Min vän Ahasverus, del 2 - fritenkaren.se

Med sin son överger hon sin framtidför att med en Caliban resa åt helvete,och det är ingenting någon kan göra åt saken.67. MormodernFadern dog. Brodern skulle bli konstnär.Vid unga år fick hon försörja familjen helt ensam,sin storebror, moder och sin lilla syster.Hon tvangs ifrån studierna för att försörja familjenoch fick aldrig så göra bruk av sin utomordentliga studiebegåvning.Hon gifte sig och fick tre barn, och familjen blev hennes välsignelse.Men ende sonen, ett ingenjörsgeni, som de gjort allt för,tog vid trettiotre år sitt liv i ett främmande land.Därmed brast hennes hjärta.Dock fortfor hon så länge hon ännu levde,och det var ett tjugotal år,att med ursinnig idoghet sträva och arbeta,odla sin trädgård och göra sitt allt för de sina,för barnlösa dottern i utlandetoch för sitt äldsta barn, den andra dottern,som övergav allt för att satsa på en religiös fanatismjämte sjuttiofem procent av sina barn.Ärkemodern sov aldrig gott, sörjde i ett och var oroligutan att någonsin minska sin spänning,sin omsorg om sin ödesmärkta familj.Och när maken blev sjuk tog hon ut sig totaltför att göra hans livs sista sommar en sista välsignelse,sov aldrig utan låg vaken och tänkte på nätternahur hon den följande dagen på nytt skulle glädja sin dödssjuke man,tills han avled helt stilla.Då var även hennes liv slut.Intet hade hon mera att åtråän att få till slut åter vara hossin ende son och sin älskade make.68. Den bästa vännenEnsamheten är min bästa vän, min räddare i nöden.När alla vänner sviker, då finns ensamheten kvar och väntar på en,den evigt outtröttlige pålitlige och trogne dubbelgångaren,som alltid träder en till mötes i det tyngsta mörkret,den som evigt väntar på en, för att vara den allena följeslagareni alla väder, vått och torrt, i storm och kyla, ödslighet och torka,i alla prövningar som ingen mänsklig vän förmår stå ut med,för att mer och mer ta livet av en, krama musten ur en bit för bit,utsuga all ens kraft och energi, moral och dygd till sista andetagetmed att grymt ersätta allting gott och positivtmed bitterhet och skuld, med grämelse och misstro,misstänksamhet och en allt djupare misär och avgrundav bekymmer, sorger, frustrationer och desillusioner,för att leda en till döden, den slutliga befriaren.Du är min bästa vän, o ensamhet och död, ty du,allenast du, skall alltid vara mig för evigt trogen.113