TRYGG STAD - Chalmers tekniska högskola

det ”reella” är att tankarna måste ske inom vissa ramar ochregler för att bli begripliga, men det ”reella” är aldrig ordnatpå det viset som begreppen ordnar förståelsen. Det kan därförinte finnas någon diskurs som skulle kunna avbilda verklighetenoch nå fram till en sanning om tingens väsen. Vad vidäremot kan leta efter är en diskurs och ett vokabulär somfungerar för våra intressen, syften och problem. Vårt tänkandeär inte fotografiskt utan symboliskt, vore det fotografisktskulle det vara meningslöst och innehållslöst, eftersom viinte skulle vinna någon ny kunskap. Kunskapen korresponderarinte med verkligheten utan vårt tänkande kan baraavbilda verkligheten fragmentariskt och stympat. Kunskapenär enligt Foucault subjektiv, men inte godtycklig, utan nominalistisk,det vill säga att tingen är vad vi kallar dem, och detfinns ingen ahistorisk essens – det finns inga begrepp somkan motsvara en essens. Verkligheten blir istället till genomvåra sinnen och är därför beroende av subjektet, perspektivetoch situationen (Beronius 1991).Diskursen organiserar en berättelse. Representationen ärett fragmentariskt återgivande, det vill säga en fiktion. Frånforskarens perspektiv så väljer vi en händelse eller ett fenomenatt studera utifrån ett visst synsätt. Som forskarearrangerar vi ”fakta” och skapar ett sammanhang genom valtperspektiv och begreppsvärld, och skapar en analys som germening för oss (förhoppningsvis även för andra). Denna meningkan se olika ut i olika historiska epoker. Kunskapen ärberoende av perspektivval, och vårt perspektiv påverkar vårtforskningsobjekt för vi samverkar alltid med den yttre verkligheten(Beronius 1991). Som forskare bör man vara medvetenom att man bidrar till att skapa en verklighet som andraförhåller sig till, det innebär ett etiskt ansvar.Kunskapen som perspektivistisk blir med nödvändighetlokal:Genom att den tidsmässiga, rumsliga, kulturella, socialaoch språkliga situationen påverkar våra erfarenheter, såpåverkar de också raden av möjliga tolkningar. Eftersomdet inte går att träda ut ur sin sociala och kulturellasituation, och eftersom det därmed inte heller går attutplåna de egna erfarenheterna, så går det inte heller attundvika att ens kunskap är perspektivbunden./…/Detfinns ingen privilegierad plats från vilken man skullekunna få grepp om eller syn på en icke perspektivistiskkunskap. Kunskap är lokal. Men vad vi ser och vad vikan säga (kunskap) beror inte bara på den plats vi intar37