Min vän Ahasverus, del 2 - fritenkaren.se

54. Kärlekens ansvar och frihetKärlek är ansvar, men ej finns det kärlek var det ej finns frihet.Det första är friheten. Den giver kärleken.Kärleken kan ej bestå om dess grund ej är friheten.Ansvaret kommer av kärleken och är den fullmogna frukten,och så länge ansvarets bördor beredvilligt bäres på axlarnaär den uppbyggliga kärleken ytterst solid och försäkrad mot allt ont.Och dessa tre hörnstenar bildar den fullmogna kärlekens lyckotriangel:att giva varandra den yttersta friheten och ändå lita fullt fast på varandra,och ta för varandra det yttersta ansvaret och dela samtliga bördor.Om dessa två pelare håller är kärleken oomkullrunkelig.55. ÖdetDu har gett mig ett slag under bältet. Jag är fälld till marken.Så nere var jag att jag nästan beslöt att ej fara till Hamburg på operaveckan.Du säger, att du har en mycket kär vän som du hemskt gärna ligger med.Än en gång kastar du ner dig i helvetet.Hur kan du vara så blind för ditt öde?Och hur kan du häpna så för att jag friar till dig?Vill du påstå att jag troget hållit kontakten med dig nu i femton årmedelst intimaste brevväxling och att du aldrig förstått att jag hållit av digmera gränslöst än av någon annan?Du skrev då för femton år sedan till mig, att du ofta sökt hos andra män en som var såsom jag,och att du blivit bränd ofta, för att du litat på dem som på mig.Om du ej visste då vad du skrev vet du då lika litet idag vad du skriver.Förlåt mig. Jag vill inte gräla på dig. Jag är endast förbannad på ödet,på mitt öde, ditt öde, och bådas våra förbannade öden.Var gång som vi träffas på nytt efter år av kontaktlöshethar du just tagit dig upp ifrån helvetetoch lämnat bakom dig skilsmässor, hem och besvikelseri form av misslyckade kavaljerer.Du blomstrar upp sedan när vi är tillsammansoch är när vi skiljs som en ny mänska redo att kasta dig ut igentill nya misslyckade kavaljerer.Jag såg direkt på din Guillermo att han aldrig skulle bli god nog åt dig.När du kastade dig ut för stupet på nytt stod det alltför klart skrivet i självklarhetsteckenatt någonting fattades i grundinställningen hos dig och Adolf till ert liv tillsammans:du sade att du icke gjorde det för euforins skull,men sanningen är att det var just precis vad du gjorde:det var inget annat än sexuellt svärmeri blott för lekens skull och ej för allvarets.Och som allt sexuellt överbetonat så slutade det med rått våld.Och så kommer du åter till Finland och träffar mig återoch säger, att aldrig mer: du är nu misstänksam, -och så det första du skriver till mig ifrån Tysklandatt du har en mycket kär vän som du hemskt gärna ligger med.Varje gång när vi har skiljts och du har farit till någon ny kavaljerför att brinna med honom i helvetet som med de andraså har jag försökt glömma bort dig, förträngt dig ur mitt varma hjärta,och alltid har du sedan dykt upp på nytt ruinerad och bränd och besviken.Du är som en syster för mig; vår osårbara barndomsvänskapkan ej något rå på utom döden.Men jag är nu trött på det ödet och dess karusell med oss.Och vad är mitt öde då? Jag har fem frierier bakom mig,och vart och ett slutade med katastrof.Jag har den egenheten att jag icke vill gå i säng med en dam som jag icke är gift med,och därför så friar jag först, vilket de tar som en förolämpning.Och när jag blir kär har var gång föremålet med entusiasmgenast krupit i säng hos en annansom för att på det sättet göra sitt yttersta för att bli av med mig.Det är mitt öde.108