Ny lagstiftning och praxis i Sverige och Tyskland Av Reiner Koch ...

domstolens praxis angående bevisbördans fördelning och beviskravetsstyrka i jämställdhetsmål. Ur artikel 4.1 i direktivet framgåratt när den som anser sig kränkt (genom att principen omlikabehandling inte har tillämpats på honom eller henne) läggerfram fakta som ger anledning att anta att det har förekommit direkteller indirekt diskriminering, ska det åligga svaranden att bevisa attdet inte föreligger något brott mot principen om likabehandling 18 .Indirekt diskriminering definierades här för första gången i ett EUdirektiv19 .Eftersom direktivet är ett så kallat minimidirektiv, får medlemsstaternaenligt artikel 4.2 införa bevisregler som är fördelaktigare förkäranden. Syftet med bevislättnaden är att det finns en fara attkäranden kan berövas de faktiska möjligheterna att göra sindiskriminering gällande inför de nationella domstolarna omframläggandet av bevis inte skulle leda till att bevisbördan därefterövergår till svaranden som i sin tur ska bevisa att dennes handlandeinte har varit diskriminerande 20 . I arbetslivet och följaktligen i praxisfår denna bevislättnad ofta en särskild praktisk betydelse vid tillexempel ansökningsförfaranden 21 .Eftersom de ovannämnda direktiven (2000/43 och 2000/78) kommittill efter bevisbördedirektivet innehåller de två också bestämmelserom bevisbördan som har en liknande konstruktion med en deladbevisbörda 22 .4. Tysk diskrimineringslagstiftningDen nya omfattande lagen mot diskriminering i arbetslivet(Allgemeines Gleichbehandlungsgesetz: ”AGG”) innehåller enövergångsföreskrift (§ 33 AGG) som anger att de gamla nationellabestämmelserna om diskrimineringsskydd fortfarande gäller för tvistersom uppstått före den 18 augusti 2006. De viktigaste bestämmelsernamot diskriminering fanns då i den civilrättsliga lagstiftningen (BGB).18 Prop. 2007/08:95, s.44219 Nyström, EU och arbetsrätten, s.23820 Prop. 2007/08:95, s. 44221 Exempel:När en enskild i sådana fall ska föra sin diskrimineringstalan hamnar han/hon nästanautomatiskt i ett ”bevisbristläge”. Ifall han/hon inte har blivit kallat till intervjunbefinner sig urvalsmaterialet (t ex ansökningshandlingar som behövs för enjämförelse med de andra sökanden) hos arbetsgivaren som utlyste tjänsten. Iblandfinns det inte ens skriftliga ansökningshandlingar av alla ansökanden, så att den somkänner sig övergången eller diskriminerad inte kan framlägga tillräcklig medrelevant bevismaterial som skulle leda till en fällande dom.22 Art. 10 i direktiv 2000/78 och Art. 8 i direktiv 2000/4312