Bo socken - Hallsbergs kommun

Bo socken3 BoHistorikInvid sjön Avern, mellan Hjortkvarn och Bo slott,öppnar landskapet sig i en lokal slättbygd, omgivenav stora skogsområden. På denna slätt framträdderelativt tidigt ett lokalt bebyggelsecentrum.Fornlämningarna i området är få och är nästan allabelägna utmed Averns forna strandlinje. En mindrekoncentration finns kring Svalnäs, med bl aresterna av det som troligen varit en hällkista, dvsen grav från yngre stenåldern (ca 1800 f Kr). Iövrigt finns några enstaka järnåldersgravar, i formav stensättningar samt en treudd.Ett samlat godskomplex, med centrum kringBo gård, kan följas tillbaka till 1300-talet. Godsetmed den nuvarande omfattningen växte fram under1600-talet. Vid sekelskiftet 1600 ägdes deflesta hemmanen kring Bo gård av kungahuset.1623 skänktes ett flertal gårdar till den skotskeöversten Alexander Leslie som belöning för hansinsatser under trettiåriga kriget. Leslie köpte inytterligare några gårdar i trakten men sålde snartsitt godskomplex till Gustav Horn af Björneborg.Denne fortsatte i sin tur att utöka godset genomköp och byten. Som tredje generation till Hornärvde Anna Flemming Bo gods. Hon gifte sig medHugo Johan Hamilton och 1735 omvandlar degodset till ett fideikommiss. Därefter kom godsetenbart att ärvas i oförändrat skick inom familjenHamilton. Godset som tidigare hette Boholm ficksamtidigt namnet Bo, vilket i äldre tid skrevs Boo.Fideikommisset var ett hierarkiskt organiseratgods, där ägaren styrde i patriarkalisk anda. Systemetbyggde på de underliggande arrendegårdarnaoch torpen, vilka genom jordräntan varbundna till godset. Jordräntan kunde bestå av renapengar men också av arbete och naturaprodukter.Flera av arrendegårdarna hade enligt sina kontraktskyldighet att utföra ett antal dagsverken om åretåt Bo gods, men det var framförallt de många torpensom försåg godset med arbetskraft. Torparnabrukade ett litet jordbruk, mot skyldighet att arbetaett visst antal dagar om året åt godsägaren.Längre fram i tiden blev det också ganska vanligtmed statare, dvs arbetare som genom naturaför-måner, som bostad, matvaror, bränsle m m, avlönadesför sitt arbete vid en gård. Statarbostäderfanns bl a vid gården Kårtorp. Till godset hördeäven fyra boställen för kyrkostatens anställda, bl aLitsorp och Amsterdam.Godset levde på en kombination av jordbruk,skogsbruk och järnhantering. Järnhanteringen bedrevsi huvudsak vid Gryts bruk fram till slutet av1800-talet, då konjunkturnedgången medförde attverksamheten tvingades lägga ner. Istället komskogsbruket, i kombination med sågverksamheteni Hjortkvarn, att bli godsets huvudsakliga inkomstkälla.Godsägarna vid Bo styrde över i princip alltinom fideikommisset. Om hur marken skulle skötas,hur husen skulle byggas och underhållas osv.Inom godset kom ett eget samhälle med apotek,sjukstuga, skola, kyrka, lanthandel m m att växafram genom godsägarnas försorg. Till godset hördedessutom bl a en knipphammare, en kvarn, etttegelbruk, några brännerier och ett mejeri. Godsetvar därför i hög grad självförsörjande.Godsägarna vid Bo införde tidigt många nyaidéer men kom med tiden också att bli något avtraditionsbevarare. Denna under relativt lång tidcentrala styrning, har resulterat i en mycket sammanhållenkulturmiljö och Boområdet är i egenskapav ett större sammanhållet herrgårdslandskapunikt i Örebro län.3a Odlingslandskapet BoOdlingslandskapNordöst om Hjortkvarn öppnar sig en lokal slättbygdmed ett öppet och omväxlande odlingslandskap,som under lång tid präglats av Bo fideikommissägarskap.HistorikDen isolerade slättbygden invid sjön Avern harlockat människor till bosättning sedan yngre stenåldern.Områdets tidigaste bosättningar verkar hauppkommit i anslutning till höjdkullarna vid Svalnäs.Någon betydande kolonisering i området vardet troligen inte tal om förrän framåt medeltiden.En stor del av slättområdet väster om Avern var33