Beslutstöd för prioriteringar 2009 - SFAI

dicinsk omhändertagandenivå eller annan vårdform? Bör patienten kanske
vara kvar i befintligt boende?
Här finns många, ofta motsägande, hänsyn att ta – det är närmast trivialt
att säga att ställningstagandena måste vara individuella.
För alternativen att patienten skulle kunna vårdas i eget eller särskilt boende
talar att merparten av följande villkor är uppfyllda:
• Patienten och eller närstående har före det aktuella insjuknandet tydligt
uttalat att han eller hon inte önskar sjukhusvård.
• Det finns ett dokumenterat ställningstagande om vårdform redan innan
händelsen inträffade.
• Det finns tillgång till adekvat medicinsk bedömning. Detta innefattar
en säker prognosbedömning om man väljer att avstå från åtgärder.
• Transport, väntan och ny miljö bedöms innebära stora olägenheter
för patienten.
• Tillgång till sjukhusets diagnostiska teknologi (t.ex. datortomografi,
EKG, laboratorieprover, övervakning av vitalfunktioner) eller behandling
bedöms inte vara avgörande för omhändertagandet.
• Palliativ vård och behandling av god kvalitet kan erbjudas i det egna
eller särskilda boendet.
Livsuppehållande behandling
Att avstå från eller avbryta behandling
Strokevårdens alltmer förfinade diagnostik gör det möjligt att mer precist än
tidigare bedöma prognosen. Därför kan det i vissa fall redan tidigt i förloppet
stå klart att optimal vård och behandling innebär att man avstår från att
sätta in livsuppehållande behandling. Vårdens och behandlingens syfte blir i
dessa fall att ge patienten en så värdig död som möjligt.
Efter att man satt in maximal behandling kan utvecklingen av sjukdomsförloppet
leda till en punkt när det blir uppenbart att patientens liv inte går
att rädda, trots maximal behandling. Att vid en sådan tidpunkt avbryta livsuppehållande
behandling innebär fortfarande att patienten får fullgod vård
och behandling.
Brytpunkten mellan kurativ och palliativ vård och behandling är inom
strokevården liksom i all medicinsk verksamhet inte alltid så lätt att identifiera.
Övergången från kurativ till palliativ vård och behandling sker ofta successivt.
I detta sammanhang vill vi endast betona att optimal vård – dvs.
bästa möjliga vård och behandling – även inom strokevården ibland innebär
palliativ vård och behandling.
Det kan, efter omsorgsfullt övervägande, bli aktuellt att för en ytterst svårt
sjuk strokepatient avbryta livsuppehållande behandling. Vätske- och näringstillförsel
kan avslutas eller man kan besluta att avstå från antibiotika vid
bakteriell infektion eller från hjärt-lungräddning vid hjärtstopp.
I Socialstyrelsens anvisningar om livsuppehållande åtgärder i livets slutskede
[10] anges att läkaren inför ett ställningstagande om att avbryta livsuppehållande
åtgärder har skyldighet att
• ställa en säker diagnos
48