Adhd - Landstinget Gävleborg

Signalämnen har betydelseBland ämnen som är viktiga vid adhd finnsdopamin och noradrenalin. Om det finnsför lite av dem eller om de fungerar dåligti vissa delar av hjärnan, skapar det de symtomsom är typiska för adhd.Ärftlighet och miljö påverkarNär forskare har studerat varför adhduppstår verkar ärftlighet vara den viktigastefaktorn. Man ärver vissa gener som styruppbyggnaden av hjärnans olika delar.Därmed påverkas till exempel hur signalsubstansernafungerar. Hjärnans utvecklingpåverkas förstås också av de upplevelseroch erfarenheter som man har under sinuppväxt. Det innebär att både arv och miljöspelar en roll för hur problemen vid adhdvisar sig.Hur vanligt är adhd?Adhd finns i alla kulturer och i alla socialaskikt. Ett stort antal vetenskapliga undersökningarfrån olika delar av världen hargjorts. En sammanvägning av resultatenvisar att ungefär tre till sex av hundra barn iskolåldern har adhd.Vanligare hos pojkarForskningen om barn och ungdomar medadhd har huvudsakligen varit inriktad påpojkar och kunskapen om adhd hos flickorär mindre. Utifrån de studier som finnsverkar det vara två till tre gånger vanligaremed adhd hos pojkar än hos flickor.Grundproblemen hos flickor med adhdär samma som hos pojkar, men de visar sigoftare som koncentrationssvårigheter änöveraktivitet. Pojkar med adhd har oftareett beteende som stör andra, medan flickornahar mer inåtvända symtom. Det kanvara dålig självkänsla, nedstämdhet ellerolika kroppsliga symtom som ont i mageneller i huvudet.Lära sig leva med symtomenMånga föräldrar som frågat läkare ochpsykologer om sina barns beteendeproblemfick tidigare lugnande besked om attsymtomen vid adhd skulle försvinna underuppväxten, men aktuell forskning visar attde grundläggande svårigheterna kommeratt finnas kvar hos de flesta under helauppväxten, och hos vissa under hela livet inågon form. Ungefär hälften av dem somhar adhd i skolåldern har kvar betydelsefullasymtom även efter tonåren. Man kanha mer lindriga symtom som ändå kan habetydelse, eftersom de påverkar vad manorkar med i arbetslivet och i nära relationer.En diagnos som väcker diskussionIdag finns vetenskapligt underlag för attförstå att adhd har en biologisk förklaringmen att också sociala och psykologiskaförhållanden har betydelse för individensaktuella problem. De som forskar inomområdet är i dag eniga om de basfakta omadhd som beskrivs i den här texten.

Många olikasymtomOm man har adhd finns det tre slags problemsom man i mer eller mindre hög gradhar, nämligen uppmärksamhetsstörning,överaktivitet och impulsivitet och som visarsig på olika sätt hos olika personer.Att ett barn har problem med något avdetta betyder förstås inte att barnet måsteha adhd. Det finns många skäl till att ettbarn kan ha svårt att koncentrera sig, hasvårt att sitta stilla eller att lyssna uppmärksamt.Störande förhållanden i omgivningenhar förstås betydelse. Det kan också varaen reaktion på förhållanden i hem ellerskola liksom vara orsakat av en kroppsligsjukdom.För att få diagnosen måste man ha haftsymtom under en lång tid. Varje symtomska också vara mycket mer påtagligt änvad man kan vänta sig utifrån ens ålder,kön och utvecklingsnivå. Särskilt viktigtär att svårigheterna kraftigt påverkar enstotala sätt att fungera och gör att man fårproblem både i skolan eller på jobbet ochhemma. Funktionsnedsättningarna vidadhd kan vara mer eller mindre hindrandeberoende på symtomens svårighetsgradmen också på personens resurser i övrigt,till exempel begåvningsnivå, vilka krav somställs i miljön och på hur förhållandena runtomkring anpassats efter barnets eller denvuxnes behov.Svåra adhd-symtom inverkar på ett barnsliksom på en vuxen persons hela vardag, påhur han eller hon fungerar i sina olikamiljöer, i hemmet, i skolan eller på arbetet, isamvaro med andra och under fritidsaktiviteter.De som har mer lindriga problem kanmed stöd och anpassningar leva ett liv somandra och klara sig bra när det gäller utbildningoch arbete.Överaktiv eller oföretagsamAdhd kan delas in i tre undergrupper:Adhd av kombinerad typ, då barnet ellerden vuxne har både stora uppmärksamhetsproblemoch problem med överaktivitetoch impulsivitet.Adhd med huvudsakligen hyperaktivitetimpulsivitetfinns nästan enbart hos yngrebarn och innebär att barnet är mycketaktivt och har svårt att sitta stilla men harbibehållen förmåga att vara uppmärksampå viktiga saker omkring sig.Adhd med huvudsakligen bristande uppmärksamhetinnebär stora uppmärksamhets-och koncentrationssvårigheter menutan överaktivitet.Hos små barnFörskolebarn med adhd är oftast överaktiva.De är ständigt i rörelse, hoppar,springer och klättrar. När barnet får syn pånågot störtar det genast iväg för att undersökasaken. Barnet verkar inte medvetetom faror det utsätter sig för. Leken blir fortsplittrad och samvaron med andra barnfungerar sällan bra.Det är vanligt att barnet har snabbahumörsvängningar och reagerar medkraftiga utbrott, även vid små motgångar.

Eftersom barnets handlande är så oförutsägbartär det viktigt att någon vuxen finnsi närheten.I skolåldernBarn som går i skolan är också ofta överaktiva.I många situationer kan barnet ha svårtatt sitta stilla och tempot i leken blir snabbtuppvarvat. Barnet kanske pratar mycket ochljudnivån blir ofta hög.När barnet har kommit upp i skolåldern börjaromgivningen förvänta sig mer. Människorrunt omkring räknar med att man ska förståvad som är passande att säga och göra. Detförutsätts också att man ska kunna planeraoch ta ansvar för sina handlingar. Eftersommånga som har adhd inte kan kontrollerasina impulser märks deras problem tydligarei skolåldern. Barnet klarar inte att vänta påsin tur utan avbryter och kommenterar, oftainnan det lyssnat färdigt och utan att förståatt andra blir irriterade. Att stå i kö, att väntaeller att tänka långsiktigt är ofta svårt.Det är också svårt att planera saker och atthålla fast vid och genomföra en idé. I ställetdras barnet till sådant som ger en snabbtillfredsställelse utan stor ansträngning.I skolan ställs också krav på att barnet skakunna koncentrera sig trots att det kanskehänder mycket runt omkring. Om man haradhd blir man lättare störd än andra. Barnethoppar från en sak till en annan och harsvårt att bli klar med uppgifter. Barnet kanockså ha uppmärksamhetsproblem och kani stället beskrivas som dagdrömmare. Oftakan barnet sitta i egna tankar och ha svårtatt komma igång med olika uppgifter.Barnet kan också verka förvirrat ochinte riktigt närvarande i det som sker.Språksvårigheter är vanligtMånga små barn med adhd har en sental- och språkutveckling. I skolåldern kan detyttra sig i form av en språklig osäkerhet. Barnetkan ha svårt att hitta ord, att formulerasig i fullständiga meningar och att uttryckasin vilja. Det kan göra det svårt för barnet attklara av konflikter. Barnet kan också ha svårtatt uppfatta de ljud som bygger upp ord,fonemen. Då hör barnet inte att ord rimmaroch det blir svårt att uttala ord rätt. Det blirockså svårt att koppla ihop bokstäver medrätt ljud när barnet lär sig läsa.Det här är problem som är typiska för dyslexi– läs- och skrivsvårigheter. Ungefär hälftenav alla med adhd har stora läs- och skrivsvårigheter.Därför är det angeläget att utredaom ett barn med koncentrationssvårigheterockså har lässvårigheter.Hetsigt humör och trotsMånga barn med adhd har svårt att tålakrav och förändringar. De möter ofta sinaföräldrars uppmaningar med protester ochstarka känslor. När de känner sig frustreradesvarar de lätt med stora utbrott av ilska,även om det för en vuxen kan handla omsmåsaker. Det finns en risk för att protesteroch bråk blir ett mönster i samvaron mellanföräldrar och barn. Det kan som förälder varasvårt att orka vara förstående mot sitt barnoch hitta bättre sätt att bemöta konflikternapå. Därför är det viktigt att föräldrarna fårhjälp med att förstå och orka med barnetskrävande beteende och att utveckla förhållningssättsom underlättar vardagen.

När problemen blir värreI tonåren kan mönstret med protester motde närmaste i omgivningen utvecklas till ettmer allmänt avståndstagande mot auktoriteter.Det kan leda till att ungdomar medadhd får mer allvarliga sociala problem, tilloch med hamna i missbruk och kriminalitet.Därför är det viktigt att omgivningen uppmärksammarproblemet i tid. Föräldrar ochandra i omgivningen behöver hjälp medatt försöka ändra det trotsiga beteendetmedan det fortfarande går att påverka. Detär betydligt vanligare att pojkar utvecklarden här typen av utagerande beteende änflickor.Hos ungdomarLänge var uppfattningen att problemen avadhd skulle försvinna när man blev äldre.I dag vet forskarna att det sällan är så. Degrundläggande problemen finns kvar istörre eller mindre grad hos de flesta även iungdomsåren och ända upp i vuxen ålder.Vissa problem, som svårigheter med attsitta stilla, minskar ofta medan koncentrationssvårigheterfinns kvar.När ungdomar med adhd själva harbeskrivit sina känslor, berättar många omen känsla av inre oro, en otålighet ochotillfredsställelse som de inte riktigt förståreller kan påverka. Otåligheten gör att defort tröttnar på sådant som kräver tankemödaeller som är rutinmässigt och inteså spännande. De har svårt att upprätthållakoncentration under stillasittandeaktiviteter, som att läsa eller lyssna i skolan.Många har fortfarande i ungdomsårensvårt att kontrollera sin sinnesstämningoch sitt humör. Humöret svänger snabbtoch man kan ha ett hett temperamenteller kort stubin. Andra utmärks mer av sinoföretagsamhet och passivitet. De har svårtatt komma igång med sina arbetsuppgiftereller dagliga rutiner. Saker blir bara integjorda. Ibland verkar de drömmande ochtappar lätt tråden i samtal eller vid läsning.De har svårt för att upprätthålla energin omuppgifterna inte är väldigt motiverande.En del har också kvar sitt impulsiva sätt ochsin oförmåga att se konsekvenserna av sitthandlande. De hamnar lätt i situationersom de i efterhand ångrar. Det innebär attde är mer beroende än andra ungdomar avatt det finns vuxna i deras omgivning somförstår dem, ser dem och som bryr sig omvad de gör och hur de mår.Hos vuxnaFör de flesta vuxna med adhd handlarproblemen framför allt om svårigheternamed koncentration och uppmärksamhetoch mer om rastlöshet än överaktivitet.Man kan ha svårt för att komma igång ochbli klar med en uppgift. I stället skjuter manupp det som borde göras.När behövs en utredning?Alla barn som misstänks ha adhd behöverinte gå igenom en utredning för att få rättförståelse. Ibland kan det räcka med atttill exempel en sjuksköterska vid BVC elleren skolpsykolog förstår problemet när enförälder beskriver sitt barn. Om föräldrarnakänner att det räcker med det stödet för attkunna hjälpa barnet, behövs ingen mer ut-

edning. Samma sak gäller i skolan. Där kanen lärare kanske anpassa undervisningenså att barnet fungerar bättre. Då behöverbarnet inte utredas för att få en diagnossom sammanfattar svårigheterna. Däremotbör ett barn som har symtom som allvarligtförsvårar vardagen få möjlighet till en utredning.Den kan ge en bättre förståelse för barnetsproblem och leda till att det får lämplighjälp. Även för oroliga vuxna kring barnetkan det vara till stor hjälp med en utredningsom ger svar på olika frågor.Hur utredningen går tillOm man som förälder misstänker att ensbarn har adhd och vill ha hjälp, vänder mansig i första hand till barnavårdscentralen,skolhälsovården, en barnläkare eller en barnochungdomspsykiatrisk mottagning, BUP.Då kan man få en första bedömning, ochsedan inleds eventuellt en utredning av barnet.Det finns ingen specifik undersökning,vare sig medicinsk eller psykologisk, somkan avgöra om en person har eller inte haradhd. För att kunna ställa diagnosen, ellerutesluta den, måste den som utreder läggaett slags pussel. Den viktigaste delen är attutredaren skaffar sig en så noggrann bildav barnets sätt att fungera som möjligt. Detgörs framför allt genom intervjuer med personersom känner barnet väl, i första handbarnets föräldrar, men också med barnetsförskollärare eller lärare. I en utredning ingårdessutom samtal och observationer av barnetsamt psykologiska test för att bedömabarnets förmåga till koncentration, problemlösningoch allmänna utvecklingsnivå.Utredningen ska också visa om barnet harandra problem som blir en extra belastning.Det kan gälla motorik, språk och inlärningsförmåga.Det kan också handla om attupptäcka problem i familjen eller i närmiljönsom försämrar chanserna till en bra hälsaoch utveckling. För att utföra en heltäckandeutredning kan det behövas medverkanav personer med olika kompetenser.Förutom läkare och psykolog behövs iblandockså andra yrkeskategorier som pedagog,sjukgymnast, arbetsterapeut eller logoped.Oavsett om slutsatsen är att barnet haradhd eller inte, ska utredningen beskrivabarnets svårigheter och resurser och vilketslags hjälp som barnet behöver.Att förstå är första steget mot hjälp. Mankan inte bota den avvikelse i hjärnans finastefunktioner som ligger bakom adhd-symtomen.Den viktigaste hjälpen för ett barnmed adhd är att de vuxna omkring barnetförstår vilka svårigheter barnet har, och vadde beror på. Först då kan barnet mötas medrealistiska förväntningar och krav. Föräldrar,förskolepersonal och lärare behöver lära sighur de ska kunna hjälpa barnet i vardagenför att så få problem som möjligt ska uppstå.Stödinsatserna måste planeras långsiktigtoch ofta måste många personer vara inblandadeoch samordna sina insatser.FöräldrautbildningPå många håll i landet finns det särskildakurser för föräldrar till barn som har adhd.Syftet är att ge föräldrar större kunskap omadhd för att det ska bli lättare att förstå sittbarns svårigheter och för att kunna hjälpadet. Eftersom föräldrautbildningen ofta skeri grupp, får man också en möjlighet att delaerfarenheter med andra som är i sammasituation.

BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRINFöräldrautbildningar har visat sigkunna förbättra både barnenssymtom och relationerna inomfamiljen. Det har däremot varit svårtatt överföra resultaten från hemmiljötill skolan.Mediciner kan hjälpaLäkemedelsverket har utformatriktlinjer för läkemedelsbehandlingvid adhd hos barn och ungdomar.Enligt riktlinjerna ska man förstpröva med andra stödinsatser. Omde inte har hjälpt, och om symtomenallvarligt påverkar barnets eller denunges totala sätt att fungera, kandet vara aktuellt med mediciner.Medicinering ska alltid kombinerasmed andra stödåtgärder, som råd tillföräldrar och anpassning i förskolanoch skolan. Det är ovanligt att barnunder sex år får medicin.Det finns flera mediciner som minskarsymtomen vid adhd. De somhar visat bäst effekt och samtidigthar ganska få biverkningar, är de somkallas för centralstimulerande medel.Hit hör läkemedlen Concerta, Ritalin,Medikinet och Equasym Depotsom kan skrivas ut av psykiatriker,barnpsykiatriker, barnneurologer ochvissa barnläkare. Behandling medcentralstimulerande läkemedel ärkänd sedan 1930-talet. Flera studierhar visat att de har god effekt påadhd hos barn.En annan medicin för behandlingav adhd är Strattera. Det är inte ettcentralstimulerande medel.BiverkningarBiverkningarna av centralstimulerandemedel är oftast lindriga. Devanligaste är försämrad matlust,insomningssvårigheter och magont.Dessa biverkningar kan lindras omdoseringen ändras. För en del kanmedicinering med Strattera göra detlättare att somna.I sällsynta fall händer det att barnenspsyke och beteende påverkas på ettnegativt sätt. Då måste man oftastsluta med medicinerna även om detibland kan det räcka med att man bytertill ett annat liknande läkemedel.Flera studier har visat att det intefinns någon risk för att bli beroendeav läkemedlen när de används sombehandling av adhd.Mer informationDet finns naturligtvis en massainformation på internet omadhd. Ett bra ställe att börjapå är riksförbundet Attentionwww.attention-riks.se somär en intresseorganisation förpersoner med neuropsykiatriskafunktionsnedsättningar.Produktion: Informationsenheten, Lednings- och verksamhetsstöd, Landstinget Gävleborg 2012-05.En del av Landstinget Gävleborg