Ljunbyåns avrinningsområde - Vattenmyndigheterna

53 (80)• Södra Gunnabo kvarn- och sågmiljö (mycket välbevarad gårds-, kvarn- och sågmiljö)• Skvaltkvarnen Siggemåla Gunnaboån (övre), Fornminnesregistret Kristvalla sockenRaä nr 58, om den fortfarande är bevarad. Det är mycket ovanligt med bevaradeskvaltkvarnar på ursprunglig plats varför kvarnmiljön får tillskrivas ett mycket högtkulturhistoriskt värde• Hultgrens mekaniska verkstad, vattenkvarn, såg• Fredriksströms bruk, åtminstone vandringshindren 495-497 som ingår i enkulturhistoriskt känslig kulturmiljö• Krankelösa kvarn, kraftstation m.m., som även är riksintresse för kulturmiljövården• Harby kvarn, en mycket välbevarad kvarnmiljö.Exempel på miljöer där kulturmiljövården helt saknar kunskap utifrån studerade underlag:• Flemingelands kapell, där det enligt biotopkarteringen ska finnas en kvarn• Dammar vid Smedsfors, Bråtemåla, Flygsfors (Ljungbyån)• Damm vid Gullaskruv (Vapenbäcksån)Bilaga 1 visar även att prövning enligt Kulturminneslagens (KML) 2 kapitel kan bli aktuell iflera fall. Få fornlämningslokaler med dammar är idag klassificerade som fast fornlämningmen Länsstyrelsen gör individuella bedömningar, från fall till fall. Status fast fornlämning börexempelvis övervägas för lämningar vid de gamla järnbruksmiljöerna. Enligt antikvariskpraxis ska även kvarnar med belägg från 1600-tal eller äldre utgöra fast fornlämning. I FMISsaknas som regel sådana uppgifter för de kvarnar som registrerats inom avrinningsområdet.Som framgår av bilaga 1 kan åtgärder vid vandringshinder även komma att beröra andra typerav fornlämningslokaler som förhistoriska boplatser och lokaler med slaggvarp (vilka utgörfasta fornlämningar).Rent allmänt kan sägas att själva dammkonstruktionerna endast beskrivs i enstaka fall eller isvepande ordalag och sällan finns anteckningar om deras kulturhistoriska värde ikulturmiljövårdens underlag. I många av kulturmiljöerna är dammarna av central betydelseför förståelse av kulturmiljön. Ofta är vattenkraftnyttjandet ursprunget/förklaringen tillkulturmiljöns karaktär och placering. Vid framtida kunskapsuppbyggnad är det viktigt attframhålla att dammarna behöver bedömas både som enskilda anläggningar och iförhållande till sin kontext (kulturmiljö). Både tidigare erfarenheter och genomgången avvandringshindren i Ljungbyåns avrinningsområde visar att kulturmiljövårdens underlagbrister i detta avseende. Ofta bara (viss) kunskap om ett objekt, t.ex. ett industriminne, eller enenstaka lämning. Det gäller exempelvis Industriarvsdatabasen, som inte är baserad på enfältinventering och som ”bara” fokuserar på själva industrilokalerna. Det skulle behövas flerkulturhistoriska bedömningar av sammanhållna helhetsmiljöer. Det gäller inte minstkvarnmiljöerna. Enligt underlagen finns det förhållandevis många uppgifter om bevaradekvarnar inom avrinningsområdet. För värderingen av dessa är det önskvärt med merinformation; hur ser damm och rännor ut? Finns bevarade mjölnarbostäder eller annankringbebyggelse? I vilken utsträckning finns maskinell utrustning kvar? Etc.Vad gäller det arbete som utförts inom Industriarvsprojektet i Kalmar län(industriarvsdatabasen och de kommunvisa industriarvsrapporterna) ska nämnas att justelektriska vattenkraftverk och vattenkvarnar/-sågar är bristfälligt redovisade och att det