Min vän Ahasverus, del 2 - fritenkaren.se

stannade bakom mig en större bil, och ur bilen utstiger en mansom vill tala med mig. Och jag ser att han är en polis och hans bil en polisbil.De har legat efter mig och smugit bakifrån på mig i mörkret."Har du ingen lampa på cykeln?" hörs den obehagliga frågan.Eleverna väntar på mig. Jag har bråttom. "Naturligtvis har jag belysning.""Få se," säger kärve polisen, och jag måste snurra på hjulet.Men hjulet är fuktigt av vätan på gatan, och dynamon vill icke genast fungera."Kom med här," förkunnar otåligt polisen, och jag får ej visa att lampan fungerar.I huset står barnen och glor på mig när jag förs in i polisbilen.Där måste jag uppge namn och adress. Jag blir kollad i datorn,man fastställer att jag ej har någon kriminell bakgrundoch upptäcker även att fogden har krävt mig på sex tusen kronor.Allt som ej är siffror är värdelös information om mig för dem,hur mänsklig och sann den än är."Du har cyklat i nattmörker utan behörig belysning på fordonet.Erkänner du? Om du ej skriver under så möts vi i tingsrätten.""Lampan fungerade, men ni lät mig ej bevisa det.""Den lyste icke så länge du cyklade. Böterna läggs på den skuldsom du redan har hos Kronofogden. Vi har gett dig tjugo procent i rabatt.""Men på lappen här står det, att brottet är att cykeln saknat belysning.Men min cykel äger belysning. Blott vätan förorsakade att den ej genast lyste.""Förstår du ej hur dumt det låter som du nu här säger?Vad som står på lappen betyder att du cyklat utan att lampan har lyst.Så skriv under." Eleverna väntade på mig.De glodde med sina föräldrar från fönstret i huset.Jag grät och skrev under och fick sedan gåefter en extra halvtimmes helt meningslösa försening.Mot denna förödmjukelse: en polis som ger sig på en fattig cyklist,efter att denne stannat, för en bagatell,och förutan att ge honom chans att försvara sigoch tvinga honom till att skriva på en bekännelsei hans elevers och deras föräldrars förkrossande åsynvar fogdens omänskliga krav på sex tusen en småsak.98. Kärlekens falskhetHon påstod sig älska mig mera än någon man före mig.Jag var den förste hon ville ha barn med.De fyrtiofyra var inget att ha emot mig, - bara ytliga lösa förbindelser.Och aldrig hade hon förr velat ha barn med någon man.Ständigt försäkrade hon detta heligt och dyrt.Jag gick på hennes kärlek och älskade henne och lät mig förföras.Jag blundade för hennes gamhänder, gumläppar och ögonpåsar.Vi levde som gifta, tills hon en dag visade sin rätta sida,då hon som en frossande glupsk obehärskad hyenavansinnig av åtrå begynte att dra i min penismed sina ohyggliga gamhänder.Då gick det upp för mig att hon från börjanallenast det önskat att utnyttja mig sexuellt.Jag var bara för henne ett köttsligt sexualobjekt utan en själ.Annars skulle hon icke i sängen mot sin egen partnerpå så sätt ha brukat rått våld, ty det var icke någonting annat.På samma sätt använde Kvinnan sin djävulska listnär hon i maskopi med min syster beslöt att,för att jag ej hyllade Läran, fatalt köra ut mig från hemmetoch så isolera min fader från mig, så att hon ensam kunde få äga och utnyttja honomför Läran och sina personliga och ekonomiska syften.Min far var mot Läran, min moder och syster var för den,och jag ensam stod på min fars sida.Men kvinnan kan ej behärska sig utan är djävulens verktyg för evigtoch låter beständigt den smutsiga ondskanbesegra och korsfästa oskulden och ta ifrån den dess rätt139