VÃ¥rdprogram Dysartri

Upprättare:Logopedenhetens neurosektionGranskare:Rose-Marie SvenssonFastställare:Margreth Rosenberg, verksamhetschefRevisionsnr Diarienr. Sida1 (5)FastställandedatumGiltigt t.o.m. Tills vidareVårdprogram Dysartri(Del av Vårdprogram Stroke – Rehabilitering - Logoped)1 InledningDefinitionDysartri är en neurologisk talstörning som orsakas av medfödda eller förvärvadeskador/sjukdomar i det centrala eller perifera nervsystemet.Grava störningar av talmotoriken med mycket svårförståeligt och kraftigt avvikande talbrukar benämnas anartri.Skadorna kan manifesteras på olika sätt, exempelvis i muskelsvaghet, långsamma rörelser,bristande koordination, avvikande muskeltonus eller kombinationer av dessa.I allmänhet drabbas flera funktioner i talet samtidigt, så som andning, fonation, gomfunktion(nasalering), artikulation och prosodi.Man gör ofta en grov indelning av dysartri beroende på om den har ett progredierande ellericke-progredierande förlopp. Progredierande dysartrier orsakas oftast av neurologiskasjukdomar medan de icke-progredierande kan vara medfödda eller uppstå t ex efter strokeeller traumatisk hjärnskada.Det är viktigt att differentialdiagnosticera dysartri från bland annat afasi och ickeneurologiskatalstörningar, t ex strukturella defekter efter oral cancerkirurgi eller medföddamissbildningar. Det är även viktigt att differentialdiagnosticera dysartri från verbal- och/elleroralapraxi eftersom behandlingsinsatserna skiljer sig åt vid de olika diagnoserna.PrevalensDet finns inga säkra siffror när det gäller dysartrins incidens och prevalens. Dels varierarförekomsten av olika neurologiska skador och sjukdomar i befolkningen, dels varierarförekomsten av dysartri vid olika neurologiska tillstånd.Logopedens rollLogopeden har till uppgift att bedöma och beskriva talstörningen samt ge rådgivning ochförslag på lämpliga åtgärder. Remissen bör innehålla information om patientensgrundsjukdom och prognosen för denna, subjektiva och objektiva besvär samt patientenssociala situation (t ex sysselsättning, boendesituation etc.).Vid prioritering av remisserna tar man hänsyn till dels om patientens dysartri ärprogredierande eller icke-progredierande och dels om patienten vårdas inneliggande eller ej.Vid progredierande dysartri får patienten alltid förtur och erbjuds logopedkontakt så snart sommöjligt. De patienter som vårdas inneliggande bör erbjudas tidig logopedkontakt undervårdtiden. För polikliniska patienter med icke-progredierande dysartri gällernybesöksgarantin, d v s ett första besök inom 3 månader.Utskriftsdatum: 2010-04-27

DokumentnamnVårdprogram DysartriDokument ID Revisionsnr: Diarienr:Sida3 (5)Kroppsfunktion3 Röst- och talfunktioner3.1 BedömningMålsättningen med bedömningen är att beskriva talstörningens art och grad.För bedömning av dysartri finns inga standardiserade test på svenska. Det är ändå av stor viktatt man är konsekvent när det gäller val av procedurer, material vid bedömning och inspelningsamt analysförfarande.I utredning/bedömning bör följande ingå:• Anamnes. Viktigt att även fråga om förekomst av dysfagi.• Bedömning av andning, fonation, velofarynxfunktion och annan oral motorik ochsensorik. Oftast används Dysartritestet (Hartelius & Svensson). Det kan även vara aktuelltatt använda STORM, NOT-S. Vid Parkinsons sjukdom kan LSVT’s bedömningsprotokollvara lämpligt.• Inspelning (Inspelningsrutiner:http://www.plexus.lg.se/upload/Plexus/Division_Primarvard/Rehabilitering/Stroke_Vardprogram/Logoped/Dysartri_inspelningsrutiner.pdf)• Gradering av dysartrin (lätt, måttlig, grav). Vilken grad av dysartri patienten har äravgörande för valet av behandlingsinsatser.Patienten kan vara i behov av vidare utredning, exempelvis hos neurolog, vid Öron NäsaHals-mottagning eller vid Tal och Svälj Center. Remiss skrivs av patientansvarig läkare.3.2 BehandlingEfter avslutad utredning/bedömning informeras alltid patienten och eventuellt närståendeallmänt om dysartri (Broschyr – dysartri:http://www.plexus.lg.se/upload/Plexus/Division_Primarvard/Rehabilitering/Stroke_Vardprogram/Logoped/Dysartribroschyr.pdf) samt om patientens specifika svårigheter. I samråd medpatienten fattas sedan beslut om åtgärder.Behandlingen kan t ex innefatta andnings- och fonationsträning, oralmotorisk träning ochartikulatorisk träning. Behandling hos logoped kompletteras ofta med hemträningsprogram.För patienter med Parkinsons sjukdom bör behandling enligt LSVT Loud erbjudas.Utskriftsdatum: 2010-04-27

DokumentnamnVårdprogram DysartriDokument ID Revisionsnr: Diarienr:Sida4 (5)Aktiviteter och delaktighet4 Kommunikation4.1 BedömningMålsättningen med bedömningen är att beskriva talstörningens effekter på förståelighet ochkommunikativ delaktighet.I utredning/bedömning bör följande ingå:• Bedömning av prosodi och förståelighet med deltest ur Dysartritestet.• Patientens egen uppfattning om/bedömning av dysartrin och sin kommunikativadelaktighet i olika situationer.• Närståendes uppfattning om hur kommunikationen fungerar, exempelvis genomfrågeformuläret ”Kommunikativ effektivitet”(http://www.plexus.lg.se/upload/Plexus/Division_Primarvard/Rehabilitering/Stroke_Vardprogram/Logoped/Kommunikativ_effektivitet_frageformular.pdf).4.2 BehandlingPatienten kan ha nytta av att lära sig strategier för att bland annat sänka talhastigheten,anpassa satslängden och/eller betoning.5 Viktiga livsområden5.1 BedömningEn bedömning görs av om arbetsförmågan påverkas av patientens talsvårigheter.5.2 BehandlingFör patienter i yrkesverksam ålder kan målsättningen vara att bibehålla/återgå tillarbete/sysselsättning. Behandlingen av röst och talfunktioner samt kommunikation (vg sedessa rubriker) utformas vid behov så att patienten får optimala möjligheter att utföra elleranpassa sina arbetsuppgifter.Omgivningsfaktorer6 Produkter och teknikI de fall patienten inte på ett tillfredsställande sätt gör sig förstådd med tal ska AKK,alternativ och kompletterande kommunikation, vara en självklar del av insatserna. I förstahand prövas lågteknologiska hjälpmedel som papper och penna samt bokstavstavla ellerannan form av kommunikationskarta. Om patienten har stora motoriska svårigheter och intekan peka kan ögonpekning eller scanning med hjälp av samtalspartnern användas. Peklampakan vara ett ytterligare alternativ och i sådana fall remitteras patienten till Kom-X.Utskriftsdatum: 2010-04-27

DokumentnamnVårdprogram DysartriDokument ID Revisionsnr: Diarienr:Sida5 (5)Högteknologiska hjälpmedel som inte kräver så mycket specialanpassning, t exröstförstärkare, LightWriter och SpeakOut, kan förskrivas av behandlande logoped, (Rutinförskrivning:http://www.plexus.lg.se/upload/Plexus/Division_Primarvard/Rehabilitering/Stroke_Vardprogram/Logoped/Lightwriter_Speak_out_Go_talk_rutin_forskrivning.pdf). Det är viktigt attpersoner som har högteknologiska hjälpmedel också har tillgång till lågteknologiska, ifallapparaten inte är laddad, går sönder osv.Vid behov av mer omfattande utredning och insatser gällande AKK eller mer avanceradestyrsätt remitteras patienten till Kom-X. I de fall då behandlande logoped kan ha kvarbehandlingsansvaret för patienten men behöver konsultation kring AKK kan konsultremissskickas till Kom-X.För de patienter som inte kan styra datorn med vanlig mus och/eller tangentbord kan det varaaktuellt med annat styrsätt. Diskutera då detta gärna med arbetsterapeut. Om intearbetsterapeuten på hemma plan kan lösa frågan skickas remiss till Kom-X.Om patienten har en progredierande sjukdom skickas gärna en remiss till Kom-X så fort sommöjligt (med patientens godkännande) för en hjälpmedelsvisning, så patienten får informationom vilka möjligheter som finns att stötta kommunikationen i ett senare skede av sjukdomen.Det är viktigt att kunna ligga steget före med utprovning av hjälpmedel, så patienten kanerbjudas passande hjälpmedel under hela sjukdomsförloppet.De patienter som har svårt att förmedla sig via telefon informeras om tjänsten Teletal. Det kanockså vara aktuellt att skicka remiss till Kom-X för bedömning och utprovning av någon formav alternativ telefoni.7 Personligt stöd och personliga relationerFör att underlätta kommunikationen bör patientens närstående involveras i behandlingen. Denärstående informeras om vikten av att vara en aktiv lyssnare och hur man kan anpassa miljönvid samtal. Logopeden kan även informera om lyssnarstrategier som underlättar vid samtalsamt lära ut hur patientens kommunikationshjälpmedel används.8 KällorHartelius L, Nettelbladt U, Hammarberg B. Logopedi. Lund: Studentlitteratur; 2008.ICF; klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa [cited 2010 April 11]Available from: URL: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2003/2003-4-19 Förslag till vidare läsningYorkston K, Beukelman D, Strand E, Bell K. Management of Motor Disorders in Childrenand Adults. USA; 1999.Trail M, Fox C, Ramig L, Sapir S, Howard J, Lai, E. (2005) Speech treatment for Parkinson’sdisease. NeuroRehabilitation 2005; 20: 205-221.Utskriftsdatum: 2010-04-27