HavsUtsikt nr 2,2007 - Havet.nu

HavsUtsikt 2/2007HavsUtsikt 2/2007OM SVENSK HAVSFORSKNING OCH HAVETS RESURSERHavsUtsikt ges ut av Sveriges tre marina forskningscentrum i Umeå, Stockholm och GöteborgSillgrisslan– viktigpusselbitKrönika: Mikael Karlsson • Ny serie: Våra havsområdenKlimatet åker gungbräda • Fiskperspektiv • Fokus på sillgrisslan1

HavsUtsikt 2/2007Innehåll nr 2/20073. Krönika: Mikael Karlsson4. Sillgrisslan i Östersjöpusslet8. Våra havsområden, del 110. Klimatet åker gungbräda12. Världen ur ett fiskperspektiv14. Notiser16. Fokus på sillgrisslanSommardilemma?Nu är sommaren här igen och flera veckor av bad ochsol ligger framför oss. Om nu inte cyanobakteriernasätter käppar i hjulet för oss med sin förmåga tillkvävefixering, och ställer till med en hejdundrandeblomning. Rapporter om kväve- och fosforhalterna ivattnet visar att detta kan vara ett troligt scenario,åtminstone i södra Östersjön. Det som krävs är bararätt förutsättningar; varmt, soligt och stilla, precissom vi semesterfirare vill ha det. Vilket dilemma!Man kan ju inte önska dåligt väder till semestern?Kanske överväger du en semester vid Bottniskaviken? Där är risken för algblomningar liten. I vårnya serie får du i detta nummer stifta bekantskapmed vårt nordligaste havsområde och läsa om dessspeciella förutsättningar och egenskaper. Du fårockså ta del av ekosystemflippar, sillgrisslor ochmycket mer.Trevlig läsning i hängmattan!RedaktionenHavsUtsikt är en tidskrift om svensk havsforskning och havets resurserUtkommer med tre nummer per år. Upplaga ca 8 000 ex.UTGIVARESveriges tre marinaforskningscentrum viduniversiteten i Göteborg,Stockholm och Umeå.REDAKTIONUlrika BrennerRoger LindblomAnnika TidlundKristina ViklundPRENUMERATION/ADRESSÄNDRINGFör en kostnadsfri prenumeration, kontakta närmaste marinaforskningscentrum eller gör en anmälan på adressen:www.havet.nu/?d=196För adressändring, kontakta något av de tre marina centrumen.ADRESSERUMF, Umeå MarinaForskningscentrumUmeå universitet910 20 HörneforsTel: 090-786 79 73Fax: 090-786 79 95E-post: kristina.viklund@umf.umu.seInternet: www.umf.umu.seSMF, Stockholms MarinaForskningscentrumStockholms universitet106 91 StockholmTel: 08-16 17 42Fax: 08-16 16 20E-post: ulrika@smf.su.seInternet: www.smf.su.seGMF, Göteborgs universitetsMarina ForskningscentrumFakultetskansliet för naturvetenskapGöteborgs universitetBox 460, 405 30 GöteborgTel: 031-786 47 24 Fax: 031-786 48 39E-post: roger.lindblom@science.gu.seInternet: www.gmf.gu.seOMSLAGSBILD Sillgrisslor på fågelberg, StoraKarlsö, Gotland.Foto: Eva Kylberg/AzoteimagesGRAFISK FORM Grön Idé ABLAYOUT OCH ORIGINALUlrika BrennerISSN 1104-0513TRYCK Grafiska Punkten, Växjö 2007 3413622

HavsUtsikt 2/2007KRÖNIKA Havet kräver enskarpare politikMikael Karlsson är ordförandei Naturskyddsföreningen och iEuropean Environmental Bureau,Europas största miljöorganisation.Han bor med familji Stockholm.Mikael är agronom och fil.dri miljö- och energisystemoch forskar om hantering avkomplexa miljörisker. Han undervisaräven i miljövetenskapoch studerar miljöfrågor i utvecklingsländer.Ocean, ocean,du vräker dig från strand till strandi ostillad längtan,du klappar om nattenpå jordens järnhällar, att de eka.Edith Södergrans dikt speglar havet som mäktigt och robust. Men havet är inte oantastligt.Det är sargat av människan, i djupen, ofta överfiskat, förgiftat, övergött och uppvärmt.Överfiske har skett förr, men dagens rovdrift är unik, med EU:s fiskepolitik som eländetskrona. För torsken har forskarna i ICES länge förespråkat sänkta kvoter, för östra Östersjön ennollkvot för 2007. Men EU:s fiskeministrar landar alltjämt i överuttag, vilket jordbruksministerErlandsson kallat framgång. Torsken lider inte ensam; numera är ålen utrotningshotad, som ännuett exempel i raden politikermisslyckanden. Till det kommer ett omfattande illegalt fiske, även iSverige. För en näring i kris är situationen katastrofal.Vem förvånas att den tidigare gula miljömålsfiguren för ”hav i balans” numera målas röd?I ett globalt perspektiv är det sämre. Upp emot en tredjedel av världens 200 viktigaste fiskbeståndär överfiskade, nästan hälften är i farozonen. När EU:s vatten töms på fisk drar flottan till Syd. Denrike fiskar den fattiges protein, inte sällan med EU-bidrag.En förbättring kräver att förvaltningen, utifrån försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen,innebär minskade subventioner och reglering av fångstansträngningen. Kontroll och sanktionermåste skärpas. Viss lokal förvaltning kan prövas i kustzonen, med prioritet åt småskaligt fiske. Iöstra Östersjön och längs Västkusten krävs torskmoratorium. Det behövs återuppbyggnadsplaner ochstopp för särskilt skadliga fångstmetoder. Regeringen bör bilda minst sex områden med permanentfiskeförbud till 2010. Överfisket i Syd måste upphöra.Indikatorerna lyser rött även för miljögifter, övergödning och biodiversitet. Minskad övergödningkräver kilometerskatt på godstrafik, skärpta utsläppskrav på dieselbilar, miljöavgifter för fartygmed dålig rening, en fördubblad handelsgödselavgift (vars intäkter återförs till miljöåtgärder ijordbruket), samt färre boskap vid läckande kuster. En giftfri miljö kräver långt skarpare regler änEU-lagstiftningen REACH, den är blott ett myrkliv åt rätt håll. Gamla miljögifter finns kvar ochnya tillförs, t.ex. fluormiljögifter från impregneringsmedel.Regeringens nya havsmiljöpaket räddar inte havet. Långt bättre politik krävs och regeringensarbete för fosfatförbud i tvätt- och diskmedel kan tjäna föredöme.Havet blir varken mäktigare eller skönare än vad människan medger.3

HavsUtsikt 2/2007Sillgrisslornas bit iÖstersjöpussletFoto: Eva Kylberg/AzoteimagesGenom att studera hur sillgrisslan via födan påverkas av förändringar i ekosystemet har forskarna i Stora Karlsöprojektet kunnatlägga en ny bit till pusslet som förklarar hur allt hänger ihop.När torsken i Östersjön började försvinna fick skarpsillen gott omplats att breda ut sig. Och med mer skarpsill borde det ha blivitgoda tider för de sjöfåglar som lever på skarpsill. Sillgrisslornasungar borde ha blivit mättare och trindare än någonsin. I ställetminskade de i vikt. Visserligen var skarpsillarna fler, men ävende hade magrat. Hur hänger de här pusselbitarna ihop? Hurpåverkar ekosystemets olika delar varandra?Det är inte så svårt att förstå hur fisket, klimatetoch övergödningen påverkar sillgrisslorna, sägerHenrik Österblom, som tillsammans medde andra forskarna i det WWF-finansierade Stora Karlsöprojektethar studerat sjöfåglar för att se hur ekosystemetsolika delar påverkar varandra.– Vi har fått en ganska bra bild av dynamiken desenaste trettio åren, säger han. Allt hänger ihop, det ärhelt tydligt. Och det är mänsklig påverkan som orsakarförändringarna i Östersjöns ekosystem, inte de naturligavariationerna.Sillgrisslorna en viktig bitUnder hela 1990-talet vägde forskarna sillgrissleungarpå Stora Karlsö utanför Gotland, där tre fjärdedelar avÖstersjöns sillgrisslebestånd häckar. Och i rak motsatstill vad de hade förväntat sig fann de att ungarna minskadei vikt trots att det fanns mera mat än tidigare. Deförstod att det måste ha hänt något med kvaliteten påskarpsillen.Torsk är det viktigaste rovdjuret för skarpsill, och torskenminskade för att man hade fiskat för mycket. Torskbeståndenpåverkades också av övergödning och klimatförändringar,och klimatförändringarna påverkade samtidigtdjurplankton, som är skarpsillens viktigaste föda.Det blev alltså mindre mat till fler individer.När vi förstår kopplingen mellan fisket, klimatet,övergödningen och sillgrisslorna kan vi förstå varför sillgrisslornaminskade i vikt.Hur var det förr?Forskarna frågade sig varför Östersjön ser ut som den göridag. Det väckte frågan om hur det har sett ut tidigare.– Torskmängden ökade enormt på 1980-talet för attsedan minska, medan skarpsillen ökade i antal – menminskade i vikt. När man börjar fiska ut skarpsillen ökarden i vikt igen, och sillgrisslorna ökar då också i vikt, sägerHenrik Österblom.– Det finns alltså väldigt nära kopplingar mellan sillgrisslornaoch resten av systemet.Skiftet mellan torsk och skarpsill har av andra forskarebeskrivits som en så kallad flipp i ekosystemet, enomstrukturering som är så stor att det kan bli omöjligtatt återgå till hur det var tidigare. Flippen kan därmedforts. på sid 64

HavsUtsikt 2/2007Grafik: Linda GustafssonKälla: Österblom m.fl. 2001En schematisk bild av hur ett ekosystemi Östersjön hänger ihop och hur de olikadelarna påverkar varandra. Alla små pusselbitarär viktiga och påverkar man en delså kan det ge effekter på en helt annan del isystemet.EKOSYSTEMFLIPPAR I ÖSTERSJÖNNär ekosystemets kontrollmekanism förändras i grundentalar man om en flipp i ekosystemet. Det blir andradrivkrafter som styr systemet så att det inte längre kanåtergå till hur det var tidigare. Östersjön har under desenaste hundra åren genomgått två flippar och dessutomen storskalig förändring.Den första flippen i Östersjön var övergödningen. Ettekosystem som hade varit näringsfattigt övergick till attbli näringsrikt. Det förde med sig oväntade och svårhanteradeförändringar.Den andra ekosystemflippen var att systemet gick frånatt vara torskdominerat till att bli skarpsillsdominerat. Iett torskdominerat system hålls skarpsillen nere på en nivåsom är ofarlig för torsken, torskdominansen stabiliserastrots att skarpsillen äter torskägg och konkurrerar medtorsken om djurplankton.I en flipp finns det fastlåsande faktorer i båda lägena.Det blir en ond cirkel. Skiftet från ett säldominerat till etttorskdominerat system kan därför inte beskrivas som enflipp. Det stabiliserar inte låga sälnivåer, torsken äter sombekant inte upp sälarna. Det är en storskalig förändring,men inte en ekosystemflipp.5

HavsUtsikt 2/2007Foto: Anders Salesjö/Sjöharen Foto: Anders Salesjö/SjöharenFoto: Eva Kylberg/AzoteimagesTorsken i Östersjön minskade på grund av för hårt fiske. Den påverkades ocksånegativt av övergödningen och klimatförändringen. Dess huvudföda ...... skarpsillen, ökade då i antal. Men skarpsillens huvudföda, djurplankton,minskade också på grund av förändringarna, vilket ledde till magrare skarpsill ...... vilket gjorde att sillgrissleungarna, som till stor del föds upp på skarpsill, i sintur blev magrare.forts. från sid 4vara en varaktig förändring i balansen. När man fiskadeut torsken, som var det viktigaste rovdjuret för skarpsill,kunde skarpsillen öka enormt mycket.Det fick forskargruppen att intressera sig för denhistoriska dynamiken. Vad hade hänt tidigare? Mansammanställde data om olika djurarter på olika nivåer,och försökte se hur det hängde ihop i ett historisktperspektiv.– Det fanns beräkningar bakåt i tiden som andra forskarehade gjort, till exempel på basen av jaktstatistik påsäl. Vi tittade på dynamiken, och gjorde också om uppskattningenmed hjälp av nyare modellverktyg.– Man kan se att sälbeståndet minskade på grund avjakt mellan 1919 och 1940, och efter 1960-talet minskadesälbeståndet igen, då på grund av miljögifterna.Under de två senaste decennierna har gråsälen ökatganska rejält och är nu tillbaka på 1960-talets nivå.Sälen inte ensam orsakSälen höll fiskbeståndet nere, och när sälen försvann fickman en kraftig ökning av torsk och strömming.– Den andra sälminskningen kom mellan 1960-och 70-talen, då skedde en dramatisk ökning av skarpsill,strömming och torsk, och vi trodde att det även härvar sälminskningen som orsakade fiskökningen. Menpå 1950- och 60-talen skedde en annan, otroligt snabbförändring, en kraftig övergödning som möjliggjordeden enorma ökningen av fiskbeståndet. Minskningenav säl hjälpte till, för det fanns ingen som åt torsken, taketförsvann helt.– Dagens torsknivåer är låga i förhållande till 1980-talets, men ganska höga i förhållande till hur det var tidigare.1980-talets nivåer berodde också på att klimatetvar gynnsamt för torsken, men utan övergödningen ochsälfångsten hade man aldrig kunnat få så stora fångster,säger Henrik Österblom.Övergödningen en flippÖsterblom förklarar hur förvandlingen från ett näringsfattigttill ett näringsrikt system blev den första ekosystemflippen.Syrehalterna var goda en bit in på 1900-talet,det finns hyfsade data från 1900-talets början. Enstakatillfällen av syrebrist balanserades snabbt upp.– Jordbruket har ju under decennier läckt ut näringsämneni Östersjön, mest fosfor, som har lagrats i bottensedimentet.1951 skedde ett stort inflöde av saltvatten,som tryckte upp fosforn till ytan och stimulerade algblomningen.Omfattande algblomning i flera år bidrogtill kvävefixering och ökad omsättning av näringsämnen.Och när det blev väldigt mycket mer biologisk produktionökade också syrebehovet på botten. Fram till 1950hade man i huvudsak syrerika bottnar, sedan dess har6

HavsUtsikt 2/2007bottnarna i djuphålorna i princip varit syrefria.Tidigare kunde näringsämnena cirkulera och omsättasi ett näringsfattigt eller lågt övergött system. När syrebristenväl har inträffat får man en negativ spiral ochökad produktion med ökat behov av syre, ökad frisättningav fosfor och ökad kvävefixering, och sedan rullardet på – det representerar också en ekosystemflipp.– Vi börjar nu förstå systemet i ett bredare perspektiv,och kan förklara mer storskaliga ekosystemmekanismer.Människan förändrarMänskliga aktiviteter påverkar hela systemet och kan fåstorskaliga och oväntade effekter som är svåra att ändrapå, långt i andra änden på ekosystemet. Det kan ledatill flippar.– Flera exempel i avhandlingen visar att det är sannoliktatt det faktiskt är de mänskliga aktiviteterna somhar påverkat Östersjöns utveckling, inte klimatförändringaroch temperaturförändringar och den typen av naturligavariationer, säger Henrik Österblom.Projektet på Stora Karlsö ledde till hans doktorsavhandling,som huvudsakligen handlar om sjöfåglar.– Genom att studera fåglarna kan man se hur olikasaker hänger ihop, och förstå systemet bättre. Med fokuspå hur sillgrisslan har påverkats berättar jag hur kedjanser ut, och hur den har sett ut tidigare.– Tidigare har det gjorts studier av fisk, och av växtochdjurplankton, men ingen har tidigare jobbat medfåglarna. Vi har lyckats koppla ihop delarna och läggapusslet så att folk kan förstå hur det hänger ihop. Om detblir mer torsk så blir det mindre skarpsill, mer djurplanktonoch mindre växtplankton eftersom djurplankton äterväxtplankton, sammanfattar Henrik Österblom.Mindre skarpsill, klarare vatten?Henrik Österblom tror att ett alternativt sätt att hanteraövergödning kunde vara att fiska ut skarpsillen. Hanberättar att diskussion pågår med Fiskeriverket om attpå prov fiska ut skarpsill i ett område mellan Öland ochGotland och se vilka effekter det har, om det får torskenatt återhämta sig. Man skulle kunna förvänta sig att omman får mindre skarpsill så får man mer djurplankton, somkan äta upp mer växtplankton. Så skulle kanske skarpsillsfisketockså kunna minska övergödningen. Den typenav interaktion har man sett tydligt i sjöar, och Östersjönfungerar mer som en sjö än som ett hav.Vilket system vill vi ha?Om man tar bort rovdjuren överst i kedjan ökar algblomningenoch övergödningen.– Skarpsillen är snabbväxande och kan snabbt återhämtasig, så det finns inte så mycket att förlora, ochdet skulle vara intressant att se hur fåglarna påverkas avFoto: Kajsa Österblomett sådant experiment.– Det handlar om ständig anpassning. I det historiskaperspektivet ser vi att det inte var naturligt med 1980-taletsnivåer på torskfångsten, så vi borde inte sträva bakåt.Vilket system är normen man ska sikta mot? Om det ärlite gödning, lite torsk och mycket säl – ja, då är ju detett annat system. Nu sätts stort fokus på 80-talets torsknivåer,men det är mer troligt att vi får ett ökande sälbestånd.Förr såg man sälen som en konkurrent om fisken,det fanns ju också mycket mindre fisk innan övergödningentog fart. Nu borde vi i stället se hur vi kanfå mer nytta av sälen, se den som en möjlighet till sälturism,till exempel. Som valskådningen på Island, sägerHenrik Österblom.– Det handlar om en ständig anpassning, säger HenrikÖsterblom, som har doktorerat på dynamiken i Östersjönsekosystem. I stället för att sträva bakåt till de onormalatorskmängderna på 1980-talet borde vi göra det bästa av hurdet är nu, och i stället se sälen som en tillgång.VILL DU LÄSA MER?På webbsajten havet.nu kan du ladda ner och läsa helaHenriks avhandling, Complexity and Change in a SimpleFood Web: Studies in the Baltic Sea.www.havet.nu/?d=186&id=627TEXT Petra Nykvist, frilansjournalistINFORMATION Henrik Österblom, Stockholm Resilience Centre,Stockholms universitetTEL 08-674 70 70E-POST henriko@ecology.su.se7

HavsUtsikt VÅRA HAVSOMRÅDEN 2/2007 DEL 1Bottniska viken – etthav av sötvattenFoto: Olle Backman/NorrlandiaHöga Kusten i Bottenhavet uppvisar dramatiska bergsformationer. I området har landhöjningen varit som störst, och på bergens toppar ses fortfarandetecken av den högsta havsytenivån.Landhöjningen har varit 286 m under en tidsrymd av 10 000 år, vilket är världsunikt.Bottniska viken är den innersta delen av Östersjön, ett havsområdesom präglas av de stora älvarnas sötvatten, det kärva,nordliga klimatet och en historia som bara sträcker sig 5000år tillbaks i tiden. Landhöjningen, som i Bottniska viken varitden största i världen, påverkar kustområdena, och havsvikaromvandlas långsamt men säkert till sjöar. Bottniska viken ärett artfattigt ekosystem som är känsligt för miljöpåverkan ochandra förändringar.8Bottniska viken är ett utpräglat brackvattenhav,vilket innebär att det är en blandning mellan söttoch salt vatten. Ca 4/5 av vattnet i Bottniska vikenbestår av sötvatten. Endast 1/5 är salt Nordsjövatten. Detsöta vattnet kommer från de många älvarna. Det saltavattnet kommer från inflöden i Östersjön genom Öresundoch Bälthavet. Det tar lång tid för det salta vattnet att nåBottniska viken från det att det kommit in i Östersjön.Vattenströmmarna i Östersjön går norrut på den finskasidan och söderut på den svenska sidan av havet. Det tarhela 4-5 år för allt vatten i Bottniska viken att bytas urmot nytt vatten. Vattnet blir mindre och mindre salt julängre norrut i Bottniska viken man kommer.Vikar blir sjöarKustområdena kring Bottniska viken är påverkade avlandhöjning. Den är orsakad av det flera kilometer tjockaistäcke som täckte området för 20 000 år sedan. Isen vartung, och tryckte ner jordskorpan. För 6 500 år sedanhade isen smält bort, och jordskorpan började flyta uppigen. Störst är landhöjningen vid Höga Kusten i Västernorrlandslän. Där har landet höjts 286 meter de senaste10 000 åren, vilket är världsunikt. Eftersom området är såkuperat kan man hitta den högsta kustlinjen bara någrakilometer från dagens kustlinje. Idag är landhöjningenungefär 80 cm på 100 år. Landhöjningen leder till atthavsvikar avsnörs och blir till sjöar, landytan blir störreoch större, och gamla båthus och bryggor hamnar uppepå torra land.Havet är ungt, ungefär 5 000 år gammalt, och därförhar inte många brackvattenarter hunnit utveckla sig.Det vi finner är istället en blandning av sötvattenarter,invandrade norrifrån, och saltvattenarter, invandrade söderifrån.Saltvattenarterna är egentligen anpassade eftersaltare förhållanden, och i Bottniska viken når mångaden gräns för utsötning som de tål. Därför har mångaarter, exempelvis blåstång och blåmussla, sina nordligautbredningsgränser i detta havsområde.

HavsUtsikt 2/2007Isar med små ekosystemNågot som präglar Bottniska viken är isen, som i denorra delarna täcker havsområdet nästan halva året. Närvattnet fryser till is läggs ett lock över den marina miljön.Islocket stänger ute ljuset, och de djur och växter somlever i vattnet under isen kommer att uppleva en långperiod då det inte bara är kallt utan även mörkt. Det finnsmånga finurliga sätt i naturen att klara av att övervintratills våren kommer. Många små djurplankton har tillexempel vilostadier under vintern, så att de sjunker nertill bottnarna i väntan på våren.Men det är fel att betrakta islocket som något dött.Speciellt tidigt på vårarna kan man se stråk av färg i dentidigare vita isen. Det är alger som satt fart med sin tillväxt,mycket tidigare än de alger som finns i vattnet under.Undersöker man fenomenet lite noggrannare upptäckerman att det i isen finns ett litet ekosystem, med växteroch djur som specialiserat sig på att leva i denna miljö.Det är i isens porer, fyllda med salt vatten, som isspecialisternalever. Genom att finnas i isen, istället för underislocket, kan de utnyttja solen strålar tidigt på våren, ochfår på så sätt en fördel gentemot andra organismer somlever i det mörka vattnet under isen. Här gäller det atthitta sin nisch i Bottniska vikens karga klimat.Sälarnas återkomstI Bottniska viken finns två sälarter, vikaresäl och gråsäl.Gråsälen fanns i stora antal under början på 1900-talet,men hård jakt i kombination med miljögifter decimeradepopulationen tills den var nära utrotning. Glädjandenog har sälstammen börjat repa sig, och man räknarmed att antalet, som runt år 1900 var ungefär 100 000i norra delarna av Östersjön, nu är ungefär 25 000 djur.Vikaresälen har varit hårt påverkad av miljögifter, vilketgjort att även den varit nära att utrotas. Idag tillväxer vikarestammenmed ungefär fyra procent, men fortfarandeär den påverkad av miljögifter. Den är beroende av fastis för att kunna föda sina ungar, vilket gör att den haren mer nordlig utbredning. Den lever inte heller i storakolonier, som gråsälen, utan är mer ”ensamvarg”.Viktigt att komma hemLängs Bottniska vikens kust är sportfisket mycket viktigt.Laxen, den största av alla arter som sportfisket riktarsig till, nyttjar havet för den del av dess liv då tillväxtensker. Efter att ha kläckts i älvarna vandrar den ut i havet,för att inte återvända till älvarna förrän det är dags förlek. Under den tid laxen lever i havet kan den växa frånnågra hundra gram till många kilo. Hannarna stannaroftast kvar i havsområdena utanför älvarna, medan honornaofta vandrar ända ner till södra Östersjön. Tyvärrär fisketrycket i de södra delarna av Östersjön myckethårt, och endast en bråkdel av honorna får möjlighet attåtervända till sina hemälvar för att lägga sin rom.Foto: Joakim Lessman/NorrlandiaArtfattigt och känsligtPå havsbottnarna i Bottniska viken är artantalet litet.Att det är ett artfattigt system innebär att det är särskiltkänsligt för förändringar. Om en art av någon anledningslås ut kan det innebära stora förändringar för övrigaarter i systemet.De allra vanligaste arterna är ishavsgråsugga, vitmärlaoch östersjömussla. Dessa tre arter är viktiga delarav ekosystemet, framförallt som föda åt fiskar ochandra större djur. Ishavsgråsuggan kan man få på fisknätsom legat i vattnet lite för länge. De har ett otroligtbra luktsinne, och känner lukten av sin favoritföda, dödfisk, på långt håll. Det är en art som funnits i vårt havsområdeända sedan området var en sjö av smältvatten,den Baltiska issjön, för många tusen år sedan. Ishavsgråsugganäter även vitmärlor, ett litet kräftdjur som gräverner sig i sedimenten. Eftersom de mest finns i djupareområden, och ligger nergrävda under dagtid, är detinte många som fått se dessa små kräftdjur. De utgör enmycket viktig föda åt många fiskarter.Sämre kunskapslägeBottniska viken uppvisar alltså naturligt karga, artfattigamiljöer, helt unika ur ett världsperspektiv. Även om vivet att området är särskilt känsligt för miljöstörningar, ärkunskapsläget kring Bottniska vikens miljöer sämre än förövriga svenska havsområden. Bottniska vikens problemmed miljögifter kommer i skuggan av de stora problemmed övergödning som finns söderut. Förhoppningsviskommer de närmaste årens forskning och miljöövervakningråda bot på detta.Vikar blir sjöar i Bottniska viken. I grunda områden får landhöjningen effektersom kan följas från år till år. Bilden tagen i Kronörens naturreservat iVästerbottens län.Kristina Viklund/Redaktionen9

HavsUtsikt 2/2007Klimatet åker gungbrädaFoto: Stefan Lundgren/JohnérDe senaste 10 000 åren har Syd- och Nordatlantens klimat åktgungbräda. Kalla perioder i norr har motsvarats av varma i söderoch vice versa. Orsaken till detta är att cirkulationen i Atlantenvarierar. När den är svagare transporteras mindre varmt vattenfrån Syd- till Nordatlanten, vilket gör att det blir kallare i norrsamtidigt som det blir varmare i söder. Troligen har Atlantensstorskaliga cirkulation varierat mer under de senaste 10 000åren än man tidigare har kunnat ana. Våra resultat från studierav klimatförändringar på öar i Atlanten tyder på detta.Cirkulationen i Atlanten drivs av att ytvatten iNordatlanten kyls av samtidigt som salthaltenbibehålls. Detta ökar ytvattnets densitet och göratt vattnet sjunker, så kallad djupvattenbildning, för attsedan bilda en sydgående kall bottenström. När vattnetsjunker i Nordatlanten drar det upp varmt ytvatten frånSydatlanten och driver på så sätt cirkulationen. Dettakallas ofta för den termohalina cirkulationen, vilketkan översättas med temperatur- och salthaltsberoendehavscirkulation.Golfströmmen är en viktig del av denna cirkulation,och dess nordliga förlängning, den Nordatlantiskaströmmen, gör att klimatet i Skandinavien är betydligtvarmare än det är på motsvarande breddgrader i Nordamerika,t. ex. i Alaska.Borrkärnor från öar i AtlantenFör att undersöka hur Atlantcirkulationen har påverkatklimatet under de senaste 10 000 åren har vi studeratklimatutvecklingen på öar i både Nord- och Sydatlanten.Vi har använt oss av naturliga klimatarkiv i formav sjösediment och torv, där klimatförändringar blandannat syns genom geokemiska och mineralmagnetiskavariationer, och genom förändringar i halterna av pollenfrån olika växter. Åldern på sedimenten har bestämtsmed hjälp av kol-14-metoden.Borrkärnor från sjöbottnar och torvmossar har provtagitspå Island, Färöarna och Azorerna i Nordatlanten,och på Tristan da Cunha, Isla de los Estados och AntarktiskaHalvön i Sydatlanten. Eftersom öarna liggermitt i oceanen påverkas deras klimat direkt av havetsförändringar. Till exempel ger högre havsytetemperaturhögre avdunstning och mera nederbörd, vilket är möjligtatt avläsa i klimatarkiven. Denna koppling mellanoceanerna och atmosfären gör att vi i detalj kan studerahur havsströmmar har påverkat klimatet.Detaljerade dateringarTack vare att sjösediment och torv avsätts snabbtkan vi i de bäst daterade borrkärnorna registrera förändringarsom skedde under några tiotals år. Med dedetaljerade dateringarna är det möjligt att bestämmaåldern på förändringarna med mycket god precision.Förutsättningarna för att uppnå samma tidsupplösningoch precision i borrkärnor från havsbotten är inte likastor, eftersom dessa ofta har avsevärt lägre sedimentationshastighet.Dessutom finns det ”gammalt” kol löst ihavsvattnet, vilket gör att kol-14-dateringar ger för högaåldrar. Dessa problem har gjort att det har varit svårt attstudera kortvariga förändringar i Sydatlanten med godprecision. Genom att vi använder oss av borrkärnor frånöar undviker vi dessa problem.10

HavsUtsikt 2/2007Atlantens klimatiska gungbrädeseffektVåra resultat från ögruppen Tristan da Cunha visar attklimatet i Sydatlanten har skiftat mellan torrare ochmera nederbördsrika perioder under de senaste 10 000åren. Vi har med hjälp av en klimatmodell visat att dentroligaste orsaken till den tidvis ökade nederbörden äratt ytvattnet i Sydatlanten värmts upp till följd av svagarehavscirkulation. Dessa perioder med ökad nederbördoch varmare ytvatten i Sydatlanten sammanfaller medskeden av kallare ytvatten och minskad djupvattenbildningi Nordatlanten. Detta mönster med uppvärmningav ytvattnet i Sydatlanten samtidigt med avkylning iNordatlanten har kallats för den bipolära gungbrädeseffekten.Den förklaras av att en svagare havscirkulationi Atlanten innebär att mindre mängder varmt vattentransporteras från söder till norr.Under istiden, när mäktiga inlandsisar täckte storadelar av kontinenterna omkring Nordatlanten vet viatt cirkulationen varierade, vilket gav upphov till kraftigagungbrädeseffekter. Detta kan man bland annat seom man jämför temperaturkurvor från grönländska ochantarktiska iskärnor. Orsaken till de stora förändringarnai Atlantens cirkulation under den senaste istiden äratt stora mängder sötvatten dränerades från inlandsisarnatill Nordatlanten, vilket störde djupvattenbildningensom är motorn i systemet. Stora utflöden av sötvattentill Nordatlanten minskar nämligen salthalten och densiteteni ytvattnet och hindrar det från att sjunka.Små förändringar svåra att visaMan har tidigare lyckats visa att temperaturen och djupvattenbildningeni Nordatlanten har varierat efter densenaste istidens slut, men man har inte kunnat visa attdetta också påverkade transporten av varmt vatten frånSydatlanten. En anledning är att förändringarna underen mellanistid, som den som nu råder, är små och att dedärför är svåra att urskilja i naturliga klimatarkiv.Tristan da Cunha är belägen i den delen av Sydatlantendär effekten av minskad nordlig transport av varmt ytvattenär störst, och det är en av anledningarna till att vi harlyckats påvisa att det verkligen finns en klimatisk gungbrädeseffektäven efter att inlandsisarna har smält bort.Framtida störningar av havscirkulationenEn viktig aspekt av våra resultat är att Atlantens cirkulationhar varierat mer under de senaste 10 000 årenän man tidigare trott. Detta tyder på att cirkulationenär känsligare och påverkas av förhållandevis mindrestörningar än man tidigare har ansett. Detta är viktigtmed tanke på att en framtida global uppvärmning troligenkommer att öka avsmältningen från Grönland,smälta den arktiska havsisen och öka nederbörden överNordatlanten. Alla dessa processer skulle kunna påverkaAtlantens cirkulation.Viktigt att poängtera i detta sammanhang är atten svagare oceancirkulation bara innebär en omfördelningav energi på jordklotet. En svagare temperaturökningi norr skulle balanseras av en kraftigare ökning isöder i enlighet med gungbrädesteorin, och totalt settkommer en framtida försvagning av cirkulationen såledesinte att motverka den globala uppvärmningen. Detär dock högst osannolikt att den Nordatlantiska strömmenkommer att stanna helt.Foto: Svante BjörckMed hjälp av analyser av sedimentborrkärnor från en igenväxtsjö på Tristan da Cunha i Sydatlanten, har vi kunnat visaatt när det var varmt i Sydatlanten var det kallt i norr, vilketberor på att cirkulationen i Atlanten var svagare.Illustration: Karl LjungVattnet i oceanerna rör sig i en storskalig ström runt jordklotet. Cirkulationendrivs av att vatten kyls av i Nordatlanten och sjunker och på så sätt drar uppvarmt ytvatten från söder. När cirkulationen i Atlanten är svagare transporterasmindre varmt vatten från Syd- till Nordatlanten vilket ökar temperaturen isöder samtidigt som den minskar i norr: den klimatiska gungbrädan.TEXT Karl Ljung, Geologiska institutionen, Lunds universitetTELEFON 046-222 78 88E-POST karl.ljung@geol.lu.se11

HavsUtsikt 2/2007Världen ur ett fiskperspektivFoto: Einat LapidHos landlevande djur bryts en stor del av ljuset i hornhinnan. En förutsättning för detta är att det finns två olika medium påhornhinnans in- och utsida, luft och vatten. Eftersom djur under vatten, som till exempel fiskar, har samma medium på bådasidor blir följden att ljuset passerar hornhinnan utan att brytas i någon högre grad. Här en blåsfisk i Röda havet.Livet i vatten bygger på andra förutsättningar än livet på land.Anpassningen till vattenmiljön kräver unika lösningar. Synsinnetär inget undantag. Vattendjurens ögon tvingas hantera ljuspå ett annorlunda sätt än vad vi gör. Föreställ dig ett rev medfärgsprakande fiskar och koraller, vad vet vi egentligen om hurfiskarna upplever alla dessa färger?Ilinserna hos ett antal fiskar upptäcktes nyligen enegenskap som kan ge oss en förklaring till hur fiskarkan se olika färger. Dessa fiskar har en så kallladmultifokal lins, en lins som på en och samma gångkan fokusera ljus av olika våglängder till samma punktpå näthinnan.Upptäckten av den multifokala linsen innebar ett nyttsteg i förståelsen av synsinnet hos ryggradsdjur. Den härforskningen är inte bara viktig för att förstå hur synenfungerar hos fiskar och andra djur. Utvecklare av tekniskoptik inom fysik och medicin lyssnar också mycketintresserat på forskarnas nya upptäcker. Än en gångär naturen en inspirationskälla till skapandet av tekniskahjälpmedel för människan.Färgseendets fördelarStrax under vattenytan råder extremt växlande ljusförhållanden.När ljuset träffar vattenytan, som så gott somaldrig är helt blank, uppstår ett stort antal ljusbrytningaroch speglingar. För att bäst kunna utnyttja ljuset underdessa omständigheter är det en fördel att kunna seljus av olika våglängder, det vill säga att kunna urskiljafärger. Att se flera färger är alltså en fördel i strävanefter att maximalt kunna utnyttja ljusets information,vilket i sin tur gör att ett djur kan anpassa sig bättre tillomgivningen.Förändrad ljusbrytning i vattenHos landlevande däggdjur bryts ungefär två tredjedelarav ljuset i hornhinnas främre och bakre yta. Ljusbrytningensker bland annat i gränsytan mellan luften ochtårfilmen som täcker hornhinnans främre yta. Hos vattenlevandedjur sker av naturliga skäl ingen sådan ljusbrytning.Följden blir att ljuset passerar hornhinnanutan att brytas nämnvärt. Detta har nog alla som simmatoch dykt under vatten med öppna ögon upplevt.Allting blir suddigt.12

HavsUtsikt 2/2007METODER FÖR ATT VISA MULTIFOKALA LINSERFör en färgbild som tydligt visualiserar hur linsensolika zoner bryter ljuset finns en metod som kallasSchlierenfotografering. Här krävs att linsen är frigjordoch placerad i en kameraställning där ljus medstor exakthet vinklas in i kameraaxeln. Med rättinställningar och kunskap om näthinnans fotoreceptorerkan man med denna metod få en korrekt bildav vilka zoner i linsen som fokuserar vilka färger.Se bilden överst till höger.Genom så kallad fotoretinoskopi kan man, utan attbehöva frigöra linsen och skada ett djur, utnyttjainfrarött ljus och en kamera med mörkervision föratt se linsens olika brytningszoner. Denna metodhar använts för att visa att multifokala linser finnsinom så skilda djurgrupper som amfibier, reptileroch hos däggdjur som katter och primater. Se bildennederst till höger.För mätningar av skillnaderna mellan linsens olikazoner används en speciell laserscanningsteknik.Denna teknik mäter fokallängderna för linsens olikazoner och kan med siffervärden bekräfta vad som visualiseratsmed hjälp av de fotografiska metoderna.För att bryta ljuset till fokus på näthinnan använderfiskarna ögats lins. Men med linser som vi kände dem tillför bara några år sedan, borde sådana ögon bli känsligaför så kallad kromatisk aberration, spridning av ljusetsolika färger.Dåligt med ljusVattenytan och vattenpelaren hindrar effektivt stora delarav solljuset från att tränga ner på djupet. De flesta fiskarhar därför ögon med stora pupiller för att samla in tillräckligtmed ljus för att skapa en tydlig bild.Länge trodde man att fiskögats lins hade en bestämdfokallängd. Detta i kombination med en stor pupill bordeinnebära problem med att hantera färger. Linsen bordebryta ljusets olika våglängder olika mycket, något somskulle göra bilden suddig. Hur var fiskögat konstrueratför att kunna ge en skarp flerfärgsbild? Detta var någotmånga forskare grubblade över.Paradoxen som löstesMätningar av fotoreceptorer i näthinnan hos fiskar hadeantytt att vissa fiskar förmodligen har färgseende. Motsägelsenmed en näthinna anpassad för flerfärgat ljusoch en lins som inte kan fokusera färger, fick sin lösningmed upptäckten av den multifokala linsen. Denna linshar ett antal zoner med olika brytningsindex. Varje zonär matchad mot en specifik våglängd. Zonerna fungerarsom filter som leder sin egen färg till fokus på näthinnanoch placerar övriga färger på ett sätt som inteskapar störningar.Foto: Jonas GustafssonFoto: Jonas GustafssonDessa vackra färgbilder av två olika fisklinser är tagna med så kallad Schlierenfotografering.Notera hur olika färger, våglängder, är samlade i olika ringar.Detta visar vilka zoner i linsen som fokuserar vilka färger.Genom fotoretinoskopi belyses linsen med infrarött ljus och avgränsningarnamellan linsens olika zoner framträder som ringar. Detta kan man göra utan attfrigöra linsen och skada djuret. Här fyra olika exempel.Förstå utan att seNågon klar modell för att säkert visualisera hur fiskarupplever sin omvärld med hjälp av synen finns inte.Men en god förståelse av fiskens färgseende kan idaguppnås genom att mäta koncentrationen av färgkänsligareceptorer i näthinnan och ställa dessa resultat motlinsens fysiska egenskaper. Om färgkänsligheten i näthinnanmatchar anpassningen till olika våglängder i linsenkan man på goda grunder säga sig förstå förutsättningarnaför hur fiskar kan uppleva de olika färgerna isin omgivning.Forskningen om fiskarnas färgseende är nu redo förnästa steg och en indikation om att vissa fiskar kan sevåglängder i närheten av infrarött och ultraviolett ljusgör inte ämnet mindre intressant.ORDFÖRKLARINGARFotoreceptorer = ljuskänsliga celler i näthinnanFokallängd = brännvidd, avstånd mellan linsen ochden punkt på näthinnan där ljuset fokuserasMultifokal lins = lins med flera fokallängderKromatisk aberration = ljusets olika våglängderbryts olika mycketTEXT Jonas Gustafsson, marinbiolog, journaliststuderande vidGöteborgs universitetTELEFON 0702-51 41 01E-POST jonas.gus@gmail.com13

HavsUtsikt 2/2007notiserPionjärerna inom Östersjöforskningen, AnnMari och Bengt-Owe Jansson, stående utanför Snickarboden vid Askölaboratoriet,1964.Två pionjärer är borta!AnnMari och Bengt-Owe Jansson, två av de verkligt storainom Östersjöforskningen, lämnade oss för gott i början avdetta år. Deras bortgång är ett hårt slag för den marinaforskningsvärlden.AnnMari och Bengt-Owe möttes på Stockholms högskolaoch blev från 1954 ett livslångt och lyckligt par. Samtidigtsom de båda doktorerade på Zoologiska institutionenbyggde de upp en ny verksamhet vid fältstationen Askölaboratorieti Trosa skärgård, som blev centrum för Östersjönsekosystemforskning. Där emellan var de i Florida hos denvärldsberömde systemekologen Howard T. Odum och lärdesig analysera och modellera ekosystem, med människan somen självklar och viktig del.Deras forskningsinsatser blev epokgörande, de introduceradeekosystemansatsen i svensk havsforskning och deanvände den artfattiga Östersjön för att testa sina frågeställningar.De hade båda två ett genuint intresse både för detstora och det lilla, samt för människan bakom. Något somavspeglades både i deras forskning och i deras relationer tillmänniskor i sin omgivning.AnnMari var en av grundarna till forskningsområdetekologisk ekonomi, Bengt-Owe var författare till den utredningsom låg till grund för inrättandet av de tre marinacentrumen. Båda var internationellt respekterade forskareoch engagerade i många viktiga grupperingar både i Sverigeoch världen.De sörjs av vänner och kollegor över hela världen, ochav alla oss på Stockholms Marina Forskningscentrum därBengt-Owe var föreståndare under många år.Ostindiefararen Götheborg i hamn!Efter en 20 månader lång resa till Kina och tillbaka ankomOstindiefararen Götheborg Vinga på morgonen den 9 juni.Hundratals småbåtar hade mött upp och längs stränder ochkajer trängdes uppskattningsvis 200 000 personer. Det varalltså nästan halva Göteborgs befolkning som dragit manur huse för att se ”sitt” skepp komma tillbaka. Diesel- ochbensinångorna låg tunga på Rivöfjorden där Götheborgankrade några timmar. Det var långt ifrån en stärkande,frisk havsluft som fyllde lungorna på de uppvaktande båtarnasbesättningar.I två dagar låg Götheborg i Frihamnen och kunde besökasav allmänheten. Tillträde gavs till huvuddäcket och kanondäcket,som även tjänstgör som matsal. Många var dockbesvikna över att man inte fick gå längre ner i fartyget ochtitta på maskinrummet och de utrymmen där besättningenlevt under de olika etapperna.Göteborgs universitet har haft forskare ombord på samtligaetapper liksom i hamnarna där också utställningar arrangeratsoch en liten del av djurlivet i de olika oceanernavisats med hjälp av mikroskop. Nästa år planeras en tur runtÖstersjön och år 2010 bär det av till Kina igen! Mer omforskningen ombord finns på www.havet.nu/?d=5714Det blev trångt på berghällarna när 200 000 glada göteborgareville hälsa Ostindiefararen välkommen hem.Många ville eskortera Götheborg från Rivöfjorden till hemmahamnen.

HavsUtsikt 2/2007Ny nationell rapport om havsmiljönFrån och med i år produceras en årlig nationell rapport ommiljötillståndet i våra svenska havsområden. Rapporten gesut av Sveriges tre Marina Forskningscentrum tillsammansmed Naturvårdsverket. Den kommer att innehålla artiklarfrån den nationella miljöövervakningen, artiklar från länensregionala verksamhet och artiklar om forskningsprojekt medanknytning till miljötillståndet. Dessutom kommer den attinnehålla en sammanfattning av årets miljötillstånd.Rapporten kommer att vara svensk miljöövervakningsofficiella rapportering av havsmiljöns tillstånd i Sverige,och kommer att ha miljötjänstemän som huvudmålgrupp.Den kommer även att vara användbar för departement ochriksdag/regering på olika nivåer. Studenter vid högskolor ochgymnasier samt intresserad allmänhet är andra tänkbaraanvändare av informationen.Arbetet med årets rapport, Havet 2007, pågår för fullt ochden beräknas lämna tryckpressarna i början av oktober.Havsmiljöseminariet Havet 2007I slutet av april hölls ett tvådagarsmöte på Vår Gård iSaltsjöbaden utanför Stockholm. Seminariet Havet 2007var Sveriges första nationella havsmiljöseminarium. Mötetarrangerades av Sveriges tre Marina Forskningscentrumi samarbete med Naturvårdsverket och är ett viktigt led iprocessen för att ta fram den första nationella tillståndsrapportenför svenska havsområden, Havet 2007.På mötet sammanstrålade ca 70 personer, representerandeutförare av nationell marin miljöövervakning ochregionala och nationella myndigheter.Tillståndet i Sveriges havsområden presenterades och diskuterades.Utgångspunkten var de senaste resultaten från denmarina miljöövervakningen. Målet var att med gemensammaansträngningar komma fram till en expertbedömning av hurhavet mår. Denna bedömning kommer också att ligga till grundför den sammanfattning av miljötillståndet i våra svenskahavsområden som kommer att presenteras i rapporten.ARTDATABANKEN INFORMERARSvenska artprojektet ska nu grävaned sig ordentligt i de marina sedimentenoch kika närsynt på de riktigtsmå havsdjuren. Tretton av världensledande meiofaunaexperter har bjuditsin för att delta i en workshop om marinmeiofauna på Tjärnö Marinbiologiskalaboratorium den 2-15 september iår. Vad meiofauna är finns lite olikauppfattningar om – enligt den striktastedefinitionen är det djur som kanpassera ett såll med maskstorlek på250 mikrometer. Många använder envidare definition och inkluderar allt somkan passera maskstorleken 500 ellerrentav 1000 mikrometer. Hur som helsthandlar det om rysligt små djur. Inteoväntat är kunskapen om dessa djurmycket bristfällig, inte bara i Sverige. Detta är allvarligt,eftersom många av dem förmodligen spelar viktiga roller ide marina ekosystemen.Eftersom meiofaunan endast kan inventeras mycketöversiktligt inom ramen för Svenska artprojektets treårigamarina inventering längs Västkusten har vi valt att ägna ensärskild workshop åt detta. Vattnen runt Tjärnö ska finkammasav ledande experter som förhoppningsvis kommer atthitta både nya arter för Sverige och kanskerent av för vetenskapen. Tidigare studiertyder på att det finns goda förutsättningarför detta – förra året hittades både nyaarter för Sverige och för vetenskapen underSvenska artprojektets marina inventering.Att vi har valt att förlägga workshopentill Tjärnö beror dels på att det finns enbra infrastruktur här – men också på attt.ex. Gullmarsfjorden och områdena kringKristinebergs marina forskningsstationUlf Jondelius i insamlingstagen.Denna rhabdocoela plattmask avsläktet Austrorhynchys upptäcktesunder Svenska artprojektets marinainventering och beskrivs i dagarnai en vetenskaplig tidskrift.är bättre undersökta med avseende påmeiofauna.För att ta tillfället i akt att stimuleraintresset för dessa spännande djur kombinerasworkshopen med en doktorandkurs.Där lär experterna ut hur man känner igendjuren, deras morfologi, ekologi och släktskapsamt hur man samlar, studerar ochkonserverar dem. Det blir också ett antalallmänna föreläsningar om meiofaunaekologi,datainsamlings- och behandlingsmetodik,abiotiska faktorer som påverkarmeiofaunan samt naturvårdsaspekter.Doktorandkursen leds av Per Sundberg vidGöteborgs universitet och ingår i Svenskaartprojektets forskarskola.De grupper som kommer att behandlasunder workshopen och kursen är plattmaskaroch acoeler (Platyhelminthes och Acoela), rundmaskar(Nematoda), foraminiferer, hoppkräftor (Copepoda), hjuldjur(Rotifera), bukhårsdjur (Gastrotricha), björndjur (Tardigrada),korsettdjur (Loricifera), pansarmaskar (Kinorhyncha), käkmaskar(Gnathostomulida) m.fl.De deltagande experterna kommer från många olikaländer. Från Bermuda kommer Wolfgang Sterrer; från DanmarkTomas Cedhagen, Reinhardt Möbjerg Kristensen ochKatrine Worsaae; från Italien Marco CuriniGaletti, Diego Fontaneto och Antonio Todaro;från Storbritannien Tim Ferrero ochRony Huys, från Ryssland Slava Ivanenko,från Tyskland Pedro Martinez Arbizu; ochsist men inte minst från Sverige Ulf Jondelius(som är vetenskaplig samordnareför workshopen) och Wim Willems. Närde preliminära resultaten från workshopenär klara kommer vi att rapportera på vårhemsida och här i HavsUtsikt.I HavsUtsikt nr 1/2007, sid 14, fanns en artikel med rubriken Världspremiär för maskinellt filead löja. Det framgick dock inte avartikeln, vilket vi beklagar, att intervjun med Tomas Hederyd var gjord av Eva Lundqvist. Hon var även fotograf till bilden.15

HavsUtsikt 2/2007AVSÄNDAREStockholms Marina ForskningscentrumStockholms universitet106 91 StockholmFOKUS Sillgrisslan– klippkantens härskareSillgrisslan, Uria aalge, tillhör familjen alkor.Alkor är svarta och vita, medelstora,havslevande fåglar. De har kort halsoch stjärt, och benen sitter långt bak vilketgör att de får en upprätt ställning påland. Vingarna är ganska korta och smalaoch flykten är snabb och låg över vattnet.De simmar och dyker mycket bra men ärganska klumpiga på land. Hanen och honanser likadana ut.Det finns 21 arter alkor och samtligaåterfinns på norra halvklotet. I Sverigehäckar förutom sillgrissla även tordmuleoch tobisgrissla. Dessutom förekommeralkekung, spetsbergsgrissla och lunnefågelregelbundet i våra farvatten. Alkor häckari stora kolonier på kustklippor, så kalladefågelberg. Äggen läggs direkt på klipphyllanoch är oftast päronformade för attinte rulla utför klippkanten.Sillgrisslan delas in i fem underarteroch den som finns hos oss heter Uriaaalge aalge. Den är ca 40 cm lång och harsvartbrun ovansida och vit undersida. Envariant som blir vanligare ju längre norrutman kommer kallas ringvia och har envit ring runt ögat med en vit linje bakåtovanför kinden.Vår sillgrissla häckar sparsamt på någrafå platser; på Hallands Väderö, på GotlandsKarlsöar, på några platser i Södermanlandoch Uppland, samt utmed Västerbottenkusten.Den nordligaste koloninfinns på ön Bonden i Kvarken. I övrigt återfinnsendast en koloni i Östersjön, på Haverörni Finska viken. Den största kolonin16är Stora Karlsö medflera tusen häckandepar.De livnär sig påsmåfisk, framföralltsill och skarpsill,som de fångar närde dyker. De är utmärktadykare ochhar observerats dykaså djupt som 180meter!Honan läggerendast ett ägg och närungen är tre veckorgammal hoppar denut från klipphyllanoch faller rakt nerpå stenstranden. Deflesta överlever falletoch kan återförenas med sina föräldrar utei vattnet. Hanen tar sedan hand om ungentills den är stor nog att klara sig själv.De flesta av Östersjöns sillgrisslor övervintrari Östersjöns sydligare delar, somGdanskbukten. Hanen simmar hela vägendit med ungen, medan honan flygerdit senare.Sillgrisslan blir mycket gammal ochär den fågel som blir äldst i Sverige. 2004kontrollerades en ringmärkt sillgrissla på önBonden i Ångermanland. Den slitna ringenvisade sig ha satts på en unge på StoraKarlsö 38 år tidigare!På senare år har man sett nya sillgrisslekolonieri anslutning till skarvkolonier iSödermanlands och Stockholms skärgårdar.Skarvkolonierna fungerar som skyddmot rovdjur och flera fåglar utnyttjar det,så även sillgrisslorna.Sillgrisslan används av oss i arbetet medatt upptäcka och spåra miljögifter som t.ex.PCB, DDT, dioxiner och bromerade flamskyddsmedel.Enheten för miljögiftsforskningvid Naturhistoriska riksmuseet övervakarorganiska miljögifter i sillgrissleäggfrån Stora Karlsö. Insamlingen av ägg harskett sedan slutet av 60-talet och tidsserientillhör en av världens längsta i miljöövervakningen.Ulrika Brenner/RedaktionenFoto: Eva Kylberg/Azoteimages