TRYGG STAD - Chalmers tekniska högskola

som skapat en motdiskurs till kontrolltänkandet inom brottspreventionen.I kapitel fyra där trygghetsdiskursen diskuterasfinns ofta Foucault som referens i bakgrunden och det kandärför vara relevant att se vilka idéer som de argumentenbygger på. Men hänvisningen till Foucaults diskursbyggandekring strafftekniker utgör här framförallt en bakgrund till attförklara hur jag i avhandlingen har skapat en trygghetsdiskursatt studera. Som forskare skapar jag själv ett forskningsobjekt,det vill säga en verklighet att studera.Ö v e r v a k n i n g o c h s t r a f f – e n g r u n d d i s k u r sf ö r k r i t i s k a p e r s p e k t i vI Övervakning och straff finns gemensamma teman medFoucaults tidigare arbeten (som t.ex. Vansinnets historia)kring resonemang om hur vetenskapen ordnar världen medkunskapen som maktmedel och hur vetenskapen framläggernormer och sanningar. Den fängelsehistoriska skildringen iÖvervakning och straff skiljer sig dock till en del från detidigare arbetena då fokus i den här studien är hur kroppengörs till objekt för disciplineringen. Här återges ett skifte istraffhistorien där vi går från kroppsliga fysiska bestraffningar(tortyr) till ”själsliga” bestraffningar. Kroppen blir själensfängelse genom att själen disciplineras med kroppen sommellanled. Kroppen avskiljs, isoleras och disciplineras i syfteatt förändra ”själen”, individens personlighet (Foucault 1993:18).Bestraffningen, som tidigare hade varit en offentlig angelägenhetmöjlig att iaktta av alla, blir under 1700-talet enföreteelse undanförd till speciellt avsedda platser. De offentligaavrättningarna kantades ofta av karnevalsliknande stämningardär den dömde inte sällan passade på att avfärda ensista samhällskritik innan han/hon avrättades. Det hände att”folket” sympatiserade med de laglösa. När tendenserna tillupplopp och folkliga protester ökade behövde bestraffningenske mer dolt och fängelset blev lösningen på problemet(Foucault 1993:46/77).Behovet av att isolera bestraffningen sammanföll med atthumanismen som ideologi växte fram. Fängelset som sådantvar ingen ny uppfinning, men i utvecklingen mot en ny straffreformså gavs fängelset ett ny roll – den uppfostrande.Foucault skriver:43