<strong>Bo</strong> <strong>socken</strong>långt fram i tiden sankt och lämpade sig därförbäst som ängsmark.Vid slutet av 1700-talet var avkastningen dålig,vilket enligt Carl Diedric Hamilton främst beroddepå ett ensidigt jordbruk och det faktum atten stor del av markerna var vattensjuka. Under1800-talet förbättrades jordbruksmarken i områdetgenom dikning och sjösänkning. Exempelvissänktes Avern med ca två meter för att förhindraöversvämningar. En stor del av de dränerade ängarnakunde sedan uppodlas. Likaså utdikadesmossmarker, bl a på Averbys ägor, för att vinnamer åker- och ängsmark. För att motverka utarmningav jorden införde Carl Diedric Hamiltondessutom växelbruk.Vid 1800-talets slut fanns sex stora gårdar medtillhörande jordbruk, nämligen <strong>Bo</strong>, <strong>Bo</strong>skulla, Iboholm,Averby, Kårtorp och Gamby, samt ett flertalmindre familjejordbruk. Under 1900-talet koncentreradesjordbruket till färre enheter och fleramindre familjejordbruk lades ner. Ängsmarken harsuccessivt fått ge vika för åkermark eller skog.Sedan 1950-talet har hävden i området minskatmarkant och en hel del av åkermarken tagits urbruk. Mycket av den före detta åkermarken ochängsmarken har planterats med skog. Vid slutet av1900-talet hade alla de ovan nämnda gårdarna,samt ett tiotal före detta familjejordbruk, förtssamman till en stor enhet med Averby som driftscentral.KulturmiljöNordost om Hjortkvarn och väster om sjön Avernöppnar sig den täta skogen i en mindre, isoleradslättbygd som präglas av ett öppet och omväxlandeodlingslandskap. Jorden utgörs i huvudsakav finkorniga lersediment men även grövre jordaroch torvjordar förekommer. Området avgränsas isöder av en mindre förkastning och i väster avden nord-sydliga Svennevadsåsen. I norr höjer siglandskapet successivt för att övergå i ett kuperatskogslandskap. Höjdnivån i området varierar frånca 65 meter över havet i områdets mitt, till ca 90meter i områdets ytterkanter. Genom områdetssödra del slingrar sig Hjortkvarnsån, i mer ellermindre rätad form. I norr finns två för kraftutnyttjandeskapade dammar, Smeddammen ochLugndammen, vars vatten via <strong>Bo</strong>sån rinner ut iAvern. Området genomkorsas även av flera vägarsom förbinder de större gårdarna med varandra,landsvägen i väster (Rv 51) samt omkringliggandebygder. Större delen av vägsystemet i området harpåfallande ålderdomlig karaktär, där vägarnassträckning mjukt följer landskapets former ochger resenären många vackra utblickar i det omkringliggandekulturlandskapet. Vägrenarna hyserbitvis en relativt rik flora, framförallt utefter väg617, 618 och 619.Området består till stor del av öppna, i huvudsakrationellt brukade åkermarker med inslag avstörre och mindre skogspartier. Kring slottet finnsdäremot ett odlingslandskap av mera ålderdomligkaraktär bevarad.Ett större sammanhängande barrskogspartisträcker sig från Averns västra strand, in i åkermarkenmellan Iboholm och <strong>Bo</strong>skulla, medan ettannat sträcker sig utmed Averns östra strand. Enstor del av de gamla betesmarkerna är idag, somredan nämnts, planterade med skog. En del avmarkerna, främst i områdets centrala delar samtkring slottet, hålls fortfarande öppna genom bete.Bevarade naturliga betesmarker finns bl a vidStenkulla, Lindhult och Svalnäs. Några av dessahar betats under mycket lång tid, vilket resulterati en mycket värdefull flora. På flera av impedimentenfinns röjningsrösen bevarade från äldretiders jordbruk.Vid kyrkan finns ett bestånd av inplanteradebokar, ett av Mellansveriges större bokbestånd. Ikulturlandskapet ingår även de dovhjortar sominfördes på mitten av 1920-talet till <strong>Bo</strong> gods ochdet i <strong>Bo</strong>sån under 1900-talets senare del anlagdaviltvattnet.Bebyggelsen är lokaliserad till områdets höjdpartieroch vägar och består i dag av slottet samtflera välbevarade arrendegårdar och torp. Någraav byggnaderna är uppförda på 1700-talet menmycket av bebyggelsen har tillkommit under1800-talet och det finns även flera hus från 1900-talet.Odlingslandskapet kring <strong>Bo</strong> präglas i hög gradav godsets långvariga ägarskap och utgör som helheten kulturmiljö av mycket högt kulturhistorisktvärde.34
<strong>Bo</strong> <strong>socken</strong>Harga Stora Harga mosse mossen Stenkullatorp Hargakärret Getkärret KälltorpBjörnvadBrostugan BjöHällebo Väktarstugan Sandkärret KStenkullaHagstugan Margretelund 99,80 Hyddan <strong>Bo</strong>torp <strong>Bo</strong> Johanstorp81,54 KårtorpNorrängen Malmstorp Skinnarbacka Skälbäcken Dyrbol Skogsbo KopparbolLitstorp Nain <strong>Bo</strong>skullaDöbacka Gålö Oxhagsb. AspelundKillingaudden AverbytorpSmedjan Averby BackenLindhult TreuddHälgenäs TrollhultatorpSvalnäs KullenÅ Övre sjön100,60 TrollhultSofielund Slätmo Gambyberg Brebol Broäng GambyBäckstuganNäset Bäck Skola HjortkvarnIboholmLybeckAvSkrankebolGretebo104,96Perstorp Snöbäcken Hästhagsm.0 7501 500Sandvik MörkmossenKojmonmeterSandfallet SvinkärretV KattaKarlslundKatta3a Odlingslandskapet <strong>Bo</strong>51Väg 617HjortkvarnsånVäg 615Väg 618Väg 616Iboholmsån<strong>Bo</strong>sånVäg 6193a Odlingslandskapet <strong>Bo</strong>Socken/Församling: <strong>Bo</strong>Ekonomiskt kartblad: 095 65, 095 66, 095 75, 095 76,/9F 6f,9F 6g, 9F7f, 9F 7gKoordinater: X 6532290/Y 1481440Riktlinjer- <strong>Bo</strong>området är en av Riksantikvarieämbetet avgränsad kulturmiljöav riksintresse (KT 9) och ska enligt 3 kap 6§miljöbalken skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skadaområdets natur- och kulturmiljö.- För att odlingslandskapets värden ska bevaras krävs attmarken även i fortsättningen hävdas genom odling, slåttereller bete. Ytterligare skogsplantering inom området voreolyckligt. Odlingslandskapets äldre drag, som oregelbundnaåkrar, diken, slingrande bäckar och vägar bör bibehållas.- Stenmurar och röjningsrösen i jordbruksmark samt alléer,öppna diken m m är biotopskyddade enligt miljöbalken(MB 7 kap, 11§) och får ej skadas. De bör liksom åker- ochvägrenar hållas öppna och rena från sly.- Vägarna bör underhållas och dess sträckningar i möjligastemån bevaras. Vid ombyggnad och underhåll ska stor hänsyntas till vägens kulturhistoriska värden. Omfattande rätningoch breddning bör undvikas liksom utfyllnad och skärning ikuperad terräng. För att den artrika naturmiljön ska bevarasutmed väg 617, 618 och 619 bör vägrenarna slås någon gångmellan mitten av juli och början av augusti. Eventuell dikningeller kantskärning ska ske med särskild hänsyn till denskyddsvärda floran.- Fornlämningar är skyddad enligt 2 kap lagen om kulturminnenm m (KML 1988:950). För att de kulturhistorisktvärdefulla miljöerna ska bevaras krävs att kulturminneslagen35