2010 Vol. 16 Nr 3 - SFAI

1946Parkinsonssjukdom ochanestesiav S. Jensen, Ole Naesh, olenaesh.hendriksen@skane.se, båda Anestesi- & Intensivvårdsenheten, Helsingborgs Lasarett, samtH. Askmark, Neurologkliniken Akademiska sjukhuset, Uppsala.Denna artikel har tidigare publiceratsi Läkartidningen 23/2010.Parkinsons sjukdom är en viktig orsaktill perioperativ morbiditet. Den har enprevalens på 150 – 200 per 100 000invånare. Prevalensen ökar med stigandeålder och är högst vid 75 – 80 års ålder.I en europeisk studie fann man, att mellan1,6 % och 2,3 % av befolkningenöver 65 år hade diagnosen. Symtomdebutenär vanligast mellan 50 och 70års ålder. Sjukdomen förekommer i helavärden, drabbar alla etniska grupper ochär något vanligare hos män än hos kvinnor.Patienternas livslängd är bara någotkortare än normalbefolkningens.Med en ständigt växande äldregruppi sjukvården blir kunskap om, hur manhanterar dessa patienter i samband medanestesi, allt viktigare. Tjugofyra procentav patienterna med Parkinsons sjukdom,som kom till preoperativ anestesibedömning,hade fått diagnosen nyligen (1 – 3).Etiopatogenes och patofysiologiGenetisk orsakad Parkinsons sjukdomkan misstänkas vid debut i yngre åldereller vid familjär anhopning. Orsaken tillsporadiskt uppträdande PS är fortfarandeokänd, men troligen rör det sig om genetiskpredisposition i kombination medolika miljöfaktorer (4).Sjukdomen karaktäriseras av förlustav dopaminerga neuron i mitthjärnan– pars compacta av substantia nigra.De kvarvarande nervcellerna innnehållerofta Lewykroppar (inklusioner medalfasynuklein). Den mekanism, som äransvarig för celldöden, är i stort settokänd men kan tänkas vara förorsakad avexcitotoxiner, mitokondriell dysfunktion,oxidativ stress och inflammation (5).Dopaminbristen ger minskad aktiveringav D1- och D2-receptorerna ineostriatum, medförande minskad hämningi den direkta förbindelsen med inrepallidumsegmentet respektive hyperaktiviteti nucleus subthalamicus – medminskad aktivering av premotoriska cortexområden,nedsatt kortikospinal aktiveringoch parkinsonsymtom som följd (6).Degenerativa förändringar även i noradrenalin-,serotonin- och kolinerga systemkan ha betydelse för autonom dysfunktion,depressionstendens och demens (4).Klinik och diagnosKardinalsymtomen, som beskrevs avJames Parkinson 1817, är tremor, hypokinesioch rigiditet. Ett positivt svar pådopaminerg behandling är viktigt fördiagnos. Diagnosen baseras på kliniskakriterier och kan ställas först efter kunskapom förloppet och efter observationav behandlingseffekten. Felaktig diagnosär relativt vanligt förekommande. Detär viktigt att känna till, att varje lesioni dopaminsystemet, oavsett orsak ellermekanism, kan ge upphov till ovanståendesymtom, vilka med ett samlingsnamnbetecknas som parkinsonism. Den vanligasteorsaken är Parkinsons sjukdom,men parkinsonism förekommer ocksåbland annat som neuroleptikabiverkan,vid cerebrovaskulär sjukdom och vidatypisk parkinsonism (tidigare kallatParkinson-plus syndrom).Parkinsons sjukdom är i huvudsak enrörelsestörning men medför många ickemotoriskasymtom, varav flera är särskiltviktiga för anestesiologen att känna till.Autonom dysfunktion kan t ex. medföraortostatisk hypotension, blåstömningsbesväroch obstipation. Varierande grad avfaryngeal muskeldysfunktion, kognitivsvikt och demens är också ofta vanligtförkommande. I tidig fas karaktäriserassjukdomen av ett bra och över dagenjämnt svar på dopaminerg medicinering.Efter några år minskar det så kallade terapeutiskafönstret mellan över- och underdos,och symtomen kan under dagenkomma att svänga mellan perioder avhypokinesi, tremor, dystoni, gång- ochbalanssvårigheter, och perioder av överrörlighet(”on-off ”).Atypisk parkinsonism karaktäriserasav snabb progress, symtom (blickpares,cerebellära symtom, pyramidbanesymtom,kortikala bortfallssymtom, tidigdemens, tidig falltendens, tidig ortostatism),som ej brukar ses vid Parkinsonssjukdom, och av ett sämre svar på levodopabehandling(7).BehandlingAll behandling är symtomlindrande, mentidigt insatt terapi, oavsett farmakologiskklass, är sannolikt gynnsam för symtom-190 SFAI-Tidningen Nr 3 2010SOCIETAS SVECICAANAESTHESIOLOGIAE CVRAEQVE INTENSIVAE