Sjuka skönhetsideal - Ergo

Ergo #6 / 2009 NYHETER / 151. VAD SKA DU GÖRA PÅVALBORG?2. VAD ÄR DITT BÄSTAVALBORGSMINNE?KRÖNIKAGWENDOLYN HAEVENSGwendolyn Haevens, ursprungligenfrån Kanada, är doktorand på engelskainstitutionen vid Uppsala universitet.Foto: Kim Färnlundvalborgför att få rätt att använda konceptet.Skeptisk till att man överhuvudtagetkan varumärkesskydda två ord på dethär sättet, men eftersom ”Varannan vatten”ansågs fungera väl valde man ändåatt köpa det.– Jag tror inte att det blir någon störreskillnad vad gäller kostnaderna i slutändan,det är den bedömning vi har gjortfrån kommunens sida. Dessutom kommervi att kunna använda oss av koncepteti fem år, säger Anna Axelsson.THEREZ OLSSON HÅLLER MED om att detinte är några stora summor det rör sigom, men påpekar samtidigt att Kuratorskonventetinte är någon vinstdrivandeorganisation.– Gotlands kommun har lagt ner myckettid och pengar på kampanjen, och villväl inte att den urvattnas, avslutar TherezOlsson med ett snett leende.På Gotlands kommun menar folkhälsostrategenHåkan Jonsson att det ärtill stor del är kommunens förtjänst attbegreppet ”Varannan vatten” blivit allmäntvedertaget på krogar runt om i landetde senaste fem åren. Han framhålleratt det inte är ovanligt att varumärkesskyddaord.HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu.seHANNA HOLMQVIST1. – Om min sambo är ledig kommer viatt göra något mysigt, som att titta på någonmajbrasa. Annars vet jag inte, det blirlugnt i alla fall.2. – Jag har firat i Uppsala många år, bådelugna och livliga varianter. Bäst är nognär vi suttit i Slottsbacken hela dagen ochdet har kommit massa vänner på besök.Då har det varit riktig fest!MARLÉNE ERIKSSON1. – Jag kommer att sitta i Ekonomikumparkenpå dagen. Någon galopp brukarinte hinnas med. Sen på kvällen kommerjag nog gå på någon fest i korridor eller så.2. – Bästa minnet är hänget i Ekonomikumparken.Det blir sådan gemenskap. Förra året,när det var så fint väder, var det riktigt bra.HENRIC HÄGGQVIST1. – Jag kommer att gå på Kvalborg dageninnan men ska ta det ganska lugntså jag orkar med valborg. Vi börjar medskumpafrukost, men det blir ingen gröt!Sen går vi till Ekoparken och sen champagnegalopp.Det är här kaoset börjaroch man tappar bort alla man känner.2. – Första året var speciellt. Jag hade hörtlösa rykten om tokiga valborg. Men jagfattade inte hur tokigt det var förrän jagvar med om det själv.Text: Ellinor SkagegårdFoto: Christine LenthamreOn ValborgAs a child growing up on anisland off the west coast ofCanada I awoke one morningto an incredible sight. Tensof thousands of translucentpink jellyfish had congregated around thepilings of the ferry dock, resembling a rippling,gelatinous duvet. We usually spottedthem in ones or twos—long slippery tendrilsentwined, blobbing by; and thoughbelly-flopping onto them was ill-advised(they did sting), they’d always appeared,for the most part, harmless. But there wassomething menacing about this silent, undulatingmob of jellies. We wondered whathad compelled them all, suddenly, to behavein this singular manner—and disperseas mysteriously the next night.This unsettling memory remained buriedin my subconscious until I celebratedmy first Valborg in Uppsala. While elsewherein Sweden on April 30th a healthybonfire and a round of traditional songsto welcome spring (or, alternately, scareaway witches and the undead) suffice, inUppsala the methods of communal celebrationare both curious and astounding.PERHAPS THE HOLIDAY is simply bafflingto foreigners. Traditions that involvechampagne before 9 am, served alongsidea steaming bowl of porridge, canseem odd to the uninitiated. But pleasantcustoms, however strange, are notso troubling. Nor are traditions whichnon-Swedes are, by default, exempt from:the donning of identical captain’s hatsafter the University President’s CarolinaLibrary speech comes to mind. No, duringmy first Valborg it was the picnicking thatcaused me deep concern.I suppose the idea of en masse picnickinghad just never struck me before.When friends invited me to lunch in theEkonomikum park, I thought it a spontaneousidea. I didn’t realize their planwas motivated by a collective brain whichwould bring half the student populationof Uppsala out onto the same lawn —sprawled across a psychedelic patchworkof end-to-end blankets, hollering over thebroadcast dance music, and alternatelytossing their heads back in drink andcursing at their dysfunctional mobilephones. I’m not sure how the conceptsof “group picnic” and “sharing” came tobe fused together in my mind, but whenI eventually found my friends it becameevident that the misinterpretation wasmine alone. “Wow. You must like potatosalad a lot,” one friend observed, noddingat the warm, 1 kilo tub tucked under myarm. I imagine this must be how worldwars get started.But I think it’s the bizarre mixture oftradition and anarchy which I find mostperplexing about Valborg. The holidayappears to be carnivalesque: a kind oftemporary liberation from the establishedorder. Yet everyone seems to be escapingfrom the official way of life in thetraditional way. I’m not endorsing theheaving of still greater amounts of NorrlandsNation furniture out of Studentvägenwindows in random acts of sabotage.I suppose I just find the organized natureof the chaos rather fascinating: why suddenlyon Valborg, collective picnickingjust makes good sense to everybody, inthe same way that trash cans don’t. Howhundreds of students can hurtle themselvesdown the Fyris in dodgy, homemadecrafts of Styrofoam and duct-tape. Whybevies of undergrads, plastered since thelate morning, attempt to ride bicycles.And why the term “public toilet” has totake on a new meaning.PRONE TO CONSPIRACY THEORIES, I believethere is some Valborg instruction bookwhich failed to reach the inside of mymailbox. And perhaps not only mine, butother non-Swedes’ boxes as well. Like thepoor Frenchmen who nabbed the Trygg-Hansa life-saver from the river’s edge twoyears ago. My partner, a part-time securityguard on special-assignment in thecity park, saw the whole thing from hispost guarding the White Crown tulip bed(it was Linné year, after all). It seems theFrenchmen too were unclear about the rulesof disorder: their juvenile prank turnedinto a potential “COPS” episode as four policeand security cars surrounded them.However, most mysterious of all is howabruptly it ends. On May 1st the collectivebrain suffers from a collective grand malhangover of such a magnitude that thecounty gnomes have enough time to power-vacuumthe broken glass up off thesidewalks and excavate the city’s greenspaces out of the dump-heaps left behindin peace. This all seems a tad convenient.But, then, perhaps like tubed caviar andbicycling through deep snow, the Valborgcelebrations are just another aspect ofSwedish culture inherently enigmatic toforeigners.slottsbacken. Alla bär de en studentmössasom, beroende på ålder, skiftar från ljust vitttill fl äckligt gult. När klockan slår prick trevinkar rektor med sin mössa från Carolinasbalkong. Hans efterföljs av tusentals unga ochgamla studenter som med sina mössor bildarden omtalade ”vitsippsbacken” där de sedantågar ner för Slottsbacken.15:15 OD: s konsert i universitetsparken.Mössbärarna beger sig sedan till universitetsparkendär en annan gammal tradition levervidare. Orpehi drängar välkomnar våren medtraditionella vårsånger. Konserten äger ruminne i aulan men högtalare är riktade ut motparken.15:00 Galoppdags och champagneyrapå nationerna. Om studentgaloppensmäller högre än mösspåtagningen finnsdet ett antal alternativ att välja mellan. PåVärmlands nation öppnas gården för bareroch dj:s. På Östgöta nation spelar kapelletpå en utomhusscen och på Snerikes säljsdet i år äkta champagne. Det springs på deflesta av studentnationerna. Glöm inte kårleg,oömma kläder och kontant betalning!18:00 Valborgssittningar. De flesta nationerfi rar valborg med sittning denna kväll. Ett tips ärVärmlands nations buffé som öppnar klockan åtta.20:00 Valborgseld. Runt åttatiden tändsmajbrasor på lite olika håll i Uppsala. Vackertbeläget brinner elden vid Gamla Uppsala högarmed stadsbilden som silhuett i fjärran.21:00 Valborgstal vid Gunillaklockan. Enavslutning av det lite mer stillsamma slagetnär CuratorCuratorum håller sitt årliga taluppe vid Gunillaklockan. Detta följs av vackratoner från Allmänna Sången.Circa 22 Valborgssläpp. Dagens festligheteravslutas nu med utgång på nationdär det festas till långt in på småtimmarna.Ellinor Skagegård