4 - ATL

Kultur i skuggan av mångfaldHistoriskatillbakablickar och långa tidsperspektiv tillhör vardagen i skogsbruket. Och den som stårmed ena benet långt tillbaks i ett annat århundrade inser att det gäller att se upp var han eller honsätter ner foten.Ibland blir det ändå fel, och skogsmaskinen gör outplånliga avtryck i något bronsåldersröse.I samband med avverkningar skadas alltför många kulturmiljöer.Enligt Skogsstyrelsens senaste kontroll tas full hänsyn bara på sex av tio avverkningar.Man kan förstås ifrågasätta om allt är värt att spara och var gränserna går, men i grunden tror vi ändå attdet finns en bred samsyn om att hänsynen är bra.LEDARENMYCKET HANDLAR OM kunskaper och insikter. Därför är det beklagligt och lite märkligt att det ärsådan obalans i frågorna kring den skogsmark som undantas från vanligt skogsbruk.Det handlar nästan bara om biologisk mångfald, vilket är nog så viktigt – men inte allt.Kulturmiljöer är något som Skogsstyrelsen bara nämner i förbigående när man klagar på bristerna igenerell hänsyn. Det vore nog klokt om myndigheten var lite ödmjuk om vad som är rätt eller fel i dengenerella naturvårdshänsynen, det är faktiskt inte alldeles självklart vilka träd som är bäst att spara urmiljösynpunkt. Däremot är kulturmiljöerna enklare och tydligare. Men framför allt skulle helheten vinnapå att resurserna fördelas om en del.Det handlar om att prioritera och göra flera saker samtidigt inom samma ram (inte att stapla nya pålagorpå varandra till ett allt högre berg).MEN ANSVARET kan förstås inte lastas på myndigheterna. Det är upp till oss alla att hålla historienlevande.Man kan ändå fundera på varför kulturmiljöfrågorna väger lättare än andra miljöfrågor. Vi lever ju trotsallt i kulturskogar som nästan alla på något sätt är formade av människan.Ett svar kan vara att våra döda förfäder (av lätt förklarliga skäl) är ganska tysta. Lavar och insekter ärockså lågmälda, men de har hjälp av en högljudd miljöopinion och någon sorts naturvårdsideal, där måletofta tycks vara att tänka bort människan helt och hållet. Det gäller både våra förfäder och visom just nu råkar vandra på planeten.Historien glöms och skogen som miljövänligt medel (bioenergi/trämaterial) för de nulevande och ännu ofödda väger lätt. Här finns en obalans och brist på helhetssyn.MAN KAN FÖRSTÅS tycka att kulturmiljöerna är mindre värda och det är klartman får skilja agnarna från vetet och koncentrera sig på det som känns värdefullt.Men vi tror ändå en klar, om än något tyst, majoritet tycker frågorna är viktiga.Det gäller inte minst i familjeskogsbruket där dagsbesluten på skogsgården så tydligtsträcker sig mellan generationerna.Och den som lusläser Skogsstyrelsens rapport finner också en positiv trendhos privatskogsbruket som visar att hänsynen förbättrats de senaste femåren.De brister som finns handlar nog mest om bristande information ochkunskapsluckor. Just därför känns den där obalansen extra trist.HELT TYST är inte den historiska rösten. Lite längre fram i tidningen finnsett debattinlägg från Riksantikvarieämbetet och på forsknings sidornaberättar vi om ett projekt för att bättra på informationen.I störtfloden av historiska böcker finns också en rännil från skogen (senastKerstin Ekman med Herrarna i skogen). Och det finns ett skogs historisktsällskap där privatskogsbruket skulle kunna vara ännu bättre representerat.Historien har inte bara ettegenvärde, den har ocksånycklar till samtiden ochmorgondagen.Pär Fornling, ChefredaktörVI SKOGSÄGARE 4/07