Ruter Coating 33 2005 - Tikkurila

Vattenburnafärger förbandlackeringPER-ERIK AURA, VICE PRESIDENT, BUSINESS UNIT COIL COATINGS FOTO: TIKKURILABandlackering eller coil coating-processenär ett ekologisktoch ekonomiskt sättatt kontinuerligt belägga släta tunnmetallbandmed färg. Processen ärofta högt automatiserad och effektiv.Banden kan väga upp till 10 ton, ochha en bredd av upp till 2 meter ochen tjocklek på 0,14–2 mm. Vanligastebredden är 1–1,25 m och tjockleken0,5 mm (stål) .Bandlackeringsprocessen ärmycket miljövänlig. Nästan alla modernamålningslinjer har efterbrännare,där lösningsmedlet förbränns,värmen tas tillvara och gaserna renasinnan de släpps ut. För kylvatteno.d. har man egna reningsanläggningaroch således är både luft- ochvattenutsläppen strikt kontrollerade.Vattenburna färgerprovades för 20 år sedanEftersom många av bandlackeringslinjernatidigare inte hade efterbrännareoch miljö- och utsläppsfrågorblev mera och mera aktuella, väcktespå 1980-talet frågan om vattenburnafärger också för bandlackering.Utvecklingen gick snabbt trotsmånga olika problem och redan ibörjan på decenniet fanns det vattenburnatäcklacker, baksidesfärgeroch primers.Kvaliteten och utomhusbeständighetenhos dessa färger utveckladesväl och var lika god som hosmotsvarande lösningsmedelsbaseradefärger. Det mest populära vattenburnafärgsystemet var akrylatbaseratoch användes både som täcklackoch baksidesfärg. Dessutom förekomvattenburna primers (t.ex. polyuretanbaserade)och silikonmodifi e-rade täckfärger.Det fanns alltså fl era problem attlösa innan bandlackerna fungeradeordentligt. Några av problemen hänfördesig till själva färgen såsom dåligfl exibilitet, adhesion, utomhusbeständighetm.m. Andra problemgällde appliceringen t.ex. dåligt utflyt, för kort brukstid, för snabb intorkning,bildning av färgsjok (torkadfärg) i tråget.Ibland var det också svårighetermed att rengöra valsarna. Färgentorkade in så effektivt i valsarna attdessa inte gick att rengöra på normaltsätt. Det förekom även ränderi den färdigmålade ytan, särskilt vidlängre körningar. Färgen i tråget börjadetorka på ytan på grund av luftenspåverkan och bildade ”klumpar” somorsakade ränder vid appliceringen.Olika linjehastigheterför olika färgtyperHögre linjehastigheter medförde attde vattenburna bandlackerna intemera var så intressanta att användapå grund av att de har en maximumappliceringshastighet (50–60 m/min)som inte gick att överskrida. Dessutombehövdes det mera energi vid efterbränningenför att bli av med detvatten, som avdunstade från färgen.Det här medförde ökade energikostnader.Under 1980-talets första hälft användesi Norden stora mängder vattenburenakrylat både som täcklackoch baksidesfärg. Men högre målningslinjehastighetmedförde problemoch de större avnämarna avbandlacker gick tillbaka till lösningsmedelsbaseradefärgtyper. Nuförtidenanvänds inte vattenburna färgerpå de stora och snabba linjerna.I dagens läge har ökad miljömedvetenhetockså på nya växandemarknader medfört ett nyvaknatintresse för vattenburna bandlacker,t.ex. i Ryssland. Färgernas beständighetär det inget fel på men andraproblem medför att de stora bandlackerarnaföredrar lösningsmedelsbaseradefärger.I fråga om nischprodukter kan vattenburnafärger användas på mindreoch långsammare linjer, men fordrardå vissa specialarrangemang,t.ex. inkapsling mot yttorkning, för attfungera tillfredsställande. Med avseendepå totalkostnader och effektivitetär de konventionella bandlackernatills vidare de effektivaste.Tikkurila Coatings har ett mycketbrett sortiment av bandlacker, bådelösningsmedelsbaserade och vattenburna.Tillsammans med kundenväljer vi ut det mest lämpliga systemetför slutanvändaren med avseendepå egenskaper, ekonomi och beständighet.•RUTER COATING 33/2005 47