Rapport 957.pdf - Pure

VÄRMEFORSK2.2 Mätning av gasutveckling2.2.1 Gasbildning i aska – metodutveckling och mätningMetodutvecklingMetoden för att mäta gasbildning i aska baseras på uppgifter från litteraturen [4] och påen av SGI tidigare använd metod [13].I försöken användes 120 ml glasflaskor (serumflaskor) med massiva korkar i brombutylgummi,kompletterade med aluminiumförslutning. För att testa om förseglingen vargastät sänktes en flaska ned i vatten samtidigt som luft injicerades. Då inga luftbubblorkunde iakttas antogs systemet vara tätt. Den producerade gasvolymen mättes med en100 ml graderad glasspruta. För att kontrollera dess tillförlitlighet, injicerades olika volymerluft med en engångsplastspruta (med större gastäthet men också större tröghet)och volymen överskottsluft (idealt samma volym som injicerades) mättes därefter medglassprutan (Figur 2).120100y = 0,9706x - 1,145880utslag60402000 20 40 60 80 100 120injicerad volymFigur 2.Figure 2.Volymutslag med glasspruta efter luftinsprutning.Volume measured with glass syringe after air injection.För att bestämma försökstiden för mätningarna i projektet uppskattades tiden som krävsför att alla gasbildande reaktioner ska hinna äga rum. Det gjordes genom att aska vägdesupp i en flaska innehållande en omrörarmagnet. Flaskan förslöts så att den blev gastätoch 5 M natriumhydroxidlösning injicerades med en spruta så att kvoten mellan vätskaoch aska var minst 2 l/kg. Provet blandades med hjälp av magnetomrörning och bildadgas mättes med en glasspruta efter olika tidsintervall (vid atmosfärstryck). Gasutvecklingennådde maximalt värde efter ca 70 timmar varför försökstiden bestämdes till tredygn (72 timmar). Efter så lång tid kan temperaturhöjningen och medföljande tryckökning(volymökning) orsakad av de kemiska reaktionerna anses försumbara.10