Min vän Ahasverus, del 2 - fritenkaren.se

Observera de stora omvälvningarna vid ungefär nästan varje dekan: vid denandra inträffar Syndafloden, vid den tredje föds Josef i slutet på Egyptens storhetstidvilket inleder detta lands undergång, vid den fjärde börjar Domartiden och Israelsutveckling till stormakt, vid den femte krossas Israel av assyrierna, vid den sjätteföds Jesus och inleds Romarrikets sammanbrott under kejsarna, vid den sjunde ärdet Muhammed som ställer till det, och den åttonde infaller med Högrenässansenoch vetenskapens och humanismens genombrott. Vid den nionde har det storanästan 26-tusenåriga astrologiska året tillryggalagt sitt första kvartal.Det jobbigaste med den kristna tideräkningen är det ständiga problem somfrånvaron av ett år 0 alltid ställer till med. Efter år 1 före Kristus följer år 1 efterKristus, vilket innebär att år 1 före Kristus är det samma som år 0 före Kristus och år1 efter Kristus är det samma som år 0 före Kristus. Inte ens uppfinnaren av dennabefängda tideräkning, Dionysius den lille 500 år efter Jesu död, kunde klart definieravilket år hans år 1 egentligen var.I min tideräkning har jag utgått från att patriarkerna levat något längre än tillexempel i Adams fall jämnt 930 år och att Israels domare och konungar varitverksamma ett stycke in på till exempel i Ussias fall sitt 53-e år vid maktens roder.Detta ger en tidsförskjutning med åren. Och den 430-åriga fångenskapen i Egyptenhar jag räknat efter Jakobs död, då denna tidsuppgift är den sista som förekommerföre uppgiften i Exodus. Årtalet 2700 eller 1616 "före Kristus" har jag valt för att detär bekvämt: Israel måste ha lämnat Egypten nio år tidigare men höll dettastipulerade år kanske som bäst på med att nalkas Kanaans land för första gångeneller med förfärdigandet av den förnämliga Moselagen.Enligt andra teorier skulle vårdagjämningens entré i Fiskarna ha ägt rum vidtidpunkten för mordet på Julius Caesar (år 44 f.Kr), Cicero (43), Brutus och Cassiussjälvmord (42), Jesu bergspredikan, Roms brand och Petri och Pauli martyrium (64e.Kr), Neros frånfälle (68), Jerusalems förstörelse (70) eller vid Vesuvius utbrott ochTitus död genom gift av sin broder (81). Enligt den gamla egyptiska tideräkningenskulle den infalla med kejsar Vespasianus bästa dagar år 75. Men ingen teoriförlägger den senare än vid Titus död eller tidigare än vid Idus Martii. Mittpunktenför dessa två ytterligheter infaller två år efter kejsar Augustus död eller vid det år dåJesus blev myndig. Jag vill inte frånkänna någon av dessa teorier deras lika fullaberättigande som min egen, men var och en håller sin egen teori kärast.Men för att återgå till min vän Lionardo da Vinci, som föranledde dennaexkursion från mina minnen, så var hans tragedi den samma som var Michelangelos,Cellinis, Albertis, Rafaels och hela Renässansens. De stora renässanskonstnärernavar Giotto, Donatello, Tizian och Rafael, som nog var den störste av dem alla. Dessakoncentrerade sig i lugn och ro på sin uppgift och sitt fack och genomförde sinaarbeten väl. Rafael gjorde det så väl att han arbetade ihjäl sig, medan Leonardoliksom Michelangelo och Alberti så personifierade hela universalrenässansen att desplittrade sig inom för många områden och därför sällan åstadkom något. Leonardovar den mest extreme. Han var renässansens fulländning. Det typiska förrenässansen var den himlastormande ambitionen att bemästra allt och få den sannakunskapen om allt, som ingen så personifierade som Leonardo, utom denmytologiske doktor Faust. Leonardo lärde sig faktiskt allt, han var ingenjör,skulptör, målare, arkitekt, musiker, vetenskapsman och mycket annat. Hade hankoncentrerat sig på ett av dessa områden hade han på det området blivit nummer ettför alla tider. Nu blev han nummer ett för alla tider bara som målare, då det trots allthar överlevt några tavlor av honom ända till idag, även om de är färre än Vermeers.Renässansen var den stora kulturexplosionen, då anden sprängde sin stelnademedeltida världsbild och i stället åstadkom ett otal nya grundade på nya experimentoch upptäckter. Renässansen var då människan slog sönder sin världsordning för atti stället få vara fri med kaos. Religionen splittrades i nya kyrkor, världens platthet81