Ruter Coating 33 2005 - Tikkurila

EXPORTCHEF FÖR BALTIKUM MINNS:Det helabörjade medskidor…TEXT OCH FOTO: ARJA SCHADEWITZ, INFORMATIONSCHEFSommaren 2004 gick TikkurilaCoatings exportchef PenttiVäänänen i pension efternärmare 20 års tjänst. Innan han börjadepå Tikkurila var han verksam likalänge på träindustriföretag i Lahtis(Finland). Hans år i Baltikum harvarit lärorika för alla parter.Väänänen åkte till dåvarandeSovjetestland första gången 1 oktober1990. Det fi nländska skidföretagetJärvinen hade lagt ut tillverkningav barnskidor till Viisnurks fabriki Pärnu, men man hade problem medderas färg- och lackskikt. Väänänenkunde både skidor och ytbehandling,så han kallades till hjälp.Anläggningen var en stor statsägdfabrik, men intresse för att huggatag i arbetet och lösa problem saknadesinte. Färgerna, lackerna och förtunningarnasom dittills kommit frånMoskva byttes snabbt ut mot produkterfrån Tikkurila. – Då började karusellensnurra. Det tog tid och varnervslitande, men vi började få ordningpå kvalitetsproblemen, berättarVäänänen.Tikkurila Coatings största kund iEstland är i dag Viljandi Aken ja Uks.De första kontakterna med företagetupprättades 1992, och 1998 tog företagetframsynt nog i bruk en ny, miljövänligmålningslinje för innerdörrarsom var skräddarsydd för vattenburnaUV-härdande lacker. Enligt Väänänenfungerar linjen forfarande såsomplanerat.Den första kunden i Lettland varBolderoy som tillverkar träfi ber- ochspånskivor. Ett fi nländskt företag planeradeatt köpa målade träfiberskivorav dem men krävde ”västerländskkvalitet”. Valet föll på Tikkurila igen.Tikkurila har också levererat färg tillA/S Latvijas Finieris sedan 1992. Deär i dag en av Europas ledande tillverkareav björkplywood. Verksamheteni Litauen kom i gång ungefärsamtidigt i samarbete med importföretagetSkandex.Vara ute i rätt tidPentti Väänänen hade tid att lära uppsin efterträdare Pekka Ovaska i etthalvår innan han gick i pension ochdrog sig tillbaka till gamla välkändaLahtis.– I början var det verkligen kämpigt.Inget fungerade som det skulle. Leveranserkom bort och det fanns ingareservdelar till maskiner som gicksönder, minns Väänänen. Att resavar mycket mer komplicerat än i dagoch med dagens mått var det annarsockså ofattbart svårt att hålla kontakt.Det var visumtvång, och ett otal byråkratiskahinder försvårade handeln.– Ändå var det rätt tid att kommaigång, även om man slog huvudet iväggen då och då, försäkrar Väänänen.– När det gäller industrifärgerhar Tikkurila gått fram försiktigt ochinte konkurrerat med priset i hopp omsnabba vinster. Kontinuitet och säkraleveranser uppskattas i Baltikum.Handeln med Tikkurilas industrifärgerär livlig i dag. Direkta leveransertill kund förekommer fortfarande,men en allt större del av försäljningensköts numera av återförsäljare.Tikkurila har sammanlagt cirka 200återförsäljare i Baltikum och ett tjugotalav dessa säljer också industrifärg.SIA Asto-Riga, samarbetspartner sedan1996, är i dag Tikkurila Coatingsstörsta återförsäljare här.I början såldes träindustrifärgeroch lacker till de baltiska länderna.Metallindustrifärgerna kom in i bildensenare. Då vi fi ck eget lager och nyanseringsanläggningi Tallinn 1993förbättrades tillgängligheten hos Tikkurilasprodukter i Estland i ett slag. Isynnerhet för mindre företag blev detbetydligt enklare att köpa fi nländskafärger och lacker. Utvecklingen var likadani Lettland där ett servicecenteröppnades i Riga år 2000.Pertti Väänänen vill inte sia omframtiden, men han varnar för attkonkurrensen inte kommer att förblilika fördelaktig för oss särskilt länge.– EU-medlemskapet leder till fl er investeringar,men inom fem år kommerkostnaderna och priset på arbeteatt öka. Glöm inte att Baltikum inteär enhetligt utan består av tre olikaländer med egna språk och kulturer.Och humorn får man aldrig glömmabort. Med humor kommer man långt,till och med över språkmurar.•RUTER COATING 33/2005 41