DenPROFILENofrivilligereservats-bildarenLorentz Andersson kan tackaGustav Vasa för uppdraget att fåfart på byggandet av höga trähus.Det jobbet gillar Västerbottenslandshövding, däremot är det medblandade känslor han bildar nyareservat.Text & foto: Pär FornlingLorentz Andersson ären av de landshövdingarsom syns mesti skogliga sammanhang.Under hösten avgårhan, men engagemangetför skogen ochskogsnäringen fortsätterbåde privat och somordförande för träbyggnadsprogrammet.Är du skogsägare själv?– Inte personligen, menmin hustru är delägare iFjällboda. Det är ett gammaltinlandsjordbruk med173 hektar skog där vi tillbringarmycket fritid.Kan du köraen motorsåg?– Det kanjag nog, menjag arbetar intesjälv i skogen. Däremothar jag fått lära mig en heldel om skogsbruk, inte minstunder många år som kommunstyrelsensordförande i Skellefteå.En del av min verksamhetvar att besluta omskogsbruket på 11 000 hektar.Du verkar tycka det är etttungt arbete att bilda reservat?– Ja, på flera sätt. Det allrasvåraste i sammanhanget är attdet drabbar enskilda människorsom ägt skog i generationer. Dehar gått och tittat på de där träden,så kommer länsstyrelsenoch säger det ska bli reservat.Senast i går hade jag ett samtalfrån en dam i Nordmaling somsade att hon inte kunde sova pånätterna på grund av det här.Det känns inget vidare.Ändå framhärdar ni?!– Riksdagen har fattat ett be-6 VI SKOGSÄGARE 4/07
Egentligen tycker LorentzAndersson att det börjar räckamed reservatsskyltar.slut som regeringen ska verkställagenom sin myndighet. Dåmåste jag som myndighetschefgöra det, annars skulle det jubli anarki i landet.Vad har riksdagen bestämt?– Det finns ett övergripandemål om reservat som fördelatsöver landet. För Västerbotteninnebar det ytterligare 34 000hektar.Hur långt har ni kommit?– Om tilldelningen av pengarfortsätter som i dag tar det minst10 år till innan vi är i mål.Det måste märkas på produktionen…– Ja, till det kommer all fjällnäraskog som omges av mångarestriktioner, men som blir alltmer brukbar. Genom ett varmareklimat flyttas skogsgränsenuppåt. Dessutom har vienormt stora frivilliga avsättningar.Är det slitningar inom länsstyrelsen?Jag förmodar attnaturvårdsenheten är merentusiastisk.– Det är inte slitningar på detsättet, men i vår styrelse medpolitiker är det i princip ingensom backar upp målet om flerreservat. Då är det slitigt attsom myndighetschef förklaraatt jag måste fullfölja målet,samtidigt som hela styrelsen ärnegativt inställd.Vad sade du till damen frånNordmaling?– Jag försökte trösta hennemed att skogen ändå står kvar,men hon var inte lättröstad.Vad hade du velat säga?– Man kan dels fundera om”mängden är rimlig, dels försökahitta en form av frivilligmetod. Det finns ju de somgärna avsätter sin skog frivilligt.Man kan också fundera påformer där det bedrivs skogsbruki skyddade områden, detär inte säkert att bästa naturskyddetbestår i att man görreservat och låter skogen ruttnaner.När det gäller träbyggandehar du ett ansvar för helalandet...– Ja, jag arbetar med en statligstrategi för ökat träbyggande.Det är en liten organisationinom näringsdepartementetmed mig som ordförande ochen huvudsekreterare. Därutöverköper vi konsulttjänster. Dessutomfinns det ett träbyggnadskanslisom finansieras av näringen.Behöver verkligen statenblanda sig i om vi byggermed betong eller trä?– Redan Gustav Vasa förbjödkyrkor i trä och på den vägenhar det fortsatt fram tills nu.Gustav III förbjöd statliga husi trä, enda undantaget blev länsresidenseti Norrbottensom skulleblivit för kallt isten. Och efterstadsbränderna islutet av 1800-taletförbjöds alla bostadshusi trä övertvå våningar. Medandra ord har statensagerande gjortatt träbyggandetfått stå tillbaks,därför har vi enhistorisk skuld attbetala tillbaks. Dessutom finnsflera andra skäl, inte minst miljönoch ekonomin.Du är själv byggnadsingenjör,har det blivit någravackra träbyggnader?– Tyvärr inte. På min utbildningfanns knappt trä på kartan,vi lärde oss gjuta bjälklagoch murade konstruktioner. Förarkitekterna var det sammasak. På så sätt har flera generationerförlorat träkunnande.Det försöker vi nu ta igen.Jag tror att det behövs enradikal minskning av älgstammen.Kantareller tillhör höjdpunkternai skogen förlandshövdingen.Vad är målet?– Att 30 procent av nya flervåningshusska ha en stomme iträ. Dit är det långt, men vi nårfram så småningom.En annan del i uppdraget äratt främja exporten, hur gårdet?– Den delen hinner vi interiktigt med, men det har ändåhunnit bli en del initiativ på denjapanska marknaden. Jag harsjälv varit där tre gånger.Varför Japan?– Det är en viktig marknadför sågverksindustrin. Nu harett av de största japanska skogsföretagen,Sumitomo forest,placerat en forskare i Sverigeför att studera träbyggande.Kanske kan det leda till ytterligareutbyte och export.Kan du som byggnadsingenjörbeskriva det japanskabyggandet?– Det är ett pelarbalkssystemsom skiljer sig från vårt sätt attbygga. Husstommen består avbärande stolpar som monterasihop med listiga infästningar.Man kan säga att det påminnerom Ikea, där husetkommer hemi en låda. Detmonteras ihoputan något spill.Jag besökte enlångt automatiseradhusfabrik,vilket var imponerande.Allt görsfärdigt efter kundensönskemålmed höga kvalitetskrav,vilketockså gäller råvaranfrån Sverige.Känns det som ni arbetar imedvind?– Absolut. Sverige är ett trälandoch det finns en positivattityd till trä. En viktig del äratt påverka myndigheter, därfrågorna tas emot väl. Statensfastighetsverk är mycket positivt,liksom Banverket ochVägverket, för vilka träbroar ärintressant. Det är ett annat områdedär trä kan ta igen förloradmark.Hur länge pågår arbetet?– Tiden har förlängts till ochmed nästa år. Jag tycker vi harbra med tid till förfogande. Nubörjar resultaten synas överlandet. På ort efter ort kommermycket intressanta byggprojekt.Hur går det med bioenergin iregionen?– Bra. Det är en oerhört viktigfråga på flera sätt. Ur skogsägarenssynvinkel kan det inteminst betyda en förbättring avrotnettot i inlandet, vilket behövs.Länsstyrelserna är engageradeför etanoldrift, närkommer genombrottet?– Det är svårt att veta. Jag ärlite mindre optimist nu än jagvar tidigare. Projektet kallasBiofuel region och vi stöttarforskning för att få fram etanolur barrmassa.Är det någon annan skogsfrågadu vill lyfta fram?– Älgskadorna! De är ofantligaoch det straffar sig så småningom.Jag tror att det behövsen radikal minskning av älgstammen.Har du själv sett några skador?– Massor. De syns hemma iFjällboda där planteringar betasår efter år. Jag har dessutomengagerat mig i frågan somlandshövding och gjort mångastudiebesök, ett mycket hårtdrabbat område är Åsele. Nubörjar skadorna synas på sågverken,ändå var älgstammenmåttlig för 30–40 år sedan. Dettar alltså lång tid till dagensskador värker ut och då blir notanhög. Kom ihåg att 80 procentav tallens värde finns itimmerstockarna. Skogsägarna,som oftast också är jägare,måste ta de här frågorna påstörre allvar.Berätta om de fina stundernai skogen?– Jag plockar mycket bär. Attkomma till en gulröd hjortronmyreller plocka kantareller iden fjällnära skogen tillhörhöjdpunkterna.VI SKOGSÄGARE 4/07 7
Change language