har uttryckt önskemål om två årligakurser, varför denna kurs kommer attdubbleras senare under året, om behovfinns.Delföreningen har två representanter istyrkommittén för SSAI:s internordiskautbildningsprogram för barnanestesi och-intensivvård. Dessa är Joachim Krylborn(Stockholm) och Kerstin Sandström(Göteborg).I september 2009 kallade SFAI:s styrelsesamtliga delföreningar och referensgruppertill gemensamt rådslag. Detförelåg en önskan, att varje delföreningi ökad utsträckning ska dela med sigav sitt specifika kunnande under SFAIveckanmed början i Kalmar 2011. Samtligadelföreningar ställde sig positiva tilldetta. Vidare framfördes förslaget, attdelföreningarnas årsmöten skulle hållasunder samma period, vilket delföreningarnaställde sig tveksamma till. Eventuellframtida medverkan i SFAI-veckansvetenskapliga program bevakas av delföreningensstyrelse.I enlighet med beslut vid föreningsstämmanvid vårmötet 2009 hölls årsmötetför föregående verksamhetsår isamband med riksstämman i Stockholmmed ett fåtal medlemmar närvarande.Årsavgiften fastställdes till 100 SEK. Vidvårmötet beslutades också, att föreningenframöver ska ha höstmöte med samtidigtårsmöte. Detta kommer förhoppningsvisöka medlemsnärvaron vid årsmötet.Första tillfället för detta blir under detplanerade höstmötet i Stockholm 2010.Delföreningens resestipendium påSEK 15 000:-, subventionerat av AbbottScandinavia, utdelades i samband medSFAI-veckan i Umeå till Birgitta Romlin(Göteborg) för arbetet ”Intraoperativethrombelastometry is associatedwith reduced transfusion prevalence inpediatric cardiac surgery”. Även för innevarandeår anslår Abbott ScandinaviaSEK 15 000:- som resestipendium för attutomlands presentera forskningsresultatfrån svensk barnanestesi eller -intensivvård.Delföreningens medel har under verksamhetsåretförvaltats av SFAI. Förutomintäkter från medlemsavgifter har SKkurseni Lund 1946 gett ett överskott till delföreningen.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESvensk Förening för Thoraxanestesioch Thoraxintensivvård (SFTAI)Ewa Ahlgren, LinköpingVerksamhetsrapport har inte inkommit.Svensk Förening för Neuroanestesioch Neurointensivvård (SFNN)Michael Wanecek, StockholmDelföreningen hade 8 oktober 2009 årsmötei samband med NIVA-klubbensmöte iUppsala med närvaro av Eva Selldén,Michael Wanecek, Charlotte Forsberg,Tomas Majing och Daniel Törnberg(samtliga Stockholm), Heléne Seeman-Lodding och Stefan Zäll (båda Göteborg),samt Carl Hildebrand (Linköping)och Marie Rodling-Wadström (Umeå).Vid årsmötet valdes Michael Wanecek tillny ordförande efter Eva Selldén.NIVA-klubbens möte samlade ett stortantal neurokirurger och -anestesiologer.Årets möte hade en forskningsinriktadprofil, då ett flertal vetenskapliga arbeteninom neurokirurgi, -anestesi och -intensivvårdpublicerats under verksamhetsåret,av vilka flera presenterades ochdiskuterades under mötet. Vidare gjordesen bemannings- och platsöversyn avlandets neurointensivvårdsavdelningar.Sammanfattningsvis konstaterades, attdet finns stor variation i bemanning, ledningsstrukturoch patientklientel. Önskemålom ökat utbyte mellan klinikernapåtalades.Delföreningens ekonomi är god. Inneståenderesurser förvaltas sedan 2007-02-01 av SFAI Verksamheter AB.En SK-kurs i neuroanestesi och neurointensivvårdarrangeras under v. 42 avEva Selldénoch Michael Wanecek, Stockholm,med deltagande av Silvana Naredi ochMagnus Olivecrona, Umeå. Liksom tidigarevar intresset stort, och av ett 30-talsökande kunde inte samtliga beviljaskursplats. Fortsättningsvis planeras attalternera kursarrangemanget mellanStockholm och Umeå, sannolikt meden kurs per år. Överskottet från kursernaöverförs till SFAI VerksamheterAB. Medel har härifrån avsatts för deltagandei Euro-Neuro, Porto, Portugal,under 2010 för en chefssjuksköterska.verksam inom neuroanestesi vid Karolinskauniversitetssjukhuset, Solna.Medlemmarna har kontakt med varandrabeträffande forskning, kurser och kliniskafrågeställningar, och för närvarandeträffas vi en gång om året i samband medNIVA-klubbens årliga möte.Delförening för obstetrisk anestesioch intensivvård (SFOAI)Susanne Ledin-Eriksson, GävleStyrelsen har under verksamhetsåretbestått av Susanne Ledin-Eriksson, ordförande(Gävle), Michael Rådström,kassör (Trollhättan), Birgitta Birgisdottir(Uppsala), Anette Hein (Danderyd),Vibeke Moen (Kalmar), Ove Karlsson(Göteborg), Maria Häggström (Jönkö-SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010221

1946SOCIETAS SVECICAping) och Nina Kjellqvist (Stockholm).Under verksamhetsåret har delföreningensstyrelse haft två protokollfördasammanträden på läkaresällskapet,Stockholm, samt årsmötet. Styrelsen haräven haft fem protokollförda telefonmöten.En stor del av styrelsens arbete åtgårtill att planera SFOAI:s årliga möte,denna gång i Sigtuna, juni 2010. Årsmötethölls som vanligt i samband härmed.Internationell föreläsare var professorJosé Carvalho, Toronto, som belyste storobstetrisk blödning. Andra ämnen underkonferensen var bl a ultraljud och ryggbedövning,invandrarmammor samt postspinalhuvudvärk. SFOG:s medlemmarvar också inbjudna, och ett 30-tal obstetrikerdeltog i mötet. Gemensamma mötenmed obstetriker uppskattas av företrädareför båda specialiteterna.Svensk Förening för Perinatalmedicinhåller årligen ett läkarmöte i Stockholmunder vecka 43. 2009 deltog SFOAIför första gången som medansvarig förprogrammet med särskilt ansvar för attbelysa anestesimedels inverkan på denväxande hjärnan. Detta samarbete planerasfortsätta. Delföreningens representanti Svensk Förening för Perinatalmedicin ärAnne Kierkegaard (Stockholm).Susanne Ledin-Eriksson och BirgittaBirgisdottir deltar som medlemmar ikurskommittén för SSAI Training Programmein Obstetric Anaesthesia.Styrelsen har också upprättat ett PMför anestesiologisk handläggning vid svårpre-eklampsi - ett arbete som genomförs isamarbete med SFOG och redovisas i engemensam skrift utgiven av SFOG.Delföreningen kommer att delta medett symposium under SFAI-veckan i Kalmar2011. Planeringen för detta har redanpåbörjats. Från verksamhetsåret har delföreningenäven ett eget medlemsregister.Delförening Ung i SFAIÅsa Östlund, StockholmDelföreningens styrelse utgörs av ÅsaÖstlund, ordförande (Stockholm), MarkusFalk, sekreterare (Östersund), MalinUgarph-Edfelt, kassör (Örebro), PeterGottfridsson, KVAST-representant(Umeå), Anna Wennmo, KVAST-representant(Solna), Jenny Seilitz, STURSKrepresentant(Mora) och Caroline Jintoft(Göteborg). Under verksamhetsåret harstyrelsen, som representerar underläkareoch nyblivna specialister inom SFAI, hafttelefonmöten minst en gång per månadoch träffats vid tre tillfällen med samtidigastyrelsemöten i samband med vårmötet2009 i Nyköping, SFAI-veckan iUmeå i september 2009, och i Stockholmi januari 2010. Under verksamhetsåretvaldes en ny styrelse. Markus Falk avgickefter fyra års arbete.Delföreningens medel förvaltas avSFAI. Medlen kommer från överskott avdelföreningens vårmöten. Ingen specifikmedlemsavgift debiteras.Under året som gått, har vi representeratUiS i KVAST och STURSK och därdrivit de frågor, som vi ansett viktiga, ochfått gehör för det.Eventuellt skulle representation i övrigadelföreningar kunna gagna alla medlemmar.Ung i SFAI är även representerad i dennystartade 1946delföreningen för donationsfrågoroch deltog under delföreningensuppstart vid Riksstämman i Stockholm inovember 2009.Styrelsen anordnade i samband medSFAI-veckan 2009 i Umeå ett symposiumom SSAI:s postgraduateprogram.Samtliga program utom det akutmedicinskarepresenterades av arrangör, avdeltagare eller av båda.En enkät angående handledning underST skickades ut och sammanställdesunder början av våren, och resultatetkommer att presenteras under VårmötetGullmarsstrand samt på VC-mötet september2010. Planen är att följa upp medny enkät om två år för att se, om det blivitnågon förändring.Som en röd tråd under verksamhetsårethar planeringen av Vårmötet 19 – 21 maj2010 i Gullmarsstrand varit, där styrelsenbeslutat om temat ”Lugn – jag stopparblödningen” och plats. Det medicinskaprogrammet var Bengt-Åke Henricsson,Sahlgrenska Universitetsjukhuset, ossbehjälplig med. Grupparbeten med tema”Återkoppling” och ”ST-utbildningen 6år?” hölls i styrelsens regi och stimuleradetill mycket intressanta diskussionerom ST-utbildningens framtid. Mötet varutomordentligt uppskattat, vilket går attutläsa ur den enkät, som sammanställdesefteråt.Under verksamhetsåret har delföreningenssymposium ”Ut i världen” införSFAI-veckan 2010 i Halmstad tagit form.Planeringsarbetet har även påbörjats förmotsvarande symposium under SFAIveckan2011 i Kalmar.ANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEDelförening för operationsledningMartin Holmer, JönköpingStyrelsen utgörs efter årsmötet 22 april2010 av Martin Holmer, ordförande (Jönköping),Per Brunkwall (Landskrona),Gunnar Enlund (Uppsala), Berit Flink(Luleå), Johan Lundberg (Lund) samtJohan Snygg och Heléne Seeman-Lodding(båda Göteborg).Delföreningen har etablerat sitt arbetssättoch funktion. Styrelsemöten hållsvia telefon tre till fyra gånger per termin,fysiska möten i samband med SFAI:sverksamhetschefmöten och i sambandmed det årliga ”Uppsalamötet”.I slutet av april 2010 anordnades delföreningenstredje lunch-till-lunchmöte iUppsala. På agendan stod aktuella ämnenför ledare inom operationsverksamhet,i år med internationell medverkan somp g a vulkanutbrott och aska i luftrum-222 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946met genomfördes som videokonferenspå föredömligt sätt. ”Evidence basedmedicine and preoperative assessment.Quality, effectiveness and outcome” varhuvudämnet, och workshopen hölls avJohn Carlisle. En utvärderingsenkät idirekt anslutning till mötet fyllde på medmånga värdefulla synpunkter inför kommandemöten. Planeringen inför nästa årsmöte i Uppsala 5 – 6 maj 2011 är redan ifull gång, och mötet planeras återigen påEklundshof.Utmaningar, som kvarstår sedan tidigare,är att bättre utnyttja SFAI:s hemsidaför informations- och kunskapsspridningsamt att tillsammans med SFAI:s styrelsehitta en effektiv administration av medlemsregisterm m.Delföreningen samarrangerar 12november 2010, tillsammans medutvecklingsenheten Qulturum i Jönköping,en workshop på temat ”The productiveoperating theatre: Leading teamsfor safer care”.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEReferensgrupp för hyperbarmedicinFolke Lind, StockholmSFAI:s referensgrupp för hyperbarmedicinär sammansatt av anestesiologer,ansvariga för och/eller aktiva inom kliniskhyperbar oxygenbehandling (HBO)vid respektive anestesi- och intensivvårdskliniki Luleå (Johan Wilhelmsson),Stockholm (Bengt Eriksson, Folke Lind),Karlskrona (Dag Benoni), Helsingborg(Christer Hammarlund), Göteborg (PerArnell, Hans Lycke, Nicklas Oscarsson)och Uddevalla (Lars Spetz), samt vidförsvarsmaktens dykeri- och navalmedicinskacentrum, Karlskrona (JohanDouglas). Referensgruppen har haft fleraarbetsmöten, bl.a. i samband med Svenskahyperbarmedicinska sällskapets (www.shms.se) årliga vetenskapliga möte.SFAI:s riktlinjer för HBO har revideratsoch uppdaterats med nya referensersamt en evidensbaserad lista på behandlingsindikationer,baserad på kontrolleradekliniska studier. En behandlingsrekommendationhar dessutom utarbetatsgrundad på experimentella resultat,djurstudier, klinisk beprövad erfarenhet,fallserier, konsensusmöten och avsaknadav alternativa behandlingsmetoder.Referensgruppen har också indirektvarit delaktig i utarbetandet av enFOKUS-rapport till Stockholms MedicinskaRåd (SMR), Hyperbarmedicin:Behandling med Hyperbar Syrgas (HBO)vid Karolinska Universitetssjukhuset.Rapporten har på uppdrag av StockholmsLäns Landsting tagits fram som underlagför framtida sjukvårdsplanering. Den geren vetenskaplig summering av aktuelltläge i verksamhetsområdet, behandlingsindikationer,mm och belyser, var FoUinsatsernärmast bör sättas in.Utveckling av tryckkammare ochHBO-anpassad intensivvårdsutrustningsom sprutpumpar, defibrillatorer, respiratoreroch övervakningsutrustning harfortsatt. Sahlgrenska Östra har skaffaten monoplace-kammare i plexiglas somkomplement till sin multiplace-kammare.I Stockholm har förberedelser för flyttningav HBO-verksamheten till ”NyaKarolinska Solna” 2015 påbörjats.Utbildning av svenska hyperbar- ochdykeriläkare har under verksamhetsåretgenomförts med sedvanlig tvåveckorskursi Karlskrona/Göteborg i slutet avseptember 2009 och planeras även förseptember 2010. Genom internationelltsamarbete har svenska läkare utbildatsutomlands. Utländska läkare har likasåtjänstgjort i Sverige för att uppnå europeiskkompetens som HBO-läkare. PåKarolinska Universitetsjukhuset Solnahar ST-läkare under verksamhetsåret haftfyra veckors obligatorisk hyperbarmedicinskplacering med ”sit-in”-protokolloch utvärdering enligt SFAI:s rekommendationer.Tre vikarierande underläkarehar genomfört första året av två för sinhyperbarmedicinska subspecialisering.Videoinspelningar från den internationellakongressen ”Oxygen & Infection” iStockholm 7 – 9 maj 2009, med inbjudnaexperter från hela världen, finns nu gratistillgängliga på www.hyperbaricoxygen.se. Förutom grundläggande undervisningom HBO-mekanismer och behandlingsindikationerredovisas resultat från nyakontrollerade dubbelblindstudier på HBObehandlingav strålproktit och diabetessår.Av särskilt intresse är paneldiskussionenkring svåra livshotande mjukdelsinfektioner.Ett utkast till en Cochrane-rapportavseende HBO-behandling 1946 av nekrotiseradefasciit presenterades av MikeBennet, Sydney. En metaanalys av 330patienter från nio (icke randomiserade)studier med kontrollmaterial visar signifikantlägre mortalitet hos de 187 patienter,som behandlats med HBO som del i denmultidisciplinära handläggningen.Svenska Intensivvårdsregistret(SIR)Göran Karlström, Karlstad, och StenWalther, LinköpingSvenska Intensivvårdsregistret (SIR) ären självständig förening med svenskaintensivvårdsavdelningar som medlemmaroch med status som till SFAI associeradförening. I föreningen, som nuavslutat sitt nionde verksamhetsår sedanstarten 2001, är för närvarande 76 avuppskattningsvis totalt 86 svenska intensivvårdsavdelningarmedlemmar. Anslutningenär mycket god inom den allmännaintensivvården, komplett inom barnintensivvården,samt god inom neuro- ochthoraxintensivvården. Sedan föregåendeverksamhetsår har även de bådabrännskade-IVA, som tilldelats riksstatus(Uppsala och Linköping), anslutit sig.Under verksamhetsåret har den positivautvecklingen fortsatt, och allt fleravdelningar klarar att löpande rapporteradata med korta intervall för optimal återkopplingoch analys. Under helåret 2009registrerades i SIR 32 398 vårdtillfällenför intensivvård, 3 512 för thoraxintensivvård,1 768 för barnintensivvård, 5 300för hjärtintensivvård, 12 165 för postoperativvård och 8 507 för övrig vård. Sammantagetfinns i skrivande stund straxunder 400 000 registrerade vårdtillfälleni SIR:s databas. Sedan årsskiftet ökarregistreringen fortsatt och präglas hittillsav ytterligare överskjutning till denrekommenderade riskjusteringsmodellenSAPS3 för intensivvård, samtidigt somäven användningen av den rekommenderadepediatriska riskjusteringen PIM2ökar. Den tidigare använda modellen förvuxna, svensk APACHE II, avvecklas iSIR med utgången av 2011.Den vetenskapliga validering och kalibreringav vårdtyngdsmätningsinstrumentetVTS, som pågått sedan 2007,fortsätter och beräknas leda till resultati form av revidering under 2010, följt avytterligare tester och eventuell ny versionfrån och med 2012. En omfattandeårsrapport har färdigställts och öppetpublicerats för år 2009 på SIR:s hemsidawww.icuregswe.org. En sammanfattandeoch analyserande del på c:a 20 sidorfinns på samma plats. SIR har för 2009och 2010 levererat data till Öppna Jämförelserför de tre indikatorerna mortalitet,återinläggning inom 72 timmar och nattligutskrivning.Fortbildningen för medlemmar harfortsatt vuxit, och kurs hölls i Saltsjöbadenunder vecka 11 med 150 deltagare.Arbetet med ny utdataportal pågår liksomutveckling för återrapportering av webbrapporteradedata till medlemmarna.Arbetet avses under första halvåret 2011leda till ny och utökad funktionalitet förSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010223

1946öppen presentation. Webbmoduler finnsför Avlidna på IVA, Vårdbegäran ochUppföljning efter intensivvård. Samarbetetmed Donationsrådet sedan 2009 kringAvlidna på IVA fortsätter även 2010 ochhar fått en egen utdataportal.SIR:s webbplats fungerar väl ochär föreningens ansikte utåt. Ett enkätverktyg,som även kan användas förvetenskapliga studier, har utvecklats ochanvänts internt i SIR, samt (i samarbetemed SFAI:s styrelse) för en enkät ombehandlingsbegränsning, som redovisaspå SFAI-veckan i Halmstad i september.SIR står för total öppenhet och vilja attgöra intensivvårdens resultat tillgängligaför alla. Ytterligare vidareutvecklingav webbplatsen pågår kontinuerligt. SIRföljer också de förändringar i patientdatalagen,som påverkar svenska kvalitetsregister.Formellt beslut har tagits i enlighetmed patientdatalagen, att Landstinget iVärmland står som personuppgiftsansvarigför SIR som kvalitetsregister.Registrets tio nationella kvalitetsindikatorer,vilka funnits sedan mars 2005,reviderades våren 2009 och redovisadesi föregående verksamhetsrapport. Föreningenhar varit delaktig Boston ConsultingGroup’s stora obundna analys omkvalitetsregister inom svensk sjukvårdnu och i framtiden, presenterad i augusti2009, där SIR pekas ut som ett av Sverigestio mest lyckade exempel på kvalitetsregister.Ett uppföljande framtidsseminariumhar hållits av SIR i maj 2010,där representanter för SFAI, SKL ochBoston Consulting Group deltog. Vidarehar SIR deltagit direkt och indirekt i fleramöten utöver SFAI-veckan, bl a ESICM2009 och SSAI 2009, och har arbetenaccepterade till ESICM 2010. Ett omfattandearbete pågår också med att revideraKomplikationsriktlinjen i SIR till 2012.Inom IVA-STRAMA-området har SIRfortsatt haft en uppsökande verksamhetprecis som under föregående år. Utöverdetta fortsätter arbetet med att genomsamverkan med mikrobiologiska laboratorieri Sverige via SIR kunna följa uppintensivvårdens odlingssvar, kopplade tillrespektive vårdtillfälle. Arbetet förväntasleda till löpande rapportering från ettflertal svenska laboratorier, men projektetkräver omfattande resurser, och någonexakt tidplan kan inte preciseras.SIR:s ekonomi är fortsatt stabil ochgrundas precis som under de senasteåren till ca 65 % på medlemsavgifter och35 % på anslag från SKL. Trots det storaintresse, som finns i verksamheterna föratt delta i kvalitetsuppföljning, finns fleraavdelningar, som har problem med att fåregistrera på grund av regionala beslutom specifika IT-standarder och bristfälligsamverkan med landstingens IT-avdelningar.SIR arbetar ivrigt för att uppmärksammaproblemet och verka för, attlandets samtliga IVA genom deltagandei SIR kan få hjälp att uppfylla SOSFS2005:12 om behovet av kvalitetsuppföljningav sjukvården.Prehospital trauma life support(PHTLS) och advanced medical lifesupport (AMLS)Bengt Eriksson, MoraVerksamheten med prehospital traumalife support (PHTLS) fortgår planenligt.Organisationen har satt sig sedan fleraår tillbaka, och fakulteten är i stort settsjälvgående, vilket också är målet. Underverksamhetsåret har 29 kurser gått avstapeln med totalt 696 deltagare.Kursen har nu funnits sedan 1998,vilket innebär, att all prehospital personalsnart genomgått utbildningen. Initiativetfrån KAMBER Skåne tog inte den fart vihoppats på inför året. Orsaken är okändför undertecknad. En hel del personalfrån räddningstjänst deltar också i utbildningarna.I början av mars 2010 deltog nationellCMD och koordinator vid den förstaeuropeiska träffen med nationella fakulteter.Mötet, förlagt till Wien, gick i stortut på att finna framtida samverkansmöjligheterkring programinnehåll, problemlösningarm m. Beslut fattades omatt bilda en samverkans- eller styrgruppför samarbete/utveckling av konceptetinom Europa. Styrgruppen skall utgörasav en medlem från varje nation. Förstastyrgruppsmötet kommer att äga rum iDallas, i samband med att kursen uppdaterasi månadsskiftet september/oktober.”Roll Out” äger rum vart 4:e år, där nylärobok samt nytt undervisningsmaterialpresenteras 1946under en heldag.Sverige kommer att representeras av5 personer, varav 3 bekostas av PHTLSSverige.I december 2009 utbildades 12instruktörer i Khartoum, Sudan. Dettaskedde efter förfrågan till undertecknadfrån MSB inom ramen för MSB:sFN-uppdrag i Sudan. Målgruppen varde medicinska instruktörer, som redanarbetade för MSB, och deras överordnadeläkare. Deras arbete är att utbildade lokala medicinska team, som servar degrupper, som röjer minor. Det hela var enminst sagt stark upplevelse, och konceptethåller även för områden med minimalinfrastruktur och avsaknad av mycket avden utrustning, som normalt ingår. Jagvill dock poängtera, att vi inte startat ettPHTLS-fakultet utan endast utbildad enmindre grupp i konceptet.Årets riksmöte äger rum i Malmö 23 –24/11. Programmet är under utarbetande.Förra årets möte ställdes in pga för fådeltagare, och vi kommer i år att göraallt för att hålla kostnaderna nere fördeltagande. Det blir ju extra viktigt i år,eftersom det sker en svensk ”Roll Out ”vid detta möte.Ekonomin i PHTLS’ verksamhet ärgod, även om antalet grundkurser naturligtvishar avtagit, allteftersom Sverigehar grundutbildats. Det fortgår dockrepetitionsutbildningar, som numerautgör ”bulken” i verksamheten.En strategi måste läggas upp för, hur viska förfara med det nya materialet i formav bilder och lärobokskapitel. Professionellöversättning är kostsam, och hittillshar engagerade läkare stått för översättningenav läroboken. Bilderna översättslämpligast via en arbetsgrupp.Advanced Medical Life Support(AMLS) är det senaste tillskottet blands k bokstavskurser. Det är en intensivtvådagarskurs, som – om ekonomin såtillåter – med fördel kan köras på två ochen halv dag. Kursboken ger en ordentlig”gnuggning” i akut intermedicin. Bokenupplevs som ganska tjatig på amerikansktvis, och jag ställer stora förhoppningar på,att nästa upplaga kommer att vara ordentligtomarbetad, då en mycket starkt kopplinggjorts gentemot ATLS & PHTLS viaChairman Will Chapleau. Läroboken ärplanerad till årsskiftet 2010 – 2011.AMLS har nu fått sin struktur i landet,och kursverksamheten är i full gång vidföljande fakulteter: Stockholm, Dalarna/Uppsala, Västmanland/Gävleborg/Sörmland(DUX-fakulteten), Kristianstad,Sundsvall och (sedan början av verksamhetsåret)Örebro. Under verksamhetsårethar totalt 33 kurser ägt rum, motsvarande528 kursdeltagare.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEStyrgrupp för kvalitetssäkring avST (KVAST)Patrik Hansson, LinköpingVerksamhetsrapport har inte inkommit.Uppdragsgrupp för central venkateteriseringJonas Åkeson, MalmöI uppdragsgruppen, som sedan två år på224 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946uppdrag av SFAI:s styrelse arbetar medatt utforma och sammanställa nationellakliniska riktlinjer för bl a handläggning,dokumentation och uppföljning av centralvenkateterisering, ingår Peter Frykholm(Uppsala), Fredrik Hammarskiöld ochKnut Taxbro (båda Jönköping), AndersLarsson (Gävle), Sophie Lindgren (Göteborg),Robert Lindwall (Danderyd),Fredrik Öberg (Solna), samt AndreasPikwer, Stefan Acosta och Jonas Åkeson,sammankallande (samtliga Malmö).Under verksamhetsåret har Anders Larssonoch Knut Taxbro tillkommit och NiklasNielsen (Helsingborg) utgått. Uppdragsgruppenhar under verksamhetsåretsammanträtt vid två tillfällen i Malmöunder hösten och vintern, samt vid etttillfälle på Hven i maj 2010. Gruppensiktar på att under hösten 2010 kunnaförelägga SFAI:s styrelse ett slutförslagtill dokument.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEEuropean Society of Anaesthesiology(ESA)Lennart Christiansson, UppsalaESA-kongressen 2010 anordnades i Helsingfors.En viktig händelse var undertecknandetav Helsinki Declaration onPatient Safety in Anaesthesiology. Deltagandeti kongressen var stort, och programmethöll hög kvalitet. Den nybildadeEducation & Training Platform ser förnärvarande över strukturerna för samtligautbildningsaktiviteter inom ESA. Iår kommer också det första höstmötetatt arrangeras. Det blir i Budapest 5 – 6november, och deltagarantalet är begränsattill 600.Examensverksamheten (EDA) växerstadigt (se Lars Wiklunds verksamhetsrapport),och det nya programmet förackreditering av utbildningsprogram(HVAP) får allt tyngre status. Samarbetemellan ESA Council, National AnaesthesiaSocieties Committée (NASC) ochEBA sker inom flera områden. FEEA(Foundation for European Education inAnaesthesiology) har blivit en kommittéinom ESA. Ett antal föreningar har blivitnya Society Members i ESA: EACTA(European Association of CardioThoracicAnaesthesiologists), ESPCOP (EuropeanSociety of Perioperative Care ofthe Obese Patient), EuroSIVA (EuropeanSociety for Intravenous Anaesthesia) ochWSACS (World Society of AbdominalCompartment Syndrome). Föreningenöppnar nu upp för sjuksköterskor, studenteroch andra med anknytning till anestesiologiatt bli medlemmar. Hemsidanmoderniseras, och European Journal ofAnaesthesiology (EJA) under ny redaktörkämpar med profil och impact factor.Union Européenne des MédecinsSpecialistes (UEMS) / EuropeanBoard of Anaesthesiology (EBA)Lennart Christiansson, Uppsala, ochJonas Åkeson, MalmöUnion Européenne des Médecins Specialistes(UEMS) / European Board ofAnaesthesiology (EBA) verkar genomett antal internationella arbetsgrupper,såsom CME, Education and Training,Workforce, European fellowship, Quality,Hospital visitation och SubspecialtyProgrammes. Under verksamhetsåret harUEMS/EBA, som sammanträtt i Londoni november 2009 och i Helsingfors i juni2010, tillsammans med ESA tagit framoch publicerat Helsinki Declaration ompatientsäkerhet i samband med anestesiarbete,där svenska synpunkter beträffandetillhandahållande av erforderligaresurser beaktades i den slutliga utformningen.Deklarationen undertecknades isamband med ESA-mötet i Helsingforsi juni 2010 av företrädare för de europeiskamedlemsländernas nationella specialistföreningar.Arbete pågår för att definiera akutmedicinsom europeisk special competencei likhet med intensivvård. Sedan ett årpågår ett arbete med att ta fram ett kompetensbaserateuropeiskt curriculum förvår specialitet. Tanken är att definierade olika yrkesrollerna expert, leader,scholar och professional, liksom att listas k domains of competences i form avett core curriculum. Parallellt pågår ettarbete med att ta fram en CME/CPDPortfolio. Dokumenten förväntas varaklara för publicering efter höstens EBAmötepå Malta i november 2010.Efter att alla parter sagt sitt, kommerdessa förhoppningsvis accepterade dokumentatt leda till viss omstrukturering avESA:s utbildningsprogram, 1946 EDA-examinationoch Orzone training platform medförsta planerad webbaserad in-trainingexaminationvåren 2011.European Diploma in Anaesthesiologyand Intensive care 2009– 2010Lars Wiklund, UppsalaI vårt land har sedan 1989 hållits skriftligaoch muntliga examina inom det system,som på den tiden drevs av EuropeanAcademy of Anaesthesiology och sedanefter ”amalgameringen” med EuropeanSociety of Anaesthesiology (ESA) drivsvidare inom ”Nya ESA”. På initiativav undertecknad och professor HaraldBreivik i Oslo infördes under mittenav 1990-talet en likalydande samtidigskriftlig ”In-Training Assessment” (ITA),på samma sätt som då sedan ganskalänge funnits inom American Board ofAnesthesiology, där ST-läkare (residentsi USA) under utbildningen kontrollerarsina kunskaper och sitt framåtskridandeinom specialiteten. Den ”riktiga”examinationens Part I (hålls i slutet avseptember varje år på samma dag överhela Europa och omfattar 2 x 60 skriftligafrågor under förmiddagen och eftermiddagen,där varje fråga innehåller 5svarsalternativ) och II (muntlig examenpå fyra kliniska fallbeskrivningar eftergodkänd Part I vid olika tidpunkter påolika ställen och ”större” språk i Europa).Från en blygsam början har verksamhetenexpanderat. I den skriftliga examendeltar numera 500 – 600 personer i Europa,och till detta kommer nästan 1 000som skriver ITA. Sverige är unikt i såmåtto, att större delen av deltagarna i ITAär svenska läkare. I den muntliga delendeltar nu ca 40 ST-läkare årligen i vårtland. Ca 65 % får godkänt i Part I elleruppnår motsvarande resultat i ITA. I denmuntliga examinationen godkänns 75 –80 % – och senast faktiskt drygt 90 %.Examinationsverksamheten handhas avESA:s kontor i Bryssel och en särskildexaminationskommitté, där undertecknadär medlem. Man kan säga, att särskiltde skriftliga frågorna är av hög kvalitet,testade vid ett flertal tillfällen, och därman med hjälp av ett antal speciella standardfrågorfaktiskt lyckas hålla sammasvårighetsgrad och godkännandefrekvenspå den skriftliga examen från år till år.Den muntliga examen är av naturligaskäl svårare att kvalitetskontrollera, menäven under denna kontrolleras varje examinatorsuppförande och bedömningar,genom att hans/hennes resultat jämförsmed övriga examinatorers bedömningarav samma individer. I Sverige inneharungefär 200 anestesiologer DEAA ellerDESA (valfritt vilken titel som används).http://www.euroanesthesia.org/education/EDA.php.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010225

1946BASIC SCIENCEUng i SFAI har nöjet att presentera 2011 årsvårmöte med temat BASIC SCIENCE !Som vanligt sker mötet i internatform där mötets tema blandasmed Ung i SFAI-aktiviteter. Undervisningen är uppdelad iföreläsningar, grupparbeten samt diskussioner i helgrupp.Mötet är i år förlagt till Riksgränsen 15-18 maj.Mer information och anmälningsblankett hittar du påwww.sfai.se.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE1946226 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE

1946Workshop in association with the Olof Norlander Memorial LectureNovember 22 nd 2010 13.00-18.15Wallenbergsalen, Nobel Forum, Karolinska InstitutetExperimental and clinical aspects of sepsis_______________________________________________________________Moderator: Professor Eddie Weitzberg13.00 – 13.05 Introduction and welcomeEddie Weitzberg, Karolinska Institutet13.05 –- 13.30 From cold war to peaceful studies of sepsis and acute lung injuryLars J Bjertnaes, University of Tromsoe, Norway13.30 – 13.40 Discussion13.40 – 14.00 Neutrophil-derived Heparin-binding protein in sepsis and inflammationLennart Lindbom, Karolinska Institutet14.00 – 14.10 Discussion14.10 – 14.30 The role of endothelin in sepsisAnders Oldner, Karolinska Institutet14.30 – 14.40 Discussion14.40 – 15.10 Coffee15.10 – 15.30 Mitochondrial function in sepsisOlav Rooyackers, Karolinska Institutet15.30 – 15.40 Discussion15.40 – 16.05 New laboratory markers and outcome in severe sepsisVille Pettilä, University Hospital, Helsinki16.05 – 16.15 Discussion16.15 – 16.20 ClosingEddie Weitzberg, Karolinska Institutet16.00 – 17.00 Reception and mingle outside Nanna Svartz AuditoriumKarolinska University Hospital17.00 – 18.00 Olof Norlander Memorial Lecture18.00 – 18.15 Presentation of Olof Norlander Travel Scholarship 2010 recipientOLOF NORLANDER MEMORIAL LECTUREProfessor Else Toennesen, Aarhus, DenmarkImmunological Aspects of Critical IllnessMondayMNovember 22 nd 201017.00 – 18.00Nanna Svartz Auditorium, Karolinska University Hospital, SolnaSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEwww.karolinska.se, contact: ann.norberg@karolinska.se, +46 8 517 72064SFAI-Tidningen Nr 3 2010227

1946Luftvägslinjalen –nytt hjälpmedel förluftvägsbedömningav Per Nellgård, Göteborg, per.nellgard@vgregion.se.I början av 1900-talet var ”eterdöden”en realitet, och 1 – 2 % av alla anestesierhade fatal utgång. Idag ligger siffran på ihuvudsak anestesirelaterad död på 1 per100 000 – 200 000 anestesier. Av dessaberor dock cirka 50 % på oförmåga attskapa och säkra fria luftvägar. De flestahade varit undvikbara, om man bara gjorten bra preoperativ bedömning av luftvägarna,varit liberalare med primär intubationmed fiberbronkoskop, gjort färreintubationsförsök med vanligt laryngoskop,som traumatiserar luftvägarna, ochi ett tidigare skede använt kirurgisk luftvägmed koniotomi eller trakeotomi.För att göra en så bra luftvägsbedömningsom möjligt, har ett stort antalolika metoder funnits – med fler ellerfärre olika parametrar att bedöma. Ju flerparametrar desto högre sensitivitet, mensamtidigt sjunker oftast specificiteten.Den bästa metoden och den, som fleraandra refererar till, är Adnet – med 7olika parametrar, som ger olika poäng. Pågrund av många parametrar har få dettasom klinisk standard.För att ta fram ett praktiskt, smidigtoch ”rimligt säkert” hjälpmedel, användsen flexibel linjal (0 – 10 cm) och de vanligasteparametrarna. De två viktigaste ärMallampati-(MP-)klass och thyreomentalt(TM) avstånd – dvs avståndet mellanhakspetsen till ovankanten av sköldbrosket/larynxbrosket– med huvudetbakåt i maximalt extensionsläge. För attlättare bedöma möjligheten att användavanligt oralt laryngoskop eller videola-228 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESensitiviteten för Mallampati + TM < 7cm är 81 % ochRöd färg innebär, att man bör överväga flexibelt fiberbronkoskop vid intubation,vaket i lokalanestesi eller sövd med bibehållen spontanandning.luftväg.Orange färg innebär, att man bör överväga videolaryngoskop eller liknande.Grön färg innebär, att man sannolikt kan intubera på traditionellt sätt, om patiententillhör Mallampati klass 1 – 2.Vid tidigare intubationsproblem: Överväg noggrant metod – vad var svårt då, ochhur löstes det förra gången?Finns anestesiproblemkort?Röd färg innflexibelt fibevaket i lokalbibehållen sOrange färgvideolaryngoGrön färg inintubera på tillhör MallaVid tidigare noggrant melöstes det föFinns anesteDen vanligaste anmälningsorsaken till Landstingens Ömsmed anestesi är tandskador. Tänk på möjligheten att använAtt med vanligt laryngoskop använda stor kraft för att kanförsök, är med idag tillgänglig utrustning inte lege artis. Eluftvägsbedömning, som identifierar potentiellt svåra intuskonsammare metod används från början, vilket leder tillvårdskador.

1946ryngoskop har jag lagt till munöppningsförmåga.Nedsatt huvudextensionsförmåga,mikrognati, oförmåga till subluxation ikäklederna (”oförmåga att bita sig själv iöverläppen”), stora framtänder i överkäken,positivt ”prayers sign” hos diabetiker,mycket högt BMI, Wilson och de 70vanligaste syndromen med intubationssvårigheterär ytterligare parametrar. Denfaktor, som hos Adnet ger högst poäng, ärtidigare intubationsproblem/-svårigheter.Luftvägslinjalen är inplastad och därmedflexibel för mätning av thyreomentaltavstånd. Den har två delar – en linjal imitten på övre delen för att mäta TM ochavståndet mellan framtänderna i överochunderkäkarna, samt bedömning avnackextensionsförmåga.På nedre delen finns bilder över Mallampatiklass 1 - 4 (Klass 0 innebär,att epiglottis ses, medför oftast en lättintubation och förekommer hos cirka 2 %kvinnor). De flesta patienter, där larynxmaskinte passar acceptabelt, tillhör Mallampatiklass 1 – 2.Anamnes på tidigare intubationsproblemär viktig. Linjalen har bilder påCormack & Lehane grad 1 – 4, och eftervarje intubation borde insynsgraden noterasi anestesijournalen. Tillhör patientengrad 4, föredrar många att starta medvaken fiberbronkoskopisk intubation.Vid grad 3 använder jag gärna ett videolaryngoskopsom förstahandsval.Sensitiviteten för Mallampati + TM< 7cm är 81 % och specificiteten är98 % för svår luftväg.Den vanligaste anmälningsorsaken tillLandstingens Ömsesidiga Försäkringsbolagi samband med anestesi är tandskador.Tänk på möjligheten att användatandskydd.Att med vanligt laryngoskop användastor kraft för att kanske få ned tuben efterupprepade försök, är med idag tillgängligutrustning inte lege artis. En bättre preoperativluftvägsbedömning, som identifierarpotentiellt svåra intubationer, lederrimligen till, att skonsammare metodanvänds från början, vilket leder till färreoch mindre allvarliga vårdskador.Målet med luftvägslinjalen är att påett lättare sätt få en bättre preoperativbedömning av luftvägarna. Om allt fungerar,är den bilaga i detta nummer avSFAI-tidningen.SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010229

1946Nordisk BørNeaNæstesikursusfor aNæstesi- og iNteNsivsygeplejersker samt aNæstesiologerkøBeNhavN, rigshospitalet 28.-30. jaNuar 2011Second announcementFredag d. 28. januar 2011anæstesi/intensiv12.00 - 14.00 Registrering, sandwich mv. Udstilling14.00 - 14.15 Velkomst14.15 - 15.15 Pædiatrisk anatomi og fysiologi15.15 - 16.15 Modtagelse af det kritisk syge barn16.15 - 17.15 Kaffe og udstilling17.15 - 18.00 Børns psykiske reaktion på anæstesi18.00 - 18.45 Smertebehandling af børnLørdag d. 29. januar 2011anæstesiintensiv08.30 - 09.15 Pædiatrisk farmakologi Ernæring til børn på intensiv afdeling09.15 - 10.15 Væske- og blodkomponentbehandling Sedation og abstinensbehandlingtil børn under anæstesi10.15 - 11.15 Kaffe og udstilling Kaffe og udstilling11.15 - 12.15 Kognitiv dysfunktion efter anæstesi Ventilationsstrategier12.15 - 13.00 Regional anæstesi til børn ECMO-behandling til børn13.00 - 14.00 Frokost og udstilling Frokost og udstilling14.00 - 17.00 Workshops og rundbordsdiskussioner ■ ■ ■ ■ ■ ■ Workshops og rundbordsdiskussioner ■ ■ ■ ■ ■ ■■ Workshop guL■ Workshop grøn■ Workshop rød■ Workshop bLå■ Workshop turkis■ Workshop sorta. Anæstesi ved kredsløbssvigtb. Luftvejshåndteringc. Genoplivning afbørna. Ultralydsvejledtblok anlæggelsehos børnb. Børnetraumerc. Luftvejshåndteringa. Intravenøs adgangb. Ultralydsvejledtblok anlæggelsehos børnc. Smertebehandlinga. Modtagelse afbørn til anæstesib. Intravenøs kontrainhalationsanæstesic. Børnetraumera. Genoplivning afbørnb. Fremstilling til intu -bation/fiksering ogtrachealsugningc. Lejring og stimulationaf det intensivebarna. Standardisering afpostop. observationhos børnb. Fremstilling til intu -bation/fiksering ogtrachealsugningc. Sekundær traumemodtagelsesøndag d. 30. januar 2011anæstesiintensiv08.30 - 09.15 Luftvejshåndtering Inddragelse af pårørende i det kritiske forløb på intensiv09.15 - 10.00 Behandling af larynxspasmer hos børn Erfaringer fra børneintensivafdeling i Manchester10.00 - 10.30 Kaffe Kaffeanæstesi/intensiv10.30 - 11.30 Transport af nyfødte/børn11.30 - 12.30 Traumemodtagelse af børn12.30 - 13.15 Frokost13.15 - 14.00 Akut medicinsk team14.00 - 14.45 Anæstesi/intensiv behandling til børn med kongenit hjertesygdom14.45 - 15.00 Afslutning og evalueringtilmelding fra 1. maj 2010 på230 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAEArrangører: Anæstesiklinikkerne i Juliane Marie Centret og HovedOrtoCentret, Rigshospitalet, København

1946Vi rensar luften i op-salenRen luft handlar om hälsa, säkerhet och tankeskärpa, för både personal och patienter.Vi har många års erfarenhet av att minimera gas, lukt, ånga och partiklar – direkt vid läkagepunkten.Effektivare utsugMedicvent erbjuder ett moduluppbyggt centralfläktsystem– med tillbehör som dubbelmasker ochlarynxkåpor som effektivt suger ut läckande gaseroch partiklar samt integrerat utsug av rökgaser vidt ex laser och diatermi, med komplett av/på-ventil.Bättre luftkvalitetVårt system suger ut luften ur rummet, vilket bådeär enklare och minimerar problemet med obehagliglukt. Vid laser och diatermi blir luftkvalitetenmarkant bättre jämfört med kolfilterfläktar.Dessutom tar vår utrustning mindre plats,samtidigt som ljudnivån sjunker.www.medicvent.seLäs mer om våra produkter på webben.”Vi valde Medicvents systemför att det är ett enkelt, smidigtoch mycket effektivt sätt att få bortbesvärande lukt och partiklar vidlaser- och diatermikirurgi.”Ingela Häggström,sektionschef operation,Södra Älvsborgs sjuhus i BoråsVårt utsug för laser och diatermi finns också påbl a Centrallasarettet i Växjö, Universitetssjukhuseti Örebro, Sunderby sjukhus, Centralsjukhuset iKarlstad och Universitetssjukhuset i Malmö.Pendelgatan 3, 904 22 Umeå. Telefon 090-12 75 00. Fax 090-77 23 61. E-post info@medicvent.seSOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010Ord & Co 2009231

1946K o n g r e s s e r & S y m p o s i e rinom Anestesi och Intensivvård(ytterligare information på www.sfai.se, "kalendarium")20102010-11-18 – 19: Anestesi och perioperativ vårdav den äldre patienten. Linköping.www.lio.se/anop/opaldre2010-12-02 – 03: Airway Management for Anaesthesiologists.Köpenhamn.gitte.blom@rh.regionh.dk.2010-12-10 - 14: 64th PGA, New York.www.nyssa-pga.net2011011-01-13 – 14: ESRA Post-graduate Course ofModern Techniques for Peripheral Nerve Blocks.Köpenhamn. gitte.blom@rh.regionh.dk.2011-01-28 – 29: Intensiv symposium.Middelfart. www.intensivsymposium.dk.2011-01-28 – 30: Nordisk barnanestesikurs föranestesi- och intensivvårdsssjuksköterskor samtanestesiologer. Köpenhamn.www.boerneanestesi.dk.2011-02-17 – 20: 17th Annual Congress of theIndian Society of Critical Care Medicine &International Critical Care Congress. New Delhi.www.criticare2011.org.2011-03-14 – 15: FATE Competance – Focusassessed Transthoracic Echocardiography. Århus.sekretariat@dasaim.dk.2011-03-13 – 17: 6th on Pediatric Critical Care.Sydney. www.pcc2011.com.2011-03-24 – 26: 4th EfCCNa and FSAIO SpringCongress. Köpenhamn. www.efccna.org.2011-04-29 – 05-01: 6th World Congress, WorldInstitute of Pain. Seoul. www.kenes.com/wip.2011-06-15 – 17: SSAI 31st Congress. Bergen.www.ssai.info.2011-06-21 – 24: London Trauma Conference.www.londontraumaconference.com.2011-09-19 – 23: SFAI-veckan. Kalmar.www.sfai.se.20122012-03-20 – 25: WFSA World Congress ofAnaesthesiologists. Buenos Aires.www.anaesthesiologists.org/2012-06-09 – 12: 10th World Congress for NurseAnaesthetists. Ljubljana. www.wcna2012.com.2012-09-18 – 22: SFAI-veckan, Borås.www.sfai.se.Nästa nummer utkommer i december 2010Vid utebliven tidning – maila Bror Gårdelöf, Bror.Gardelov@lio.se232SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAESFAI-Tidningen Nr 3 2010

Digital Center ABAkutdialysCi-CaSäkercitratantikoagulation• Integrerade citrat- och kalciumpumpar• Antikoagulation som kan kontrolleras på ett säkert sätt, även för patienter med hög blödningsrisk• Maskinstyrd kalciumadministration• Aktiv påverkan på syrabasstatusen• Användargränssnitt som är självförklarandeFresenius Medical Care Sverige AB . Djupdalsvägen 24, S-192 51 Sollentuna . Tel +46 (0)8-594 77 600 . Fax +46 (0)8-594 77 620Epost sverige@fmc-ag.com

BStyr smärtblockaden efter patientens behovav Anestesi och IntensivvårdUltiva ® , remifentanil är en högpotent opioid. Halveringstiden är kort och distributionsvolymenliten, vilket ger en hög styrbarhet. Ultiva elimineras oberoende av patientenslever- och njurfunktion. Med Ultiva kan patienten få en effektiv smärtblockad utanförlängd återhämtning.• Tack vare god synergieffekt reducerar Ultiva behovet av hypnotika/sedativum.• Halveringstiden för Ultiva är 3-4 minuter oberoende av behandlingens längd.• Ultiva kostar 60 kr/mg, vilket vid normal dosering räcker till ca 1 timmes narkoseller två timmar vid intensivvård.Ultiva ® , (remifentanil)Rx. ATC-kod: N01AH06. Förpackningar: pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning 1, 2 och 5 mg (EF).Indikationer: Som analgetikum vid induktion och/eller underhåll av generell anestesi under assisterad andning vid kirurgiskaingrepp inklusive anestesi vid hjärtkirurgi. För smärtlindring och sedering vid intensivvård av mekaniskt ventilerade patienter. Ultivages som intravenös lösning via sprutpump. Det kan administreras under förutsättning att fullständig utrustning för övervakningoch assistans av hjärt-lungfunktion finns tillgänglig. Personalen skall vara väl förtrogen med potenta opioider och vara tränad ihjärt-lungräddning, upprätthållande av fria luftvägar och assisterad andning. Då remifentanil har en snabbt avklingande effektmed utebliven smärtlindrande effekt cirka 5-10 minuter efter avslutad tillförsel, är bedömning och planering avpatientens omedelbart post-operativa behov av smärtstillande medel viktig.För ytterligare information om kontraindikationer, försiktighet, biverkningar och pris se www.fass.se. Översyn av produktresumén:2010-01-21.Box 516, 169 29 Solna, telefon 08-638 93 00, fax 08-638 94 60, www.glaxosmithkline.se, info.produkt@gsk.com20091215ULTI:352