<strong>Bo</strong> <strong>socken</strong>1 Väg 51, Sköllersta- ÖrmonVägmiljöRullstensåsen som sträcker sig genom <strong>kommun</strong>ensöstra del, har sedan mycket länge fungeratsom farled och landsväg. Nuvarande riksväg 51följer fortfarande åsens sträckning och är såledesen väg med mycket lång kontinuitet.HistorikPålsbodaåsen/Svennevadsåsen är ett resultat av vårsenaste istid och utgörs av ett stråk av grussträngari nord-sydlig riktning. Dessa grussträngar,så kallade rullstensåsar, uppstod genom att grusoch sand samlades i sprickor i inlandsisen ochblev efter isens avsmältning kvar som grusåsar ilandskapet. Pålsbodaåsen/Svennevadsåsensträcker sig genom hela <strong>kommun</strong>ens östra del,från länsgränsen i söder och vidare upp mot Sköllersta.Åsen fortsätter därefter vidare mot Norrbyåsoch Glanshammar. Då åsen var både torr ochjämn i förhållande till den omkringliggande terrängenfick den tidigt betydelse som färdväg mellande södra skogsbygderna och Närke. Utmeddenna farled förlades med tiden ett flertal bosättningar,gravfält, försvarsanläggningar m m. Gravfältsom vittnar om tidig bosättning utmed vägenfinns bl a vid Egeby, Svennevad och Glottra. Vidförkastningsbranten, på vardera sidan om landsvä-På flera håll finns äldre vägsträckningar bevarade intill den nuvarandevägen, som här vid Emma där även den gamla stenvalvsbron från 1766finns kvar.gen, uppfördes under järnåldern två pampiga fornborgar.Kanske bevakade man därifrån forna tidersresenärer mellan Östgötabygden och Närkeslätten.I den bördiga övergångsbygden norr om förkastningenuppkom ett tidigt bygdecentrum kringUllavi, Egeby och Sörby. I Sköllersta anlades undermedeltiden en kyrka, men traktens lokala centrumvar länge knutet till Sörby, där det fannsgästgiveri, tinghus och handelsbod. <strong>Bo</strong>sättningarförekom även söder om förkastningsbranten. VidSotterns västra strand, vid det vad som åsen bildadeöver Svennevadsån, kom människor tidigtatt slå sig ner, liksom vid Glottrasjön en bit längresöderut. Även slättlandskapet vid sjön Avern haren relativt lång historia av mänsklig bosättning.Pålsboda och Hjortkvarn är däremot båda relativtunga samhällen. Pålsboda växte fram i den knutpunktsom bildades där Västra stambanan korsadelandsvägen under 1800-talets senare del, medanHjortkvarn huvudsakligen växt fram under 1900-talet. En hel del mindre byggnader, i form av torpoch backstugor på ofri grund, växte fram utmedlandsvägen under främst 1700- och 1800-talen.En koncentration av småstugor tillhörande jordlösahantverkare och daglönare fanns t ex straxsöder om Åkerby.För att förse resande med mat och nattlogiuppfördes gästgiverier utmed vägen. Gästgiverierhar funnits i Sörby, Pålsboda, Svennevad ochEmma. Gästgiveriet i Svennevad upphörde i ochmed att ”Gästis” i Pålsboda öppnade.Då vägen korsas av flera vattendrag har behovetav broar funnits sedan länge. De första varsannolikt enkla träkonstruktioner men under1700-talet byggdes ståtliga stenvalvsbroar över destörre vattendragen, dvs Emmaån, Hjortkvarnsånoch Svennevadsån.Fram till bilismens inträde under 1900-taletsbörjan bestod landsvägen mellan Örmon ochSköllersta av en smal och enkel grusväg. I ochmed att bilarna blev allt vanligare ställdes nyakrav på vägarnas komfort och bärighet. Under1900-talet har denna vägsträcka genomgått en delförändringar. Exempelvis har vissa kurvor rätatsoch vissa vägsträckor dragits om. Exempelvis flyttadesen vägsträcka vid Pålsboda en bit västerut isamband med att en station anlades utmed dennybyggda Västra stambanan. Dessutom har själva28
<strong>Bo</strong> <strong>socken</strong>gruset i åsen varit eftertraktat, bl a till vägbyggenoch betongindustri, vilket har resulterat i stora hålefter täkter i åsens sidor, exempelvis vid Hjortkvarnoch Emma. I Pålsboda schaktades dessutomstora delar av åsen bort för att ge plats åtjärnvägen. Vägen belades i omgångar under 1940-och 50-talen.SköllerstaKulturmiljöRiksväg 51 följer än idag den nord-sydliga åsryggensom sträcker sig från det svagt kuperade odlingslandskapetsöder om Sköllersta, uppförförkastningsbranten och vidare genom skogsbygdenner mot Örmon. Åsen är delvis mycket tydlig,framförallt på sträckan mellan Pålsboda och Svennevad.Utmed i stort sett hela vägen genomskogsbygden omges vägen av ett smalt odlingsstråkmed småskalig bebyggelse. Vid sjön Avernöppnar sig landskapet i en mindre slättbygd, där<strong>Bo</strong> gods genom långvarigt ägarskap påverkat bådelandskap och bebyggelse. Utmed vägen finns ettflertal milstenar och tre stenvalvsbroar.Av de gamla gästgiveribyggnaderna finns idagtvå kvar, nämligen fd ”Gästis” i Pålsboda och”Emma krog” i Stora Emma. I Svennevad liggerden småskaliga bebyggelsen tätt intill vägen, vilketpåminner oss om att vägen i äldre tider hadeen mycket smalare utbredning i sidled. Vidarekantas vägen av två fornborgar, Tarsta borg ochOmhällsborg, samt Sköllersta härads gamla avrättningsplatsinvid Källbergsbackberget.Vägen följer mjukt åsens topografi och ger ennära upplevelse av landskapet och den omgivandekulturmiljön. Det småskaliga odlingslandskapetutmed vägen samt bebyggelsemiljöer, som exempelvisden sammanhållna bymiljön Glottra, utgöräven de viktiga delar i den totala kulturmiljön.PålsbodaHjortkvarnVäg 51 mellan Sköllersta och Örmon har enlång kontinuitet som farled och landsväg. Trotsasfaltbeläggning och viss modifiering av breddoch sträckning har vägen kvar mycket av sinsmala och marknära landsvägskaraktär. Miljönsom helhet får därför anses vara av mycket högtkulturhistoriskt värde.0 2 000 4 000meter1 Väg 51, Sköllersta - Örmon.(Till vägmiljön angränsar följande kulturmiljöer: 2 Emma, 3 <strong>Bo</strong>området,5 Hjortkvarns tätort , 19 a Odlingslandskapet Tarsta -Ullavi, 19 b Ullavi, 19 e Tarsta - Omhällsberg, 23 Pålsboda tätort, 25Svennevads kyrkby, 27 Glottra.)29