Beslutstöd för prioriteringar 2009 - SFAI

Nationella riktlinjer för 

Strokesjukvård 

– Beslutstöd för prioriteringar 2009 

Preliminär version

Artikelnr 2009-126-35 

Publicerad www.socialstyrelsen.se, februari 2009 

2

Innehållsförteckning 

Förord 5 

1. Inledning 6 

Uppdraget 6 

Riktlinjerna ett stöd för prioriteringar 6 

En dokumentserie 6 

Socialstyrelsens riktlinjer jämfört med internationella riktlinjer 7 

Rekommendationerna är inte specificerade utifrån ålder och kön 7 

Den totala bedömningen av patienten avgör insatsen 8 

Vård på lika villkor för kvinnor och män 9 

Indikatorer som speglar jämlik vård 9 

Strokesjukdomar tas upp i vägledningen om sjukskrivning 10 

Uppdatering av 2005 års strokeriktlinjer 10 

2. Rekommendationer 12 

Tre typer av rekommendationer 12 

Att förebygga stroke 13 

Fördelar med prevention 14 

Rekommendationer 16 

På sjukhuset 17 

Intravenös trombolys efter symtomdebut av ischemisk stroke 17 

Rekommendation 18 

Akut utredning och behandling på sjukhus vid misstänkt TIA 18 


Vård på strokeenhet 19 


Hemikraniektomi vid malign mediainfarkt 20 


Blodtryckssänkande behandling i akutskede vid hjärninfarkt 21 


Nasogastrisk sond under första tiden efter stroke 22 


Tidig utskrivning från sjukhus och rehabilitering i hemmet 22 


Sekundärprevention 23 

Skyndsam karotiskirurgi 23 


Stentbehandling vid karotisstenos 24 


Fortsatta åtgärder i det långa perspektivet 25 

Constraint Induced Movement Therapy (CIMT) vid stroke 25 


3. Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser 27 

3

Inledning 27 

Ett samhällsekonomiskt perspektiv 27 

Förväntade konsekvenser för hälso- och sjukvården 27 

Ett urval av rekommendationerna 28 

Svårigheter vid beräkningarna 28 

Att förebygga stroke 28 

Ekonomiska konsekvenser 28 

Organisatoriska konsekvenser 30 

På sjukhus 31 



Sekundärprevention 34 



Sammanfattning av rekommendationernas ekonomiska konsekvenser 35 

4. Indikatorer i strokesjukvården 36 

Inledning 36 

Arbetet med att utveckla indikatorer för strokesjukvården 36 

Samordning med andra delar av riktlinjearbetet 37 

Uppföljning av strokesjukvården 37 

Redovisning av indikatorer 37 

Indikator 3.7: Hjärnblödning i samband med trombolys 38 

Samtliga indikatorer redovisas på webbplatsen 38 

Kvalitetsindikatorerna 39 

6. Information, delaktighet och etiska överväganden 41 

Kommunikationen med patienten – hälso- och sjukvårdens skyldigheter 41 

Viktiga utgångspunkter för kommunikationen med patienten 41 

Tre särskilt reglerade frågor 42 

Individuellt anpassad information 42 

Information till närstående 43 

Skyldighet att dokumentera 43 

Information och delaktighet i strokevården 43 

Exempel på valsituation inom strokesjukvården 45 

Förnyad medicinsk bedömning 47 

Vård på sjukhus, i eget eller särskilt boende? 47 

Livsuppehållande behandling 48 

Att avstå från eller avbryta behandling 48 

Organ- och vävnadsdonation 49 

Referenser 51 

Bilaga 1 52 

Bilaga 3 74 

4

Förord 

En viktig uppgift för Socialstyrelsen är att skapa förutsättningar för en god 

hälso- och sjukvård. De Nationella riktlinjerna ska bidra till att hälso- och 

sjukvårdens resurser används effektivt, fördelas efter behov och styrs av 

systemetiska och öppna prioriteringar. 

Nationella riktlinjer för strokesjukvård består av ett antal rekommendationer 

inom prevention, diagnostik, behandling och rehabilitering. 

Syftet med rekommendationerna är att ge vägledning för kliniska beslut 

på gruppnivå. Socialstyrelsen förutsätter att rekommendationerna påverkar 

resursfördelningen inom strokesjukvården på så sätt att förhållandevis mer 

resurser fördelas till högt prioriterade tillstånd och åtgärder än till dem som 

fått låg prioritet. I de listor som återfinns i bilaga 1 finns samtliga rekommendationer, 

listade som tillstånds- och åtgärdskombinationer, beskrivna 

och prioriterade, alternativt hänförda till ”icke-göra” eller ”FoU”. 

Riktlinjerna innehåller förslag till indikatorer som speglar god vård med 

utgångspunkt från centrala rekommendationer i strokeriktlinjerna. Ett kapitel 

beskriver även ekonomiska och organisatoriska konsekvenser som riktlinjerna 

kan förväntas leda till i jämförelse med nuvarande praxis. 

Socialstyrelsen planerar att i maj 2009 ge ut en uppdaterad version av de 

Nationella riktlinjerna för strokesjukvården. Denna version av riktlinjerna är 

preliminär och ska nu diskuteras i en öppen process i landsting och regioner 

innan Socialstyrelsen tar slutlig ställning. 

Ett nationellt seminarium kommer att hållas 24 februari 2009 med representanter 

från landstingen och regionerna där riktlinjerna och dess regionala 

och lokala konsekvenser kommer att redovisas och diskuteras. Därefter har 

landstingen och regionerna möjlighet att lämna skriftliga synpunkter på innehållet 

i riktlinjerna till Socialstyrelsen. Myndigheten kommer också att 

göra det möjligt för berörda specialistföreningar, vårdyrkesorganisationer 

och patientorganisationer att lämna synpunkter på riktlinjerna innan den 

slutliga versionen av riktlinjerna publiceras. 

Lars-Erik Holm Lena Weilandt 

Generaldirektör Enhetschef, enheten för 

Nationella riktlinjer 

5

1. Inledning 

Uppdraget 

Socialstyrelsen har i uppdrag att utarbeta Nationella riktlinjer för god vård 

för de stora folksjukdomarna och för patienter med andra allvarliga sjukdomar 

där vården tar stora resurser i anspråk. Arbetet med riktlinjerna inriktas 

på de stora sjukdomsgrupperna, omfattar hela vårdkedjan och fokuserar på 

frågeställningar där behovet av vägledning för beslutsfattare och hälso- och 

sjukvårdspersonal är särskilt stort. 

Som utgångspunkt för arbetet med riktlinjerna finns riksdagsbeslutet från 

våren 1997 om prioriteringar i hälso- och sjukvården. I riksdagsbeslutet 

framgår det att prioriteringar inom hälso- och sjukvården ska utgå från tre 

etiska grundprinciper: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen 

och kostnadseffektivitetsprincipen. Socialstyrelsens arbete med 

riktlinjerna utgår från dessa principer. 

Socialstyrelsen har även i uppdrag att utarbeta indikatorer som belyser 

god vård, bland annat inom ramen för det nationella riktlinjearbetet [1]. 

Uppdraget innebär också att hålla innehållet i riktlinjerna aktuellt genom 

återkommande uppdateringar och kompletteringar. Socialstyrelsen ska redovisa 

till regeringen hur riktlinjerna påverkar medicinsk praxis. 

Riktlinjerna ett stöd för prioriteringar 

Riktlinjerna är ett nationellt kunskapsstöd som hälso- och sjukvården kan 

använda för att besluta om prioriteringar. Målet är att bidra till att hälso- och 

sjukvårdens resurser används effektivt, fördelas efter behov och styrs av 

systematiska och öppna prioriteringsbeslut. 

Riktlinjernas rekommendationer är ett stöd för prioriteringar på alla nivåer 

inom hälso- och sjukvården. Det kan vara prioriteringar mellan olika 

sjukdomsgrupper, verksamhetsområden eller kliniker, så kallade horisontella 

prioriteringar. Det kan också vara prioriteringar inom en sjukdomsgrupp 

eller verksamhetsområde, så kallade vertikala prioriteringar. 

De primära målgrupperna för riktlinjerna är således beslutsfattare inom 

hälso- och sjukvården (politiker, chefstjänstemän och verksamhetschefer) 

och hälso- och sjukvårdspersonal. 

En dokumentserie 

De Nationella riktlinjerna för strokesjukvården kommer totalt att ges ut i 

form av fyra dokument: 

• Beslutsstödet med rekommendationer som stöd för beslut om prioriteringar 

med beslutsfattare (politiker, chefstjänstemän och verksamhetschefer) 

och hälso- och sjukvårdspersonal som primära målgrupper 

(slutlig version maj 2009). 

6

• Vetenskapligt underlag som innehåller medicinska och hälsoekonomiska 

faktaunderlag – med hälso- och sjukvårdspersonal som primär 

målgrupp (slutlig version maj 2009). 

• En uppdaterad populärversion med information till framförallt patienter 

och närstående (befintlig version från 2007 kompletteras med 

ett iläggsblad om uppdateringen). 

• Ett dokument som vänder sig till politiskt ansvariga för hälso- och 

sjukvården och till dem som arbetar i huvudmännens tjänstemannaledningar 

(slutlig version under 2009). 

Socialstyrelsens riktlinjer 

jämfört med internationella riktlinjer 

I ett europeiskt perspektiv påminner Socialstyrelsens Nationella riktlinjer 

för hälso- och sjukvården om de riktlinjer som utarbetas av National Institute 

for Clinical Excellence (NICE) i Storbritannien. Bägge utarbetas av oberoende 

expertmyndigheter, men en viktig skillnad är att NICE saknar en 

prioriteringsprocess där rekommendationernas angelägenhetsgrad bedöms. 

En annan skillnad är att den brittiska hälso- och sjukvården är skyldig att 

implementera NICE rekommendationer. Socialstyrelsens riktlinjer ger väl 

underbyggda rekommendationer som stöd för huvudmännens beslut om 

resursfördelning och prioriteringar, men anger ingen miniminivå som alla 

huvudmän måste uppnå. 

Jämfört med olika europeiska riktlinjer, som tas fram i samarbete mellan 

många olika länders specialistföreningar, finns vissa skillnader i resultat och 

framför allt i framtagandeprocessen. Det svenska riktlinjearbetet finansieras 

av staten. Riktlinjerna tar sig an hela vårdkedjan och har en multiprofessionell 

medverkan. Nationella riktlinjer är problembaserade snarare än läroboksorienterade 

och har ett starkare hälso- och samhällsekonomisk perspektiv. 

Hälsoekonomiska bedömningar är en viktig del i riktlinjerna. 

Arbetet med systematiska och öppna prioriteringar är unikt för de svenska 

riktlinjerna. Den öppna processen och breda förankringen hos beslutsfattare 

i sjukvårdssystemet är också en styrka. Viktiga likheter med de europeiska 

riktlinjerna är basen i den evidensbaserade medicinen och önskan att utmönstra 

åtgärder med otillräcklig effekt och användbarhet. 

Rekommendationerna är inte 

specificerade utifrån ålder och kön 

I metodbilagan, som finns på www.socialstyrelsen.se/riktlinjer, finns en mer 

ingående beskrivning av de principiella utgångspunkterna för arbetet med 

Nationella riktlinjer. Här tar vi enbart upp de mest centrala aspekterna när 

det gäller ålder och kön med exempel från strokesjukvården eftersom rekommendationerna 

oftast inte specifikt behandlar dessa aspekter. Det beror 

på att det i stor utsträckning saknas vetenskapliga studier med adekvat utvärdering 

av behandlingsskillnader i relation till kön och ålder. 

7

Ålder och kön i sig ska inte ha någon betydelse vid framtagande av Socialstyrelsens 

rekommendationer. Däremot har förväntad effekt av behandling, 

som till exempel förväntad ökad överlevnad och förväntad förbättring 

av livskvalitet, stor betydelse vid prioriteringen. 

Den totala bedömningen av patienten avgör insatsen 

Det är den totala bedömningen av patientens behov och hur patienten kan 

tillgodogöra sig vården som ska avgöra insatsen. Därför är det viktigt att 

skilja mellan biologisk och kronologisk ålder. En persons kronologiska ålder 

är den tid som förflutit sedan personen föddes, medan den biologiska 

åldern är den ålder som motsvarar personens biologiska status. Det skulle 

strida mot de etiska principerna att särbehandla någon enbart på grund av 

dennes kronologiska ålder. Däremot ingår det att bedöma patientens biologiska 

status eftersom det påverkar patientens möjlighet att tillgodogöra sig 

vissa medicinska åtgärder [2]. 

En äldre person kan ha sämre förutsättningar att klara en viss behandling. 

Riskerna vid vissa operationer ökar när kroppens kondition avtar och då kan 

riskerna med behandling bli större än vinsterna. Här i strokeriktlinjerna är 

den vanligaste operationen karotiskirurgi för symtomgivande eller icke symtomgivande 

karotisstenos (förträngning av halspulsådern). En viktig princip 

här är att den förväntade överlevnaden ska vara tillräckligt lång så att patienten 

hinner tillgodogöra sig de förebyggande vinsterna av behandlingen. 

För att undvika både under- eller överbehandling, bör sjukvården följaktligen 

göra skillnad beroende på om patienten har en lång eller kort förväntad 

överlevnad och också bedöma behandlingens möjligheter att förbättra livskvaliteten 

för patienten. I den kliniska situationen måste sjukvården alltid 

göra en individuell bedömning av patientens förväntade livslängd och livskvalitet. 

Ålder som grund för prioritering i strokesjukvården 

Det skulle alltså innebära avsteg från människovärdesprincipen att särbehandla 

någon enbart på grund av kronologisk ålder. Den enskilde patientens 

förmåga att tillgodogöra sig en behandling måste vara det viktigaste i bedömningen. 

Riks-Strokes uppföljning 2007 visade att medelåldern för strokepatienter 

som vårdas på strokeenhet var 75 år medan medelåldern för strokepatienter 

som vårdas på vanlig vårdavdelning var 79 år. Hög ålder i sig är inte ett skäl 

att nedprioritera patienter för vård på strokeenhet eftersom det finns studier 

som visar att alla ålderskategorier har lika mycket nytta av denna vård. Däremot 

kan samtidig förekomst av annan svår sjukdom, till exempel demenssjukdom 

eller malign sjukdom i sent skede, vara ett rimligt skäl till att avstå 

från vård på strokeenhet [3]. 

I hög biologisk ålder förskjuts ofta fokus i behandlingen från långsiktiga, 

förebyggande till tydligt livskvalitetshöjande insatser. Många äldre har ett 

stort antal läkemedel. Även om varje enskilt läkemedel skulle ha stöd i Nationella 

riktlinjer, kan sjukvården behöva göra avsteg från vad Socialstyrelsen 

rekommenderar för att den sammantagna förskrivningen inte ska bli 

8

alltför komplicerad och riskfylld. Detta gäller framför allt förebyggande 

insatser med långsiktiga effekter, till exempel statiner. 

Ibland har Socialstyrelsen i prioriteringsarbetet tvingats att ställa grundprincipen 

att ålder i sig inte ska vara en grund för prioritering mot bristen på 

vetenskaplig dokumentation när en metod tillämpas på äldre patienter (jämför 

den bristande dokumentationen för många läkemedel hos barn). Den 

otillräckliga vetenskapliga dokumentationen gör att det i strokeriktlinjerna 

finns ett par exempel på åldersgränser. Dessa åldersgränser har Socialstyrelsen 

grundat på osäkerhet om gynnsamma effekter och svåra biverkningar i 

högre åldrar. Sålunda finns i rekommendationerna åldersgräns för att hälso- 

och sjukvården inte bör ge trombolysbehandling till personer över 80 års 

ålder och att hälso- och sjukvården endast bör praktisera hemikraniectomi 

vid malign mediainfarkt och Constraint Induced Movement Therapy 

(CIMT) inom ramen för kontrollerade studier för personer över 60 års ålder. 

Det behövs mer kunskap om effekter och biverkningar hos äldre strokepatienter 

innan Socialstyrelsen kan rekommendera dessa metoder i alla åldrar. 

Vård på lika villkor för kvinnor och män 

Medelåldern vid insjuknande i stroke för män är 73,6 år. Kvinnors medelålder 

för insjuknande är nästan fem år högre än för männen. Till följd av 

kvinnors högre ålder vid insjuknande ökar också risken för annan samtidig 

sjukdom vilket komplicerar valet av behandling och kan leda till risk för 

såväl under- som överbehandling. 

Det finns skillnader för stroke hos män respektive kvinnor. En tremånaders 

uppföljning efter insjuknande visade att kvinnor i flera avseenden 

hade mindre gynnsamt utfall än männen. Överlevnaden var sämre, en större 

andel var beroende av andras hjälp i vardagen, fler bodde på institution, 

uppgav sig vara nedstämda och tyckte att det allmänna hälsotillståndet var 

dåligt. Det sämre utfallet för kvinnor jämfört med män kan i stor utsträckning 

tillskrivas att kvinnor dels hade en mindre fördelaktig situation redan 

före insjuknandet, dels som grupp insjuknar i svårare stroke [3]. 

Målet för sjukvården är förstås att den ska anpassas till varje individ oavsett 

kön, ålder och sjukdomsbild så att varje patient vid varje enskilt tillfälle 

får den bästa behandlingen utifrån sina förutsättningar. Det innebär inte att 

män och kvinnor nödvändigtvis alltid gagnas av samma behandling. I strokeriktlinjerna 

har Socialstyrelsen ändå utgått från att kvinnor och män ska få 

tillgång till samma sjukvårdsinsatser om inte det finns mycket starka skäl 

som talar mot detta. Så till exempel fann vi att karotiskirurgi visserligen inte 

har en lika bra effekt hos kvinnor som hos män. Men när detta vägdes mot 

människovärdesprincipen (som anger att prioriteringar inte får göras på basis 

av personliga egenskaper, kön, ålder, inkomst eller social ställning i 

samhället) fann Socialstyrelsen att prioriteringen inte borde vara olika för 

kvinnor och män. 

Indikatorer som speglar jämlik vård 

I kapitlet som beskriver indikatorer är utgångspunkten att för alla indikatorer, 

där detta är möjligt, presentera data uppdelat på män och kvinnor. Där- 

9

emot finns ingen särskild indikator som är tänkt att spegla jämlik vård. Istället 

återfinns denna ambition i samtliga indikatorer. 

Strokesjukdomar tas upp i 

vägledningen om sjukskrivning 

I det försäkringsmedicinska beslutsstöd som Socialstyrelsen tagit fram finns 

specifika rekommendationer om sjukskrivning vid hypertoni och stroke. 

Alla rekommendationer om sjukskrivning finns på Socialstyrelsens webbplats: 

www.socialstyrelsen.se./sjukskrivning. 

Uppdatering av 2005 års strokeriktlinjer 

Socialstyrelsen har uppdaterat av de Nationella riktlinjerna för strokesjukvård 

från 2005 och gjort en översyn av samtliga delar av riktlinjerna. I de 

fall studier tillkommit som styrker de nuvarande riktlinjerna har dessa tillförts 

dokumenten. Uppdatering har skett för de områden där det tillkommit 

ny kunskap och en förändring i evidens har skett. 

Socialstyrelsen har tagit bort inaktuella rekommendationer och ett 40-tal 

nya rekommendationer har tillkommit. Även FoU-listan och icke-göra listan 

har vi gått igenom och arbetat in i tillstånds- och åtgärdslistan. 

Av de nya rekommendationerna har Socialstyrelsen valt att lyfta fram följande 

här i beslutsstödet: 

• intravenös trombolys efter symtomdebut av ischemisk stroke 

• akut utredning och behandling på sjukhus vid misstänkt TIA 

• hemikraniektomi vid malign mediainfarkt (neurokirurgiskt ingrepp 

för att ge hjärnan möjlighet till expansion vid en infarkt som påverkar 

hjärnans centrala delar) 

• nasogastrisk (genom näsan) sond under första tiden efter stroke 

• tidigt understödd utskrivning från sjukhus kombinerat med multidisciplinärt 

rehabiliteringsteam i hemmet 

• skyndsam karotiskirurgi vid symtomgivande förträngning på halspulsådern 

• Constraint Induced Movement Therapy (CIMT). 

Insatser för att förebygga olika typer av hjärt-kärlsjukdomar är i många viktiga 

aspekter likartade. Av den orsaken har Socialstyrelsen utgått från preventionsavsnittet 

i Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård från 2008 som Socialstyrelsen 

sedan har kompletterat med vissa specifika förebyggande insatser 

mot stroke. Även de förebyggande insatserna återfinns i tillståndsoch 

åtgärdslistan. 

Dessutom har Socialstyrelsen sett över samtliga indikatorer och kompletterat 

dessa med ett indikatorset för God strokesjukvård. 

Socialstyrelsen har helt omarbetat beslutsstödet. I det vetenskapliga underlaget 

framgår vilka delar som vi uppdaterat genom att de markerats med 

blå text. I den tidigare versionen fanns tre tillstånds- och åtgärdslistor (en för 

10

ekommendationer 1-10, en för FoU, en för icke-göra), och dessa har sammanförts 

till en lista. 

Den preliminära versionen av beslutsstödet innehåller förutom rekommendationer 

och indikatorer ett utkast till kapitel som beskriver ekonomiska 

och organisatoriska konsekvenser till följd av de förändringar som riktlinjerna 

kan förväntas leda till i jämförelse med nuvarande praxis. Den slutgiltiga 

versionen av beslutsstödet kommer även att innehålla ett kapitel (kap 5) 

som handlar om ordnat införande av nya behandlingar och metoder inom 

sjukvården. I detta kapitel beskrivs på en principiell nivå vilka faktorer som 

är viktiga för att åstadkomma detta men med exempel hämtade från strokesjukvården. 

11

2. Rekommendationer 

I beslutsstödet har Socialstyrelsen valt ett antal viktiga rekommendationer 

som kan komma att påverka praxis och resursfördelningen inom strokesjukvården. 

Socialstyrelsen redovisar även åtgärder där det kan komma att krävas 

politiska beslut för att rekommendationerna ska kunna införas. Vi har 

tagit med både högt och lågt prioriterade åtgärder. 

Syftet med rekommendationerna är att ge vägledning för kliniska beslut 

på gruppnivå. Socialstyrelsen förutsätter att rekommendationerna påverkar 

resursfördelningen inom strokesjukvården på så sätt att förhållandevis mer 

resurser fördelas till högt prioriterade tillstånd och åtgärder än till dem som 

fått låg prioritet. 

Socialstyrelsen förutsätter att rekommendationerna även indirekt utgör en 

vägledning och ett stöd för beslut som rör enskilda patienter, även om det då 

självfallet kan finnas omständigheter som motiverar att man gör avsteg från 

dessa. 

De rekommendationer som Socialstyrelsen valt ut finns inom följande 

områden: 

• prevention (förebyggande åtgärder) 

• diagnostik 

• behandling 

• rehabilitering 

I de listor som återfinns i bilaga 1 finns samtliga tillstånds- och åtgärdskombinationer 

beskrivna och prioriterade, alternativt hänförda till ”icke-göra” 

eller ”FoU”. I bilagan redovisar Socialstyrelsen både 2005 års rekommendationer, 

som vi uppdaterat utifrån nya vetenskapliga underlag som tillkommit 

under de senaste åren och 2009 års nytillkomna rekommendationer. I det här 

kapitlet redovisar vi ett urval av de nytillkomna rekommendationerna och 

några av de uppdaterade från 2005 års riktlinjer. 

Tre typer av rekommendationer 

De rangordnade tillstånds- och åtgärdskombinationerna har dokumenterad 

effekt baserat på vetenskapliga studier eller stöd i ”beprövad erfarenhet”. 

Socialstyrelsen redovisar dem i en skala från 1 till 10. Siffran 1 anger åtgärder 

med högst prioritet. Siffran 10 anger åtgärder som ger mycket liten nytta 

alternativt liten nytta i förhållande till kostnaden vid de aktuella hälsotillstånden. 

Till icke-göra för Socialstyrelsen åtgärder som hälso- och sjukvården inte 

bör utföra alls. Det kan bero på att det finns god vetenskaplig dokumentation 

för att åtgärden inte har någon, eller sämre, effekt än annan behandling. 

Det kan också bero på att balansen mellan gynnsamma effekter å ena sidan 

och komplikationer och biverkningar å den andra sidan är ogynnsam. Även 

12

åtgärder som sjukvården inte bör utföra rutinmässigt för att det vetenskapliga 

stödet är ofullständigt eller motstridigt och det samtidigt finns andra alternativ 

med gott vetenskapligt stöd placerar Socialstyrelsen här. Däremot 

har vi inte fört åtgärder med dålig kostnads- eller nyttoeffekt till icke-göra. 

Till FoU för Socialstyrelsen åtgärder där det saknas ett vetenskapligt underlag 

eller där underlaget är bristfälligt eller motstridigt och där pågående 

eller kommande forskning kan tillföra relevant kunskap. Förutsättningarna 

är att metoden är på väg att införas i hälso- och sjukvården, redan har införts 

trots bristande grund eller att hälso- och sjukvården har stora förhoppningar 

om dess värde. 

Att förebygga stroke 

Hjärt-kärlsjukdomar är samlingsbenämning på sjukdomar som kan drabba 

såväl hjärta, hjärna som blodkärl. Exempel på vanligt förekommande hjärtkärlsjukdomar 

är stroke och hjärtinfarkt. 

Att förebygga hjärt-kärlsjukdomar innebär åtgärder som syftar till att förhindra 

eller uppskjuta insjuknande hos friska individer, tidig upptäckt av 

riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom eller åtgärder för att förebygga återinsjuknande 

eller komplikationer till hjärt-kärlsjukdom. 

Åtgärder för att förebygga olika typer av hjärt-kärlsjukdomar är i många 

viktiga aspekter likartade. Av den orsaken har Socialstyrelsen utgått från 

preventionsavsnittet i Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård från 2008 som 

sedan har kompletterats med vissa specifika förebyggande insatser mot stroke. 

Socialstyrelsen har i rekommendationerna för de uppdaterade strokeriktlinjerna 

och i 2008 års hjärtsjukvårdsriktlinjer lagt större vikt vid insatser för 

att stödja patienterna till hälsosammare levnadsvanor jämfört med tidigare 

riktlinjer. 

I preventionsavsnittet har Socialstyrelsen framförallt haft fokus på sambandet 

mellan minskat tobaksbruk, hälsosamma matvanor och regelbunden 

fysisk aktivitet och hur effektivt det förhindrar hjärt-kärlsjukdom. Däremot 

utreder vi inte hur effektiva olika preventiva metoder (nikotinplåster, rökavvänjningskurser) 

är när det gäller att uppnå till exempel rökstopp. Detta utreds 

istället i Socialstyrelsens pågående arbete med riktlinjer för sjukdomsförebyggande 

metoder. Där kommer man således att utreda hur effektiva 

metoderna är för att främja fysisk aktivitet, påverka matvanor, minska tobaksbruk 

och alkoholintag. Riktlinjearbetet om sjukdomsförebyggande metoder 

beräknas finnas som preliminär version våren 2010. 

Hälso- och sjukvården behöver lägga betydligt större kraft på primärpreventiva 

åtgärder om man påtagligt vill minska insjuknande och död i hjärtkärlsjukdom. 

Idag utnyttjar inte hälso- och sjukvården potentialen för primärprevention 

fullt ut. Behandling och sekundärprevention är i betydligt 

större utsträckning utnyttjad i sjukvården. 

En stor del av orsakerna till hjärt-kärlsjukdomarna är kända och påverkbara. 

Levnadsvanor som rökning, ohälsosamma matvanor och fysisk inaktivitet 

påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom för att de leder till biologiska 

riskfaktorer som övervikt, hypertoni, blodfettsrubbning och diabetes. Socioekonomiska 

förhållanden (till exempel utbildningsnivå, inkomstnivå) spelar 

13

också en stor roll. De flesta riskfaktorer för insjuknande i stroke och hjärtinfarkt 

är tydlig socialt siktade. 

För stroke finns även mer specifika riskfaktorer som kan vara föremål för 

preventiva insatser, bland dem förmaksflimmer och andra orsaker till blodproppsbildning 

i hjärtat. Proppar som sedan med blodet kan föras upp till 

hjärnan. Förmaksflimmer förekommer hos cirka en femtedel av alla patienter 

med hjärninfarkt och förebyggande behandling med antitrombotiska 

(proppförebyggande) läkemedel har en stor potential att minska antalet personer 

som drabbas av stroke. 

Även diabetes är en av de faktorer som orsakar ett stort antal strokeinsjuknanden. 

Mer än var femte strokepatient har diabetes. Därför skulle 

framgångsrik diabetesprevention, främst genom livsstilsinsatser, kunna bidra 

till minskad risk för stroke. I Socialstyrelsens pågående arbete med riktlinjer 

för diabetessjukvård kommer vi att belysa förebyggande insatser för 

diabetes. Diabetesriktlinjerna beräknas finnas som preliminär version våren 

2009. 

Fördelar med prevention 

Levnadsvanor 

• Rökstopp minskar oberoende av andra riskfaktorer kraftigt risken för 

insjuknande och död i hjärt-kärlsjukdom respektive total död. 

• Läkemedel för rökavvänjning som ges tillsammans med råd om rökstopp 

ökar andelen patienter som lyckas med rökstopp. 

• Livsstilsförändringar påverkar biologiska riskfaktorer i gynnsam riktning 

och minskar behovet av läkemedel. 

• Förändringar av en enskild levnadsvana leder inte alltid till stora förändringar 

av exempelvis blodtryck eller blodfetter, men kan trots detta ge bra 

effekt på insjuknande och död. 

• Förändring av en enskild levnadsvana påverkar till skillnad från enskilda 

läkemedel i allmänhet samtidigt flera olika ur hjärt-kärlsynpunkt viktiga 

biologiska riskfaktorer i gynnsam riktning (blodtryck, blodfetter, vikt, 

bukfetma, blodsocker, insulinkänslighet med mera). 

• Förbättring av flera levnadsvanor (exempelvis rökfrihet, fysisk aktivitet, 

hälsosamma matvanor och måttlighet med alkohol) verkar i samma riktning 

och ger tilläggseffekter på såväl biologiska riskfaktorer som sjukdom 

och död i hjärt-kärlsjukdom. 

• Daglig konsumtion av frukt och grönsaker, fisk varje vecka samt energibalanserad 

mat med högt innehåll av fiber/fullkorn och hög andel omättat 

fett på bekostnad av mättat fett minskar risken för hjärt-kärlsjukdom. 

• Utöver minskat insjuknande och död i hjärt-kärlsjukdom bidrar rökfrihet, 

fysisk aktivitet, hälsosamma matvanor och måttlighet med alkohol – till 

skillnad från läkemedel – även till andra positiva hälsoeffekter (till exempel 

minskad risk för flera cancerformer, benskörhet, olycksfall och 

KOL). 

14

• Fysiskt inaktiva som blir fysiskt aktiva halverar risken för förtida död, 

huvudsakligen genom minskad risk för död i hjärt-kärlsjukdom. 

• Råd om fysisk aktivitet förstärkt med till exempel Fysisk aktivitet på Recept 

(FaR®) ökar andelen patienter som blir fysiskt aktiva. 

Riskbedömning 

• Utnyttjande av en riskalgoritm, exempelvis SCORE, som innehåller 

flera riskfaktorer ger en säkrare bedömning av risken att dö i förtid i 

hjärt-kärlsjukdom, jämfört med riskbedömning som bygger på enstaka 

riskfaktorer som blodtryck eller kolesterol. 

Behandling av fetma 

• Läkemedelsbehandling vid fetma ger kortsiktigt, till en relativt hög kostnad, 

en lite bättre effekt än enbart livsstilsråd. Det saknas randomiserade 

kontrollerade långtidsstudier och studier om effekt på sjukdom och död i 

hjärt-kärlsjukdom. 

Läkemedel vid högt blodtryck och höga blodfetter 

• Av de påverkbara riskfaktorerna är högt blodtryck den som enskilt orsakar 

flest insjuknanden i stroke. Upptäckt och behandling av högt blodtryck 

har därför en central roll i primärprevention av stroke. Även risken 

för hjärtinfarkt påverkas, om än i mindre grad. 

• Vid hypertoni är effekterna på insjuknande och död i hjärt-kärlsjukdom 

likartad för behandling med tiaziddiuretika, ACE-hämmare, kalciumblockerare, 

betablockerare och angiotensin-receptor-blockerare (ARB). 

• Hos personer som är äldre än 60 år förebygger emellertid betablockare (i 

synnerhet atenolol) stroke och total död sämre än andra blodtrycksmediciner. 

• Behandling med ARB vid hypertoni och samtidig förekomst av vänsterkammarhypertrofi 

leder till lägre insjuknande i stroke jämfört med behandling 

med atenolol. 

• Nya dyrare läkemedel för hypertoni eller blodfettsrubbningar har inte 

visat bättre effekt än äldre billigare generiska läkemedel på insjuknande 

och död i hjärt-kärlsjukdom och total död. 

Blodproppsförebyggande behandling 

(antikoagulationsbehandling) vid förmaksflimmer 

• Vid förmaksflimmer, såväl kroniskt som attackvist, har läkemedelsbehandling 

med warfarin betydligt bättre effekt på insjuknande i stroke 

jämfört med acetylsalicylsyra (ASA) eller ingen behandling alls. Detta 

gäller patienter som har förmaksflimmer och minst en allvarlig riskfaktor 

för blodpropp eller två måttliga riskfaktorer. Exempel på riskfaktorer är 

ålder över 70 år, hjärtsvikt, diabetes, hypertoni eller tidigare stroke. 

• Den största risken med blodproppsförebyggande behandling är allvarliga 

blödningar, framför allt i hjärnan eller mag-tarmkanalen. 

15

• Risken att få en allvarlig blödning vid behandling med warfarin är cirka 

en och en halv procent per år hos personer i 70-årsåldern. Risken för allvarlig 

blödning ökar sedan till fyra procent eller högre i gruppen över 80 

år. 

• Warfarinbehandling kräver att patienten är mycket följsam till behandlingen, 

annars ökar risken för biverkningar i form av blödningar (vid 

överbehandling) eller otillräcklig blodproppsförebyggande effekt (vid 

underbehandling). 

Rekommendationer 

Kartläggning, råd och samlad riskbedömning 

Hälso- och sjukvården bör 

• kartlägga och dokumentera hjärt-kärlfriska patienters levnadsvanor (tobaksbruk, 

fysisk aktivitet, matvanor, riskbruk av alkohol) i samband med 

sjukvårdskontakt (prioritet 3). 

• basera beslut om läkemedelsbehandling för att förebygga hjärtkärlsjukdom 

på en samlad riskfaktorbedömning (till exempel SCORE eller 

liknande) och inte på enskilda biologiska riskfaktorer som blodtryck 

eller blodfetter (prioritet 3). 

Högt blodtryck 


• inleda läkemedelsbehandling och samtidigt påbörja rådgivning om levnadsvanor 

vid uttalad hypertoni (systoliskt BT >180 mm Hg, diastoliskt 

BT >110 mmHg), som man konstaterat vid upprepade mätningar (prioritet 

1). 

• i första hand behandla med ett eller flera generikaläkemedel ur grupperna 

tiazider, ACE-hämmare eller kalciumblockerare vid läkemedelsbehandling 

av okomplicerad hypertoni (prioritet 4). Även betablockerare kan 

ges till yngre patienter som först provat ovan nämnda läkemedelsklasser. 

• inte behandla med ARB som förstahandsläkemedel vid hypertoni (prioritet 

10), utan endast vid intolerans för ACE-hämmare (prioritet 2) förutsatt 

att det finns indikation för blockad av renin-angiotensinaldosteronsystemet. 

• i första hand behandla med generiskt simvastatin vid läkemedelsbehandling 

av förhöjda kolesterolvärden (prioritet 8) i stället för ickegeneriska 

statiner (prioritet 10). 

Förmaksflimmer 


• behandla patienter med warfarin som har förmaksflimmer och ytterligare 

minst en allvarlig riskfaktor för blodpropp eller två måttliga riskfaktorer, 

förutsatt att sjukvården gjort en noggrann kartläggning av blödningsrisken 

(prioritet 2). 

16

• inte behandla patient som har förmaksflimmer med ASA, om det inte 

finns några kontraindikationer mot warfarin (icke-göra). 

På sjukhuset 

Rekommendationerna i riktlinjerna betonar betydelsen av tidigt ställd diagnos 

och behandling. Vetenskapliga studier visar att sådana åtgärder minskar 

risken för död eller behov av hjälp efter sjukdomen 

Av dem som insjuknar i stroke beror 85 procent på en hjärninfarkt, vilket 

innebär att blodcirkulationen i en del av hjärnan har minskat kraftigt eller 

upphört helt och hållet. Oftast beror det på att en blodpropp uppkommit i 

förträngda (åderförkalkade) blodkärl i halsen eller i hjärnan. Proppar kan 

också bildas i hjärtat och föras med blodet upp till hjärnan. 

När en person insjuknar i misstänkt stroke är det väsentligt med omedelbar 

hänvisning till närmaste sjukhus. Det är avgörande att minimera varje 

minuts tidsfördröjning till påbörjad behandling. Detta ställer krav på att SOS 

Alarm, ambulans, sjukhus, primärvård och den kommunala vården samarbetar 

effektivt så att tiden mellan insjuknande, diagnos och behandling blir så 

kort som möjligt. 

Intravenös trombolys efter symtomdebut av ischemisk stroke 

Behandling med intravenös trombolys (tPA, alteplase) inom 0–3 timmar 

från debut av symtom av ischemisk stroke förbättrar kraftigt prognosen och 

ökar möjligheterna till att bli helt eller nästan helt återställd från aktuella 

symtom. Den positiva behandlingseffekten avtar successivt med ökad tidsfördröjning 

till startad behandling. 

Intravenös trombolysbehandling med tPA med utvidgat tidsintervall från 

3 upp till 4,5 timmar efter symtomdebut men för övrigt med samma kriterier 

som vid nu gällande stroketrombolys (intravenös trombolys inom 3 timmar 

från symtomdebut) medför en ökad sannolikhet för att behandlad patient får 

ingen eller endast minimal aktivitetsnedsättning. Denna gynnsamma effekt 

är klart kliniskt viktig men är mindre jämfört med tidigare insatt tPAbehandling. 

I avvaktan på beslut från Läkemedelsverket om utvidgad indikation för 

trombolys från 0–3 timmar till 3–4,5 timmar måste sjukvården göra särskilt 

omsorgsfulla bedömningar när man väljer att behandla i det senare tidsintervallet. 

De individuella bedömningarna, inklusive beaktande av kontraindikationer, 

bör dokumenteras noggrant i journalen. System för kvalitetsuppföljning 

ska användas där eventuella komplikationer till behandlingen registreras. 

Fördelar: 

• Stroketrombolys inom 0–3 timmar enligt gällande godkända kriterier 

medför en avsevärd positiv behandlingseffekt hos majoriteten av de behandlade. 

17

• Ett utvidgat tidsintervall av stroketrombolys till 3–4,5 timmar har i studier 

visat betydelsefull positiv behandlingseffekt vilket medför att fler strokepatienter 

kan erbjudas denna behandling. 

• Vid stroketrombolys i tidsintervallet 3-4,5 timmar är den ökade risken för 

allvarliga blödningar inte större jämfört med stroketrombolysbehandling 

insatt inom tre timmar. 

Nackdelar: 

• Behandling med stroketrombolys medför ökad risk för allvarliga blödningar. 

• Vid stroketrombolys i tidsintervallet 3–4,5 timmar är den positiva behandlingseffekten 

mindre jämfört med trombolysbehandling som påbörjas 

inom 3 timmar från symtomdebut. 

Rekommendation 

Hälso- och sjukvården bör: 

• erbjuda intravenös stroketrombolys med tPa till patienter med ischemisk 

stroke enligt av Läkemedelsverket godkända kriterier, dvs. inom 3 timmar 

hos patienter upp t o m 80 år (prioritet 1). 

• erbjuda intravenös stroketrombolys med tPA till patienter med ischemisk 

stroke från 3 upp till 4,5 timmar efter symtomdebut (prioritet 2), under 

förutsättningar att en bedömning av risker och nytta för patienten av behandlingen 

görs och att det dokumenteras i journal (som beskrivits ovan) 

i avvaktan på Läkemedelsverkets beslut om utvidgad indikation (tidsintervall) 

för trombolys. 

• minimera varje minuts tidsfördröjning i vårdkedjan, såväl utanför som 

inom sjukhuset, till behandlingsstart med trombolys vid ischemisk stroke 


Akut utredning och behandling på sjukhus vid misstänkt TIA 

Risken för att insjukna i stroke är hög för den som fått en TIA (en liten 

propp som orsakar ett tillfälligt och övergående tillstånd av syrebrist i hjärnan). 

De flesta TIA beror på blodproppar som snabbt löses upp. 

TIA är en varningssignal för allvarlig stroke. Cirka tio procent av dem 

som har en TIA får en stroke inom två dagar. Snabbt påbörjad behandling 

innebär starkt minskad risk för stroke. 

Utredningen på sjukhus, som bör göras helst samma dag, består av klinisk 

undersökning och datortomografi av hjärnan. Inom ytterligare någon dag 

bör det göras ultraljudundersökning av halsens blodkärl och i vissa fall av 

hjärtat. 

Behandlingen omfattar livsstilsåtgärder, trombocythämmare (påverkar 

blodplättarna), statiner (påverkar blodfetterna), blodtryckssänkande läkemedel 

och i vissa fall karotiskirurgi (operation i halspulsåder). 

18

Fördelar 

• Akut utredning och behandling på sjukhus av strokekompetent läkare (för 

den kliniska bedömningen) och med tillgång till undersökning med datortomografi 

och ultraljud minskar insjuknande i stroke hos patient med 

TIA. 

• Behandlingen med flera läkemedel samtidigt kan ske på sjukhus viket 

medför att patienten kan få övervakning och omgående insatta åtgärder 

mot bieffekter, t.ex. blodtrycksfall. 

Nackdelar 

• Vissa patienter med annan diagnos än TIA kommer att remitteras till 

akutmottagningarna, med risk för ökad belastning på dessa mottagningar. 

• Fler patienter kommer att genomgå datortomografi och ultraljudsundersökning 

med risk för ökad belastning på dessa resurser. 


• Hälso- och sjukvården bör verka för att patient med misstänkt akut 

TIA utreds och behandlas av strokekompetent läkare på sjukhus 


Vård på strokeenhet 

En välfungerade strokeenhet är tydligt definierad och innebär en identifierbar 

enhet på sjukhus där man enbart (eller nästan enbart) tar hand om strokepatienter. 

Strokeenheten har personal med expertkunnande inom stroke och rehabilitering. 

Strokeenhetens multidisciplinära team innefattar läkare, sköterska, 

undersköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator och logoped med tillgång 

till dietist och psykolog eller psykiatriker. 

På strokeenheten finns ett fastställt program för registrering och åtgärder 

av samtliga vanliga problem för att undvika och i förkommande fall snabbt 

åtgärda medicinska och andra komplikationer. Vid enheten startas omedelbart 

med mobilisering och tidig rehabilitering samt ges information och utbildning 

till patienten och närstående under vårdtiden. 

Vård på strokeenheter med akutvård kombinerad med rehabilitering medför 

en minskad risk för död, aktivitetsbegränsning (minskat behov av andras 

hjälp för att klara dagliga livets aktiviteter) och minskat beroende av institutioner. 

De gynnsamma effekterna av strokeenhetsvård är kvarstående även efter 

fem och tio år. Dessa gynnsamma effekter gäller samtliga patienter med 

stroke oavsett ålder, kön eller hjärnskadans omfattning med undantag av 

äldre multisjuka patienter i särskilt boende med förväntad kort återstående 

livstid. 

Strokeenhet med omedelbart akut omhändertagande (dvs. ej initial vård 

på intagningsavdelning eller motsvarande innan patienten överflytas till 

strokeenhet) och fortsatt rehabilitering i en obruten slutenvårdskedja är den 

bästa varianten. Vård på strokeenhet kan inte ersättas av vård via ett mobilt 

19

stroketeam på annan avdelning med samma goda vårdresultat. Den totala 

vårdtiden på sjukhus förlängs inte med vård på strokeenhet. 

Fördelar 

• Strokeenhet minskar dödlighet i stroke, minskar risk för aktivitetsbegränsning 

och minskar behov av institutionsboende. 

• De positiva behandlingseffekterna av strokeenhetsvård gäller samtliga 

strokepatienter oavsett ålder, kön eller hjärnskadans svårighetsgrad. 

• Jämfört med andra akuta och subakuta behandlingsinsatser har strokeenhetsvård 

totalt sett störst effekt. 



• vårda patienter med akut stroke på strokeenhet som innefattar både akut 

omhändertagande och rehabilitering (prioritet 1). 

• inte erbjuda strokepatienter vård av mobila stroketeam på annan vårdavdelning 

(utlokaliserade patienter eller satellitpatienter) (icke-göra). 

Hemikraniektomi vid malign mediainfarkt 

Malign mediainfarkt kan utvecklas efter en infarkt i de områden som försörjs 

av hjärnans centrala blodkärl. Tillståndet är inte vanligt, men dödligheten 

är hög om det inte behandlas. 

Malign mediainfarkt innebär att det inom två–fem dagar efter hjärninfarkten 

utvecklas en tilltagande svullnad i det skadade området. Svullnaden kan 

inkräkta på utrymmet för resterande delar av hjärnan. Det kan leda till inklämning 

av hjärnstammen med påföljande sänkning av medvetandet och 

andra svåra funktionella bortfall som förlamningar eller död. 

Behandlingen av tillståndet består av att skapa mera utrymme för hjärnan 

att expandera. Det gör man genom att tillfälligt avlägsna det överliggande 

skallben med ett neurokirurgiskt ingrepp, så kallad dekompressiv hemikraniektomi. 

Värdet av ingreppet har främst studerats på patienter 18–60 år där det 

både visat en halvering av antalet dödsfall och mindre uttalade neurologiska 

symtom. 

Ingreppet är att betrakta som en livräddande åtgärd, men betydande symtom 

kan bli bestående trots lyckad operation. Det är därför viktigt att sjukvården 

individualiserar beslutet om operation efter tydlig information till 

patient och närstående. Hos äldre är värdet av operationen troligen betydligt 

mera begränsad, men studier pågår. 

Patienter med hotande malign mediainfarkt behöver första dygnet överföras 

till strokeenhet, neurologisk eller neurokirurgisk klinik på regionsjukhus 

för noggrann övervakning och beredskap för operation utan tidsfördröjning. 

20

Fördel 

• Dekompressiv hemikraniektomi kan minska antalet dödsfall efter malign 

mediainfarkt och öka sannolikheten för gynnsammare utfall vid neurologiska 

bortfallssymtom hos patienter under 60 års ålder om det utförs 

inom 48 timmar. 

Nackdelar 

• Värdet av ingreppet hos äldre patienter (över 60 år) är inte dokumenterat, 

men förefaller vara betydligt mindre. 

• Etiska svårigheter kan uppstå vid beslut om operation eftersom en del av 

patienterna som opereras överlever men med mycket allvarliga neurologiska 

funktionshinder, ibland i vegetativt tillstånd. 

• Tillgång till neurokirurgisk kompetens och sjukvård krävs. 



• erbjuda dekompressiv hemikraniektomi inom 48 timmar efter insjuknandet 

till patienter under 60 års ålder med malign mediainfarkt (prioritet 2). 

• endast utföra dekompressiv hemikraniektomi på personer över 60 år 

inom ramen för kliniska studier (FoU). 

Blodtryckssänkande behandling i akutskede vid hjärninfarkt 

De flesta patienter med akut hjärninfarkt har förhöjda blodtrycksnivåer i 

akutskedet, troligen som ett uttryck för den akuta stressreaktion och andra 

fysiologiska påfrestningar ett akut stroke innebär. I de flesta fall sjunker 

sådana förhöjda blodtryck spontant inom de närmaste dygnen. 

Förhöjt blodtryck kan teoretiskt sett både ha gynnsamma och ogynnsamma 

effekter vid akut hjärninfarkt. Ett förhöjt blodtryck kan innebära bättre 

blodtillförsel till de områden i hjärnan som är drabbade av stroke, men också 

innebära en ökad risk för hjärnsvullnad. Vid akut stroke är blodkärlens 

normala reglering av blodflödet störd, varför en kraftig akut sänkning av 

blodtryck vid stroke kan leda till minskat blodflöde i skadade delar och ökad 

skada. 

Jämförande studier där man har gett blodtryckssänkande i akutskedet vid 

stroke i hjärnskadeskyddande syfte har gett visst stöd för att alltför kraftig 

blodtryckssänkning kan vara skadlig. Idag är det oklart vilken blodtrycksnivå 

som är optimal vid akut stroke. Flera stora jämförande studier pågår. 

Vid trombolysbehandling tillämpas akut sänkning av blodtrycket (om det 

systoliska trycket är 185 mmHg eller mer, och det diastoliska trycket är 110 

mmHg eller mer), då det finns visst stöd för att förhöjt blodtryck i denna 

situation kan öka risken för ytterligare hjärnblödning. 


• Hälso- och sjukvården bör vid akut hjärninfarkt endast inom ramen för 

kontrollerade studier ge akut blodtryckssänkande läkemedel till patienter 

21

med mycket kraftig ökning av blodtrycket. (FoU) Undantag är patienter 

som är aktuella för trombolys där akut blodtryckssänkning används i klinisk 

rutin om blodtrycket överstiger angivna gränsvärden. 

Nasogastrisk sond under första tiden efter stroke 

Sond via näsan till magsäcken, nasogastrisk sond, och sond via bukväggen 

till magsäcken, perkutan enteral gastrosond (PEG), används för att hjälpa 

patienter med sväljsvårigheter att få en fullgod näringstillförsel under de 

första veckorna efter stroke. 

Många av dessa patienter kan i ett senare skede äta och sonden kan då tas 

bort. Det finns vetenskapliga studier som visar att tidigt insatt sond (redan 

under första veckan) minskade risken för död och ökade chansen för bättre 

funktion. 

Fördelar 

• Nasogastrisk sond kan sättas på vårdavdelning och kräver inget kirurgiskt 

ingrepp. 

• Sondmatning med nasogastrisk sond kan påbörjas direkt efter insättningen. 

• Perkutan enteral gastrosond (PEG) kan sitta längre tid än nasogastrisk 

sond. 

• PEG ger mindre direkt irritation och påverkan för patienten än nasogastrisk 

sond. 

Nackdelar 

• Nasogastrisk sond är lätt för patienten att dra ut och kan behöva sättas 

om. 

• PEG kan inte sättas på vårdavdelning utan det sker på särskild enhet 

• PEG medför daglig sårvård och infektionsrisk. 

• PEG som åker ut måste snarast sättas igen för att inte öppningen ska läka 

ihop. 



• i första hand sätta nasogastrisk sond på patienter som har sväljsvårigheter 

den första veckan efter stroke (prioritet 1). 

• i andra hand sätta perkutan enteral gastrosond (PEG) på patienter som har 

sväljsvårigheter den första veckan efter stroke (prioritet 1). 

• inte sätta PEG innan man prövat nasogastrisk sond (icke-göra). 

Tidig utskrivning från sjukhus och rehabilitering i hemmet 

Alla strokepatienter har rätt till rehabilitering utifrån specialiserad kunskap 

om strokesjukvård. Traditionellt sett har strokepatienter fått det mesta av sin 

22

ehabilitering i akut skede på sjukhus. Men på senare år har sjukvården på 

många håll utvecklat ett alternativ som innebär att man erbjuder patienter 

med milda till måttliga symtom tidigare hemgång från sjukhus med fortsatt 

rehabilitering i hemmet som ges eller koordineras av ett specialutbildat multidisciplinärt 

team inklusive läkare. 

Fördelar 

• Hemrehabilitering med multidisciplinärt rehabiliteringsteam inklusive 

läkare medför förkortad medelvårdtid på sjukhus. 

• Patienter som får hemrehabilitering av särskilt multidisciplinärt rehabiliteringsteam 

får ett minskat aktivitetsberoende (dvs. får ett minskat behov 

av hjälp av andra för att utföra aktiviteter) jämfört med patienter som 

vårdas på sjukhus. 

• Patienter som får hemrehabilitering av särskilt multidisciplinärt rehabiliteringsteam 

får ett minskat behov av kommunalt särskilt boende. 

• Uppföljningar visar att det är fler patienter som är nöjda med denna vårdform 

jämfört med patienter som vårdas på sjukhus. 

Nackdelar 

• Patienter med svår stroke kan inte skrivas ut tidigt och rehabiliteras med 

multidisciplinärt rehabiliteringsteam då vetenskapligt underlag saknas 

som stöder detta. 

• Tidig hemgång är svårt att organisera i glesbygd med längre avstånd till 

sjukhus. 

• Det finns inget vetenskapligt underlag som visar vilka av komponenterna 

i det multidisciplinära rehabiliteringsteamets arbete som är mest avgörande 

för resultatet. 


• Hälso- och sjukvården kan skriva ut strokepatienter med milda till måttliga 

symtom från sjukhuset tidigare under förutsättning att patienten får 

rehabilitering i hemmet av ett multidisciplinärt rehabiliteringsteam med 

kunskap om strokesjukvård (prioritet 3). 

Sekundärprevention 

Skyndsam karotiskirurgi 

Kirurgisk behandling av karotisstenos (förträngning på halspulsådern) används 

för att minska risken för framtida stroke. Vid operationen tar man bort 

de åderförkalkningsförändringar som genom embolisering (proppvandring) 

kan orsaka hjärninfarkt. Om patienten har uppvisat symtom i form av TIA 

(snabbt övergående förlamningsepisoder eller tillfällig blindhet på ett öga) 

eller lindrig hjärninfarkt är skyndsam operation viktig för att förebygga nya, 

kanske invalidiserande, stroke. 

23

Hos patienter med kvarstående neurologiska bortfall har man tidigare ansett 

att man bör vänta ett antal veckor med operation för att minska risken 

för till exempel hjärnblödning vid ingreppet. Men senare års studier har visat 

att värdet av en karotisoperation snabbt avtar med den tid som gått sedan 

symtomen började. Numera finns det övertygande bevis för att en operation 

inom två veckor förebygger flest stroke. 

I syfte att ytterligare öka den förebyggande effekten med en operation har 

möjligheten till ”akut karotiskirurgi” (inom timmar till dagar) jämfört med 

”skyndsam karotiskirurgi” (inom två veckor) diskuterats, men man kan ännu 

inte utesluta att ytterligare tidigareläggning av operationen kan leda till flera 

komplikationer. Det vetenskapliga stödet för en sådan tidigareläggning av 

operationen fortfarande är ofullständigt. 

Fördelar 

• Karotiskirurgi har en relativt sett låg perioperativ (i anslutning till operationen) 

risk som är relaterad till orsaken till ingreppet. 

• Skyndsam karotiskirurgi (inom 2 veckor) leder till tydligt ökad andel 

förebyggda stroke jämfört med operation i ett senare skede. 

Nackdelar 

• Karotiskirurgi innebär en risk för komplikationer vid operationen, vilka 

måste jämföras med riskerna vid utebliven eller fördröjd operation. 

• ”Akut” karotiskirurgi (inom timmar till dagar) kan möjligen vara behäftad 

med en ökad andel komplikationer vid operationen, men vetenskapliga 

data som visar detta är otillräckliga. 


• Hälso- och sjukvården bör genomföra karotisoperation skyndsamt (inom 

2 veckor) i de fall den är motiverad (prioritet 1). 

Stentbehandling vid karotisstenos 

Endovaskulär behandling med angioplastik och stent (en kateterburen kärlintervention 

där ett utfällbart metallnät sätts in som ska förhindrar förträngningen) 

är idag rutinbehandling vid akut koronarsjukdom och benartärsjukdom. 

Hos patienter med symtomgivande karotisstenos är endovaskulär behandling 

ett möjligt alternativ till karotiskirurgi. Endovaskulär behandling 

kräver inte narkos och är inte förenad med risk för perifer nervskada på halsen 

(vilket kan ske vid karotiskirurgi). 

Men jämförande studier mellan endovaskulär behandling och karotiskirurgi 

har hittills inte visat att endovaskulär behandling är likvärdigt eller 

bättre än karotiskirurgi. Det finns inte heller stöd för att endovaskulär behandling 

är mer ”skonsam” hos äldre patienter. Endovaskulär behandling 

tycks vara förenad med en ökad risk för att förträngningen kommer tillbaka 

men i vilken utsträckning detta ger upphov till stroke är ännu oklart. Långtidsuppföljningar 

av flera stora jämförande studier pågår, och ytterligare två 

stora jämförande studier pågår för närvarande. 

24

Fördelar 

• Endovaskulär behandling kräver inte narkos och ger inte upphov till lokala 

nervskador på halsen. 

• Patienter kan uppleva endovaskulär behandling som mer skonsam än ett 

kirurgiskt ingrepp 

Nackdelar 

• Vetenskapliga studier har ännu inte visat att endovaskulär behandling är 

likvärdig eller bättre än karotiskirurgi som förebyggande behandling mot 

stroke. 

• Endovaskulär behandling kan innebära en större risk att förträngningen 

kommer tillbaka. 


• Hälso- och sjukvården bör, i avvaktan på resultat från pågående jämförande 

studier, genomföra endovaskulära behandlingar av symtomgivande 

karotisstenos enbart inom ramen för vetenskapliga studier (FoU). 

Fortsatta åtgärder i det långa perspektivet 

Det är mycket viktigt att rehabiliteringsåtgärder sätts in tidigt efter insjuknandet 

eftersom det är då som åtgärderna har störst effekt. Rekommendationerna 

i riktlinjerna handlar om olika rehabiliteringsalternativ, varav Socialstyrelsen 

i beslutsstödet lyfter fram ett. Vissa av rekommendationerna framhåller 

att rehabiliteringsmetoder som saknar vetenskapliga underlag endast 

bör tillämpas inom ramen för kontrollerade studier och i vissa fall inte alls. 

Constraint Induced Movement Therapy (CIMT) vid stroke 

Constraint Induced Movement Therapy (CIMT) är en metod som sjukvården 

använder för patienter som har insjuknat i stroke och fått en försämrad 

ADL (aktivitet i dagliga livet), men har viss kvarvarande rörlighet i handled 

och fingrar. 

Teorin bakom CIMT bygger på hjärnans inbyggda kapacitet att kompensera 

för en hjärnskada. Ny träning och inlärning stimulerar hjärnan att etablera 

nya nervförbindelser efter en nervskada, till exempel stroke. 

CIMT tillämpas genom specifik träning med en personal upp till sex timmar 

per dag. Patientens förlamade arm tränas intensivt i två till tre veckor. 

För att ”tvinga” den förlamade armen att användas så är det ett villkor att 

den ”friska” armen inte används under träningsperioden (upp till 90 procent 

av patientens vakna tid). Därför är fixering av den friska armen så att patienten 

inte kan använda den en grundregel i metoden. 

CIMT kan ge vissa positiva effekter när den tillämpas för patienter i subakut 

eller kronisk fas (tidigast tre månader efter akut insjuknandet i stroke) 

men metoden är inte tillräckligt undersökt för att visa på en oentydig effekt 

på funktioner. 

25

Denna beskrivning gäller för den ursprungliga CIMT-metoden som introducerades 

i hälso- och sjukvården i början av 80-talet. Då den ursprungliga 

CIMT är en kostnads- och resursintensiv form av rehabilitering sker det en 

konstant utveckling av modifierande former av CIMT. Det pågår för närvarande 

ett flertal studier av modifierad CIMT. Socialstyrelsen har därför inte 

tagit ställning till dessa metoder. 

Fördelar 

• CIMT ger viss förbättring i den förlamade armens funktion. 

• Det finns enstaka studier som visar en kvarstående effekt av CIMTträning 

och rehabilitering efter sex månader till två år. 

Nackdelar 

• Vetenskapligt underlag är svagt med små studiepopulationer och enbart 

på patienter under 60 år. 

• Metoden kräver stora personella insatser från sjukvården, oftast minst en 

person under hela tiden den förlamade armen tränas. 

• Metoden kan enbart användas för en begränsad patientgrupp med viss 

kvarstående motorik. 


• Hälso- och sjukvården kan använda CIMT men i så fall endast till patienter 

under 60 års ålder i subakut eller kronisk fas och som har viss kvarvarande 

rörlighet i handled och fingrar (prioritet 9). 

• Hälso- och sjukvården bör endast ge CIMT till äldre personer (över 60 

års ålder) och modifierade varianter av CIMT inom ramen för kontrollerade 

studier, eftersom metoderna saknar tillfredsställande vetenskaplig 

dokumentation (FoU). 

26

3. Ekonomiska och organisatoriska 

konsekvenser 

Inledning 

Avsikten med detta kapitel är att beskriva de ekonomiska och organisatoriska 

konsekvenser som de uppdaterade nationella riktlinjerna för strokesjukvård 

kan förväntas leda till i jämförelse med nuvarande praxis. Kapitlet 

beskriver några av de förändringar som är troliga om rekommendationerna 

om prevention, diagnostik, behandling och omvårdnad tillämpas. Rekommendationerna 

är resultatet av en samlad bedömning som baseras på fakta 

om sjukdomstillståndets svårighetsgrad samt åtgärdens effekt och kostnadseffektivitet. 

En kostnadseffektivitetsanalys belyser alltid en valsituation 

mellan två eller flera alternativa åtgärder. Vanligen uttrycks resultatet som 

en kostnad per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår (QALY) där hänsyn tas till 

såväl överlevnad som livskvalitetsaspekter. 

Ett samhällsekonomiskt perspektiv 

Analyser av kostnadseffektivitet har oftast ett samhällsekonomiskt perspektiv 

och inkluderar både direkta och indirekta kostnader. Direkta kostnader 

är kostnader för hälso- och sjukvård och andra icke-medicinska direkta 

kostnader. Indirekta kostnader är främst produktionsbortfallskostnader 

och är värdet av minskad produktivitet på grund av ohälsa. Kostnadseffektivitetsanalysen 

skiljer inte på om det är landstinget, kommunen, 

individen eller staten som bär kostnaden. Analysen tar inte heller hänsyn till 

om det finns tillgängliga resurser att tillhandahålla för behandlingen i fråga. 

En kostnadseffektivitetsanalys är ett redskap som man använder för att väga 

kostnader och effekter mot varandra för att se om det är samhällsekonomiskt 

lönsamt och rimligt att använda en dyrare och effektivare behandling. 

Förväntade konsekvenser för hälso- och sjukvården 

Detta kapitel fokuserar på riktlinjernas förväntade konsekvenser när det 

gäller de finansiella kostnaderna för hälso- och sjukvården och eventuella 

konsekvenser för hälso- och sjukvårdens organisation. Avsikten är att belysa 

hur rekommendationerna i de nationella riktlinjerna kommer att påverka 

kostnaderna för strokesjukvården när de implementeras. Rekommendationerna 

om prioriteringar förutsätts påverka resursfördelningen inom strokesjukvården 

på så sätt att förhållandevis mer resurser fördelas till högt prioriterade 

tillstånd och åtgärder än till tillstånd och åtgärder med låg prioritet. 

Rekommendationerna om åtgärder som hänförts till icke-göra förutsätts 

påverka resursfördelningen genom att åtgärder som är dokumenterat ineffektiva 

eller medför risker för patientsäkerheten utmönstras. Rekommendationerna 

om åtgärder som hänförts till FoU förutsätts påverka resursfördel- 

27

ningen på så sätt att de inte används i rutinsjukvården med hänsyn till att 

kunskapsläget är ofullständigt. 

Ett urval av rekommendationerna 

Beräkningarna i detta kapitel behandlar några av de centrala rekommendationerna 

i riktlinjerna. Skälet till att en viss rekommendation har inkluderats 

i bedömningen är att åtgärden i fråga har fått en prioritering som kan 

medföra praxisförändringar om den implementeras. Beräkningarna av de 

ekonomiska konsekvenserna av de förändringar i behandlingspraxis som 

strokeriktlinjerna kan förväntas leda till är av överslagsmässig karaktär. De 

baseras främst på de sjukvårdskostnader som beräknas för åtgärderna i de 

fall kostnadseffektanalyser finns gjorda, men också på expertgruppernas 

uppfattning om dagens behandlingspraxis och en uppskattning av andelen 

behandlade patienter i den mån sådana uppgifter har funnits tillgängliga. 

Svårigheter vid beräkningarna 

En behandling eller åtgärd kan förekomma vid flera olika indikationer som 

har prioriterats helt olika. Det är därför i några fall mycket svårt att utifrån 

tillgängliga uppgifter och statistik beräkna vilka konsekvenser riktlinjerna 

kan få. För att kunna göra mer precisa beräkningar krävs information om 

hur resursanvändningen för en viss åtgärd fördelar sig på olika indikationer. 

Det finns kritik mot den här typen av beskrivningar av kostnadskonsekvenser. 

Den går ut på att de besparingar som de nya åtgärderna leder till 

inte kan realiseras eftersom patienttrycket är konstant, personalen fast anställd 

och lokalerna finns där ändå. Kritiken kan bemötas med två olika argument. 

Det första argumentet är att alla kostnader på lång sikt är rörliga 

vilket innebär att resurser som personal och lokaler kan användas på olika 

sätt. Till exempel antikoagulationsbehandling vid förmaksflimmer är den rekommendation 

som beräknas ha de största kostnadsbesparande effekterna, 

främst på grund av minskade kostnader för vård och rehabilitering av strokepatienter. 

Om dessa besparingar ska kunna användas krävs administrativt 

aktiva åtgärder. Det andra argumentet är att även om besparingar inte realiseras 

och resurserna inte frigörs för alternativa verksamheter så kommer de 

ändå medborgarna till godo. Det beror i sådana fall på att de frigjorda resurserna 

kan användas till vård av andra patienter i samma verksamhet. 

Att förebygga stroke 

Ekonomiska konsekvenser 

En allmänt förhöjd ambitionsnivå av primär- och sekundärprevention kräver 

ett utökat samarbete mellan strokesjukvård och primärvård när det gäller att 

följa riktlinjerna och att förbättra kvalitetsuppföljningen. 

28

Levnadsvanor 

• Ställningstagande till behandling för att förebygga hjärt-kärlsjukdom bör 

baseras på en samlad riskfaktorbedömning ( t.ex. SCORE eller liknande) 

och inte på mätning av enskilda biologiska riskfaktorer. (prioritet 3) 

• Levnadsvanor bör i ökad utsträckning kartläggas och dokumenteras i 

samband med sjukvårdskontakt. (prioritet 3) 

Karläggning och dokumentation av riskfaktorer leder till mer korrekt insatta 

åtgärder. Detta torde vara kostnadsneutralt eller kostnadsbesparande för 

sjukvården. 

Läkemedel vid högt blodtryck 

• Vid uttalad hypertoni som konstaterats vid upprepade mätningar, bör 

läkemedelsbehandling inledas, samtidigt som rådgivning om bättre levnadsvanor 

påbörjas. (prioritet 1) 

Vid mycket högt blodtryck är behandling med läkemedel kostnadsbesparande. 

• Vid läkemedelsbehandling av okomplicerad hypertoni bör i första hand 

ett eller flera generikaläkemedel ur grupperna tiazider, ACE-hämmare eller 

kalciumblockerare ges (prioritet 4). Även betablockerare kan ges till 

yngre patienter som först provat andra läkemedelsklasser. 

• ARB bör inte användas som förstahandsläkemedel vid hypertoni (prioritet 

10), utan endast vid intolerans för ACE-hämmare (prioritet 2) förutsatt 

att det finns indikation för blockad av renin-angiotensin-aldosteronsystemet. 

Vid behandling av okomplicerad hypertoni är val av generikaläkemedel 

kostnadsbesparande om målvärde uppnås, jämfört med behandling med mer 

kostsamma originalpreparat. 

Läkemedel vid höga blodfetter 

• Vid läkemedelsbehandling av förhöjda kolesterolvärden kan i första hand 

generiskt simvastatin ges (prioritet 8). 

Vid behandling av förhöjda blodfetter är val av generikaläkemedel kostnadsbesparande 

om målvärde uppnås, jämfört med behandling med mer 

kostsamma originalpreparat. 

Blodproppsförebyggande behandling vid förmaksflimmer 

• Patienter med förmaksflimmer och ytterligare minst en allvarlig riskfaktor 

eller två måttliga riskfaktorer för blodpropp bör behandlas med 

warfarin förutsatt att sjukvården gjort en noggrann kartläggning av blödningsrisken. 

(prioritet 2) 

• Eftersom warfarin är en effektivare behandling än ASA bör ASA inte 

väljas (icke-göra) förutsatt att det inte finns några kontraindikationer mot 

warfarin. 

29

Warfarinbehandling vid förmaksflimmer kommer att öka, dels på grund av 

riktlinjerna, dels även på grund av en åldrande befolkning. I en studie av 

kostnaden för förmaksflimmer i Östergötland beräknas kostnaden för en 

patient med warfarinbehandlat förmaksflimmer jämfört med en obehandlad 

patient [4]. De årliga direkta sjukvårdskostnaderna för en obehandlad patient 

uppgick 2006 till 31 000 kronor varav drygt hälften, 51 procent, av kostnaderna 

består av strokekostnader i sjukvården och 49 procent består av 

kostnader för stroke för kommunerna. Motsvarande årlig kostnad för den 

välkontrollerade warfarinbehandlade patienten var 10 000 kronor varav 5 

500 kronor utgjordes av behandling och kontroll av INR-värde. Kostnaden 

för stroke uppgick för warfarinpatienten endast till 1 800 kronor medan 

kostnaden för blödningar beräknades till 2 600 kronor. 

Om prevalensen förmaksflimmer antas vara 1,5 procent och andelen med 

minst en riskfaktor är 93,6 procent kan antalet personer som är aktuella för 

warfarinbehandling beräknas till cirka 125 000 i Sverige. Incidensen beräknas 

till 170 per 100 000 invånare. Baserat på Östergötland får 48,9 procent i 

dag behandling. Om alla obehandlade personer med förmaksflimmer med 

ytterligare en riskfaktor fick warfarinbehandling skulle den besparingen 

uppgå till cirka 1,3 miljarder kronor. I detta ingår en ökad kostnad för kontroll 

av warfarinbehandling på cirka 320 miljoner kronor och minskade 

kostnader för strokevård med 1,8 miljarder kronor uppdelat på 920 miljoner 

kronor i sjukvården respektive 880 miljoner i kommunal vård och omsorg. 

Även om potentialen är stor är det orealistiskt att anta att alla idag obehandlade 

skulle få behandling. 

Om man istället antar att warfarinbehandling ökar från cirka 50 procent 

till 70 procent skulle besparingen uppgå till 540 miljoner kronor. Kostnaden 

för kontroll av warfarinbehandling skulle öka med 136 miljoner kronor och 

kostnaden för strokevård skulle minska med 740 miljoner kronor, 380 miljoner 

kronor i sjukvården och 360 miljoner i kommunal vård och omsorg. 

Dessa beräknade inbesparingar är av engångsnatur eftersom de uppkommer 

genom att det finns ett ackumulerat antal obehandlade personer. Den årliga 

kostnadsbesparingen, baserad på incidens och att 70 procent av de nyinsjuknade 

kommer att diagnostiseras och behandlas, beräknas till 321 miljoner 

årligen. 

Organisatoriska konsekvenser 

Riskfaktorer och primära förebyggande insatser är inte specifika för stroke 

utan till stora delar lika som för annan hjärt-kärlsjukdom. Avsnittet om förebyggande 

åtgärder i strokeriktlinjerna är samordnade med motsvarande 

avsnitt i hjärtriktlinjerna. Nationella riktlinjer för hälsofrämjande åtgärder är 

för närvarande under framtagande, och kommer att ytterligare belysa organisatoriska 

konsekvenser kring primärprevention och vilka insatser som 

ligger på olika aktörer. 

För sekundärprevention efter TIA och hjärninfarkt rekommenderar riktlinjerna 

högt prioriterade läkemedelsbehandlingar med kombination av 

trombocythämmare, statiner, och blodtryckssänkare. Blodryckssänkande 

läkemedel är också aktuellt efter hjärnblödning för att förhindra återfall. En 

del läkemedel insätts sekventiellt, och för vissa läkemedel är initiala biverk- 

30

ningar inte ovanliga. De nya rekommendationerna innebär ett ökat behov av 

tidig uppföljning inom sjukhusanknuten öppenvård eller primärvård avseende 

tolerans och följsamhet av nyinsatta läkemedel. 

Patienter med TIA och stroke behöver långvarig uppföljning inom primärvård 

för uppföljning av läkemedelsbehandling, funktionsnivå, komplikationer, 

rehabilitering, rådgivning, anhörigstöd, och flera andra ändamål. 

Två-årsuppföljningar från Riks-Stroke och andra studier har visat att behovet 

av långsiktig uppföljning inte är tillgodosett för många patienter. Detta 

område behöver ytterligare belysas i kvalitetsregister och indikatorstudier. 

Många patienter är också aktuella för andra kvalitetsregister än Riks-Stroke, 

t ex registren för diabetes, förmaksflimmer, och hjärtsjukdomar. Den långsiktiga 

uppföljningen efter TIA och stroke behöver ytterligare genomlysas 

för att ge bättre underlag för vilka organisatoriska konsekvenser som kan 

vara påkallade. 

På sjukhus 


Skyndsamt omhändertagande 

• Patienter med misstänkt stroke eller TIA hänvisas omedelbart till sjukhus. 

(prioritet 1) 

Åtgärden bedöms leda till ökade kostnader för sjuktransporter och akut omhändertagande. 

Hemikraniektomi vid malign mediainfarkt 

• Patienter under 60 års ålder med malign mediainfarkt ges dekompressiv 

hemikraniektomi inom 48 timmar efter insjuknandet. (prioritet 2) 

Vid ett antagande om att hemikraniektomi kommer att erbjudas 50 patienter 

årligen i landet och att åtgärden i sig kostar 50 000 kronor kommer sjukvårdskostnaderna 

årligen att öka med 2,5 miljoner kronor. 

Intravenös trombolys efter symtomdebud av ischemisk stroke 

• Intravenös stroketrombolys med tPA till patienter med ischemisk stroke 

från 3 upp till 4,5 timmar efter symtomdebut (prioritet 2), under förutsättningar 

att det dokumenteras i journal i avvaktan på Läkemedelsverkets 

beslut om utvidgad indikation (tidsintervall) för trombolys. 

Utifrån nuvarande förutsättningar bör cirka 1 500 patienter kunna bli aktuella 

för trombolysbehandling vid ischemisk stroke. Antalet ökar för varje år. 

Om man antar att 50 procent fler kan erbjudas trombolys om tidsspannet 

ökas med 50 procent (från max 3 timmar till 4,5 timmar) så skulle det innebära 

att 750 nya patienter skulle få trombolys. 

Baserat på en dansk studie skulle varje sådan patient kosta 25 000 kronor 

extra under det första året med hänsyn taget till både ökade behandlingskostnader 

och minskade kostnader för en lägre sjuklighet. Detta ökar sjuk- 

31

vårdkostnaderna på kort sikt i riket med 19 miljoner kronor årligen. På lång 

sikt är behandlingen dock kostnadsinbesparande. 

Tidig utskrivning från sjukhus och rehabilitering i hemmet 

• Patient med milda till måttliga symtom kan skrivas ut från sjukhus tidigare 

under förutsättning att patienten får rehabilitering i hemmet av ett multidisciplinärt 

rehabiliteringsteam med kunskap om strokesjukvård. (prioritet 

3) 

Hemrehabilitering kan minska lokalkostnader och personalkostnader på 

sjukhuset. Kostnaderna för LAH/SAH (lasarett/sjukhusansluten hemsjukvård) 

ökar. Vad nyttoeffekten blir är osäker och beror främst på vilka inbesparingar 

som kan realiseras. Bedömningen är att kostnaderna ökar. 


Strokevård är mycket komplex med en vårdkedja som innefattar ett flertal 

olika komponenter, från förebyggande åtgärder, prehospital vård, sjukhusvård, 

till rehabilitering och uppföljning. De nya riktlinjerna betonar fortsatt 

mycket starkt betydelsen av en välfungerande organisation och effektiva 

vårdkedjor med kontinuitet mellan olika komponenter som grundförutsättningar 

för att strokevård skall vara ändamålsenlig och effektiv. 

Strokevårdens olika aspekter behöver följas upp i kvalitetsregister och indikatorstudier. 

Kvalitetsuppföljning är en integrerad del i strokevårdens organisation. 

Täckningsgrad och uppföljning i Riks-Stroke är fortfarande 

ofullständig på många sjukhus. Sjukvården med ofullständig registrering bör 

ifrågasätta om avsatta resurser för kvalitetsregisterarbetet är tillräckliga. 

De nya riktlinjerna rekommenderar akut omhändertagande, utredning och 

behandling av TIA – en åtgärd som getts högsta prioritet. I majoriteten fall 

kan detta endast åstadkommas genom inläggning på sjukhus inom ramen för 

det etablerade omhändertagandet av patienter med stroke. Akut TIA-vård 

kommer att innebära en ökad belastning på den akuta sjukvården men då 

vårdtiderna är mycket korta (en eventuellt två dygn) innebär det endast ett 

marginellt ökat vårdplatsbehov (uppskattningsvis tre vårdplatser per miljon 

befolkning). 

Studier har också visat att det är en krävande uppgift att säkert diagnostisera 

akut TIA och skilja TIA från andra sjukdomstillstånd. Ökade utbildningsinsatser 

för läkare som handlägger akuta TIA och stroke kommer att 

behöva genomföras. 

Riktlinjerna betonar också fortsatt betydelsen av strokeenhetsvård som 

har högsta prioritet i strokeomhändertagandet. Vård på annan typ av avdelning 

står på icke-göra listan. Data från Riks-Stroke för år 2007 visar att cirka 

17 procent av alla patienter med stroke inte vårdas på strokeenhet. Andelen 

är ännu större på flera sjukhus, vilket talar för att patienter rutinmässigt 

vårdas i icke-rekommenderad vårdform på många håll. Inläggning direkt på 

strokeenhet, utan omvägar på observationsavdelning/intagningsavdelning, 

förordas i riktlinjerna. 

Fluktuationer i patienttillströmning kan göra att alla patienter inte initialt 

kan beredas vård direkt på strokeenhet, men detta ska utgöra undantagsfall 

32

(mindre än tio procent av alla fall) och inte vara regelbundet förekommande. 

För att tillgodose kravet på strokeenhetsvård redan initialt kan vårdplatser 

inom sjukhuset behöva omdisponeras, och sjukhus som uppvisar en låg andel 

patienter vårdade på strokeenhet bör ifrågasätta om antalet strokevårdplatser 

är tillräckligt. Å andra sidan kan tidig utskrivning och rehabilitering i 

hemmet av ett multidisciplinärt stroketeam medföra ett marginellt minskat 

vårdplatsbehov på en strokeenhet. 

Att erbjuda tidig utskrivning från sjukhus och rehabilitering i hemmet utifrån 

patientens behov innebär en organisatorisk förändring då den bör ges 

eller koordineras av ett specialutbildat multidisciplinärt team med kunskap 

om strokesjukvård. Många verksamheter saknar specialutbildade multidisciplinära 

hemrehabiliteringsteam. Läkarmedverkan kan behöva utökas inte 

enbart för att vara medicinskt ansvarig utan att även för att aktivt medverka i 

planering och utförande av patientens rehabiliteringsplan. Att bygga upp 

sådana hemrehabiliteringsteam med särskild strokekompetens kräver utbildningsinsatser 

och vissa förändringar av rehabiliteringspersonalens arbetsuppgifter. 

Den utökade tidsgränsen för trombolys till 4.5 timmar kommer att handläggas 

inom ramen för redan etablerade rutiner för trombolyslarm, och förväntas 

inte i sig att innebära tydliga organisatoriska förändringar. Data från 

Riks-Stroke visar emellertid betydande regionala skillnader i andel patienter 

som kommit in som trombolyslarm och som erhållit behandling. Sjukhus 

med låg andel behandlade patienter bör se över den lokala vårdkedjan, 

genomföra eller upprepa utbildningsinsatser, och förstärka prehospitala och 

hospitala organisationen för trombolysbehandling. 

En viktig orsak till att patienter inte erhåller behandling med trombolys är 

att larm eller ankomst till sjukhus fördröjts på grund av att tillståndet uppfattats 

som icke akut. De nya riktlinjerna betonar värdet av informationskampanjer 

riktade till allmänheten så att personer som är i närheten av person 

som insjuknar kan känna igen tillståndet och larma ambulans. Informationskampanjerna 

behöver upprepas halvårsvis. Denna typ av informationskampanjer 

har traditionellt främst initierats av patientorganisationer och strokeintresserade 

personer inom sjukvården, och sällan från verksamhetsledningar. 

Sjukvården bör överväga att genomföra upprepade informationskampanjer 

kring akut stroke via egna informationskanaler och massmedia. 

Behandling med hemikraniektomi ställer krav på utveckling och översyn 

av regionala vårdprogram kring yngre patienter med svårt stroke så att patienter 

som kan bli aktuella för kirurgisk behandling redan första dygnet kan 

överföras till regionklinik (neurologi, neurointensivvård, neurokirurgi) för 

övervakning och åtgärd om behandlingskriterier uppfylls. Översyn av regionala 

vårdprogram är också aktuellt för patienter med basilarisocklusion som 

kan vara aktuella för intraarteriell trombolysbehandling. 

För utredning på sjukhus rekommenderar de nya riktlinjerna ökad användning 

av magnetresonanstomografi (MR) i differentialdiagnostiskt syfte 

hos patienter där diagnosen är oklar eller osäker. Denna patientgrupp är en 

utökad indikation för MR. Utredning med MR kan emellertid ske på kontorstid 

och det ökade resursbehovet är relativt litet. Riktlinjerna rekommenderar 

också monitorering av hjärtrytm i ökad utsträckning, vilket ställer 

33

ökade krav på utrustning på övervakningsenheter och kliniskt fysiologiska 

avdelningar. 

Sondnutrition av personer med sväljningssvårigheter efter stroke innebär 

idag inte stora organisatoriska förändringar utan mer ett tydliggörande av 

vikten av god omvårdnad av patienten. Dock ställer detta krav på kunskap 

och fastlagda rutiner kring sondhantering och nutrition hos vårdpersonalen 

liksom medvetande om risken för aspiration av maginnehåll. 

Sekundärprevention 



• Patient med TIA/lindrig stroke bör erbjudas skyndsam (inom två veckor) 

karotiskirurgi i de fall där den är motiverad. (prioritet 1) 

Eftersom patienterna har mycket hög risk för stroke bedöms kostnaden 

för kirurgin uppvägas av de besparingar som görs genom att undvika strokerelaterade 

kostnader. 


De nya riktlinjerna betonar vikten av att undvika tidsfördröjningar till karotiskirurgi 

för att den förebyggande effekten inte ska minska eller till och 

med gå förlorad. En skyndsammare handläggning kräver översyn av utrednings- 

och beslutskedjan hos potentiella patienter för karotiskirurgi men 

ändrar i övrigt inte utrednings- eller operationsvolymer. Däremot visar data 

från SVEDVASC betydande regionala variationer i antalet karotisoperationer 

i relation till befolkningsstorlek, vilket talar för att alla patienter som kan 

vara lämpliga för karotiskirurgi inte identifieras. En viss ökad dimensionering 

av den karotiskirurgiska verksamheten kommer därför sannolikt att 

behövas. För endovaskulär behandling av karotisstenos är det vetenskapligt 

ännu inte visat att metoden är lika bra eller bättre än karotiskirurgi; metoden 

är därför fortsatt på utvecklingslistan. 

34

Sammanfattning av rekommendationernas ekonomiska 

konsekvenser 

Ett försök till sammanfattning av strokeriktlinjernas ekonomiska konsekvenser 

görs i tabell nedan 

Tabell 1. Strokeriktlinjernas rekommendationer med ekonomiska konsekvenser. 

Åtgärd Förväntade kostnader och besparingar 

för hälso- och sjukvården 

Prevention – riskbedömning Besparing 

Prevention – råd sunda levnadsvanor Besparing 

Prevention – uttalad hypertoni läkemedel 

direkt 

Prevention – hypertonibehandling 

främst generika 

Prevention – kolesterolbehandling 

främst generika 

Arytmi – warfarinbehandling vid 

förmaksflimmer 

Misstänkt stroke eller TIA – omedelbar 

hänvisning till närmaste sjukhus 

Ischemisk stroke – trombolys 3-4,5 

timmar efter symptomdebut 

Malign mediainfarkt – dekompressiv 

hemikraniektomi 

Mild till måttlig grad av stroke multidisciplinärt 

rehabiliteringsteam 

Symtomgivande måttlig karotisstenos 

vid TIA/lindrig stroke - skyndsam 

karotiskirurgi 

Besparing 

Besparing 

Besparing 

Besparing 740–1 800 miljoner (engångssumma) 

besparing 321 miljoner/år 

Ökad kostnad 

Ökad sjukvårdskostnad 19 miljoner 

på kort sikt. På lång sikt besparing 

Ökad sjukvårdskostnad 2,5 miljoner 

Kostnadsökande 

Kostnadsneutralt 

Sammanfattningsvis förefaller uppdateringen av strokeriktlinjerna inte vara 

kostnadsdrivande förutsatt att den rekommenderade intensifieringen av antikoagulatiabehandling 

implementeras. 

35

4. Indikatorer i strokesjukvården 

Inledning 

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att utarbeta nationella indikatorer 

som ska spegla olika aspekter av kvalitet inom hälso- och sjukvården. Indikatorerna 

ska vara tydliga, pålitliga, mätbara, accepterade och möjliga att 

registrera kontinuerligt i informationssystem såsom register och andra datakällor. 

Strokesjukvården måste precis som all annan sjukvård hela tiden arbeta 

med att förbättra sin kvalitet, effektivitet och patientsäkerhet. Det framgår 

bland annat av föreskrifterna om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet 

i hälso- och sjukvård [5]. 

En indikator är ett mått som speglar kvaliteten och som kan användas som 

underlag för verksamhetsutveckling och för öppen redovisning av hälsooch 

sjukvårdens processer, resultat och kostnader. 

En allsidig och nyanserad bild av kvaliteten i hälso- och sjukvården tillgodoser 

olika intressenters behov av information om hälso- och sjukvårdens 

kvalitet. Huvudintressenterna är befolkning, patienter, brukare och närstående, 

ledningsansvariga för verksamheterna, anställda inom verksamheterna, 

vårdgivarna (som sjukvårdshuvudmännens politiska och administrativa 

ledningar) och staten. 

Målsättningen är att indikatorerna ska kunna användas av olika intressenter 

för att: 

• Möjliggöra uppföljning av vårdens utveckling av processer, resultat 

och kostnader över tid lokalt, regionalt och nationellt. 

• Möjliggöra jämförelser av vårdens processer, resultat och kostnader 

över tid lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. 

• Initiera förbättringar av vårdens kvalitet på både lokal, regional 

och nationell nivå. 

• Öka tillgängligheten till information (öppna redovisningar) om 

vårdens processer, resultat och kostnader för de olika intressenterna. 

Arbetet med att utveckla 

indikatorer för strokesjukvården 

Socialstyrelsen har utarbetat indikatorerna inom ramen för arbetet med riktlinjerna 

för strokesjukvården. 

Arbetet har Socialstyrelsen bedrivit enligt en modell som togs fram inom 

det nationella Info-VU-projektet [6]. Modellen innebär att vi utgår från relevanta 

kunskapsdokument, riktlinjer eller vårdprogram och utformar indikatorerna 

i ett konsensusförfarande med medicinska experter och övriga in- 

36

tressenter (till exempel vårdgivare och patientföreträdare). Enligt modellen 

ska en indikator för god vård ha vetenskaplig rimlighet (validitet) och vikt 

(relevans), och dessutom vara möjlig att mäta och tolka. 

Med hjälp av indikatorer inom strokesjukvården kan man identifiera förhållanden 

som bör studeras närmare när det gäller orsakssamband och möjligheter 

för förbättring. 

Antalet nationella indikatorer för strokesjukvården är 34 stycken. Av dessa 

är ett antal inte möjliga att kontinuerligt följa med de uppföljningssystem 

som i dagsläget finns tillgängliga på nationell nivå. Dessa är placerade på 

utvecklingslistan. 

För de verksamheter som är involverade i prevention, vård och behandling 

av strokesjukdom krävs naturligtvis fler indikatorer för att kunna följa 

upp verksamhetens innehåll, kvalitet och resultat. Här har Socialstyrelsen 

dock satt fokus på ett fåtal indikatorer som avser att spegla de viktigaste 

aspekterna utifrån God vård samt rekommendationerna i riktlinjerna och 

som idag är möjliga mäta. 

Samordning med andra delar av riktlinjearbetet 

Utveckling av indikatorer är en integrerad del av riktlinjearbetet. Det betyder 

bland annat följande: 

• Arbetet utgår från föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och 

patientsäkerhet i hälso- och sjukvården [5] och vägledningen ”God 

vård” [1]. 

• Indikatorerna speglar de viktigaste rekommendationerna i riktlinjerna. 

• De indikatorer som avser att mäta olika processer i vårdkedjan går 

att härleda från den tillstånds- och åtgärdslista som Socialstyrelsen 

utarbetat inom ramen för riktlinjearbetet. 

Uppföljning av strokesjukvården 

Socialstyrelsen kommer under 2009/10 att göra en uppföljning av strokesjukvårdens 

processer, resultat och kostnader. Denna uppföljning kommer 

framför allt att ha sin utgångspunkt i de indikatorer som Socialstyrelsen i det 

följande lyfter fram som nationella indikatorer inom strokesjukvården men 

även ändra aspekter kommer att belysas. Uppföljningen kommer att innehålla 

presentationer av strokesjukvården ur ett nationellt perspektiv, det vill 

säga: 

• nationell utveckling av strokesjukvården över tid 

• regionala och lokala jämförelser 

Redovisning av indikatorer 

Socialstyrelsen har tagit fram samtliga indikatorerna utifrån sex områden 

som tillsammans definierar begreppet god vård. De sex områdena är: 

37

• Kunskapsbaserad och ändamålsenlig hälso- och sjukvård, som bygger 

på vetenskap och beprövad erfarenhet och utformas för att möta 

varje patients behov på bästa sätt. 

• Säker hälso- och sjukvård, som aktivt förebygger skador. 

• Patientfokuserad hälso- och sjukvård, som ges med respekt och lyhördhet 

för varje patients behov. 

• Effektiv hälso- och sjukvård, som utnyttjar tillgängliga resurser på 

bästa sätt för att nå uppsatta mål. 

• Jämlik hälso- och sjukvård, som ges och fördelas på lika villkor för 

alla. 

• Hälso- och sjukvård i rimlig tid, som innebär att ingen patient ska 

behöva vänta oskälig tid på vårdinsatser. 

Indikatorerna redovisas i matriser i enlighet med exempel 1. För många av 

indikatorerna finns även en nulägesbeskrivning. 

Exempel 1. Redovisning av en indikator. 

Indikator 3.7: Hjärnblödning i samband med trombolys 

Motivering för val av indikator (relevans): Det finns en viss risk för allvarlig 

hjärnblödning inom de närmaste dygnen efter trombolysbehandling. 

Led i vårdkedjan: Behandling. 

Kvalitetsområde: Säker vård. 

Resutatmått Beskrivning Mätmetod Datakälla Felkälla/ 

tolkningssvårigheter 

Andel trombolysbehandlade 

för stroke som 

drabbas av 

allvarlig 

hjärnblödning 

med klinisk 

försämring 

Täljare: 

Antal trombolysbehandlade 

som drabbats 

av allvarlig 


inom 36 tim 

efter genomförd 

trombolys 

Nämnare: 

samtliga 

trombolysbehandlade 

patienter med 

stroke 

Register 

(nationellt 

kvalitetsregister) 

Riks-Stroke Felaktiga 

tidsangivelser, 

Överregistrering 

av blödning 

kan 

förekomma 

om man utgått 

enbart från 

CT-fynd utan 

att ta hänsyn 

till klinisk 

försämring 

Form för redovisning 

Kön, 

Ålder 

Redovisas på 

riks-, vårdgivarochlandstingsnivå. 

Årlig redovisning 

Intressent 

Patient/ 

närstående 

Profession/ 

verksamhetsledningSjukvårdshuvudman 

Samtliga indikatorer redovisas på webbplatsen 

Samtliga indikatorer, redovisade i matrisform, finns tillgängliga på Socialstyrelsens 

webbplats (bilaga 3). 

I riktlinjerna ingår dels ett antal generella indikatorer. För varje sjukdomsgrupp 

finns dessutom specifika indikatorer. 

38

Kvalitetsindikatorerna 

1. Deltagande i kvalitetsarbete 

1.1 Täckningsgrad i nationellt kvalitetsregister Riks-Stroke 

2. Sjukvårdens resultat 

2.1 Dödlighet efter stroke (letalitet) 

2.2 Återinsjuknande i stroke inom 365 dagar efter stroke 

2.3 Självskattad upplevelse av hälsa 

2.4 Funktionsberoende efter strokeinsjuknande 

2.5 Boendeform efter stroke 

3. Vård och behandling vid sjukhus 

3.1 Fördröjning mellan symtomdebut och ankomst till sjukhus 

3.2 Trombolyslarm som startats före ankomst till eller på sjukhus (akutmottagning) 

3.3 Fördröjning mellan ankomst till sjukhuset och startad trombolysbehandling 

3.4 Vård på strokeenhet 

3.5 Obruten vårdkedja vid stroke 

3.6 Trombolysbehandling vid stroke 

3.7 Hjärnblödning i samband med trombolys 

3.8 Komplikation till följd av warfarinbehandling 

3.9 Komplikation under akut strokevård 

3.10 Test av sväljförmåga vid akut stroke 

Utvecklingslista 

3.11 Intag direkt på strokeenhet 

3.12 Hemikraniektomi vid livshotande hjärninfarkt (malign mediainfarkt) 

4. Sekundärprevention efter sjukhusvistelse 

4.1 Förekomst av riskfaktorn rökning efter stroke 

4.2 Förekomst av behandling med blodtryckssänkande mediciner 

4.3 Förekomst av warfarinbehandling vid förmaksflimmer efter hjärninfarkt 

4.4 Warfarinbehandling hos strokepatienter utan förmaksflimmer 

4.5 Förekomst av statinbehandling efter hjärninfarkt 

4.6 Karotisstenos – frekvens opererade 

4.7 Väntetid till karotiskirurgi 

4.8 Komplikationer vid karotiskirurgi 

4.9 Klopidogrelbehandling hos strokepatienter vid ”ASA-svikt” 

4.10 Icke generisk blodtryckssänkande behandling efter stroke 

4.11 Icke-generisk statinbehandling efter hjärninfarkt 

5. Patientfokus 

5.1 Delaktighet i den egna vårdens planering 

5.2 Beroende av stöd från närstående efter stroke 

39

5.3 Upplevelse av stöd/hjälp efter sjukhusvistelsen 

5.4 Upplevelse av vården 

5.5 Upplevelse av rehabilitering 

40

6. Information, delaktighet 

och etiska överväganden 

Kommunikationen med patienten – hälso- och 

sjukvårdens skyldigheter 

Socialstyrelsen ser sjukvårdens information till och kommunikation med 

patienten som en mycket viktig fråga. En god kommunikation med patienten 

som leder till att patienten blir delaktig i och kan påverka sin vård och behandling 

är ett grundläggande krav i all hälso- och sjukvård. 

En god kommunikation och patientens delaktighet är en förutsättning för 

att hälso- och sjukvården ska kunna ge en god vård. Enligt den strategi för 

God vård som staten och Sveriges Kommuner och Landsting kommit överens 

om ska vården vara kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, 

effektiv, jämlik och ges i rimlig tid. 

En patientfokuserad hälso- och sjukvård innebär att vården ges med respekt 

och lyhördhet för individens specifika behov, förväntningar och värderingar 

och att dessa vägs in i de kliniska besluten. Alla kontakter med 

personer som söker vård eller är patienter ska bygga på respekt för människors 

lika värde, den enskilda människans värdighet och individens självbestämmande 

och integritet. Vården och behandlingen ska så långt det är möjligt 

utformas och genomföras i samråd med patienten. Olika insatser för 

patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt. Detta förutsätter i sin tur 

en dialog mellan patienten, hälso- och sjukvårdspersonalen och ofta även 

närstående. Kommunikationen ska vara en integrerad del av all vård och 

behandling. Patientens kunskap, förståelse och insikt är en förutsättning för 

att hon ska kunna vara delaktig och ha inflytande över sin egen hälsa, vård 

och behandling. 

Informationsskyldigheten och patientens delaktighet regleras närmare i 

bland annat hälso- och sjukvårdslagen [7] och i lagen om yrkesverksamhet 

på hälso- och sjukvårdens område [8]. Patientens ställning regleras också i 

andra lagar och författningar, nationella handlingsplaner och andra överenskommelser 

mellan staten och huvudmännen. 

Viktiga utgångspunkter för kommunikationen med patienten 

Hälso- och sjukvårdens beslutsfattare, ledningsansvariga och personal bör ta 

ett gemensamt ansvar för frågor som rör information och kommunikation, 

delaktighet och medinflytande för patienten. Tillsammans bör man skapa 

bästa möjliga förutsättningar, processer och rutiner för att kommunikationen 

ska bli så bra som möjligt. Här är ytterligare några viktiga utgångspunkter: 

• Bemötande och kommunikation är en viktig del i de krav som ställs 

på ledningssystemet för kvalitet och patientsäkerhet [5]. 

41

• Brister i kommunikationen mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal 

är en patientsäkerhetsrisk. Om t.ex. en läkemedelsordination 

inte uppfattas på rätt sätt av patienten kan en oförutsedd biverkning 

uppstå i stället för den avsedda behandlingseffekten. 

• Kommunikation måste få ta tid – och ses över tid. Det vill säga informationen 

måste fyllas på, förtydligas, upprepas och följas upp 

under hela vårdprocessen. 

• Det är ett gemensamt ansvar för personal och patient att behandling 

och vård når avsedda resultat. 

• Hälso- och sjukvården får inte lägga över beslutsansvar på patienten 

i så hög grad att det äventyrar den trygghet och sakkunniga hjälp 

som hälso- och sjukvården ska ansvara för. Patienten måste få 

hjälp att värdera olika behandlingsalternativ och risker. 

Tre särskilt reglerade frågor 

Sedan den 1 januari 1999 finns tre särskilda bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen 

[7] respektive lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens 

område [8] vars syfte är att stärka patientens ställning. De reglerar 

vårdgivarens och hälso- och sjukvårdspersonalens skyldighet att ge patienten; 

• individuellt anpassad information, 

• möjlighet att välja mellan olika utrednings- och behandlingsalternativ, 

• möjlighet att få en förnyad medicinsk bedömning. 

Vart och ett av dessa tre särskilt reglerade frågor behandlas i det följande, 

dels på ett generellt plan, dels med exempel från strokesjukvården. 

Individuellt anpassad information 

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska ge varje patient individuellt anpassad 

information. Det innebär att personalen ska ta hänsyn till varje patients förutsättningar 

och behov vid utformandet av informationen och hur den ges. 

Man behöver bland annat ta hänsyn till patientens mognad och erfarenhet, 

hälsotillstånd, eventuell funktionsnedsättning och kulturell och språklig bakgrund. 

Informationen bör ges i dialog med patienten och med hänsyn till 

patientens behov i den aktuella vårdsituationen. Detta ställer stora krav på 

hälso- och sjukvårdspersonalen som måste ha förmåga att vara lyhörd och 

sätta sig in i patientens situation och perspektiv. 

Informationen ska innehålla uppgifter om patientens hälsotillstånd och de 

metoder för undersökning, vård och behandling som finns, det vill säga det 

som patienten behöver veta för att kunna ta ställning, ta tillvara sina intressen 

och vara delaktig i behandlingen. 

De flesta patienter vill i samband med diagnos ha en rak och ärlig information. 

Hur pass mottaglig patienten är beror dock på vilken typ av information 

det handlar om. Ett besked om en svår sjukdom kan sätta patientens 

42

normala förmåga att förstå och ta till sig information ur spel. Patienten kan 

till exempel ha svårt att ta till sig ytterligare information vid samma tillfälle. 

Generellt sett är det bra att kombinera muntlig och skriftlig kommunikation. 

Det är också viktigt att upprepa informationen på olika sätt, uppmuntra 

patienten att ställa frågor och att underlätta för patienten att få svar på sina 

frågor. Sjukvården kan till exempel: 

• Be patienten att ha en närstående med vid besöket hos läkaren eller 

att en sjuksköterska är närvarande. Den närstående har då också hört 

vad som sagts och sjuksköterskan kan ta vid med ytterligare information 

och stöd. 

• Ge tid till ett nytt läkarbesök så snart som möjligt, då man upprepar 

tidigare information och ger ytterligare fakta och förslag om behandling. 

Mycket sällan orsakar det en försämrad behandlingseffekt på 

grund av att behandlingen fördröjs. 

Det är över huvud taget viktigt att patienten har en namngiven och lättillgänglig 

person att vända sig till för fortsatt information och som kan svara 

på frågor om det som är oklart eller som väcker oro. 

Väl utformad information underlättar patientens delaktighet i behandlingsbeslut 

och kan stärka patientens känsla av och möjlighet till autonomi. 

Information som inte efterfrågas bör inte påtvingas patienten. Det krävs 

dock en lyhördhet för outtalade frågor som patienten behöver hjälp med att 

föra fram. 

Information till närstående 

Kan man inte lämna informationen till patienten ska man istället lämna den 

till en närstående till patienten. Om patienten inte uppgett vem som är närstående 

bör make, maka eller sambo samt barn, föräldrar och syskon anses 

vara det. Har patienten tydligt uttryckt att information inte ska lämnas till 

närstående ska hälso- och sjukvårdspersonalen respektera detta. 

Skyldighet att dokumentera 

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska dokumentera i patientjournalen vilken 

information man gett till patienten eller dennes närstående, vilka ställningstaganden 

som gjorts om val av behandlingsalternativ och om patienten fått 

möjlighet till en förnyad medicinsk bedömning. Detta framgår av 3 kap. 6 § 

i patientdatalagen [9]. Om en patient anser att en uppgift i patientjournalen 

är oriktig eller missvisande ska det antecknas i journalen, enligt 3 kap. 8 §. 

Information och delaktighet i strokevården 

Integritet och autonomi 

De etiska begreppen integritet och autonomi har skrivits in i hälso- och sjukvårdslagen 

som lägger fast att vården ska bygga på respekt för patientens 

självbestämmande och integritet. 

De båda begreppen kompletterar varandra. Integriteten är grundad i människovärdet. 

Den ligger alltid fast – från livets början till livets slut. Däremot 

kan förmågan till autonomi, självbestämmande, skifta under en männi- 

43

skas liv. Då är det nödvändigt att andra människor blir det stöd och skydd 

som bevarar och försvarar, upprättar och återupprättar det hotade människovärdet 

– integriteten. 

Omsorgen om patientens bästa måste alltid vara vägledande. När personal 

inom hälso- och sjukvården tar över patientens autonomi bör det ske för 

att upprätthålla patientens integritet. 

I anslutning till insjuknandet 

Många patienter som drabbas av stroke har omedelbart efter insjuknandet 

svårt att koncentrera sig och hålla tankarna samlade. Det kan innebära att de 

har svårt att utöva sin autonomi. 

I det mest akuta skedet kan insatserna vara synnerligen brådskande och 

utrymmet för att ge detaljerad information och försäkra sig om att patienten 

deltar i beslutet är begränsat. En akut behandling (t.ex. proppupplösande 

behandling eller operation av hjärnblödning) kan innebära risker som patienten 

kanske inte skulle vara beredd att ta. För patienter som inte har nedsatt 

autonomi är det patienten själv, efter att ha tagit del av informationen, som 

bestämmer om den diagnostiska insatsen eller behandlingen ska genomföras 

eller inte. Men med undantag för proppupplösande behandling blir i praktiken 

de allra flesta riskfyllda akutbehandlingar aktuella enbart för patienter 

med svårt nedsatt autonomi. 

För patienter med nedsatt autonomi måste professionens/personalens, 

närståendes och samhällets omsorg om den svårt sjuka människan vara vägledande. 

I beslut om en insats bör man väga in: 

• patientens tidigare inställning om den är känd, 

• närståendes eller ställföreträdares (t.ex. god mans) uppfattning, 

• medicinska fakta, etiska överväganden samt andra relevanta omständigheter 

(t.ex. kulturella eller religiösa värderingar om de är kända). 

När det finns flera behandlingsalternativ – med sina olika fördelar och risker 

- ska sjukvården ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller 

hon föredrar. De olika behandlingarna som patienten kan välja mellan ska 

överensstämma med vetenskap och beprövad erfarenhet. Dessutom ska 

kostnaderna för de valbara behandlingarna vara rimliga i förhållande till 

patientens sjukdom eller skada och förväntat resultat. Patienten kan inte 

kräva insatser som är medicinskt omotiverade eller alltför farliga. 

Exempel på akuta åtgärder som patienten inte kan kräva: 

• Undersökning med magnetkamera om det inte finns särskild anledning. 

• Proppupplösande behandling (trombolys) utanför de fastställda indikationerna, 

t ex sent efter insjuknandet. 

• Åtgärder med mycket låg prioritet enligt de nationella strokeriktlinjerna. 

44

Efter några dygns behandling 

De flesta patienter som överlever de första dygnen återfår sin beslutskompetens. 

Det innebär att informationsplikten och den grundläggande etiska principen 

om autonomi oftast kan beaktas fullt ut. Det är då inte tillräckligt att 

patienten informeras om de olika behandlingsalternativ som finns för en viss 

sjukdom eller skada. Vårdpersonalen måste också hjälpa patienten att värdera 

de olika alternativen, ge vägledning och försäkra sig om att patienten vet 

tillräckligt mycket för att kunna utöva sitt självbestämmande. 

När en patient ska ta ett beslut om en behandling som inte kan avbrytas 

eller göras ogjord (t.ex. operation av halskärl) är det viktigt att patienten får 

rådrum inför sitt beslut och möjlighet att diskutera med sina närstående. 

Förutom att vårdpersonalen måste erbjuda sitt professionella stöd i valet, 

måste patienten alltid ha möjlighet att överlämna beslutet till den behandlande 

läkaren. 

Vid språkstörningar (afasi) bör man vara medveten om att brister föreligger 

oftast såväl i uttrycksförmåga som i förståelse av vad som sagts. En person 

med afasi som fått information om något (till exempel operation av 

halskärl) kan visa sig inte ha förstått detta när man talar om händelsen i 

längre fram när afasin är bättre, trots att uppgiftslämnaren har uppfattningen 

av att personen har begripit. 

För behandlingar som avser att minska symtom och obehag finns särskilt 

goda möjligheter för patienten själv att utvärdera effekter och eventuella 

biverkningar. Det gäller t.ex. behandling av smärttillstånd eller nedstämdhet 

efter stroke. 

När det handlar om behandlingar som syftar till att förlänga patientens liv 

eller förhindra komplikationer av olika slag, kan det sällan bevisas att de gör 

någon nytta för den enskilde patienten. Patienten kan uppleva att behandlingen 

endast orsakar obehag. Det är då angeläget att patienten har tillgång 

till ingående kunskap om behandlingens för- och nackdelar för att kunna 

fatta beslut grundade på tillräcklig information. Förtroendet för den förskrivande 

läkaren spelar stor roll för om patienten väljer att fortsätta med förebyggande 

medicin eller inte. 

Om man vid det egna sjukhuset inte har tillgång till en speciell teknologi 

(diagnostisk eller terapeutisk) är vårdpersonalen skyldig att informera om att 

tekniken finns vid ett annat sjukhus och om patienten så önskar utfärda remiss 

dit. Att underlåta att göra detta är oetiskt och strider mot lagstiftningens 

skyldighet att informera om olika behandlingsalternativ. 

Exempel på valsituation inom strokesjukvården 

Ett exempel är behandling med blodförtunnande medel där patienten kan 

hamna i en svår valsituation på grund av risker och biverkningar. Då är det 

viktigt att läkaren tar hänsyn till patientens uppfattning om nytta, risker och 

obehag. 

Blodförtunning med warfarin är den effektivaste förebyggande åtgärden 

mot att blodproppar sprids till hjärnans, njurarnas och extremiteternas kärl. 

Men en sådan behandling måste pågå under en lång tid, inte sällan resten av 

livet, och risken för blödningar är större än vid andra behandlingar. Man 

45

ehöver därför ta blodprov med tillräckligt tätt intervall för att kontrollera 

att warfarinhalten ligger inom gränsvärdena. 

Nackdelarna med warfarinbehandlingen kan leda till att patienten väljer 

en annan behandling som inte är lika effektiv. Då är det viktigt att läkaren 

försäkrar sig om att patienten är medveten om riskerna samt gör klart för 

patienten att hon eller han kan ändra sig och starta warfarinbehandlingen 

senare. 

Exempel på insatser där patienten kan väga för- och nackdelar för att själv 

bestämma: 

• Behandling med blodförtunnande läkemedel för att förhindra återinsjuknande. 

• Operation av förträngd halspulsåder. 

• Läkemedel mot gråtmildhet. 

• Mycket intensiva rehabiliteringsinsatser. 

• Tidig utskrivning från sjukhus med hemrehabilitering. 

Delaktighet vid vårdplanering 

Av alldeles särskild vikt är att patienten får möjlighet att aktivt delta i den 

samordnade vårdplaneringen – då presenteras information om t.ex. fortsatt 

vård, rehabilitering och boende och tas beslut som kan vara avgörande för 

livssituationen under lång tid framöver. Sjukvården bör alltid inhämta patientens 

samtycke inför samordnad vårdplanering och annan informationsöverföring. 

Om patienten inte själv kan delta aktivt bör närstående få möjlighet 

att delta istället. 

Personalens stöd inför olika beslut 

Det är viktigt att påpeka att patientens delaktighet i den medicinska processen 

och olika val inte får leda till att patienten hamnar i en konfliktfylld situation 

och får ett för stort beslutsansvar utifrån sin kunskap. Det är inte 

tillräckligt att patienten informeras om de olika behandlingsalternativ som 

finns för en viss sjukdom eller skada. Vårdpersonalen måste också hjälpa 

patienten att värdera de olika alternativen, ge vägledning och försäkra sig 

om att patienten vet tillräckligt mycket för att kunna utöva sitt självbestämmande. 

Att patienten uttrycker tvekan inför en behandling räcker alltså inte för att 

avstå att genomföra den. Den som har ansvaret för patienten och behandlingen 

måste se till att patienten har klart för sig allvaret i sjukdomen eller 

skadan innan man avstår från att behandla på patientens initiativ. 

När en patient ska ta ett beslut om en behandling som inte kan avbrytas 

eller göras ogjord är det viktigt att patienten inte tar beslutet för snabbt. Patienten 

måste få tid att tänka över sitt beslut och diskutera med sina närstående. 

Det är också viktigt att läkaren erbjuder sitt professionella stöd i valet. 

Dessutom måste patienten alltid ha möjlighet att överlämna beslutet till läkaren. 

46

Förnyad medicinsk bedömning 

För att stärka patientens ställning ska han eller hon i vissa fall ska ges möjlighet 

till en förnyad medicinsk bedömning [7, 8]. 

Förnyad medicinsk bedömning innebär att patienten får träffa en annan 

läkare för att diskutera sin sjukdom och behandling. Den förnyade medicinska 

bedömningen kan göras av en läkare vid samma vårdenhet eller sjukhus 

där den första bedömningen gjorts eller vid en annan vårdenhet eller 

sjukhus. Det ska också vara möjligt för patienten att få en förnyad medicinsk 

bedömning i ett annat landsting. 

Tre grundläggande förutsättningar ska vara uppfyllda för att en patient enligt 

lagstiftningen ska få tillgång till en förnyad medicinsk bedömning: 

• Den aktuella sjukdomen eller skadan ska vara livshotande eller av 

särskilt allvarlig art. 

• Det ska saknas en klar och entydig vägledning för det medicinska 

ställningstagandet utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. 

• Det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för 

patienten eller kan få stor betydelse för patientens framtida livskvalitet. 

Med ”livshotande” avses situationer i ett kortare perspektiv således inte det 

förhållandet att exempelvis vissa sjukdomar på längre sikt kan medföra en 

risk för att livet förkortas med något eller några år. 

Utifrån dessa kriterier är det uppenbart att vissa strokepatienter kan få 

förnyad medicinsk bedömning om de så önskar. Sjukvården ska i så fall 

medverka till att patienten får tillgång till en sådan bedömning hos en offentligt 

finansierad vårdgivare var som helst i landet. Läkaren ska då självklart 

skicka med journalhandlingar och andra underlag. 

Om den läkare som gör den förnyade medicinska bedömningen kommer 

fram till en annan slutsats och föreslår en annan behandling ska patienten 

kunna välja den. Även när läkaren som gör den förnyade medicinska bedömningen 

kommer fram till samma slutsats och föreslår samma behandling 

kan patienten känna sig tryggare med det faktum att man övervägt alla tänkbara 

alternativ. 

Det är givetvis inte förbjudet att erbjuda patienter en förnyad medicinsk 

bedömning även om de inte uppfyller förutsättningarna i lagstiftningen. Det 

är tvärtom viktigt att hälso- och sjukvårdspersonalen lyssnar på patienter 

som står inför svåra val och ger dem möjlighet att diskutera sin sjukdom och 

behandling med ytterligare en läkare. Detta gäller särskilt i de fall där läkaren 

bedömer att det inte längre finns någon botande behandling eller om hon 

föreslår en mycket riskfylld behandling. Det ökar möjligheterna att patienten 

kan känna sig trygg med att diagnosen eller den föreslagna behandlingen 

är riktig och att man övervägt alla tänkbara alternativ. 

Vård på sjukhus, i eget eller särskilt boende? 

För en patient som vårdas i hemmet eller i särskilt boende för en tidigare 

svår stroke eller annan sjukdom i långt framskridet skede kan följande fråga 

uppstå: Vilken är nyttan av att vårdas på sjukhus jämfört med en lägre me- 

47

dicinsk omhändertagandenivå eller annan vårdform? Bör patienten kanske 

vara kvar i befintligt boende? 

Här finns många, ofta motsägande, hänsyn att ta – det är närmast trivialt 

att säga att ställningstagandena måste vara individuella. 

För alternativen att patienten skulle kunna vårdas i eget eller särskilt boende 

talar att merparten av följande villkor är uppfyllda: 

• Patienten och eller närstående har före det aktuella insjuknandet tydligt 

uttalat att han eller hon inte önskar sjukhusvård. 

• Det finns ett dokumenterat ställningstagande om vårdform redan innan 

händelsen inträffade. 

• Det finns tillgång till adekvat medicinsk bedömning. Detta innefattar 

en säker prognosbedömning om man väljer att avstå från åtgärder. 

• Transport, väntan och ny miljö bedöms innebära stora olägenheter 

för patienten. 

• Tillgång till sjukhusets diagnostiska teknologi (t.ex. datortomografi, 

EKG, laboratorieprover, övervakning av vitalfunktioner) eller behandling 

bedöms inte vara avgörande för omhändertagandet. 

• Palliativ vård och behandling av god kvalitet kan erbjudas i det egna 

eller särskilda boendet. 

Livsuppehållande behandling 

Att avstå från eller avbryta behandling 

Strokevårdens alltmer förfinade diagnostik gör det möjligt att mer precist än 

tidigare bedöma prognosen. Därför kan det i vissa fall redan tidigt i förloppet 

stå klart att optimal vård och behandling innebär att man avstår från att 

sätta in livsuppehållande behandling. Vårdens och behandlingens syfte blir i 

dessa fall att ge patienten en så värdig död som möjligt. 

Efter att man satt in maximal behandling kan utvecklingen av sjukdomsförloppet 

leda till en punkt när det blir uppenbart att patientens liv inte går 

att rädda, trots maximal behandling. Att vid en sådan tidpunkt avbryta livsuppehållande 

behandling innebär fortfarande att patienten får fullgod vård 

och behandling. 

Brytpunkten mellan kurativ och palliativ vård och behandling är inom 

strokevården liksom i all medicinsk verksamhet inte alltid så lätt att identifiera. 

Övergången från kurativ till palliativ vård och behandling sker ofta successivt. 

I detta sammanhang vill vi endast betona att optimal vård – dvs. 

bästa möjliga vård och behandling – även inom strokevården ibland innebär 

palliativ vård och behandling. 

Det kan, efter omsorgsfullt övervägande, bli aktuellt att för en ytterst svårt 

sjuk strokepatient avbryta livsuppehållande behandling. Vätske- och näringstillförsel 

kan avslutas eller man kan besluta att avstå från antibiotika vid 

bakteriell infektion eller från hjärt-lungräddning vid hjärtstopp. 

I Socialstyrelsens anvisningar om livsuppehållande åtgärder i livets slutskede 

[10] anges att läkaren inför ett ställningstagande om att avbryta livsuppehållande 

åtgärder har skyldighet att 

• ställa en säker diagnos 

48

• göra en så säker prognosbedömning som möjligt 

• ha ett säkert underlag för att någon effektiv behandling mot sjukdomen 

inte längre finns 

• försäkra sig om att livsuppehållande åtgärder inte längre kan påverka 

sjukdomsförloppet 

• respektera patientens självbestämmanderätt 

• ta största möjliga hänsyn till den sjukes egen önskan 

• informera och samråda med övrig vårdpersonal och de närstående 

• fatta det avgörande beslutet att avsluta eller att avstå från livsuppehållande 

behandling i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet 

I Socialstyrelsens anvisningar betonas att läkaren alltid ska inhämta de närståendes 

uppfattning, men att de inte ska belastas med eget ansvar för beslut 

om livsuppehållande åtgärder. Deras behov av omtanke, stöd och hänsyn 

måste alltid tillgodoses. Dessutom påminner Socialstyrelsen om att överväganden, 

bedömningar och beslut ska dokumenteras i enlighet med patientdatalagen. 

Organ- och vävnadsdonation 

Om det står klart att patientens liv inte går att rädda – kan man ändå överväga 

sätta in livsuppehållande behandling om det skulle finnas en möjlighet att 

patienten kan bli organ- och vävnadsdonator. Med anledning av att olika 

uppfattningar i denna fråga framförts i debatten, har Socialstyrelsen klargjort 

hur dagens rättsliga regler bör tolkas (brev riktat till verksamhetscheferna 

inom intensivvård 2007). Några nyckelpunkter är: 

• Att initiera en behandling uteslutande med syftet att patienten ska bli 

organdonator är inte förenligt med dagens lagstiftning. 

• När ventilatorbehandling och andra livsuppehållande insatser inletts 

med syftet att gagna patienten, kan det senare i förloppet uppstå en 

situation där hoppet om överlevnad blir allt mindre och frågan om 

det meningsfulla i vården uppstår. Vid successivt försämrad prognos, 

oberoende av orsak, är det vanligt att intensivvård med till exempel 

ventilatorbehandling fortsätter under en kortare tid. Patienten 

kan då också bli aktuell som eventuell organdonator. Fortsatt intensivvård 

under upp till något dygn för att genom klinisk och radiologisk 

diagnostik säkert kunna avgöra om patienten utvecklar en total 

hjärninfarkt eller inte står enligt Socialstyrelsens uppfattning inte i 

strid med gällande lagstiftning. 

• I dokumentet till verksamhetscheferna kommenteras särskilt patienter 

med olika former av svåra intrakraniella blödningar, eftersom debatten 

i mycket kommit att handla om dessa patienter. Det finns, enligt 

Socialstyrelsen, ingen anledning att ha särskilda principer för inledande 

eller avslutande av ventilatorbehandling för patienter med 

intrakraniella blödningar. Däremot noterar Socialstyrelsen att många 

företrädare för intensiv- och strokevård framhåller att behandlings- 

49

möjligheterna inom intensivvården påtagligt förbättrats för dessa patienter 

under senare år. Av denna anledning kan det finnas anledning 

att inta en mer aktiv inställning till intensivvårdsbehandling än vad 

som hittills varit fallet på vissa kliniker. 

50

Referenser 

1. Socialstyrelsen. God vård – om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- 

och sjukvården. 2006 

2. Proposition. Prioriteringar inom hälso- och sjukvården, bet. 1996/97: SoU rskr 

1996/97:186. 1996/97:60 

3. Riks-Stroke. Riks-Stroke Årsrapport för helåret 2007. 2008 

4. Davidsson, T, Levin, L. Kostnaden för förmaksflimmer i Östergötland. CMT-rapport: 

Linköpingsuniversitet; 2006. 

5. SOSFS. Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet 

i hälso- och sjukvården. 2005:12 

6. Socialstyrelsen., SKL. Modell för utveckling av kvalitetsindikatorer. Rapport från 

InfoVU-projektets nätverk för kvalitetsindikatorer. 2005. 

7. Lag. Hälso- och sjukvårdslagen. 1982:763. 

8. Lag. Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. 1998:531. 

9. Lag. Patientdatalagen. 2008:355. 

10. Socialstyrelsen. Livsuppehållande åtgärder i livets slutskede. Socialstyrelsens allmänna 

råd. 1992:2 

51

1 

2 

3 

4 

A B C D E F G H 

ID Hälsotillstånd 

Tillståndets 

Effekt av åtgärd Evidens för effekt Kostnad per vunnet Hälsoekonomisk Rekom-mendation 

Åtgärd 

svårighetsgrad 

levnadsår/QALY 

evidens 

1 Rökning hos hjärtkärlfrisk patient 

Hög risk för förtida död, permanent Klar reduktion risk för stroke och hjärtinfarkt Evidensstyrka 1 för Låg Skattad 1 

skada. 

efter 1–2 års rökstopp. Nästan normaliserad rökstopp 

Kort rådgivning om rökstopp vid sjukvårdskontakt 

risk efter 5 år. 

10 % av rökarna slutar röka. 

Mycket gott 

vetenskapligt underlag 

för minskad stroke och 

hjärtinfarktrisk enl. 

observationsstudier, 

men primärpreventiv 

randomiserad 

kontrollerad studie 

saknas 

2 Rökning hos hjärtkärlfrisk patient 

Kort rådgivning om rökstopp i kombination med dokumenterade 

läkemedel för rökavvänjning i samband med sjukvårdskontakt 

3 Fysisk inaktivitet hos hjärtkärlfrisk patient 

Råd i samband med sjukvårdskontakt om daglig eller så gott som 

daglig fysisk aktivitet >30 min/dag motsvarande minst rask promenad 

Hög risk för förtida död, permanent 

skada. 

Måttlig risk för förtida död, permanent 

skada. 

OR för att rökstopp uppnås = 1,77 (KI 1,66- 

1,88) för nikotinläkemedel respektive 2,06 (KI 

1,77-2,40) för bupropion jfr med råd utan 

läkemedel. 

OR för att rökstopp uppnås = 2,7-3,1 för råd 

+ vareniklin jämfört med råd + placebo. 

Halverad risk förtida död framförallt genom 

minskad död i hjärtkärlsjukdom för den som 

blir fysiskt aktiv. 

Evidensstyrka 1 

Gott vetenskapligt 

underlag 

Evidensstyrka 1 för ökad 

fysisk aktivitet efter 

rådgivning 

Mycket gott 


för minskning i förtida 

död enligt 



randomiserad 


saknas 

Bilaga 1, Preliminär version Strokesjukom - Nationella riktlinjer 2009 

Låg Skattad 3 

Låg Skattad 2

1 

5 

6 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

4 Fysisk inaktivitet hos hjärtkärlfrisk patient 

Måttlig risk för förtida död, permanent Halverad risk förtida död framför allt genom Evidensstyrka 1 för ökad Låg Skattad 3 

skada. 

minskad död i hjärtkärlsjukdom för den som fysisk aktivitet efter 

blir fysiskt aktiv. 

rådgivning 

Råd i samband med sjukvårdskontakt om daglig eller så gott som 

daglig fysisk aktivitet >30 min/dag motsvarande minst rask promenad 

med tillägg av Fysisk aktivitet på Recept (FaR ®) 

5 Ohälsosamma matvanor hos hjärtkärlfrisk patient 

Kostråd i samband med sjukvårdskontakt med fokus på ändrad 

fettkvalitet i maten, ökad konsumtion av frukt och grönsaker. 

ökad konsumtion av fiberrika livsmedel och fullkornsprodukter 

Måttlig risk för förtida död, permanent 

skada. 

Matråd leder till förbättrade matvanor 

Relativ risk för hjärtkärlsjukdom = 0,76 (95 % 

KI 0,65-0,90) efter råd om ökat intag av 

omättat fett på bekostnad av mättat fett men 

ingen effekt på dödlighet 

RR för ischemisk hjärtsjukdom = 0,85 (95 % 

KI 0,81-0,88) vid högt frukt och 

grönsaksintag. 

RR för stroke = 0,74 (95% KI 0,69-0,79) vid 

högt ((≥5 portioner per dag) av frukt och 

grönsaksintag 

RR för kranskärlssjukdom = 0,73 (KI 0,65- 

0,83) vid högt kostfiberintag resp, 0.71 (KI 

0,48-0,94) vid högt intag av 

fullkornsprodukter. 

RR för död i kranskärlssjukdom = 0,73 (KI 

0,61-0,87) för varje ökning om 10 g 

kostfiber/dag. 

Tillägg med recept på 

fysisk aktivitet, dagbok, 

stegräknare eller 

informations-broschyr 

ger förstärkt effekt 

(Evidensstyrka 3) 

Mycket gott 


för minskning i förtida 

död enl. 

observationsstudie, men 

primärpreventiv 

randomiserad 


saknas 

Evidensstyrka 1 för 

förbättrade matvanor 


minskat insjukn i 

hjärtkärlsjukdom 


underlag för minskning i 

ischemisk hjärtsjukdom 

enligt 


men ej från 

randomiserade 

kontrollerade studier 


underlag för minskat 

insjuknande och död i 

kranskärlssjukdom enligt 



randomiserad 


saknas 


Låg Skattad 5

1 

7 

8 

9 

10 

11 



Tillståndets 




evidens 

Åtgärd 

6 Lågt intag av E-vitamin, betakaroten,omega-3-fettsyror via kosten 

och/eller höga homocyteinnivåer hos hjärtkärlfrisk patient. 

Råd i samband med sjukvårdskontakt angående kosttillskott med Evitamin, 

betakaroten, vitamin B6, B12 och folsyra, med omega-3fettsyror 

7 Låg konsumtion av fisk hos hjärtkärlfrisk patient. 

Råd i samband med sjukvårdskontakt om ökad konsumtion av fisk. 

8 Hög alkoholkonsumtion hos hjärtkärlfrisk patient. 

Miniintervention riskbruk alkohol med råd och underlag för begränsat 

alkoholintag i samband med sjukvårdskontakt 

10 Hjärtkärlfrisk patient med fetma, särskilt bukfetma, diabetes eller 

hjärtkärlsjukdom hos 1:a gradssläkting (man

1 

12 

13 

14 

15 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

12 Hjärtkärlfrisk patient med BMI >40 

Måttligt ökad risk för insjuknande och Kirurgi vid svår fetma kan leda till 30-40 kg Evidensstyrka 1 för Låg till måttlig Skattad 6 

död i hjärtinfarkt samt total dödlighet. viktnedgång efter 5 år. 

viktnedgång 

Kirurgisk behandling 

I en icke randomiserad studie ledde 

fetmakirurgi till minskad totalmortalitet, men 

gav ingen effekt avseende död i hjärtinfarkt, 

stroke eller hjärtkärlsjukdom. 

Visst vetenskapligt stöd 

13 Hjärtkärlfrisk patient med systoliskt BT >180mm Hg och/eller 

diastoliskt BT >110mm Hg 

Livsstilsrådgivning samt behandling med ett eller flera 

generikaläkemedel mot högt blodtryck (diuretika, ACE-hämmare, 

kalciumantagonister eller betablockerare) 

14 Hjärtkärlfrisk patient med hypertoni och måttligt ökad risk för 

hjärtkärlsjukdom där livsstilsinsatser uppenbart har haft otillräcklig 

effekt 

Fortsatt livstilsrådgivning samt behandling med ett eller flera 

generikaläkemedel mot högt blodtyck 

15 Hjärtkärlfrisk patient med hypertoni och lätt ökad risk för 


effekt 


generikaläkemedel mot högt blodtryck 

Hög risk för förtida död, permanent 

skada. 

Måttligt ökad risk för förtida död, 

permanent skada. 

Lätt ökad risk för förtida död, 


Behandling med tiazdiuretika, ACE-hämmare, 

Kalciumblockerare och betablockerare 

minskar insjkuknandet i stroke (RR 0,71 KI 

0,63-0,81), hjärtinfarkt (RR 0,87, KI 0,80- 

0,94) och total död (RR 0,90, KI 0,85-0,95). 

Atenolol har sämre effekt avseende stroke 

och total död på patienter ≥60 år 

Goda levnadsvanor påverkar blodtryck och 

blodfetter i gynnsam riktning och minskar 

behovet av läkemedel. 

Goda levnadsvanor minskar risken för 

hjärtkärlsjukdom och förtida död oberoende 

av andra riskfaktorer. 

Behandling med tiaziddiuretika, ACEhämmare, 

kalciumblockerare och 

betablockerare minskar insjuknande i stroke 

(RR 0,71 CI 0,63-0,81), hjärtinfarkt (RR 0,87, 

95 % KI 0,80-0,94) och total död (RR 0,90, 

95 % KI 0,85-0,95). 


och total död på patienter ≥60 år. 








Visst vetenskapligt 

underlag 


Mycket gott 




underlag 


Mycket gott 


Behandling med tiaziddiuretika, ACE- Evidensstyrka 1 

hämmare, kalciumblockerare och 

betablockerare minskar insjuknande i stroke 

(RR 0,71 KI 0,63-0,81), hjärtinfarkt (RR 0,87, 

KI 0,80-0,94) och total död (RR 0,90, KI 0,85- 

0,95). 


underlag 


och total död på patienter ≥60 år. 




Låg Skattad 4

1 

16 

17 

18 

19 



Tillståndets 




evidens 

Åtgärd 

16 Hjärtkärlfrisk patient med hypertoni och lätt till måttligt ökad risk för 


effekt 


ickegeneriska läkemedel som förstahandsval mot högt blodtryck 

17 Hjärtkärlfrisk patient med hypertoni där läkemedelsbehandling är 

indicerad 

Behandling med angiontensinreceptor-blockerare (ARB) som 

förstahandsmedel 

18 Hjärtkärlfrisk patient utan 1:a-gradssläkting med tidig förekomst av 

hjärtkärlsjukdom (män

1 

20 

21 

22 

23 

24 

25 

26 



Tillståndets 




evidens 

Åtgärd 

20 Hjärtkärlfrisk patient med blodfettsrubbning och lätt till måttligt ökad 

risk för hjärtkärlsjukdom 12 månader efter livsstilsråd 

Fortsatt livstilsrådgivning samt behandling med ett icke generisk 

statin som förstahandsval 

21 Förhöjt blodtryck och/eller blodfetts-rubbning hos hjärtkärlfrisk patient 

Kartläggning av övriga riskfaktorer för övergripande riskskattning 

samt råd och stöd för sunda levnadsvanor (rökfrihet, fysisk aktivitet, 

hälsosam energibalanserad mat, måttlighet med alkohol) under minst 

12 månader 

22 Hjärtkärlfrisk patient 

Behandling med acetylsalicylsyra 

(22b) Förmaksflimmer/fladder > 48 tim med ytterligare minst två måttliga 

riskfaktorer eller en hög riskfaktor för tromboembolisk komplikation 

oavsett symtom och mot beaktande av risk för blödning 

Tromboemboliprofylax med warfarin 

23 Förmaksflimmer/fladder > 48 tim med minst ytterligare en måttlig 

riskfaktor för tromboembolisk komplikation oavsett symtom och mot 

beaktande av risk för blödning 


24 Förmaksflimmer/fladder > 48 tim med minst två måttliga riskfaktorer 

eller en hög riskfaktor för tromboembolisk komplikation oavsett 

symtom där waran är möjligt 

Tromboemboliprofylax med acteylsalicylsyra (75-325mg/dag) 

25 Förmaksflimmer/fladder > 48 tim eller paroxismalt med minst 

ytterligare en måttlig riskfaktor för tromboembolisk komplikation 

oavsett symtom där waran inte är lämpligt 

Tromboemboliprofylax med acetylsalicylsyra (75-325mg/dag) 

Låg till måttligt ökad risk för förtida 

död, permanent skada. 

Måttligt ökad risk för förtida död, 


Låg risk för förtida död och/eller 


Låg till måttlig risk för förtida död. 

Måttlig till hög risk för permanent 

skada. Litet till stort behov av 

symtomlindring. Liten till stor 

påverkan på livskvalitet. 











Lågtill måttlig risk för förtida död. 



symptomlindring. Liten till stor 








Kolesterolsänkande behandling med statiner 

kan bland friska män med blodfettsrubbning 

minska insjuknande och död i hjärtinfarkt. 

Ingen effekt visad på total dödlighet. Ingen 

effekt visad för kvinnor. 

Övergripande riskbedömning ger säkrare 

beslutsunderlag än enbart blodtrycksmätning. 

Goda levnadsvanor påverkar 

blodtryck/blodfetter i gynnsam riktning och 

minskar behovet av läkemedel. 


hjärtkärlsjukdom och förtida död med eller 

utan samtidig påverkan på blodtryck eller 

blodfetter. 

Behandling med acetylsalicylsyra av friska 

patienter med eller utan hypertoni eller 

diabetes minskar inte risken för förtida död. 

Liten till måttlig påverkan på risk för förtida 

död. Måttlig till stor påverkan på risk för 

permanent skada. Ingen symtomlindring. 

Liten risk för behandlingsrelaterad 

komplikation. Liten försämring av livskvalitet. 

Liten till måttlig påverkan på risk för förtida 

död. Måttlig till stor påverkan på risk för 

permanent skada. Ingen symtomlindring. 

Liten risk för behandlingsrelaterad 

komplikation. Liten försämring av livskvalitet. 


Mycket gott 



underlag 

Mycket gott 



Mycket gott 


Mycket gott 


Hög Skattad 10 


Högre kostnad sämre 

effekt 

Skattad Icke göra 

Evidensstyrka 1 Låg God 2 


Acetylsalicylsyra ger avsevärt sämre 

tromboemoliskydd jämfört med warfarin. Den 

relativa riskreduktionen med warfarin jämfört 

med acetylsalicylsyra är 37 %. 

Evidensstyrka 2 Ej bedömbar Icke göra 

Liten påverkan på risk för förtida död. Måttlig 

påverkan på risk för permanent skada. Ingen 

symptomlindring. Liten risk för allvarlig 

behandlingsrelaterad komplikation. 


Evidensstyrka 2 Låg Skattad 5

1 

27 

28 

29 

30 

31 

32 

33 



Tillståndets 




evidens 

Åtgärd 

26 Attackvis förmaksflimmer och med minst ytterligare två måttliga eller 

en hög riskfaktor för tromboembolisk komplikation 


27 Attackvis förmaksflimmer och med minst ytterligare en riskfaktor för 

trombo-embolisk komplikation 

Tromboemboliprofylax med acetylsalicylsyra (75-325mg/dag) 

28a Förmaksflimmer (”lone AF”) hos patient utan annan riskfaktor för 

trombo-embolisk komplikation 


28 Hjärtkärlfrisk patient 

Östrogenbehandling postmenopausalt i syfte att minska risken 

för stroke (eller annan kärlsjukdom) 

29 Misstänkt stroke och TIA 

Information i massmedia till allmänheten om akuta strokesymtom och 

åtgärder vid misstänkt stroke 

30 Akuta strokerelaterade 

symtom 

Vårdprogram för transport 

samt omhändertagande i 

ambulans oavsett trombolys 

eller ej 

31 Misstänkt stroke eller TIA 

Bedömningsinstrument (exempelvis FAST) prehospitalt för 

ambulanssjukvårdare,sjukvårdsrådgivare eller annan som finns nära 

Låg risk för förtida död. Låg till måttlig 

risk för permanent skada. 

Liten till stort behov av 

symtomlindring. 

Liten till stor påverkan på livskvalitet. 

Liten risk för förtida död. 

Liten till måttlig risk för permanent 

skada. 




Låg risk för förtida död eller 







Stor risk förtida död/aktivitetsbegränsning. 

Tidsfördröjning initialt kan fördröja 

eller omöjliggöra 

trombolysbehandling och andra akuta 

åtgärder. 

Stor risk förtida 

död/aktivitetsbegränsning. 

Tidsfördröjning från insjuknande 

till behandling försämrar 

prognosen. 


Adekvat bedömning 

nödvändig för korrekt behandling 

med ex.vis trombolys. 

Liten påverkan på risk för förtida död. Liten till 

stor påverkan på risk för permanent skada. 

Ingen symtomlindring. 

Liten försämring av livskvalitet. 

Liten risk för allvarlig behandlingsrelaterad 

komplikation. 


Acetylsalicylsyra ger avsevärt sämre 

tromboemoliskydd jämfört med warfarin. Den 

relativa riskreduktionen med warfarin jämfört 

med acetylsalicylsyra är 37 %. 


Ingen till liten påverkan på risk för förtida död 

eller för permanent skada. 


Liten försämring av livskvalitet. 

Liten risk för allvarlig behandlingsrelaterad 

komplikation, som överstiger vinstrisken. 

Mycket gott 


Ökad risk för stroke och död Gott vetenskapligt 

underlag 

Kunskap om akuta strokesymtom ökade i 

befolkningen med cirka 50 %, och antalet 

patienter som sökte för akut stroke ökade 

med cirka 10 %. Effekterna minskade inom 5 

månader efter kampanjslut. 

Antalet som sökte för TIA ökade också. 

Data kring eventuella effekter på antal 

trombolysbehandlade saknas. 

Liten till måttlig påverkan risk 

förtida död/aktivitetsbegränsning. 

Tidigare diagnostik och behandling 

minskar komplikationsrisken. 

Förbättrad klinisk diagnostisk precision 

prehospitalt 


stöd 


Ej bedömbar Icke göra 

Ej bedömbar 

Icke göra 

Ej bedömbar 5 

Beprövad erfarenhet Ej bedömbar 2 

Evidensstyrka 2 Ej bedömbar 2

1 

34 

35 

36 

37 

38 

39 

40 

41 

42 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

32 Akuta strokesymtom 

Mycket stor risk förtida död/ Minskar tidsfördröjning från 

Visst vetenskapligt Ej bedömbar 2 

aktivitetsbegränsning. 

insjuknande till ankomst till 

underlag 

Utbildningsprogram hälso- och 

Tidsfördröjning från insjuknande sjukhus. 

(en 

sjukvårdspersonal 

till ankomst till sjukhus 

Fördubbling av andelen 

observationsstudie 

försämrar prognosen. 

patienter som söker sjukhus 

om 

inom första dygnet. 

utbildning för både 

hälso- och 

sjukvårdspersonal 

samt allmänhet) samt 

beprövad erfarenhet 

33 Möjlig trombolysbehandling 

hos patient med misstänkt 

stroke 

Pre- och inhospitalt vårdprogram 

för trombolys vid akut 

ischemisk stroke inklusive 

stroketrombolyslarm 

34 Misstänkt akut stroke med 

oxygensaturation under 

95 % under ambulanstransport 

Syrgasbehandling med 

monitorering 

35 Asymtomatisk karotisstenos 

Populationsbaserad allmän screening med ultraljud halskärl 


Riktad screening med ultraljud halskärl vid fynd av halsblåsljud 


Riktad screening med ultraljud halskärl i gruppen med hög (>20%) 

prevalens av karotisstenos 


Riktad screening med ultraljud halskärl i gruppen med medelhög (5- 

20%) prevalens 


Riktad screening med ultraljud halskärl i gruppen med låg (

1 

43 

44 

45 

46 

47 

48 

49 

50 

51 

52 

53 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

41 Misstänkt stroke eller TIA 

Mycket stor risk 

Bedömning på sjukhus krävs 

Beprövad erfarenhet Ej bedömbar - 1 

förtidadöd/aktivitetsbegränsning. för värdering av sjukvårdsbehov 

Omedelbar hänvisning till 

närmaste sjukhus 

och val av åtgärd. 

42 Hjärninfarkt 


Risk för allvarlig blödning lika stor som evidensstyrka 2 Ej bedömbar Icke göra 

Högdos ofraktionerat heparin 

förtida död/aktivitetsbegränsning. blodproppsförebyggande effekt 

43 Plötsligt påkommen huvudvärk 

(misstanke om subaraknoidalblödning) 

Akut läkarbedömning och 

datortomografi/lumbalpunktion 

om datortomografin ej 

44 Misstänkt TIA eller stroke 

efter läkarbedömning 

Datortomografi 

45 Misstänkt TIA eller stroke vid differentialdiagnostiska svårigheter 

MR hos patient med osäker diagnos efter klinisk bedömning och DT 

46 Patient med TIA eller lindrig hjärninfarkt utan kontraindikation 

för karotiskirurgi 

Skyndsamt ultraljud 

47 Ischemiskt stroke eller TIA hos patient utan kontraindikation mot 

antikoagulantia 

Arytmiscreening med Holter-EKG eller Holter event-recorder för att 

detektera paroxysmalt förmaksflimmer 

48 Misstanke om basilarisocklusion 

MR- eller CT-angiografi 

49 Hjärninfarkt orsakad av basilarisocklusion 

Intravenös eller Intraarteriell behandling med trombolys 

50 Patient utan kliniska misstankar om bakomliggande 

hjärtsjukdom 

ekokardiografi 

51 Patient med icshemiskt stoke eller TIA 

Kliniskt inte motiverad kardioskopövervakning som hindrar tidig 

mobilisering 







Säker diagnostik krävs för 

värdering av vårdbehov och 

val av åtgärd. 

Datortomografi har 90 % 

sensivitet inom första 24 

timmarna 


värdering av sjukvårdsbehov 

och val av åtgärd. 

Säker diagnostik krävs för värdering av 

sjukvårdsbehov och val av åtgärd. 

Stor risk för stroke. Diagnostik krävs för ställningstagande 

till åtgärd. 

Måttlig risk för förtida 

återinsjuknande i stroke med 

död/funktionshinder 

Potentiellt mycket stor risk 


Potentiellt mycket stor risk för 




Måttlig risk för förtida 

återinsjuknande i stroke med 


Beprövad erfarenhet Låg God/ 

skattad 


underlag 

Mycket gott 

vetenskapligt 

underlag 


underlag 



Låg God 2 

Arrytmiscreening med Holter-EKG eller event- Evidensstyrka 2. 

recorder medför att betydligt fler (3,8-8,8%) 

förmaksflimmer kan identifieras jmf med 

enstaka vilo-EKG 





Sannolikt måttlig effekt på död och 

funktionsförmåga 

Mycket sällsynt med fynd som påverkar 

handläggning eller ändrar behandling 

Tidig mobilisering är en av 

grundprinciperna vid strokeenhetsvård. 

Mobil övervakningsapparatur finns om 

hjärtrytmövervakning är kliniskt 

motiverad 


underlag 


underlag 


stöd 


ej bedömbar 3 


Ej bedömbar 

1 

Icke göra 

Evidensstyrka 3 Ej bedömbar Icke göra

1 

54 

55 

56 

57 

58 

59 

60 

61 

62 

63 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

52 Patienter med hjärninfarkt och normal initial DT 

Mycket stor risk förtida död/ Påvisande av hjärninfarktens lokalisation Visst vetenskapligt Ej bedömbar 

Icke göra 


och storlek påverkar sällan 

underlag 

Förnyad DT av hjärna för att visualisera lesion 

handläggning 

53 Patient med stroke 

Mycket stor risk förtida död/ Påvisande av hjärninfarktens lokalisation Visst vetenskapligt Ej bedömbar 

Icke göra 


och storlek påverkar sällan 

handläggning 

underlag 

MR där fynd inte påverkar handläggning eller är motiverad i 

differentialdiagnostiskt syfte 

54 Patient som skall genomgå Karotiskirurgi 

Utredning med angiografi inför operation när det inte är kliniskt 

motiverat 

55 Patient som skall genomgå koronar by-pass operation 

Rutinmässig undersökning med ultraljud inför operation 

56 Patient med isolerad yrsel 

Ultraljud halskärl hos patient där handläggningen inte 

påverkas oavsett fynd 

57 Stroke med misstänkt eller verifierad dysfagi 

Rutinmässig diagnostik med videofluoroskopi eller 

fiberendoskopi 

58 Intravenös akut trombolys 

Diffusions-/perfusions MR eller perfusions-DT inför behandling 

59 Misstänkt stroke 


Bedömning av symtom och medicinsk handläggning med hjälp av 

telemedicin under akutskedet 

Intravenös trombolys enligt gällande kriterier (inom tre timmar 

efter symtomdebut) 


Intravenös trombolys från 3 till 4,5 timmar efter symtomdebut men för 

övrigt med samma kriterier som vid nu gällande stroketrombolys* 

*Denna indikation är fortfarande (jan 2009) under Läkemedelsverkets 

prövning 

Mycket stor risk förtida död/ 


Liten risk förtida död/ 










Adekvat bedömning nödvändig 

för korrekt behandling med 

exempelvis trombolys. 



Stort behov av symtomlindring. 




Ultraljud halskärl och MR-angiografi 

räcker som beslutsunderlag för 

karotiskirurgi i praktiskt taget alla fall. 

Angiografi utsätter patienten för onödig 

komplikationsrisk och kan medföra 

tidsfördröjning och minskad nytta av 

operationen 

Vetenskapligt stöd saknas för att 

operation av karotisstenos eller ändrad 

thoraxkirurgisk teknik minskar 

strokerisken peroperativt 


underlag 

Vetenskapligt 

underlag saknas 

Vetenskapligt stöd för åtgärden saknas Vetenskapligt 


Vetenskapligt stöd saknas för att 

undersökning förändrar prognos eller 

komplikationsrisk . RCT pågår 

Vetenskapligt 

underlag saknas. 

Inte väl visat att fynd vid 

Otillräckligt 

diffusions/perfusions-MR eller perfusions- vetenskapligt 

DT är av värde för patientselektion till underlag 

trombolysbehandling. 

Förbättrad kvalitet av bedömning av 

strokesymtom med hjälp av telemedicin 

jämfört med telefonbedömning. Möjlighet att 

erbjuda trombolysbehandling på sjukhus i 

glesbygd med god patientsäkerhet. 

Stor påverkan förtida död/ 


Stor symtomlindring. 

Måttlig-stor påverkan förtida död/ 




stöd( dock testat 

under förhållanden 

som avsevärt skiljer 

sig från de i Sverige) 

Ej bedömbar 

Ej bedömbar 

Ej bedömbar 

Icke göra 

Icke göra 

Icke göra 

Ej bedömbar FoU 


Låg Skattad FoU 

Evidensstyrka 2 Låg Skattad 1 

Mycket gott 

vetenskapligt 

underlag respektive 

evidensstyrka 2, 


Ej bedömbar 2

1 

64 

65 

66 

67 

68 

69 

70 

71 

72 

73 

74 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

62 Hjärninfarkt inHm mediaterritoriet 

Mycket stor risk förtida död/ Vetenskapligt stöd från randomiserade Otillräckligt 


Intraarteriell trombolys och andra endovaskulära tekniker för 

reperfusion (återställande av blodflöde) 


studier saknas, endast observationsstudier 

med lågt bevisvärde föreligger. 

vetenskapligt 

underlag 


Mycket stor risk förtida död/ Liten påverkan risk förtida 


Acetylsalicylsyra under akutskedet 


död . 


Mycket stor risk förtida död/ Förbättrar ej prognos, ökad risk för Gott vetenskapligt Ej bedömbar 

Icke göra 

Högdos av lågmolekylärt heparin 


blödningskomplikation 

undelag 

66 Progredierande stroke 

Heparinbehandling 

67 Basilarisocklusion 


68 Hopade TIA 


69 Patient som väntar på karotiskirurgi 

Korttidsbehandling med antikoagulantia 

70 Hjärnblödning under behandling med perorala antikoagulantia 

(warfarin) 

Reversering av antikoagulantiaeffekt med 

koagulationsfaktorkoncentrat kombinerat med K-vitamin 

71 Subaraknoidalblödning 

Intensivvård (gäller alla sjukhus)/utredning och behandling på 

neurokirurgisk klinik 

72 Subaraknoidalblödning 

Kalciumantagonister 

73 Lobärt intracerebralt hematom 

(supratentoriellt) 

Neurokirurgi 









Vetenskapligt stöd från randomiserade 

studier saknas, endast 

observationsstudier med lågt bevisvärde 

föreligger. Potentiell risk för 

blödningskomplikation 


vetenskapligt 

underlag 

Randomiserade studier och 

Vetenskapligt 

observationsstudier saknas.Forskning underlag saknas 

och utveckling pågår kring interventionell 

neuroradiologisk behandling 

Vetenskapligt stöd från randomiserade 

studier saknas; endast 

observationsstudier av lågt bevisvärde 

föreligger 


observationsdata som talar för effekt 

saknas 

Akut dödlighet 50 % eller mer Snabb reversering av antikoagulantiaeffekt. 

Osäker effekt på prognos. 







Stor påverkan risk förtida 




Effekt saknas på risk förtida 

död och 



vetenskapligt 

underlag 

Vetenskapligt 



stöd. 

Ej bedömbar 

Ej bedömbar 

Ej bedömbar 

Ej bedömbar 

Beprövad erfarenhet Ej bedömbar/ 

Låg till måttlig 

Icke göra 

Icke göra 

Icke göra 

Icke göra 




underlag 


Ej bedömbar 

1 

8

1 

75 

76 

77 

78 

79 

80 

81 

82 

83 

84 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

74 Expansivt cerebellärt hematom 

Mycket stor risk förtida 


Beprövad erfarenhet Låg Skattad 3 

död/aktivitetsbegränsning. död. 

Kontakt med neurokirurg för eventuell åtgärd 

Risk för hjärnstamskompression 

och hydocefalusutveckling. 

75 Intracerebral blödning 

Kortisonbehandling 

76 Hjärninfarkt med expansiv effekt (malign mediainfarkt) hos patienter 

under 60 år 

Dekompressiv hemikraniektomi inom 48 timmar efter insjuknandet 

77 Hjärninfarkt med expansiv effekt (malign mediainfarkt) hos patienter 

över 60 år 

Dekompressiv hemikraniektomi inom 48 timmar efter insjuknandet 

78 Expansiv cerebellär infarkt 

Neurokirurgi i livräddande syfte (dekompression och 

ventrikeldränage) 

79 Dissektion i cerbrala kärl 

Antikoagulantiabehandling 

80 Sinustrombos 

Antikoagulantia 

81 Misstänkt sinustrombos 

Magnetkameraundersökning 

82 Stroke 

83 Stroke 

Vård på strokeenhet 

Vård på vanlig vårdavdelning eller med mobilt stroketeam vid 

akut stroke 



Mycket stor risk för förtida 

död/aktivitetsbegränsning 

Mycket stor risk för förtida 

död/aktivitetsbegränsning 



10–20 % utvecklar hjärnödem 

med hjärnstamskompression 

och obstruktiv hydrocefalus. 

Stor risk förtida död/ 


Måttlig risk förtida 

död. Stor risk 






Stor försämring livskvalite. 




observationsstudier för effekt saknas 

Minskad risk för ogynnsamt utfall med 50 % 

(ARR: NNT 2). 

Minskad risk för död med 50 % (ARR; NNT 

2). 

Observationsstudier talar för att möjligheten 

till gynnsamt utfall med operation är mycket 

liten hos äldre patienter 

RCT pågår 



Vetenskapliga studier har inte visat att 

antikoagulantia är bättre än 

trombocythämmare 

Måttlig påverkan förtida död/ 





Vetenskapligt 


Mycket gott 

vetenskapligt 

underlag 


vetenskapligt 

underlag 


underlag 


underlag 

Ej bedömbar 

Icke göra 




Ej bedömbar 

Icke göra 



underlag 

Ej bedömbar 

Stor påverkan livskvalitet 

Vård på strokeenhet jämfört med vård på 

allmänmedicinsk avdelning ger: 

lägre dödlighet ARR 3,7 % 

minskad risk för död eller 

funktionsberoende ARR 3,6% 

minskad risk för död eller institutionsvård 

ARR 5,2% 

Evidensstyrka 1 Låg till måttlig 1 

Stor påverkan livskvalitet 

Vård på strokeenhet jämfört med vård på 

allmänmedicinsk avdelning ger: 

lägre dödlighet ARR 3,7 % 

minskad risk för död eller 

funktionsberoende ARR 3,6% 

minskad risk för död eller institutionsvård 

ARR 5,2% 



3

1 

85 

86 

87 

88 

89 

90 

91 

92 

93 

94 

95 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

84 Akut hjärninfarkt 

Mycket stor risk förtida död/ Vetenskapligt stöd för åtgärden saknas . 



Flera RCT pågår 

Blodtryckssänkande behandling i akutskedet 

85 Intracerebral blödning i 

akutfasen 

Försiktig blodtryckssänkande 

behandling 

86 Måttligt förhöjt blodsocker vid akut stroke 

Normalisering av blodsocker med gludos-insulin-dropp 

87 Förhöjd kroppstemperatur i 

akutskedet av stroke 

Utredning och om möjligt behandling av bakomliggande orsak 

88 Patient med stroke utan hypoxi (syrgasmättnad > 95 %) under 

akutskedet 

Syrgasbehandling 

89 Akut hjärninfarkt 

Behandling med hypotermi 

90 Stroke med hypoxi på 

sjukhus 

Diagnostisering av orsak och 

om möjligt behandling 

91 Stroke med försämring 

92 Stroke 

Identifiering och behandling 

av komplicerande faktorer 

Bedömning av sväljningsförmåga 

93 Svårigheter att inta vätska och näring hos patient med stroke 

Nasogastrisk sond som sätts in inom 3 dygn efter stroke 

94 Svårigheter att inta vätska och näring hos patient med stroke 

perkutan enteral gastro-sond under den första tiden efter stroke när 

Nasogastrisk sond inte fungerar 



Måttligt ökad risk för förtida död/ 




Liten påverkan risk förtida 


Resultat från RCT vad gäller dödlighet och 

neurologiskt bortfall är inkonklusiva, 

ytterligare RCT pågår 

Säker diagnos krävs för värdering 

av vårdbehov och val 

av åtgärd. 

Måttlig påverkan risk förtida 

död och aktivitetsbegränsning. 


underlag 

otillräckligt 

vetenskapligt 

underlag 


Ingen effekt Visst vetenskaplig 

aktivitetsbegränsning relaterad till 

syrgasmättnaden vid normala 

nivåer 

stöd 




aktivitetsbegränsning 



Stor försämring livskvalitet 



Stor försämring livskvalitet. 







Vetenskapligt stöd saknas för effekt av 

hypotermi inducerat på olika sätt. RCT 

pågår 



Diagnostik krävs för val av 

åtgärd. 



Måttlig påverkan livskvalitet 

Bedömning krävs för värdering 

av vårdbehov och val av 

åtgärd. 

Stor påverkan risk förtida död och 









Ej bedömbar 

Icke göra 


vetenskapligt 

underlag 





underlag 

(äldre 

fallkontrollstudier), 

och beprövad 

erfarenhet 

Visst vetenskaplig 

stöd 

Visst vetenskaplig 

stöd 



låg Skattad 1 

låg Skattad 1

1 

96 

97 

98 

99 

100 

101 

102 

103 

104 

105 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

95 Svårigheter att inta vätska och näring hos patient med stroke Mycket stor risk förtida 


Visst vetenskaplig låg Skattad Icke göra 

perkutan enteral gastro-sond som förstahandsval 



stöd 

Stort behov av symtomlindring. Stor symtomlindring. 

96 Dysfagi vid stroke 

Åtgärder för behandling och 

uppföljning 

97 Urinretention 

Blåstömning 

98 Urineringsproblem vid 

stroke i akutskedet 

Klinisk bedömning och vid behov icke-invasiv diagnostik 

med ultraljud 

99 Urinerings- och tarmtömningsproblem 

vid stroke 

Utredning och åtgärder enligt program för behandling och 

uppföljning 

100 Urineringsproblem vid stroke 

Professionellt omhändertagande (personal med särskild kunskap om 

inkontinensproblematik på avd eller mottagning och strukturerat 

program) 

101 Urininkontinens vid stroke 

Farmakologisk behandling 

102 Risk för trycksår vid stroke 

Riskbedömning och vid behov 

förebyggande åtgärder 

103 Konstaterade trycksår vid stroke 

Behandling (vändschema, 

nutrition, madrasser) 

104 Patient med stroke som 

efter akutfasen har kvarvarande 

rehabiliteringsbehov 

Vård på teambaserad rehabilitering 

i slutenvård 

Mycket stor risk förtida död 

och aktivitetsbegränsning. 

Stor förekomst 

aspirationsproblem. 


Stor nedsättning livskvalitet. 


död. 

Stor påverkan aspirationsproblem. 


Stor påverkan livskvalitet. 

Stort behov av symtomlindring. Stor påverkan risk förtida 






Måttlig nedsättning livskvalitet. 

Måttligt behov av symtomlindring. 




Potentiellt måttligt behov av 


Potentiellt måttlig nedsättning 

livskvalitet. 







av vårdbehov och för val 

av åtgärd. 

Måttlig påverkan livskvalitet. 

Måttlig symtomlindring. 





Bedömning, och vid behov 

åtgärder, krävs för att förebygga 

trycksår. 


Stor påverkan livskvalitet. 







Beprövad erfarenhet. 


tarmtömning 


underlag 


vetenskapligt 

underlag 

Evidensstyrka 4 och 

mycket omfattande 

beprövad erfarenhet 







Evidensstyrka 1 Låg Skattad 2

1 

106 

107 

108 

109 

110 

111 

112 

113 

114 

115 



Tillståndets 




evidens 

Åtgärd 

105 Risk för kontrakturer (sängliggande 

patienter) 

Vilopositionering för att förebygga 

komplikationer 

106 Risk för kontraktur/tonusökning 

Bedömning (neglekt, känsel, 

tonus, motorik och spasticitet) 

107 Risk för kontrakturutveckling 

Vidmakthålla ledrörlighet 

108 Konstaterad kontraktur 

Vidmakthålla ledrörlighet 

109 Patient med nedsatt balans och gångförmåga efter stroke 

Träning med sjukgymnastiska åtgärder 

110 Risk för fall hos patient 

med stroke 

Bedömning och förebyggande 

åtgärder 

111 Stroke 

Översyn av farmakologisk 

behandling (t.ex. i fallpreventivt 

syfte) 

112 Akut ischemisk stroke med benpares eller oförmåga att gå 

Behandling med lågdos lågmolekylärt heparin för att förebygga venös 

tromboembolism (djup ventrombos och lungemboli) 

113 Fallbenägenhet 

Träning och övriga åtgärder i sjukhus- och hemmiljö 

114 Benödem vid stroke 

Kompressionsstrumpor som ödembehandling 



Måttlig risk aktivitetsbegränsning. 

Potentiellt stort behov av 



livskvalitet. 

Potentiellt måttligt behov av 



livskvalitet. 



Nedsatt funktion 

Risk för försämrad livskvalitet. 

Potentiell liten risk 


Potentiell måttlig frakturrisk. 



Måttlig risk för fall. 

Lungemboli efter stroke medför 

stor risk för förtida död 

Osäker. Görs i praxis, men 

saknar 

evidens 



åtgärd. 

Liten symtomlindring. 

Liten påverkan livskvalitet. 



Bättre motorisk funktion 

Bättre balans 

Bättre i ADL 

Bättre gångförmåga 



åtgärd. 



Måttlig påverkan risk för fall. 

Minskad risk för venös tromboembolism utan 

påvisbart ökad blödningsrisk 

Måttlig risk för fraktur. Måttlig påverkan risk för 

fraktur. 




underlag 





underlag 


underlag 




Lågmolekylärt heparin 

(LMWH) vs placebo, 

evidensstyrka 3, 

LMWH vs 

ofraktionerat heparin 

(UFH), mycket gott 

vetenskapligt 

underlag 



Måttligt behov av symtomlindring. Måttlig symtomlindring. Beprövad erfarenhet Hög Skattad 8 

Bilaga 1, Preliminär version Strokesjukom - Nationella riktlinjer 2009

1 

116 

117 

118 

119 

120 

121 

122 

123 

124 

125 

126 

127 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

115 Djup ventrombos vid stroke 


Osäker Otillräckligt 



vetenskapligt 

Kompressionsstrumpor som förebyggande behandling 

underlag (RCT pågår) 

116 Akut stroke med förvirring 

Neuroleptikabehandling 

117 Lätt minnesstörning vid 

stroke 

Kompensatoriska tekniker 

118 Svåra minnesstörningar vid 

stroke 

Minnesträning 

119 Uppmärksamhetsproblem 

vid stroke 

Kognitiv träning 

120 Spatial neglekt vid stroke 

Träning i visuell avsökning 

121 störning i problemlösnings- och exekutivförmåga hos patient 

med stroke 

Systematisk träning av problemlösningsstartegier genom 

kompensatoriska tekniker 

122 Nedsatt läsförmåga vid stroke 

Lästräning vid dator 

123 Nedsatt motorisk förmåga 

vid stroke 

Uppgiftsspecifik träning 

124 Nedsatt motorisk förmåga 

vid stroke 

Farmakologisk behandling som ska ge bättre motorik 

125 Spasticitet som orsakar symtom eller komplikationer 

Fysikaliska metoder 

126 Spasticitet som orsakar symtom eller komplikationer 




Risk för att biverkningarna försämrar 

patienten. Plasticiteten i hjärnan kan 

påverkas negativt. Behandlingen är inte 

väldokumenterad 


vetenskapligt 

underlag 

Ej bedömbar 

Liten nedsättning livskvalitet. Liten påverkan livskvalitet. 

Visst vetenskapligt Ej bedömbar 8 

Positiv effekt när patienten är oberoende underlag 

i ADL och aktivt 

engagerad. 

Stor nedsättning livskvalitet. Positiv effekt saknas. Evidensstyrka 1 Ej bedömbar 10 

Måttlig nedsättning livskvalitet. Viss positiv effekt på 

uppmärksamhetsnivå 

i postakut skede. 



Stor aktivitetsbegränsning. 


Liten påverkan aktivitetsbegränsning. 

Icke göra 

Evidensstyrka 1 Ej bedömbar 9 


underlag 


Måttlig nedsättning livskvalitet. Liten påverkan livskvalitet. Evidensstyrka 2 Ej bedömbar 7 

Måttlig nedsättning livskvalitet. Liten påverkan livskvalitet. Beprövad erfarenhet. Ej bedömbar 9 

Måttlig nedsättning livskvalitet. Måttlig påverkan livskvalitet. 

Måttligt behov av symtomlindring. Måttlig symtomlindring. 

Måttlig nedsättning livskvalitet. Oklart om läkemedel i akutsfasen kan leda till Otillräckligt 

Måttligt behov av symtomlindring. förbättrad återhämtning (om funktionell nytta 

finns) 

vetenskapligt 

underlag 


Måttligt behov symtomlindring. 


Måttligt behov symtomlindring. 

Osäkert om funktionell nytta 

finns. 


Osäkert om funktionell nytta 

finns. 






Beprövad erfarenhet Ej bedömbar 8

1 

128 

129 

130 

131 

132 

133 

134 

135 

136 

137 

138 

139 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

127 Grav spasticitet som orsakar symtom eller komplikationer Stor nedsättning livskvalitet. Liten påverkan livskvalitet. 

Visst vetenskapligt Låg till hög Skattad 8 

Stort behov av symtomlindring. Liten symtomlindring. 

underlag 

Botulinumtoxin 

Kan leda till muskel- och Effekt på aktivitetsnivå ej 

ledkontrakturer. 

utvärderad. 

128 Spasticitet efter stroke 

Måttlig nedsättning livskvalitet. Dokumentation för effekt vid stroke Vetenskapligt Ej bedömbar 

Icke göra 

Måttligt behov symtomlindring. saknas. Risk för förvirring hos personer underlag saknas 

Peroral baklofen 

med hjärnskada 

129 Avsaknad av viljemässiga muskelkontraktioner vid stroke Måttlig nedsättning livskvalitet. Ingen påverkan aktivitetsbegränsning. Gott vetenskapligt Ej bedömbar 10 


underlag 

Funktionell elektrisk stimulering 

Måttlig aktivitetsbegränsning. 

130 Gångproblem vid stroke 

Träning på automatiserad gångbana med avlastning av kroppsvikt 

131 Gångproblem vid stroke 

Träning med elektromekanisk gångträning i kombination med annan 

sjukgymnastik 

132 Avsaknad av dorsalflektion i fotleden vid stroke hos patient 

som ej kan gå på grund av droppfot eller sned belastning 

Fotledsortos som möjliggör gångförmåga (se kommentar 

133 Svårigheter att utföra rörelser vid stroke 

134 Stroke 

Biofeedback med EMG 

Akupunktur som strokebehandling 

135 Stroke 

Bedömning och vid behov 

träning av ADL 

136 Nedsatt ADL-förmåga 

Bedömning och utprovning 

av hjälpmedel inklusive bostadsanpassning 

137 Stroke 

Bedömning av kommunikationsförmåga (afasi, pragmatisk 

språkstörning, dysartri) och information till närstående och 

vårdpersonal 

138 Nedsatt kommunikationsförmåga 

vid stroke 

Kommunikationsträning 



Ingen påvisbar effekt Evidensgrad 4 Ej bedömbar 10 



Måttlig förlängning av gångsträcka men inte 

av gånghastighet 


Liten nedsättning livskvalitet. 

Måttlig aktivitetsbegränsning. 


Stor aktivitetsbegränsning. 

Nedsatt motorik. Måttlig 

aktivitetsnedsättning. Påverkan 

på livskvalitet. 

Ingen effekt på motorisk 

funktionsnedsättning. 

Ingen effekt på övrig funktion. 

Underlättar gångträning. 

Förbättrad motorik 

Osäkerhet om funktionell nytta finns 

Ingen effekt på motorisk 

funktionsnedsättning. Ingen effekt på övrig 

funktion. 

Stor risk aktivitetsbegränsning. Måttlig påverkan risk 

Måttlig nedsättning livskvalitet. aktivitetsbegränsning. 

Måttligt behov av symtomlindring. Måttlig påverkan livskvalitet. 


Stor risk aktivitetsbegränsning. 







Måttlig påverkan risk 






åtgärd. 


underlag 







Måttlig symtomlindring. Evidensstyrka 4 Ej bedömbar 5 

Bilaga 1, Preliminär version Strokesjukom - Nationella riktlinjer 2009

1 

140 

141 

142 

143 

144 

145 

146 

147 

148 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

139 Dysartri vid stroke 

Måttlig nedsättning livskvalitet. Liten påverkan livskvalitet. 


Måttligt behov av symtomlindring. Liten symtomlindring. 

(i single subject- 

Individuell träning och gruppträning 

studier) 

140 Dysartri eller nedsatt kommunikationsförmåga 

vid stroke 

Alternativa kommunikationssätt (tex hjälpmedel) 

141 Svår afasi vid stroke 

Intensivgruppbehandling i slutet av eller efter sjukhusvistelse 

142 Ökad emotionalitet vid stroke / Depression vid afasi/ 

depression 


143 Dysinhibition och ångest (exempelvis aggressivitet och 

irritabilitet) vid stroke 

Farmakologisk behandling (SSRI) ( 

144 Dysinhibition och ångest (tex aggressivitet och irritabilitet) vid 

stroke 

Information till närstående 

145 Central smärta vid stroke 

Farmakologisk behandling med tricykliska antidepressiva 

läkemedel 

146 Central smärta efter stroke 

Behandling med andra preparat än tricykliska antidepressiva, 

t.ex. SSRI-preparat, gabapentin 

147 Risk för smärta i skuldran vid stroke 

Avlastande hjälpmedel för armen i förebyggande syfte 







Osäker påverkan livskvalitet. 

Osäker symtomlindring. 



vetenskapligt 

underlag 


Liten nedsättning livskvalitet. 


Stor symtomlindring. Evidensstyrka 3 Låg Skattad 4 


Måttligt behov av symtomlindring 

. 

Stor nedsättning livskvalitet 

för närstående. 





Måttlig nedsättning av livskvalitet 

Stort behov av symtomlindring 



Måttlig påverkan livskvalitet 

närstående. 


underlag 

Liten symtomlindring. Visst vetenskapligt 

underlag 

Effekt av andra preparat är ofullständigt 

studerad, studier pågår. 

Minskad smärta 

Fördröjd smärtdebut 




vetenskapligt 

underlag 

Ingen säkerställd 

effekt om slynga eller 

tejpning minskar 

smärtintensitet. 

Osäkert om 

funktionell nytta av 

övriga åtgärder. 

Evidensgrad 4 




Ej bedömbar 8

1 

149 

150 

151 

152 

153 

154 

155 

156 

157 

158 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

148 Smärta i skuldran vid stroke 

Måttlig nedsättning av livskvalitet Minskad smärta 

Ingen säkerställd Ej bedömbar 10 

effekt om slynga eller 

Avlastande hjälpmedel för armen som behandling av smärta Stort behov av symtomlindring 

Fördröjd smärtdebut 

tejpning minskar 

smärtintensitet. 

Osäkert om 

funktionell nytta av 

övriga åtgärder. 

Evidensgrad 4 

149 Strokepatienter med smärta i skuldran 

Sensorisk stimulering (med massage) 

150 Skuldersmärta 

TENS, akupunktur 

151 Smärta i skuldran vid 

stroke 

Funktionell elektrisk stimulering 

152 Patient under 60 år som insjuknat i stroke med viss kvarvarande 

rörlighet i handled och fingrar 

CIMT (Constraint-Induced Movement Therapy) (ej modifierad) 

153 Patient över 60 år med stroke 

CIMT (Constraint-Induced Movement Therapy) modifierad variant 

154 Närstående till strokedrabbad person 

Emotionellt och praktiskt stöd i hemmet 

155 Närstående till strokedrabbad person 

Praktisk handledning och träning 

156 Patient som insjuknat i stroke 

Strukturerad information och utbildning riktad till närstående 

157 Mild till måttlig grad av stroke 

Tidig understödd utskrivning från sjukhus till hemmet med 

multidisciplinärt rehabiliteringsteam med strokekompetens inklusive 

läkare som ger rehabilitering i hemmet 

måttlig nedsättning av livskvalitet 

stort behov av symtomlindring 


Stort behov symtomlindring 



Försämrad ADL 

Påverkan på livskvalitet 

Försämrad ADL 

Påverkan på livskvalitet 

Minska upplevd smärta Visst vetenskapligt 

underlag 


Måttlig symtomlindring. Beprövad erfarenhet Ej bedömbar 6 

Ingen påverkan livskvalitet. 


Förbättrat smärtfritt rörelseomfång 

samt minskning av 

subluxation. 

Effekt hos patienter i subakut och kronisk fas 

med viss kvarvarande rörlighet i handled och 

fingrar. 

Effekt till patienter i akutfas kan ej påvisas. 

Effekt hos patienter i subakut och kronisk fas 

med viss kvarvarande rörlighet i handled och 

fingrar. 

Effekt till patienter i akutfas kan ej påvisas. 

Stor nedsättning av livskvalitet Motstridiga resultat och inga säkra slutsatser 

kan dras 

Stor nedsättning av livskvalitet Minskad upplevelse av belastning, ökad 

emotionell hälsa och hälsorelaterade 

livskvalitet hos närstående 

Stor nedsättning av livskvalitet. Kunskapsnivå 



Stor försämring livskvalitet 

Minskad depression hos patient 

Minskad vårdtid på sjukhus. Minskat 

funktionsberoende. Minskat behov av 

institutionsboende. Ökad patientnöjdhet över 

denna vårdform. 




vetenskapligt 

underlag 



vetenskapligt 

underlag 


vetenskapligt 

underlag 


underlag 


Måttlig Skattad 9 

Måttlig Skattad FoU 




Evidensstyrka 2. Låg Skattad 3

1 

159 

160 

161 

162 

163 

164 

165 

166 

167 



Tillståndets 




evidens 

Åtgärd 

158 Multisjuk patient i palliativ vård som insjuknar när han/hon 

befinner sig i annan vårdform än på strokeenhet 

Läkarbedömning och ställningstagande 

till omvårdnadoch rehabilitering i befintlig vårdform 

159 Stroke med kvarstående nedsättning av ADL-funktion 

ADL träning i hemmet efter utskrivning 

160 Första året efter strokeinsjuknande 

Rehabiliterande insatser 

161 Lätt till måttlig stroke med bevarad gångförmåga hos yngre personer 

med låg risk för hjärtkomplikationer vid träning 

Gånginriktad träning med fokus på styrka och kondition 

162 Patienter med stroke mer än 1 år efter insjuknandet 

Uppgiftsspecifik träning 

163 Rökning hos patient med tidigare stroke och ytterligare 

riskfaktorer 

Rökavvänjning med fördjupad information, analys av 

nikotinberoende och motivationsstödjande åtgärder 

164 Högt eller normalt blodtryck (sekundärprevention) 

Råd om livsstilsförändringar samt blodtryckssänkning med 

ACE-hämmare och diuretika 

165 Höga blodfetter (sekundärprevention) 

Råd om livsstilsförändring 

166 Höga eller normala blodfetter hos patinet med ischemiskt stroke 

Råd om livsstilsförändringar samt blodfettssänkning med generisk 

statin 



Nedsatt funktion och livskvalitet. 

Risk för försämrad livskvalitet. 

Stor risk aktivitetsbegränsning. 






Förbättrad ADL-funktion Evidensstyrka 1 Ej bedömbar 1 

Måttlig påverkan aktivitetsbegränsning. 



Nedsatt funktion och livskvalitet. Förbättrad gångförmåga 

En tredjedel har 

aktivitetsbegränsningar ett år 

efter insjuknandet 


Stor risk (≥ 5 %) förtida död 

inom 10 år. 

Stor (≥ 5 %) risk för 

kardiovaskulär 

död på 10 års sikt. 

≥ 5 % risk för kardiovaskulär 

död på 10 års sikt. 

≥ 5 % risk för kardiovaskulär död på 

10 års sikt. 

Ökad arbetskapacitet (kondition) 

Oklart om rehabilitering ett år efter 

insjuknandet kan leda till förbättrad 

återhämtning (om funktionell nytta finns) 

Stor påverkan risk förtida död 

inom 10 år. 

Liten påverkan förtida död/ 

aktivitetsbegränsning (9 färre stroke på 

1000 behandlade per år) (se tabell 3 

faktaunderlaget). 

Stor påverkan risk förtida död inom 10 

år. 

Liten minskning risk för stroke/ 

hjärtinfarkt. 

Minskad risk ischemiskt stroke ARR 1.4-2.4 

%/5 år, RR 20 %. (studierna behandlar både 

generisk och icke-generiska statiner) 

Minskad risk major cardiovascular event ARR 

3.1-5.1%/5 år, RR 17 % (studierna behandlar 

både generisk och icke-generiska statiner) 


Evidensstyrka 1 Måttlig Skattad 4 


vetenskapligt 

underlag 


Beprövad erfarenhet Låg Skattad 3 


Beprövad erfarenhet. 

Vetenskapligt stöd 

saknas 



(s. 155–56) 

Evidensstyrka 1 Låg skattad 3

1 

168 

169 

170 

171 

172 

173 

174 

175 

176 

177 

178 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

167 Höga eller normala blodfetter hos patient med ischemiskt stroke ≥ 5 % risk för kardiovaskulär död på Minskad risk ischemiskt stroke ARR 1.4-2.4 Evidensstyrka 1 Måttlig skattad 7 

10 års sikt. 

%/5 år, RR 20 % (studierna behandlar både 

Råd om livsstilsförändringar samt blodfettssänkning med ickegenerisk 

statin 

generisk och icke-generiska statiner) 

Minskad risk major cardiovascular event ARR 

3.1-5.1%/5 år, RR 17 % (studierna behandlar 

både generisk och icke-generiska statiner) 

168 Icke-embolisk hjärninfarkt eller TIA 

Behandling med acetylsalicylsyra 

169 Patienter som saknar kardiell embolikälla och som får nya 

symtom under ASA-behandling (”ASA-svikt”) 

Byte till klopidogrel eller antikoagulantia 

170 Icke-embolisk hjärninfarkt 

eller TIA vid ASA-intolerans 

Behandling med klopidogrel 

171 Icke-embolisk hjärninfarkt eller TIA 

Behandling med dipyridamol och acetylsalicylsyra i kombination 

istället för enbart ASA 

172 TIA eller hjärninfarkt 

Långtidsbehandling med klopidogrel + ASA 

173 TIA eller icke-embolisk hjärninfarkt 

Långtidsprofylax med antikoagulantia 

174 Förmaksflimmer hos patient med tidigare hjärninfarkt eller TIA 

Warfarinbehandling 

175 Symtomgivande måttlig 

karotisstenos utan kontraindikation 

hos patient med 

TIA/lindrig stroke 


176 Symtomgivande höggradig karotisstenos utan kontraindikation hos 

patient med TIA/lindrig hjärninfarkt 

Skyndsam (inom 14 dagar)karotiskirurgi 

177 Accidentellt upptäckt 

asymtomatisk karotisstenos 

Karotiskirurgi 













Måttlig risk för stroke inom 

1 år. 


aktivitetsbegränsning (11 

färre stroke/1000). 

Vetenskapligt stöd saknas från såväl 

randomiserade studier som 

observationsstudier 


aktivitetsbegränsning (11 

färre stroke/år per 1000 behandlade). 

Måttlig påverkan risk för stroke och andra 

kardiovaskulära händelser (absolut 

riskreduktion 1 % per år) 


Vetenskapligt stöd för 

effekt saknas 

Kombinationsbehandling ger inte bättre effekt Gott vetenskapligt 

men dubblerar risken för allvarliga blödningar underlag 

Antikoagulantia ger inte bättre effekt men 

kan vara förenat med högre risk för 

blödningskomplikation. 

Måttlig påverkan risk för 

stroke inom 1 år. 

Ej bedömbar 

Icke göra 

Evidensstyrka 3 Måttlig Skattad 3 

Evidensstyrka 1 Låg till måttlig God 4 

Ej bedömbar 

Icke göra 



Stor risk för stroke. Stor påverkan risk för stroke. Evidensstyrka 1 Låg till måttlig Skattad 4 

Mycket stor risk för stroke. Stor påverkan risk för stroke. Evidensstyrka 1 Låg God 1 

Liten risk för stroke eller död. Liten påverkan risk stroke 

eller död. 


Evidensstyrka 1 Måttlig till hög God 6

1 

179 

180 

181 

182 

183 



Tillståndets 


Åtgärd 



evidens 

178 Symtomgivande karotisstenos 


Vetenskapliga studier har ännu inte visat Evidensstyrka 2 Ej bedömbar FoU 


att stent är bättre eller lika bra som 

Behandling med angioplastik (stent) 

karotiskirurgi. Flera RCT pågår 

179 Höggradig icke-operabel karotisstenos 

Långtidsbehandling med antikoagulantia 

180 symtomgivande karotisstenos < 30 % (x), respektive 30–49 % 

(stenosgrad enligt NASCET) 

Karotiskirurgi 

181 TIA eller hjärninfarkt 

Homocysteinsänkande vitaminbehandling för att förebygga 

nya vaskulära händelser efter stroke 

182 Stroke 

Analys och kvalitetssäkring på sjukhus genom deltagande i 

kvalitetsregister, tex Riks-Stroke 



Måttlig risk för förtida död/ 

aktivitetsbegränsning 




Stor nedsättning 

livskvalitet. 


observationsdata som talar för effekt 

saknas 

Kirurgi ökade risken för samsidigt stroke 

vid

Indikatorer 

- Nationella riktlinjer för Strokesjukvård 2009 

Bilaga 3 

Preliminär version

Innehållsförteckning 

1. Deltagande i kvalitetsarbete 3 

INDIKATOR 1.1: Täckningsgrad i nationellt kvalitetsregister Riks-Stroke 3 

2. Strokesjukvårdens resultat 4 

INDIKATOR 2.1: Dödlighet efter stroke (letalitet) 4 

INDIKATOR 2.2: Återinsjuknande i stroke inom 365 dagar efter stroke 5 

INDIKATOR 2.3: Självskattad upplevelse av hälsa 6 

INDIKATOR 2.4: Funktionsnedsättning efter strokeinsjuknande 7 

INDIKATOR 2.5: Boendeform efter stroke 8 

3. Vård och behandling vid sjukhus 9 

INDIKATOR 3.1: Fördröjning mellan symtomdebut och ankomst till sjukhuset 

9 

INDIKATOR 3.2: Trombolyslarm 10 

INDIKATOR 3.3: Fördröjning mellan ankomst till sjukhuset och startad 

trombolysbehandling 11 

INDIKATOR 3.4: Vård på strokeenhet 12 

INDIKATOR 3.5: Obruten vårdkedja vid stroke 13 

INDIKATOR 3.6: Trombolysbehandling vid stroke 14 

INDIKATOR 3.7: Hjärnblödning i samband med trombolys 15 

INDIKATOR 3.8: Komplikation till följd av warfarinbehandling 16 

INDIKATOR 3.9: Komplikation under akut strokevård 17 

INDIKATOR 3.10: Test av sväljförmåga vid akut stroke 18 

UTVECKLINGSINDIKATOR 3.11: Intag direkt på strokeenhet 19 

UTVECKLINGSINDIKATOR 3.12: Hemikraniektomi vid livshotande hjärninfarkt 

(malign mediainfarkt) 20 


INDIKATOR 4.1: Förekomst av riskfaktorn rökning efter stroke 

INDIKATOR 4.2: Förekomst av behandling med blodtryckssänkande mediciner 

INDIKATOR 4.3: Förekomst av warfarinbehandling vid förmaksflimmer efter 

21 

21 

22 

hjärninfarkt 

INDIKATOR 4.4: Warfarinbehandling hos strokepatienter utan förmaksflimmer 

INDIKATOR 4.5: Förekomst av statinbehandling efter hjärninfarkt 

INDIKATOR 4.6: Karotisstenos - frekvens opererade 

INDIKATOR 4.7: Väntetid till karotiskirurgi 

INDIKATOR 4.8: Komplikationer vid karotiskirurgi 

INDIKATOR 4.9: Klopidogrelbehandling hos strokepatienter vid ”ASA-svikt” 

INDIKATOR 4.10: Icke generisk blodtryckssänkande behandling efter stroke 

INDIKATOR 4.11: Icke-generisk statinbehandling efter hjärninfarkt 

23 

24 

25 

26 

27 

28 

29 

30 

31 

5. Patientfokus 32 

INDIKATOR 5.1: Delaktighet i den egna vårdens planering 32 

INDIKATOR 5.2: Beroende av stöd från närstående efter stroke 33 

INDIKATOR 5.3: Upplevelse av stöd/hjälp efter sjukhusvistelsen 34 

INDIKATOR 5.4: Upplevelse av vården 35 

INDIKATOR 5.5: Upplevelse av rehabilitering 36

1. Deltagande i kvalitetsarbete 

INDIKATOR 1.1: Täckningsgrad i nationellt kvalitetsregister Riks-Stroke 

Motivering för val av indikator (relevans): Aktivt deltagande i kvalitetsregister såsom Riks-Stroke med god täckningsgrad är en förutsättning 

för att kunna följa och utvärdera kvalitetsförbättringar. 

Led i vårdkedjan: Vård och behandling på sjukhus. 

Kvalitetsområde: Kunskapsbaserad och ändamålsenlig vård. 

Processmått Beskrivning Mätmetod Datakälla Felkälla/tolkningssvårigheter Form för 

redovisning 

Täckningsgrad i 

Riks-Stroke 

a) under akutfasen 

b) vid 3 månaders 

uppföljning 

a) 

Täljare: 

Aktuellt antal förstagånginsjuknade 

registrerade i Riks-Stroke 

Nämnare: 

Aktuellt antal förstagångsinsjuknande 

i stroke i patientregistret 

(PAR) 

b) 

Täljare: 

Antal patienter som svarat på Riks- 

Strokes enkät 3 månader efter 

insjuknandet 

Nämnare: 

Antal överlevande av dem som i 

akutfasen registrerats i Riks-Stroke 

Register 

a) Riks- 

Stroke och 

Patientregistret 

b) Riks- 

Stroke och 

Dödsorsaksregistret 

a) Riks-Stroke 

och Patientregistret 

b) Riks-Stroke 

och Dödsorsaksregistret 

3 

a) Bristande täckningsgrad, överrapportering 

i PAR, överföringsfel 

från sjukhus till Socialstyrelsen 

b) Bristande täckningsgrad, sämre 

svarsfrekvens bland institutionsvårdade 

Redovisas på 

riks-, vårdgivarochsjukhusnivå 


Intressent 

Befolkning 

Patient/närstående 

Profession/verksamhetsledning 

Sjukvårdshuvudman 

Regering/riksdag

2. Strokesjukvårdens resultat 

INDIKATOR 2.1: Dödlighet efter stroke (letalitet) 

Motivering för val av indikator (relevans): Dödligheten vid stroke avspeglar vårdens kvalitet (se dock felkälla/tolkningssvårigheter nedan). 

En väl fungerande strokeenhet medför minskad dödlighet under sjukhusvistelsen. Vad gäller dödligheten vid 30 dagar, 3 månader och 1 

år efter stroke har eftervården stor betydelse. 

Led i vårdkedjan: Hela vårdkedjan. 


Resultatmått Beskrivning Mätmetod Datakälla Felkälla/tolkningssvårigheter Form för 

redovisning 

Andel patienter med 

stroke som avlider 

a) inom 0 till 7 dagar 

b) inom 0 till 30 dagar 

c) inom 0 dagar till90 

dagar 

d) inom 1 år efter 

förstagångsinsjuknande 

i stroke 

Täljare: 

Antal patienter med stroke 

som avlider efter förstagångsinsjuknande 

i 

stroke 

a) under vårdtiden på 

akutsjukhuset 

b) inom 30 dagar 

c) inom 90 månader 

d) inom 1 år 

Nämnare: 

Samtliga förstagångsinsjuknande 

i stroke 

Register 

Patientregistret 

(PAR) och RTB 

(Registret över 

totalbefolkningen)(fördödsdatum) 

4 

Brister i inrapporteringen till PAR 

Olika case-mix baserat på olika 

medelålder och samtidig annan 

sjuklighet i upptagningsområdet, 

lokal praxis att inte lägga in vissa 

strokepatienter på sjukhus, olika 

diagnossättning (stroke resp annan 

diagnos som huvuddiagnos hos 

mycket svårt sjuka), statistisk osäkerhet 

speciellt på enheter med litet 

upptagningsområde vilket kräver 

kumulerade data från flera år för att 

göras mer tillförlitliga 

Kön 

Ålder 

Stratifierat för 

ålder och kön 

Redovisas på 

riks-, vårdgivaroch 

sjukhusnivå 

Årlig redovisning(sjukhusnivå 

aggregerade 

data (senaste 3 

åren) 

Intressent 

Befolkning 



Sjukvårdshuvudman 

Regering/riksdag

INDIKATOR 2.2: Återinsjuknande i stroke inom 365 dagar efter stroke 

Motivering för val av indikator (relevans): Sekundärprevention är en central del i den samlade strokesjukvården, både livsstilsrådgivning 

och läkemedelsbehandling. Andelen patienter som återinsjuknar kan vara ett mått på effekten av dessa åtgärder. 

Led i vårdkedjan: Preventiva åtgärder under och efter det akuta skedet. 



redovisning 

Andel återinsjuknade i 

stroke inom 365 dagar 

efter stroke 

Täljare: 

Antal återinsjuknande i 

stroke inom 365 dagar efter 

stroke 

Nämnare: 

Totala antalet insjuknade i 

stroke 

Register Patientregistret Återinsjuknade som ej skrivs in på 

sjukhus eller avlider utan att få sjukhus 

vård Oklar diagnossättning akut stroke 

respektive resttillstånd efter stroke 

Risk för slumpmässiga variationer, 

särskilt vid små sjukhus 

5 

Kön 

Ålder 



Redovisas på riks- 

, vårdgivar- och 

sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 2.3: Självskattad upplevelse av hälsa 

Motivering för val av indikator (relevans): All vård och omsorg syftar till att förbättra eller förhindra försämring av upplevd hälsa. 


Kvalitetsområde: Patientfokuserad vård. 

Resultatmått 

Självskattad hälsa i 

jämförelse med en 

ålders- och könsmatchadnormalpopulation 

ur aktuell ULFdatabas 

a) 3 månader 

b) 1 år efter insjuknandet 

Beskrivning 

Självskattad hälsa mäts 

med ULF-modellen (patienten 

besvarar frågor om 

hälsan genom att värdera 

upplevelsen av hälsa i 5 

nivåer) 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Följs upp vid 

tremånaders- 

och 

ettårsuppföljningen 

Registreras i 

Riks-Stroke 

Datakälla 

Riks-Stroke 

6 

Felkälla/tolkningssvårigheter Form för 

redovisning 

Selektivt bortfall med lägre svarsfrekvens 

av de hårdast drabbade (patienter 

med afasi, nedsatt kognitiv 

förmåga, neglekt mm) som rimligen 

torde ha lägst livskvalitet Olika utfall 

beroende av om patient, närstående 

eller vårdare besvarar frågorna 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 2.4: Funktionsnedsättning efter strokeinsjuknande 

Motivering för val av indikator (relevans): Funktionsnedsättning i ett senare skede efter insjuknandet påverkas av strokevårdens innehåll 

och utförande i det akuta skedet. 

Led i vårdkedjan: Vård och behandling under och efter det akuta skedet. 


Resultatmått 

Andel funktionsnedsättning 

i p-ADL 

a) 3 mån 

b) 1 år efter stroke 

bland dem som var p- 

ADL-oberoende före 

insjuknandet 

Beskrivning 

Täljare: 

Antal med funktionsnedsättning 

i samtliga p- 

ADL-dimensioner enligt 

Riks-Stroke 

a) 3 mån 


Nämnare: 

Samtliga p-ADLoberoende 

före strokeinsjuknandet 

” funktionsnedsättning i 

p-ADL” definieras enligt 

Riks-Stroke (förflyttning, 

toalettbesök, av- och 

påklädning). 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 


redovisning 

Riks-Stroke Oklarhet hur patienterna tolkar beroende/oberoende 

i de 3 olika ADLdelarna 

Selektivt bortfall med lägre 

svarsfrekvens bland de som har 

minst funktionsbortfall, något som 

kan ge alltför negativ bild av resultatet 

Möjligen olika utfall beroende av 

om patient, närstående eller vårdare 

besvarar frågorna 

7 

Kön 

Ålder 



Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvud-man

INDIKATOR 2.5: Boendeform efter stroke 

Motivering för val av indikator (relevans): Oförändrat eget boende efter stroke är till stor del relaterat till funktionsförmåga. 



Resultatmått 

Andel som bor oförändrat 

i eget boende 

med eller utan kommunal 

hemtjänst samt 

med eller utan stödinsatser 

av närstående 

för ADL 

a) 3 månader 


Beskrivning 

Täljare: 

Antal som bor oförändrat 

i eget boende med kommunal 

hemtjänst respektive 

med närståendestöd 

för p-ADL Uppföljningen 

görs dels vid tremånadersbesöket, 

dels vid 

ettårskontrollen 

Nämnare: 

Antal som skrivs ut efter 

strokevård på sjukhus 

och som bodde i eget 

boende före insjuknandet 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Följs upp vid 

tremånaders- 

och 

ettårsuppföljningarna 

och registreras 

i Riks- 

Stroke 

Datakälla 

Riks-Stroke 

8 


redovisning 

Utfallet är till stor del beroende av 

kommunens och närståendes resurser 

En låg andel är inte nödvändigtvis 

en indikator på god kvalitet – det 

kan också bero på otillräcklig tillgång 

till institutionsvård och tar då 

inte hänsyn till patienternas egna 

önskemål 

Kön 

Ålder 



Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

3. Vård och behandling vid sjukhus 

INDIKATOR 3.1: Fördröjning mellan symtomdebut och ankomst till sjukhuset 

Motivering för val av indikator (relevans): Omedelbar hänvisning till närmsta akutsjukhus är en förutsättning för trombolysbehandling, 

snar upptäckt och åtgärder av akuta komplikationer på strokeenhet. Behov av skyndsam upptäckt och åtgärd av snarlika sjukdomstillstånd 

(exempelvis epilepsi). 

Led i vårdkedjan: Behandling (prehospital vård). 

Kvalitetsområde: Vård i rimlig tid. 

Processmått 

Andel strokedrabbade 

som anländer till sjukhuset 

inom 3 respektive 

4,5 timmar från 

symtomdebut 

Gränsvärdena har 

valts för att möjliggöra 

igångsättning av trombolysbehandling 

inom 

tidsgränser för trombolysbehandling 

Beskrivning 

Täljare: 

Antal patienter som anländer 

inom 3 resp 4,5 

timmar (120 min) från 

symtomdebut 

Nämnare: 

Samtliga insjuknade 

patienter i stroke 

Symtomdebut definieras 

enligt Riks-Stroke Ankomst 

till sjukhus är detsamma 

som inskrivning 

på akuten Tidsförloppet 

är förlupen tid mellan 

dessa två tidpunkter i 

minuter 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 

Riks-Stroke 

9 


redovisning 

Stort bortfall i tidsuppgifter 

Fel angiven tid för symtomdebut och 

ankomst 

Oklarhet om symtomdebut 

Insjuknande under natten eller sömnen 

ger osäkrare uppgifter 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 3.2: Trombolyslarm 

Motivering för val av indikator (relevans): Intravenös trombolysbehandling enligt gällande godkända kriterier har en kraftfullt gynnsam 

effekt på resultatmåtten död eller p-ADL-beroende efter hjärninfarkt. Vid trombolysbehandling avtar dock den gynnsamma effekten markant 

med ökad tidsfördröjning. Att minimera tiden från ankomst till sjukhuset till startad trombolysbehandling är ett relevant mått för utfall av 

trombolysbehandling. Effektiv trombolysbehandling förutsätter väl fungerande vårdkedja inklusive prehospital vård med trombolyslarm, dvs 

att ambulanssjukvårdspersonal larmar akutmottagningen (sköterska eller läkare) att en möjlig patient för trombolys är på gång, vilket medför 

att kompetent personal finns på plats. Trombolyslarm kan också startas inne på sjukhuset akutmottagning vilket innebär att röntgen larmas 

om behov av hyperakut neuroradiologi. 

Led i vårdkedjan: Behandling (prehospital vård och vård på sjukhus). 



redovisning 

Andel patienter där Täljare: 

Register Riks-Stroke Ofullständig inrapportering till kvali- Kön 

trombolyslarm startas Antal fall larmade med 

trombolyslarm Nämnare: 

Totalt antal strokefall 

(nationellt 

kvalitetsregister)tetsregister 

Ålder 

Redovisas på 

riks-, vårdgivarregistrerade 

i Riks-Stroke 

och sjukhusnivå 


10 

Intressent 

Profession/ verksamhetsledning 

Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 3.3: Fördröjning mellan ankomst till sjukhuset och startad trombolysbehandling 


effekt på resultatmåtten död eller p-ADL-beroende efter hjärninfarkt. Vid trombolysbehandling avtar dock den gynnsamma effekten markant 

med ökad tidsfördröjning. Att minimera tiden från ankomst till sjukhuset till startad trombolysbehandling är ett relevant mått för utfall av 

trombolysbehandling. 

Led i vårdkedjan: Behandling (behandling på sjukhus). 


Processmått 

Tidsfördröjning från 

ankomst till sjukhuset 

till start intravenös 

trombolysbehandling 

Beskrivning 

Tidsfördröjning i minuter 

(medianvärde) respektive 

andel av stroketrombolysbehandlade 

med fördröjning 

a) under 60 min, 

b) under 45 min 

c) under 30 min 

Symtomdebut definieras 

enligt Riks-Stroke Ankomst 

till sjukhus är detsamma 

som inskrivning 

på akuten Tidsförloppet 

är förlupen tid mellan 

dessa två tidpunkter i 

minuter 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 

Riks-Stroke 

11 

Felkälla/tolkningssvårigheter Form för redovisning 

Felregistreringar, bortfall (ej angivet 

tid) 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 3.4: Vård på strokeenhet 

Motivering för val av indikator (relevans): Det finns ett oomtvistligt vetenskapligt underlag för att väl fungerande strokeenheter minskar 

dödlighet, beroende och behov av institutionsboende. De positiva effekterna gäller samtliga patienter med stroke med undantag för multisjuka 

patienter i annan vårdform med strokeinsjuknande och kort förväntad återstående livstid. Vård av patienter med stroke på annan avdelning 

(utlokaliserade patienter eller satellitpatienter) med mobila stroketeam har inte visat fördelaktiga resultat. Detsamma gäller extremt korta 

vårdtider på akutvårdsklinik utan efterföljande rehabiliteringsinsatser. 

Led i vårdkedjan: Akut vård och behandling. 


Processmått 


stroke som vårdats på 

strokeenhet 

Definition 

Täljare: 


som vårdats på strokeenhet 

(enligt kriterierna 

för en välfungerande 

sådan) 

Nämnare: 


Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 

Riks-Stroke 

12 


redovisning 

Enhet som inte uppfyller kriterierna 

uppges felaktigt vara strokeenhet 

Lägre registrering i Riks-Stroke av 

patienter som vårdats utanför strokeenhet 

Kön 

Ålder 



Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 3.5: Obruten vårdkedja vid stroke 

Motivering för val av indikator (relevans): För strokepatienter är en obruten vårdkedja av hög prioritet. 




redovisning 

Andel vårdepisoder 

med enbart ett vårdtillfälle 

Täljare: 

Antal stroke vårdepisoder 

med med enbart ett vårdtillfälle 

Nämnare: 

Totala antalet stroke 

vårdepisoder 

Om en patient skrivs över 

till en annan klinik inom 

samma sjukhus registreras 

det som två vårdtillfällen 

Detsamma gäller om 

patienten skrivs ut från 

ett sjukhus till ett annat 

En vårdepisod innebär att 

vårdtillfällena länkas 

samman, så att en inskrivning 

som föregicks 

av en utskrivning inom 

fem dagar räknas som en 

och samma vårdepisod 

Register Patientregistret 

och/eller Riks- 

Stroke 

13 

Bristande noggrannhet i journalföringen 

Ofullständig inrapportering 

Oklart diagnoskodsystem för akut 

stroke respektive resttillstånd efter 

stroke 

Överföringar mellan vårdenheter på 

samma klinik registreras inte i patientregistret 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 3.6: Trombolysbehandling vid stroke 


effekt på resultatmåtten död eller p-ADL-beroende efter hjärninfarkt. 



Processmått 

Andel insjuknade i 

hjärninfarkt som fått 

trombolysbehandling 

enligt gällande godkända 

kriterier för 

sådan behandling 

Beskrivning 

Täljare: 

Antal insjuknade i hjärninfarkt 

som fått trombolysbehandling 

i överensstämmelse 

med kriterierna 

Nämnare: 

Samtliga insjuknade i 

hjärninfarkt ≤80 år som 

varit tidigare funktionsoberoende 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 

Riks-Stroke 

14 


redovisning 

Kriterierna för godkänd behandling 

från Läkemedelsverket/EMEA följs 

inte 

Låg täckningsgrad kan ge falskt hög 

andel trombolysbehandlade 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 


Profession/ verksamhetsledning 

Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 3.7: Hjärnblödning i samband med trombolys 

Motivering för val av indikator (relevans): Det finns en viss risk för allvarlig hjärnblödning inom de närmsta dygnen efter trombolysbehandling. 



Resultatmått 

Andel trombolysbehandlade 

för stroke 

som drabbas av allvarlig 


med klinisk försämring 

Beskrivning 

Täljare: 

Antal trombolysbehandlade 

som drabbats av 

allvarlig hjärnblödning 

med klinisk försämring 

inom 36 timmar efter 

genomförd trombolys 

Nämnare: 

Samtliga trombolysbehandlade 

patienter med 

stroke 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 

Riks-Stroke 

15 


redovisning 

Felaktiga tidsangivelser 

Överregistrering av blödning kan 

förekomma om man utgått enbart 

från CT-fynd utan att ta hänsyn till 

klinisk försämring 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 

riks-, vårdgivarochlandstingsnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 3.8: Komplikation till följd av warfarinbehandling 

Motivering för val av indikator (relevans): Hjärnblödning eller annan allvarlig blödning under behandling med det blodförtunnande läkemedlet 

warfarin (waran) vid stroke (hjärninfarkt) är en mycket allvarlig biverkan som inte sällan leder till död eller bestående funktionsberoende. 

Denna indikator speglar i stor utsträckning waran/antikoagulantia-mottagningars resultat med strikt kontroll av PK-INR nivåer. 




Redovisning 

Andel strokepatienter 

som a) får symtomgivande 


eller annan blödning 

som kräver inläggning 

på sjukhus; 

b) dör till följd av 

hjärnblödning eller 

annan blödning som 

kräver inläggning på 

sjukhus 

som en komplikation 

till Warfarinbehandling 

inom 3 månaderoch 

12 månader efter 

aktuellt strokeinsjuknande 

Täljare: 

Antal strokepatienter som 

3 månader samt 12 månader 

efter aktuellt strokeinsjuknande 

a) får 

symtomgivande hjärnblödning 

eller annan 

blödning som kräver 

inläggning på sjukhus; 

b) dör till följd av hjärnblödning 

eller annan 

blödning som kräver 

inläggning på sjukhus 

som en komplikation till 

Warfarinbehandling 

Nämnare: 

Totalt antal strokepatienter 

som warfaringbehandlas 

efter strokeinsjuknande 

Register 

Riks-Stroke 

Patientregistret, 

Läkemedelsregistret 

och 

Dödsorsaksregistret 

16 

Bristande inrapportering i Riks- 

Stroke 

Tveksamheter i dödsorsaksregistrering 

av hjärnblödning eller komplikation 

till denna (ex.vis pneumoni, 

lungemboli) 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 3.9: Komplikation under akut strokevård 

Motivering för val av indikator (relevans): En väsentlig del av vårdinnehållet på strokeenheten går ut på att förhindra att vanliga komplikationer 

uppstår (exempelvis omedelbar aktivering/mobilisering och tidig rehabilitering samt förebyggande åtgärder mot fall och därmed 

frakturer). 




redovisning 


stroke som drabbats 

av 

a) djup ventrombos 

(DVT) 

b) pneumoni (lunginflammation) 

c) fraktur under den 

akuta vårdtiden 

Täljare: 

Antal patienter som vårdats 

för stroke och som 

under vårdtiden på akutsjukhuset 

drabbats av 

a) DVT 

b) pneumoni 

c) fraktur 

Nämnare: 

Samtliga som vårdats för 

stroke 

Definition av DVT, pneumoni 

och fraktur finns i 

Riks-Stroke 

Register 

(nationellt 


Riks-Stroke 

17 

Selektiv underrapportering, mindre 

noggrann diagnostik medför falskt 

låg komplikationsfrekvens 

Olika kriterier för att ge en patient 

diagnosen DVT och pneumoni 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 3.10: Test av sväljförmåga vid akut stroke 

Motivering för val av indikator (relevans): Hälften av alla strokepatienter har dysfagi under akutfasen som medför uppenbar risk för aspirationspneumoni 

samt undernäring. Genomfört sväljtest är en förutsättning att kunna åtgärda dysfagi efter stroke och är ett viktigt mått på en 

välfungerande strokeenhet. 

Led i vårdkedjan: Vård och behandling vid sjukhus. 


Resultatmått 


som undersökts med 

sväljtest vid akut stroke 

Beskrivning 

Täljare: 

Antal strokepatienter som 

undersökts med sväljtest 

vid akut stroke 

Nämnare: 


stroke 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 

Riks-Stroke 

18 

Felkälla/tolkningssvårigheter Form för redovisning 

Brister i inrapportering till kvalitetsregister 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

UTVECKLINGSINDIKATOR 3.11: Intag direkt på strokeenhet 

Motivering för val av indikator (relevans): Se indikator 3.4. 



Processmått 


stroke som initialt 

tillbringar del av den 

akuta vårdtiden på 

annan vårdenhet än 

strokeenhet 

Beskrivning 

Täljare: 


som initialt vårdats del 

av den akuta vårdtiden 

på annan vårdenhet än 

strokeenhet 

Nämnare: 


stroke 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 


redovisning 

Riks-Stroke Bristande noggrannhet i journalföringen 

Oklarheter om vad som är strokeenhet 

och inte 

19 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

UTVECKLINGSINDIKATOR 3.12: Hemikraniektomi vid livshotande hjärninfarkt (malign mediainfarkt) 

Motivering för val av indikator (relevans): Det finns starkt vetenskapligt stöd för neurokirurgisk behandling med hemikraniektomi (samt 

duraplastik) har en livräddande effekt hos yngre (≤60 år) patienter med livshotande hjärninfarkt (malign mediainfarkt). 

Led i vårdkedjan: Akutvård. 



redovisning 


malign mediainfarkt 

som opereras med 

hemikraniekomi 

Täljare: 

Antal patienter som opereras 

med hemikraniektomi 

som har diagnosen 

malign mediainfarkt 

Nämnare: 

Antal patienter


INDIKATOR 4.1: Förekomst av riskfaktorn rökning efter stroke 

Motivering för val av indikator (relevans): Kort rådgivning om rökavvänjning inklusive nikotinsubstitut till rökande individ har en begränsad 

men klart påvisad effekt. 

Led i vårdkedjan: Sekundärprevention. 


Resultatmått 

Andel som vid insjuknandet 

rapporterades 

som rökare men som 

vid tremånadersuppföljning 

har slutat röka 

Beskrivning 

Täljare: 

Antal patienter som ingår 

i tre-månadersuppföljning 

och som vid insjuknandet 

rapporterades som rökare 

men som vid tremånadersuppföljning 

har slutat 

röka 

Nämnare: 

Samtliga tremånadersuppföljda 

patienter som 

vid insjuknandet var 

rökare 

Definitionen av ”rökare” 

finns i Riks-Stroke 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 

Riks-Stroke 

21 


redovisning 

Felaktig uppgift från patienten eller 

/dennes närstående Stor andel 

saknade data i Riks-Stroke 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.2: Förekomst av behandling med blodtryckssänkande mediciner 

Motivering för val av indikator (relevans): Blodtrycksbehandling efter stroke oavsett hypertoni eller inte medför en klar reduktion av risken 

för att återinsjukna i stroke eller annan kardiovaskulär sjukdom. 



Processmått 


stroke med blodtrycksbehandling 

vid 

a) utskrivning från 

akutsjukvården 

b) tremånadersuppföljning 

efter stroke 

c) 12 månader efter 

stroke 

Beskrivning 

Täljare: 


med blodtrycksbehandling 

vid 

a) utskrivning från akutsjukvården 

b) tremånadersuppföljning 

c) 12 månader efter stroke 

Nämnare: 


stroke 

Mätmetod 

a) Register 

(nationellt 


b) Register 

(nationellt 


c) Register 

Datakälla 


b) Riks-Stroke 

samt patientregister 

och 

läkemedelsregister 

c) Patientregister 

och 


22 


redovisning 

Felaktig registrering vid utskrivningen 

Osäker uppgift från patienten/dennes 

närstående Patienter 

med förväntad kort återstående 

livstid (exempelvis mycket gamla 

individer) har inte studerats i randomiserade 

studier 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.3: Förekomst av warfarinbehandling vid förmaksflimmer efter hjärninfarkt 

Motivering för val av indikator (relevans): Förmaksflimmer är en stark riskfaktor för återinsjuknande i stroke. Behandling med warfarin 

innebär en betydande riskreduktion. 




redovisning 


a) warfarinbehandling 

vid utskrivning från 

akutsjukvården efter 

hjärninfarkt bland dem 

som har förmaksflimmer 

b) warfarinbehandling 

12 månader efter 

hjärninfarkt bland dem 

som har förmaksflimmer 

Täljare: 

a) Antal patienter med 

ischemiskt stroke och 

förmaksflimmer som vid 

utskrivning behandlas 

med warfarin efter stroke 

b) Antal patienter med 

ischemiskt stroke som 

och förmaksflimmer som 

vid utskrivning behandlas 

med warfarin ett år efter 

stroke 

Nämnare: 

Samtliga patienter med 

ischemiskt stroke och 


Förmaksflimmer, antikoagulantia,acetylsalicylsyrebehandling 

definieras 

enligt Riks-Stroke. 

Register 

(nationellt 



b) Patientregistret 

och 


23 

Felaktig registrering vid utskrivningen. 

Vissa patienter har absoluta 

respektive relativa kontraindikationer 

mot warfarinbehandling, exempelvis 

de med förväntad dålig compliance 

(ordinationsföljsamhet) eller hög risk 

(falltendens, demens) 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.4: Warfarinbehandling hos strokepatienter utan förmaksflimmer 

Motivering för val av indikator (relevans): Behandling med det blodförtunnande läkemedlet warfarin (waran) vid stroke (hjärninfarkt), om 

patienten inte samtidigt har förmaksflimmer eller venös tromboembolism skall inte ske. Anledningen är att risken för allvarliga blödningar 

vid denna behandling klart överstiger den proppförebyggande effekten. Denna åtgärd är därför uppsatt på ”inte göra”- listan. 




redovisning 


utan förmaksflimmer 

som får warfarinbehandling 

Täljare: 

Antal hjärninfarktpatienter 

utan förmaksflimmer som 

får warfarinbehandling 

Nämnare: 

Antal hjärninfarktpatienterutan 


Register 

(nationellt 


Riks-Stroke 


24 

Bristande inrapportering i Riks- 

Stroke 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.5: Förekomst av statinbehandling efter hjärninfarkt 

Motivering för val av indikator (relevans): Statinbehandling hos patienter med hjärninfarkt med eller utan hyperlipidemi medför en riskreduktion 

för återinsjuknande i kardiovaskulär sjukdom. 


Kvalitetsområde: Kunskapsbaserad och ändamålsenlig hälso- och sjukvård. 

Mått 


statinbehandling vid 

a) utskrivning efter 

hjärninfarkt 

b) 12 månader efter 

hjärninfarkt 

Beskrivning 

Täljare: 

a) Antal behandlade med 

statinbehandling vid utskrivning 

från akutsjukvården 

efter hjärninfarkt 

b) Antal behandlade med 

statinbehandling 12 månader 


Nämnare: 


hjärninfarkt 

Blodfettssänkande läkemedel 

beskrivs enligt lista 

av Riks-Stroke 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 



och Läkemedelsregistret 

25 


redovisning 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.6: Karotisstenos - frekvens opererade 

Motivering för val av indikator (relevans): Karotisstenos, förträngning i halspulsådern, är en viktig behandlingsbar riskfaktor till stroke. 

Karotiskirurgi innebär att man opererar bort denna förträngning, i syfte att förebygga stroke. Kirurgisk behandling av symtomgivande höggradig 

karotisstenos innebär en hög absolut riskminskning. 




redovisning 

Andel karotisopererade 

för 

a) symtomgivande 

karotisstenos 

b) asymtomatisk karotisstenos 

per 100 000 

invånare/år 

Täljare: 

Antal karotisopererade 

patienter som 

a) har haft TIA, amauroris 

fugax eller mindre hjärninfarkt 

inom aktuellt blodkärlsområde 

b) inte haft TIA, amaurosis 

fugax eller mindre hjärninfarkt 

inom aktuellt blodkärlsområde 

senaste 6 

månaderna 

Nämnare: 

Antal personer i befolkningen 

Register 

(nationellt 


SWEDVASC - 

Nationellt register 

för kärlkirurgi och 

SCB (befolkningsdata) 

26 

Ofullständig inrapportering till kvalitetsregistret 

Regionala skillnader i 

strokeförekomst kan ge falskt höga 

eller falskt låga andelar opererade 

Kön, ålder Redovisas 

på riks- och 

landstingsnivå 

Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.7: Väntetid till karotiskirurgi 

Motivering för val av indikator (relevans): Kirurgisk behandling av symtomgivande höggradig karotisstenos innebär hög absolut riskreduktion. 

Subgruppsanalyser visar att effekten mycket snabbt avklingar vid tidsfördröjning, vilket innebär att en organisation med skyndsam 

utredning och behandling eftersträvas. Den gynnsamma effekten av karotiskirurgi halveras vid fördröjning mer än 2 veckor och halveras ytterligare 

vid fördröjning mer än 4 veckor efter symtomdebut. 




redovisning 

Hos patienter med 

TIA, amaurosis fugax 

och minor stroke och 

signifikant (tät) karotisstenos 

a) Medianvärdet för 

tidsförloppet från 

tidpunkten för insjuknande 

till karotiskirurgi 

b) Andel opererade 

inom 14 dagar efter 

insjuknandet 

a) Antal dagar från insjuknande 

i TIA, amaurosis 

fugax och minor stroke 

och signifikant (tät) 

karotisstenos till genomförd 


b) Andel opererade inom 

14 dagar efter insjuknandet 

Register 

(nationellt 


SWEDVASC - 


för kärlkirurgi 

27 

Oklarheter om tidpunkterna 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.8: Komplikationer vid karotiskirurgi 

Motivering för val av indikator (relevans): Den gynnsamma effekten av karotiskirurgi förutsätter en låg komplikationsfrekvens, dvs. en 

minimal andel av patienter som drabbas av död eller symtomgivande stroke efter kirurgin. 




redovisning 

Andel av patienter 

med 

a) symtomatisk karotisstenos 

b) asymtomatisk karotisstenos 

som dör eller 

drabbas av stroke 

inom 30 dagar efter 


Täljare: 

Antal karotisopererade 

för 

a) symtomatisk stenos 

b) asymtomatisk stenos 

som drabbas av stroke 

eller avlider inom 30 

dagar efter operation 

Nämnare: 

Samtliga karotisopererade 

för symtomatisk tät 

karotisstenos 

Register SWEDVASC - 


för kärlkirurgi 

samt och Dödsorsaksregistret 

28 

Ofullständig inrapportering till kvalitetsregistret 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå, 

dvs vid de sjukhus 

där karotiskirurgi 

utförs 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.9: Klopidogrelbehandling hos strokepatienter vid ”ASA-svikt” 

Motivering för val av indikator (relevans): Indikatorn speglar kostnadseffektiva behandlingsval vid sekundärprevention. Det inte finns 

något vetenskapligt stöd för ett byte av ASA till den avsevärt dyrare behandlingen med klopidogrel vid återinsjuknande i hjärninfarkt, vare 

sig från randomiserade studier eller från observationsstudier. Bytet medför dock inte någon ökad patientrisk, utan motivet till denna rekommendation 

är i stället att de ökade kostnaderna inte motsvaras av ökad patientnytta. Denna åtgärd är därför uppsatt på ”inte göra”- listan. 


Kvalitetsområde: Effektiv vård. 


redovisning 


som ges klopidogrelbehandling 

Täljare: 

Antal återinsjuknade patienter 

i hjärninfarkt som 

ges klopidogrelbehandling 

vid utskrivning 

Nämnare: 

Antal återinsjuknade patienter 

i hjärninfarkt som vid 

inskrivning på sjukhus 

behandlas med annan 

trombocythämmare än 

klopidogrel 

Register 

(nationellt 


Riks-Stroke 

29 

Bristande inrapportering i Riks-Stroke Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.10: Icke generisk blodtryckssänkande behandling efter stroke 

Motivering för val av indikator (relevans): Indikatorn speglar kostnadseffektiva behandlingsval vid sekundärprevention. Det finns flera 

olika grupper av blodtrycksmediciner. För angiotensinreceptorblockerare (ARB) har patentet ännu inte gått ut, vilket gör att ARBläkemedlen 

än så länge är avsevärt dyrare än övriga. Även bland andra blodtryckssänkande läkemedel finns dyra generiska preparat utan 

säker ytterligare effekt jämfört med generiska preparat. Det behövs därför särskilda skäl för att använda dyra alternativ till generiska blodtryckssänkande 

läkemedel. 




redovisning 


stroke som erhåller 

dyr icke-generisk 

blodtryckssänkande 

behandling vid 


hjärninfarkt 


hjärninfarkt 

Täljare: 

Antal patienter med 

hjärninfarkt som erhåller 

dyr icke-generisk blodtryckssänkandebehandling 

vid 

a) utskrivning 


strokeinsjuknande 

Nämnare: 

Totala antalet patienter 

med hjärninfarkt som 

erhåller blodtryckssänkande 

behandling vid 

a) utskrivning 


utskrivning-insjuknandet 

Register Patientregistret 

och Läkemedelsregistret 

30 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 4.11: Icke-generisk statinbehandling efter hjärninfarkt 

Motivering för val av indikator (relevans): Statinbehandling hos patienter med hjärninfarkt med eller utan hyperlipidemi medför en riskreduktion 

för återinsjuknande i kardiovaskulär sjukdom. Det finns flera olika statinläkemedel varav för de flesta av dessa har patentet inte gått 

ut, vilket gör att icke-generiska statiner är avsevärt dyrare än generiska. 



Mått 


icke-generisk statinbehandling 

vid 


hjärninfarkt 


hjärninfarkt 

Beskrivning 

Täljare: 

a) Antal behandlade med 

icke-generisk statinbehandling 

vid utskrivning 

från akutsjukvården efter 

stroke 

b) Antal behandlade med 

med icke-generisk statinbehandling 

12 månader 


Nämnare: 

Samtliga patienter behandlade 

med statinbehandling 


Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 



och 


31 


redovisning 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

5. Patientfokus 

INDIKATOR 5.1: Delaktighet i den egna vårdens planering 

Motivering för val av indikator (relevans): Delaktighet i planering och beslut om den egna vården är en självklar rättighet, ett krav enligt 

Hälso- och sjukvårdslagen och har dessutom betydelse för compliance (ordinationsföljsamhet) och resultat. 

Led i vårdkedjan: Samordning. 


Processmått 

Andel vårdplaner som 

upprättats i delaktighet 

med patienten och 

närstående 

Beskrivning 

Täljare: 

Antal patienter som i 

Riks-Strokes 3månadersenkät 

angivit 

att de deltagit i vårdplaneringen 

Nämnare: 

Antal patienter som uppger 

att vårdplanering 

skett 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 

Riks-Stroke 

32 


redovisning 

Felaktig registrering 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 5.2: Beroende av stöd från närstående efter stroke 

Relevans: En stor del av omvårdnaden och sjukvården i hemmet ges i dag av närstående. Många närstående känner sig belastade och uttrycker 

behov av stöttning, ofta under en längre tidsperiod. 

Led i vårdkedjan: 



redovisning 

Andel som uppger att 

de är helt eller delvis 

beroende av 

hjälp/stöd från närstående 

efter utskrivningen 

Täljare: 

Antal som uppger att de 

är helt eller delvis beroende 

av närståendes 

stöd 3 månader efter 

utskrivning från akutsjukhuset 

Nämnare: 

Samtliga utskrivna patienter 

efter ett strokeinsjuknande 

Frågan finns formulerad i 

och ställs till patienten 3 

månader efter insjuknandet 

Register 

(nationellt 


Riks-Stroke Olika uppfattning om vad som är 

”beroende av stöd” 

33 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 5.3: Upplevelse av stöd/hjälp efter sjukhusvistelsen 

Relevans: Patientens och/eller närståendes upplevelse av vården i form av bemötande, information och delaktighet är ett viktigt kvalitetsmått. 

Led i vårdkedjan: Samordning. 



redovisning 

Andel som uppger 

att de inte fått hjälp 

och stöd efter utskrivningen 

a) efter 3 månader 

b) efter 12månader 

Täljare: 

Antal som uppger sig inte 

alls ha fått hjälp eller ha 

fått otillräcklig hjälp/stöd 

från sjukvården och/eller 

socialtjänsten efter utskrivningen 

vid 

a) 3 månader 

b) 12 månader 

Nämnare: 


sig vara i behov av 

hjälp/stöd 

Frågan finns formulerad i 

Riks-Stroke och ställs till 

patienten 3 och 12 månader 

efter insjuknandet Det 

är upp till patienten att 

definiera vad som ligger i 

begreppet Det är en upplevelseparameter: 

en känsla 

av stöd eller inte 

Register 

(nationellt 


Riks-Stroke 

34 

Olika uppfattningar om vad som 

menas med ”fått hjälp” 

”Tillräckligt stöd” påverkas inte bara 

av faktiskt stöd utan också av förväntningar 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 5.4: Upplevelse av vården 




Resultatmått 

Andel patienter som är 

nöjda med 

a) bemötandet 

b) informationen om 

sjukdomen 

c) informationen om 

vart man kan vända 

sig för att få hjälp efter 

utskrivningen 

Beskrivning 

Täljare: 


att de är nöjda med 

a) bemötandet 

b) informationen under 

vårdtiden 

c) med vård vid sjukhus 

d) informationen om vart 

man kan vända sig för att 

få hjälp efter utskrivningen 

Nämnare: 


stroke 

Mätmetod 

Register 

(nationellt 


Datakälla 

Riks-Stroke 

35 


redovisning 

Inte alla nås alternativt svarar på 

tremånadersuppföljningen 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

INDIKATOR 5.5: Upplevelse av rehabilitering 





redovisning 

Andel patienter som är 

nöjda med 

a) rehabilitering under 

sjukhusvistelsen 

b) rehabilitering efter 

utskrivning från sjukhus 

Täljare: 


att de är nöjda med 

a) rehabilitering under 

sjukhusvistelsen 

b) rehabilitering efter 

utskrivning från sjukhus 

Nämnare: 


stroke 

Register 

(nationellt 


Riks-Stroke 

36 

Inte alla nås alternativt svarar på 

tremånadersuppföljningen 

Kön 

Ålder 

Redovisas på 


sjukhusnivå 


Intressent 



Sjukvårdshuvudman

Beslutstöd för prioriteringar 2009 - SFAI

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?