temA: böcKer och AKAdemi - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

elsas bokhyllaPacifisten Bang inspirerarBang om BangBarbro och Ruffa Alving, 2009,Gidlunds förlagMan drar efter andan många gånger; vilketliv hon levde, vilka hisnande stup honkastade sig utför, vilka höjder hon besteg,vilka hav hon färdades över! Barbro Alving,DN:s stjärnreporter som inte drogjämt med sin chef Herbert Tingsten, somsatt i fängelse för sin tro på ickevåldetsmakt, som gick ur svenska kyrkan fördess motstånd mot kvinnliga präster, mensom konverterade till katolicismen för attfinna ro. Som var ogift mor till Ruffa, varbisexuell och som levde lycklig med enkvinna till sin död.Barbro Alving var i sanning en stjärnreporter.Som alldeles purung på DNhade hon förstånd nog att befinna sig påredaktionen när andra gått hem. En sådandag ringde telefonen, Barbro grep lurenoch överströmmades av en skur av tyska.Språkkunskaperna räckte inte riktigt till,trots att hon försäkrat vid anställningenatt tyska var ett av språken hon behärskade:”Wie bitte? sade jag på artigasteskoltyska. Andra gången fattade jag! ...jag tror jag var lite blek om nosen när jaguppfattade att drottning Astrid av Belgienvar död, omkommen i en bilolyckamed kung Leopold vid ratten”. Många ärde världshändelser som skildrats av Bang.Flera av ELSA:s läsare är nog liksom jaggamla nog att minnas andra världskriget.Det stiger fram i mästerliga skildringar,som till exempel ”I skuggan av en stövel”med skildringar av ”Nazitysklands hotfullaatmosfär bland fladdrande hakkorsoch stampande stövlar och vrålande folkmassor”– ”man registrerade den stigandeskräckstämningen, snubblade omkringi mörkläggningar och slog pannan motbåde lyktstolpar och censuren”. När manläser Bang förstår man än bättre vansinnetmed vapen och inser ickevåldets överlägsenhet.Beskrivning av en polis i Leipzig:”Det var en lång tysk polis med gevär inäven och en revolver på ena höften ochen kniv där bak och en batong på andrahöften och patronband kors och tvärs.”Liksom skildringen av spanska inbördeskrigethar ”I skuggan av en stövel” publiceratsi andra böcker, men här ger de ensammanhållande bild av Barbro Alvingsmycket rakryggade åsikter och henneshelt obeskrivliga mod och förmågan attse rakt igenom händelser till ett medföljandebudskap. Utan att förgylla, bara häpetkonstatera: ” han var människan somdog när jag fick leva. Där jag blev skonad.Detta blev mitt första möte med en religiösverklighet.”Bang ville till England under brinnandekrig 1941. Det gick inte, inga båtar,inga flygplan, ingenting. Men Bangrotade upp en lastbåt i Finland somskulle gå till England via Amerika. Bangfastnade i New York, länge. Båten kundeinte lämna landet, all sjöfart låg nere, minoroch bomber pepprade havet överallt.Bang som då hade lilla Ruffa hemma hosden som var hennes livskamrat, led av svårhemlängtan och skrivkramp. Hon harpräglat orden ”Det finns bara ett sätt attfå en artikel skriven, och det är att skrivaartikeln”. Till slut kunde ändå båten gå:”Astrid Thordén avseglade i konvoj frånNew York den 29 maj och var en av defå båtar som nådde finsk hamn. Övrigasänktes av tyska minor.”Barbro Alving var pacifist. 1955 vägradehon att inställa sig till civilförsvarstjänstgöringoch tog sitt fängelsestraff.1958 var Bang med och bildade AMSA,Aktionsgruppen mot svenskt atomvapen.Fast i sin övertygelse ville hon inte fortsättaatt skriva för DN: ”och ge störstamöjliga spridning åt åsikter och en politiskinställning som är mig djupt motbjudande”.Vad boken ”Bang om Bang” förmedlarär en imponerande bild av en människamed ett stort mod och en ovanlig förmågaatt lyssna till budskap och följa vad budskapenförmedlar trots alla hinder.Ragnhild GreekSolidaritet och värme långt ifrån idyllenSågverksungenRoman av Vibeke Olsson,Libris förlag, 2009Vibeke Olsson har skrivit en varm och gripanderoman med dokumentär bakgrund.Genom 11-åriga Bricken som arbetar påsågverket Svartvik i Sundsvallstrakten, fårvi följa hennes familj, kaserngrannar ochkamrater under den stora sågverkstrejkensenvåren 1879. En dramatisk tid då fleratusen fredligt strejkande sågverksarbetarenekades förhandlingar och i stället möttesmed militär och kanonbåtar. Tack vareatt det är ströflickan Bricken som berättar,blir det en vardagsskildring med starknärvaro i en enkel och fattig sågverksfamiljmed stor närhet och sammanhållning.Det är utmejslade personporträttoch miljöer, man är där i deras såpaluktandekök.För trots dramatiken, kampen ochoron som präglar tiden och berättelsen,och trots den levande skildringen av allaolika sysslor på sågverket, är det samtalenoch vad som sker i Brickens familj och derasnärmaste omgivning som berör allramest. Det är långt ifrån idyll och idealiserademänniskor. I stället beskrivs entid då hjälpsamhet och solidaritet gjordelivsavgörande skillnad. Vibeke Olssonlevandegör de två medelålders och slitnaföräldrarna som efter missväxtår på torpet12 Elsa nr 3 2009Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv