Min vän Ahasverus, del 2 - fritenkaren.se

37. BarnenAlla är vi barn i Vår Herres hage.Den vuxnaste och mest allvarliga är aldrig mer än ett barn,den mest årstyngda ärbara nittioåring och klanpatriarkär ett barn liksom varje politiker, biskop och rektor och statstjänsteman.Man är aldrig mer än blott ett barn innerst inne;allt allvar och bjäfs, alla titlar, diplom och meriterär bara tom ytlighet, masker, förställning och taskspeleri.Hela livet är barnsligt och blir ständigt barnsligareju mer man tror att man växer upp och blir vuxen och mogen.Och därför är gamlingen och lilla barnet de starkaste mänskorna,ty endast de vågar vara naturligt och öppet och trovärdigt barnsliga:dem endast är det förunnat.De vuxna så kallade mogna, som skaffat sig ansvar och ställning,och som är så dumma att de börjat ta själva livet på allvarfår aldrig förlora sitt ansikte, mognadens löjliga mask,ty de inbillar sig att de är något, och därför är de så löjliga.Ingen är därför mer mänsklig, naturlig och äkta än densom allt genom sitt liv vågar öppet bevisaatt han aldrig är något mer än ett barn.38. Anastasias dotterJag flyger för din skull.Min fot rör ej mera vid marken.Jag känner blott svindel inför all kontakt med vår värld,ty jag älskar dig, käraste, mitt fula troll,du mest originella exotiska charmfulla mörka prinsessa,du skogarnas djupaste dolda mysterium,du ödets, passionernas, troskyldighetens och nyckernas offer.Men du är så god att du ej ser ditt öde och din tragedi med bedrövelse.Du rycker endast på skuldrorna åt alla samlade olyckor och ler som solen.Du är Anastasias dotter, prinsessan som världens gång glömde,som världens historia förnekade och av okunnighet nesligt förtrampadeför att hon ej mera ledde historien, för att hon ej hade pengaroch för att hon vägrade att mera tala på ryska, det språk som historien fördärvat.Olyckliga lycka och lyckliga olycka, ej kan du gråta. Du kan bara le.Och så ler endast det outsägliga lidandet,historiens och all mänsklighetens ohyggliga öde och lidande.Skratta åt olyckan, mänsklighet! Ruska på axlarna åt dina öden!Vad var nationalsocialismens förintelse av judendomen i Tyskland?Historiens nyck blott, en olycklig världsepisod ibland alla de andra, en struntbagatell,som vi endast bör rycka på axlarna åt och på nytt möta modigtmed vårt allra soligaste varma leende.Le emot döden och skratta åt världen, driv gäck med vart krig,tag atomåldern och alla krutgubbar med sina väteneutronarsenaler med en munter klackspark,- tag aldrig historien och ödet på allvar.Gud menar ej någonsin allvar.Han leker allenast med oss, och han skrämmer oss med sina skådespelblott för att som skådespelaren njuta av att åstadkomma effekter.Du lever än, den siste kejsarens enda tidstrotsande dotter,för att le åt världens historias fåfänga,blott för att komma all världen på skammed ditt eviga och triumferande leendesom lägger världen och ödet på knä för din handsom är kärleken.101