1userfiles/file/1.6 milj.klubben.pdf - happychild.se

KLUBBNYTTVar inte mesig– ring en ambulans!Jag förstår att kvinnor har högre dödlighet än män när de har fått en hjärtinfarkt.Jag förstår att kvinnor oftare dör i hemmet av sin hjärtinfarkt än män. En del av ossdör i väntan på att det ska bli telefontid. Eller min tur i telefonkön.För så är vi kvinnor. När vi fårsmärtor i bröstet ringer mångaav oss till sjukvårdsupplysningeneller vårdcentralen. Och bermer eller mindre om ursäkt för att vistör.- Nej, det gör inte sååå ont. Jag är barautmattad och har hjärtklappning nu.Inte så mycket smärta längre, men jaghar högt blodtryck sedan många år ochjag är rädd.Jag vet inte om många kvinnor kännersom jag. Att det liksom är mitt egetfel, och tänk, tänk om jag inte har hjärtinfarkteller någon annan dödlig hjärtsjukdom?Då får jag ju skämmas sominbillar mig saker och tar upp deras värdefullatid i onödan.Den här gången kändes det ännu mersom mitt eget fel! Jag hade tagit ett30-minuters kurbad på ett SPA, trots attjag vet att det inte är bra när man harhögt blodtryck. Och nu vet jag varför!Jag var helt utslagen i flera timmarefteråt och hjärtat höll på att banka urkroppen. Men vi åkte hem och jag viladeoch tog det lugnt dagen efter. Detvalet var lätt för jag orkade verkligen integöra någonting annat. På kvällen fick jagallvarliga smärtor i bröstet som kändesut i ryggen. Jag får ont i hjärttraktenibland, men det här var mycket starkare.Ändå tänkte jag som jag brukar;- Äh, det kommer från magen. Detgår över.Under natten vaknade jag av kraftighjärtklappning. Vid varje hjärtslag rördeDet är inte såkonstigt att kvinnoroftare dör i hemmetän män– Ring ambulans!sig hela överkroppen. Det var otäckt ochskrämmande och höll på i flera timmar.Men jag väntade tills det skulle bli morgondå jag kunde ringa min husläkare påhennes telefontid! Men det visade sig atthon hade semester och då kunde jagbara ringa till vårdcentralens växelnummersom alltid besvaras av en telefonsvararesom meddelar att de ringer upp enviss tid. Den här gången hade jag tur. Deringde tillbaka redan klockan fem övernio. Men tyvärr, fick jag veta av sköterskannär jag framförde mitt ärende, vartelefontiden till de övriga läkarna slutför fem minuter sedan...Vi bestämde att jag skulle kontaktaakuten på sjukhuset i den lilla staden därjag befann mig. Efter att ha förklaratmitt ärende för en telefonist blev jagkopplad till en sköterska och jag försökteså gott jag kunde, förklara mitt tillståndigen. Hennes svar blev;- Ja, ja. Du får väl komma in då! Mendu får räkna med att ta en nummerlappoch vänta på din tur. Vi har mångapatienter här idag!Hon tog inte mitt namn eller personnummer.Hon var totalt likgiltig ochointresserad av mig.Min man ville skjutsa in mig, mennär vi skulle ge oss iväg kände jag en förlamandetrötthet som både var fysiskoch psykisk. Nej, tänkte jag. Jag åkerinte in. Varför ska jag utsätta mig för denuppenbara risken att bli sedd som ensimulant, för tänk om det inte är någotallvarligt? Då har jag ju stört dem i onödanoch akutsköterskan får rätt. Nej, jagåker bara in om det blir värre eller jagdör. Och då ringer jag en ambulans!Ingvor FarinotteDen här gången gick det bra. Efter några dagars vila återhämtadesig hjärtat och slog normalt igen. Kraften kom tillbaka och medden känslan av att ha oroat både mig själv, mina nära och sjukvårdeni onödan. Skäms på dig Ingvor!Men tänk. Tänk om det hade varit en hjärtinfarkt eller någotlivsallvarligt? När du möts av en så ointresserad och blaserad personnär du ringer akuten och är rädd, hur gärna åker du då in?Ringer du över huvud taget nästa gång? Det är ingen slump att vikvinnor dör av vår hjärtinfarkt i högre grad än våra män. Det äringen slump att vi dör i hemmet. I väntan på att det blir vår tur...10 1,6 miljonerklubben nr 4, 2008