Beslutstöd för prioriteringar 2009 - SFAI

Warfarinbehandling vid förmaksflimmer kommer att öka, dels på grund av
riktlinjerna, dels även på grund av en åldrande befolkning. I en studie av
kostnaden för förmaksflimmer i Östergötland beräknas kostnaden för en
patient med warfarinbehandlat förmaksflimmer jämfört med en obehandlad
patient [4]. De årliga direkta sjukvårdskostnaderna för en obehandlad patient
uppgick 2006 till 31 000 kronor varav drygt hälften, 51 procent, av kostnaderna
består av strokekostnader i sjukvården och 49 procent består av
kostnader för stroke för kommunerna. Motsvarande årlig kostnad för den
välkontrollerade warfarinbehandlade patienten var 10 000 kronor varav 5
500 kronor utgjordes av behandling och kontroll av INR-värde. Kostnaden
för stroke uppgick för warfarinpatienten endast till 1 800 kronor medan
kostnaden för blödningar beräknades till 2 600 kronor.
Om prevalensen förmaksflimmer antas vara 1,5 procent och andelen med
minst en riskfaktor är 93,6 procent kan antalet personer som är aktuella för
warfarinbehandling beräknas till cirka 125 000 i Sverige. Incidensen beräknas
till 170 per 100 000 invånare. Baserat på Östergötland får 48,9 procent i
dag behandling. Om alla obehandlade personer med förmaksflimmer med
ytterligare en riskfaktor fick warfarinbehandling skulle den besparingen
uppgå till cirka 1,3 miljarder kronor. I detta ingår en ökad kostnad för kontroll
av warfarinbehandling på cirka 320 miljoner kronor och minskade
kostnader för strokevård med 1,8 miljarder kronor uppdelat på 920 miljoner
kronor i sjukvården respektive 880 miljoner i kommunal vård och omsorg.
Även om potentialen är stor är det orealistiskt att anta att alla idag obehandlade
skulle få behandling.
Om man istället antar att warfarinbehandling ökar från cirka 50 procent
till 70 procent skulle besparingen uppgå till 540 miljoner kronor. Kostnaden
för kontroll av warfarinbehandling skulle öka med 136 miljoner kronor och
kostnaden för strokevård skulle minska med 740 miljoner kronor, 380 miljoner
kronor i sjukvården och 360 miljoner i kommunal vård och omsorg.
Dessa beräknade inbesparingar är av engångsnatur eftersom de uppkommer
genom att det finns ett ackumulerat antal obehandlade personer. Den årliga
kostnadsbesparingen, baserad på incidens och att 70 procent av de nyinsjuknade
kommer att diagnostiseras och behandlas, beräknas till 321 miljoner
årligen.
Organisatoriska konsekvenser
Riskfaktorer och primära förebyggande insatser är inte specifika för stroke
utan till stora delar lika som för annan hjärt-kärlsjukdom. Avsnittet om förebyggande
åtgärder i strokeriktlinjerna är samordnade med motsvarande
avsnitt i hjärtriktlinjerna. Nationella riktlinjer för hälsofrämjande åtgärder är
för närvarande under framtagande, och kommer att ytterligare belysa organisatoriska
konsekvenser kring primärprevention och vilka insatser som
ligger på olika aktörer.
För sekundärprevention efter TIA och hjärninfarkt rekommenderar riktlinjerna
högt prioriterade läkemedelsbehandlingar med kombination av
trombocythämmare, statiner, och blodtryckssänkare. Blodryckssänkande
läkemedel är också aktuellt efter hjärnblödning för att förhindra återfall. En
del läkemedel insätts sekventiellt, och för vissa läkemedel är initiala biverk-
30